torsdag 30 januari 2014

Kroppen skriker efter färg...


Det börjar gå hårt åt vinteräpplena i snickarboa. Jag förvarar dem i lådor med tidningspapper mellan lagren och en trasmatta över mot kylan. Då och då får man sortera igenom och slänga de som är skadade eller börjat ruttna. Det har jag gjort idag och förvånansvärt mycket frukt har fortfarande sin härliga röda färg i behåll och ser friska ut.
Den här sorten är inte så god att äta, men desto bättre till dekorationer och till att bjuda djuren på. Varje år får jag plocka så många jag vill hos min fantastiska granne och de kommer till användning i kransar, ljuskronor, stora hjärtan, uppträdda på ståltråd till fåglarna och liggandes som blickfång på räcket runt lusthuset.
Idag blev det två äppelspiror till djuren och lite färg vid husknuten till mig. Min kropp skriker efter färg just nu, så även om det plötsligt blev lite julkänsla igen med alla äpplen så kan det inte hjälpas...

Är det förresten nån som vet vad sorten kan heta?

onsdag 29 januari 2014

Rösta för GMO-fritt Sverige!


Lägg din röst för ett GMO-fritt Sverige HÄR

Det enda du behöver göra är att fylla i din e-postadress, den andra rutan kan du hoppa över, det är valfritt. 

Sverige är på väg att tillåta odling med 


genmanipulerade grödor....snart! 


Vi har redan tillåtit odling av genmodifierad potatis. 
Snart är det dags för omröstning... så skynda att protestera! 
I USA där GMO-grödor har odlats några decennier på samma arealer är bin och humlor, insekter och fåglar nästan helt utrotade. Detta på grund av att de planterat in en gen som gör att växten själv bildar ett insektsgift...
och sen undrar de varför bina dör???
De flesta GMO-grödor bidrar dessutom till ökad resistens mot antibiotika, som redan är ett stort problem inte minst inom sjukvården, då de innehåller en antibiotikagen (NptII).
Dessutom smittar generna vidare till ej genmanipulerad gröda via insekter som flyger mellan fälten. 

I USA har åtskilliga sådana exempel lett till domstol, där bönderna är de stora förlorarna mot gen-företagen. 
Ja, vi vet ju vilka storföretag som tjänar på det hela....inga lammungar precis!"



Texten ovan lånad från Lisas Trädgårdsblogg. Tack för att du formulerat detta så bra!

söndag 26 januari 2014

Astrid och kärleken

På sistone har jag undrat över varför min lilla beigespräckliga höna har så brått ut från hönshuset på morgonen så fort Herr Händig öppnar. Det är några minusgrader ute, men känns betydligt kallare när det blåser och min lilla tjej har inte ens nån riktigt tät fjäderskrud utan är mer som en dunboll. De andra väljer klokt nog att vara kvar inomhus även om det bråkas lite om vem som ska stå här eller där fast det finns gott om plats.

Raskt och målmedvetet korsar alltså hönan, som för övrigt heter Astrid parkeringen, ivrigt pratandes och pausar inte ens vid fågelbordet där det ofta ligger nåt litet utsprätt frö på backen som borde locka.
Nej, hon fortsätter in i syrenbuskaget, upp i murgrönan som klär in ett stort flyttblock och klättrar högst upp på toppen.
I ett par dagar har hon bara stått där. Trampat lite hit och dit, snackat lite, lagt sig ner en stund ibland. Hon har haft gott skydd av en bit murgrönsvägg som når ovanför stenen, men ändå. På kvällarna innan mörkret lagt sig har hon knatat tillbaka ivrigt pratandes för sig själv igen.
Med ett förlutet i psykiatrivården får jag associationer till psykostillstånd.

Idag har det till och med snöat på lilla hönan, inte gav hon upp sin plats för det och jag kom på varför!
En meter ovanför henne sitter nämligen den svartaste av koltrastar med den gulaste av näbbar och de betraktar varandra tyst.  Det är som en scen ur Romeo och Julia. Mitt hjärta smälter. 
Det har varit många koltrastar i trädgården den senaste veckan men nu är det bara denne herre kvar. Han flyttar sig motvilligt en bit bort när jag blir för närgången, men återkommer snart igen. Han har också suttit där hela dagen på samma avstånd, men bytt gren ett par gånger.
 

Det här måste man ju ändå kalla olycklig kärlek. 
Ett år fick vi besök av en fasan som var mycket intresserad av en annan höna, men den kärleken var inte besvarad.


Lyckades tyvärr inte få med koltrasten på bild. Det var för kallt för att vänta in rätt läge.

torsdag 23 januari 2014

Det var en gång en tulpan...


 


DÄRFÖR ÄR KAMPEN 
FÖR GENETISK MÅNGFALD
 EN KAMP FÖR LIVET

Visst köper jag kulturarvsfröer och ekologiska om så bjuds, samlar till och med egna och lägger i små påsar, mest för att det ger en go känsla.  I Allt om trädgård nr 2 2014 kan man dock läsa om hur fröframställningen går till. Inga regler verkar gälla för hur mycket gifter och skit man får använda i konventionell odling av fröer. Det sliter på miljön, påverkar arbetarnas hälsa, utarmar den genetiska mångfalden och den naturliga balansen mellan allt levande. 6 sidors skräckläsning för den som har det minsta lilla miljösamvete. Köp nu, låna på biblioteket eller beställ från AoT arkiv. Jag fortsätter att lita på min magkänsla!



måndag 20 januari 2014

Årets första sådd



Idag har jag sått dårört och dysterpenstemon. Båda perennerna är helt nya för mig, så det ska bli spännande att se om något kommer upp. I dårörtspåsen låg det tre yttepyttesmå frön som har fått varsin kruka. Nu ska jag först prova med att ha dem inomhus en månad och gror de inte är stratifiering nästa steg, alltså in dom i kylskåpet och dom en liten köldbehandling.

Fröfirman beskriver dårörten som mycket sällsynt. Krypande växtsätt och hängande brunvioletta klockblommor med grönt foder. Lämplig woodlandväxt. Användes förr som "häxmedicin" i svårbemästrade fall. Verksamt ämne scopolamin, ingår idag i psykoterapeutisk medicin. Växten är giftig.

Det tycker jag låter riktigt spännande och som en utmaning. Just nu har jag förstås inget woodland, men inget hindrar ju att man börjar samla lite plantor medan man tänker på saken.





Penstemonsläktet blev jag riktigt sugen på efter att ha hört ett inslag med Marie Jadner på lokalradion. Lyssna här. Det verkar helt enkelt vara den ulitmata sommarperennen om man nu får fröna att gro. Krukorna har flyttat ut i skyddat läge bland mina andra långsamtgroende små projekt, så nu hoppas jag att vädret ska göra resten. På den gula lilla stickan har jag kom-ihåg-info som att jag inte ska ge upp väntandet förrän sommaren 2015.

Och så här tjusigt tänker jag mig att det ska bli

DÅRÖRT Scopolia carniolica och DYSTERPENSTEMON Penstemon wippleanus Bilder: Impecta
Har du erfarenhet av nån av dem?



söndag 19 januari 2014

Lustiga små hattar

Så kom vintern och temyntorna i kryddlandet fick små lustiga snöhättor.
Visst längtar jag till våren, men det finns ändå nåt vilsamt i gråskalan.