tisdag 25 februari 2014

Första vårbuketten

Den 22 februari konstaterade meteorologerna att medeltemperaturen i hjärtat av Småland varit över nollan de senaste sju dygnen = VÅREN ÄR HÄR! Enligt reglerna kan inte våren komma tidigare än den 15 februari och att våren har kommit vet man inte förrän en vecka efter det har hänt eftersom man räknar baklänges.

Så vårens första bukett ger jag till dig och önskar samtidigt en fortsatt fin vecka!


         Varm kram
                     

torsdag 20 februari 2014

Lärt mig nåt nytt...igen...

Sen jag började blogga för nån månad sen har jag lärt mig nåt nytt nästan varje dag av er rara, goa människor... hur ska detta sluta :)

Jag är inte så rysligt tekniskt intresserad, men åtog mig ändå att sköta byns hemsida och då särskilt det som har med hembygdsföreningen att göra, för det är väl klart att varje by med självakting måste ha en egen sida. Vill du hälsa på klicka här. I headern ser man en del av mina grannar på cykeltur genom byn.
I vilket fall är dagens bedrift att jag äntligen lyckades lägga in gästboken. Inte svårt i och för sig när jag väl kom på det, men det räcker ju med att glömma nån liten detalj i processen för att det inte ska funka.

Lärdom nummer två: SNÖTÖREL kan förökas genom sticklingar tipsar Katarina om hos Goda stunder & tokiga idéer. Ska ju absolut prövas.


Foto: Blomsterlandet

Sist men inte minst fick jag tips av rara Helena med bloggen Helenas hem och tradgård att man kan göra personliga signaturer att avsluta sitt inlägg med hos http://www.mylivesignature.com/

Kan man bli annat än glad!






 Ha en fin kväll 

 

söndag 16 februari 2014

Pärlhyacinter

Den övergivna kolonistugan vid sjön får bli miljö åt mina pärlhyacinter idag. Förfallet är långt gånget, men i stugan står varenda liten flaska och burk precis som de lämnades för mer än tio år sedan. Krattor och spadar finns kvar. Jag brukar gå en runda till den här gläntan i sluttningen minst en gång varje årstid. Naturen läker sina sår i rasande fart och snart finns inte ett spår av all möda som lagts.
Forsythian är fördriven inomhus och pärlhyacinterna är köpelökar som hunnit bli lite busigt rangliga.
Pärlhyacinterna är en riktiga favoritlökar, helst ska de vara vita, men ibland längtar jag efter färg också. De nedersta är inslagna i vaxat papper. Det tycker jag är praktiskt och fint. Man kan flytta runt dem lite hur som helst och lägga dem lite noncharlant på trappan när man väntar gäster...





Önskar dig en skön och blommig vecka
/Anette
Ps. Har inte lärt mig göra såna där handskrivna autografer som jag ser många undertecknar med. Det skulle kännas lite mer personligt,  men du får ta det så här så länge. Ds

fredag 14 februari 2014

På alla hjärtans dag

Jag tycker man kan relatera det mesta i livet till trädgård... ibland kanske man får tänja sig lite...

Känner mig lyckligt lottat som bor mellan två kohagar i vår lilla by. Från mitt grönsaksland kan jag se vad grannens småkalvar har för sig, i motsol bakom hundkex och smörblomster och på andra sidan huset har den andre bonden sina tjurar och sin-kor. De är också trevliga och jag brukar prata med dem lite varje morgon när jag hämtar tidningen. 
Precis som vi i växtvärlden samlar de bästa fröerna från den största tomaten på den bästa plantan,  avlar bonden på de egenskaper han vill framhäva hos sina djur tex god mjölkproduktion, men det roliga är att anlagen också följer med i hur pälsen ser ut. Om det går tio djur i hagen kan alla ha samma brokiga teckning med nån liten skillnad.
Denna lilla tjejan har ett hjärta på skinkan.

Med detta önskar kossan och jag dig en riktigt fin och kärleksfull Alla hjärtans dag!  Kram kram



onsdag 12 februari 2014

Vad hände med Astrid...

Astrid är en av mina kärlekskranka unghöns som jag skrev om den 26 jan. Flera har undrat hur det gick sen:
Jo, det blev eftermiddag. Skymningen kom och det började snöa. Höns brukar gå in i god tid innan solen går ner, men Astrid lade sig i vintergrönan under grenen med koltrasten och snön föll i sjok stora som näsdukar och nästan täckte henne. Då fick vi helt enkelt ingripa och bära in henne.

Dagen efter hade det fallit mer snö. Astrid hade bråttom ut, medan de andra klokt nog valde att sitta inomhus och kura. Hönor är naturligt lite skeptiska till snö. De måste lära sig efter hand att den är ok att gå på. Eftersom det är Astrids första vinter drog hon sig för att korsa parkeringens vita vidder och höll sig utmed uthuset och under lutan. Den vackra koltrasten syntes på sin vanliga gren där de hade träffats tidigare hela veckan, men sen gav han upp.
Nästa dag hade han fått sällskap av ytterligare tre koltrastar och sen kom en hel flock och stannade ett tag. Koltrastflocken drog vidare och den vackra kärleken med fjädrar svartare än svarta och näbb gulare än gul, följde med.

Astrid har dock fortsatt att rastlöst vanka av och an ensam längs uthuset.
Idag var det lite ljusare ute och hon fick först sällskap av de andra unghönsen och sen av de äldre med tuppen i spetsen. Tuppen bryr sig inte om "tonåringarna". De hålller ihop i ett eget gäng och vet sin plats en eller två meter efter huvudklungan.
Kärlekskranka Astrid fick i alla fall nåt annat att tänka på ett par timmar. Hittade tappade frön i buskaget och käkade massor av gräs.

Plötsligt hördes ett kort skarpt varningsläte från en eftersläntare på parkeringen. Ögonblickligen tog småfåglarna upp varningen med ett öronbedövande kvitter. Hönsflocken stelnade till och stod alldeles still. Svarta Petra stack in huvudet i syrenen. Den hödja beredskapen varade bara 5-10 sekunder, så antagligen måste det ha varit en främmande katt som slunkit förbi utom synhåll för mig. Inga rovfågelsiluetter på himlen. Om det kommit en hund, räv, mård eller annat rovdjur hade de rört upp himmel och jord och sprungit och gömt sig ordentligt. Hönor har olika varningsläten för olika situationer.

Astrid, Petra, Nuppe och de andra gick en runda till i trädgården, sen radade de upp sig utmed garageväggen och njöt av solen som kom fram just efter jag slutat fotografera.

Tuppen vakar över favorithönorna så de kan äta i lugn och ro
Astrid hittar många gobitar under fjolårslöven


fredag 7 februari 2014

Vill ha...

Större växthus står högt på önskelistan, men en minigrävare smäller dock högre! Den skulle inte alls behöva vara så ny och fin som den på bilden, bara den funkar. Rost gör inget heller, matchar snarare övrigt i trädgården... 
Så lätt man skulle få till en ny gång, rabatt eller ett dammprojekt och tänk så kul att sitta där och dra i spakarna! Jag gissar att Herr Händigs trädgårdsintresse plötsligt skulle öka lavinartat! Vi kanske till och med skulle få köra i skift. En ännu mindre skulle också funka och det finns till och med mikrovarianter. Tyvärr är alla äckligt dyra, men drömma kan man ju...

Trevlig helg!