torsdag 27 november 2014

Morgonsol

Hej sol! Välkommen! Blir så glad när jag ser dig. Jag omfamnar mörkret, men när solens strålar visar sig och precis orkar över åsen för första gången på en månad värmer det ändå hjärtat, känns speciellt och härligt.  Det sägs att vi faktiskt fått 45 minuters ljus tidagre i månaden, men det missade jag.

Får snabbt fatt i kameran som för en gångs skull hittat ner i kameraväskan,  halsduk och fleece. Luften är skön att andas, lagom krispig. Jag kan se andedräktens moln.  Står rakt upp och ner med ansiktet mot solen och sinnena öppna. Djupa andetag. Det är jag, morgonen och solen.  Kanske inte riktigt ändå...
I löven mot staketet jobbar en koltrast ivrigt, rasslar runt. Det droppar från träden. Vänder mig om för att se om nån liten gynnare kanske intresserar sig för nya holken i björken.
Nej, om nån övernattat så har det förstås varit uppstigning för länge sen. En nötväcka byter gren ovanför. Blir medveten om sorlet från morgontrafiken och ett tåg på stambanan som rusar förbi långt bort. Bonden på väg till ungdjursstallet i sin stora gröna John Deere. Tuppen gal i hönshuset och den hemlöse gammelkatten  har väl synlig tagit plats under lutan i väntan på morgonmålet. Dagen har börjat.
Slänger ett getöga på tavlan på garageväggen och konstaterar att solpanelerna alstrat 0,6 kWh redan.




Skogen bakom huset

En lövkrans hänger fortfarande kvar i östra portalen till trädgårdslandet och en låda med krukade smågranar har tillfälligt landat på symaskinsbordet.

Det bär av på en liten tur. Målet är det enorma kornellbuskaget vid järnvägen som är rena guldgruvan så här års. Troligen har någon gjort sig av med trädgårdsavfall som med tiden självsått sig.


Passerar den här sommarladugården. Faktiskt den enda i länet som är inredd för mjölkning. Väl värd att bevaras, men kommer taket att klara en vinter till?
Taket ja... Är det nån som flyttat in och börjat elda... Nej, Ladugården har faktiskt ingen eldstad. Det är fjärrvärmeverkets skorsten som i en viss vinkel hamnade exakt på taket.



Ha det fint




söndag 23 november 2014

Odling på fönsterhyllan

Tro inte att jag slutar odla bara för att trädgårdslandet vilar. Nejdå, nu har odlingarna flyttat in på fönsterhyllan för grönt går ju inte att vara utan! Jo, jag känner till att det finns ett skapligt utbud i butiken, men jag tycker ändå det är nåt visst med det som jag lyckas producera själv. Det är inte besprutat, inte konstgödslat och har inte rest runt halva jordklotet. Inte heller behöver jag oroa mig för vattenburna smittor som har förekommit ett par gånger i butikens groddförpackningar. Tycker solrosskotten är ganska vackra där det trängs och sträcker sig mot ljuset, somliga med mössan fortfarande på. 


När det färska börjar avta utomhus får jag riktigt sug efter solrosskott och groddar. Solrosskotten odlar jag i en grund kruka. Egentligen behövs inte mer jord än att groddarna fäster och en bricka går minst lika bra. Nackdelen är att jorden torkar fort runt kanterna och glömmer man vattna en dag så hinner många skott vissna. Först måste dock solrosfröna ligga i blöt ett dygn och mjukas upp, sen häller jag av vattnet och låter fröna stå mörkt och rumstempererat i ett köksskåp 1-2 dygn tills en liten vit rot börjar visa sig, sköljer morgon och kväll. När fröna börjar spricka breds de ut på en lätt fuktig jordbädd. Här är det mest jag som äter solrosskott och då räcker krukan på bilden. Den täcker jag med en skokartong och låter groddarna fortsätta växa till sig. Efter 3-4 dagar tar jag av kartongen och låter skotten få ljus och bli gröna. Klara färdig ät! För att det inte ska bildas karaktärsblad kan man ställa de färdiga skotten svalt och ljust. Samtidigt lägger jag en ny omgång solrosfrön i blöt. Man kan faktiskt använda sig av vanliga fågelfrön, men det finns också ekologiskt utesäde hos vissa fröfirmor.

På fönsterhyllorna odlas också rucola, maché och basilika men de växer betydligt långsammare. Som tur är har jag också rucola kvar i trädgårdslandet över vintern. Den är ju perenn. Machén övervintrar också om det inte blir vargavinter, men har inte vuxit så bra i år.

Vad det gäller groddning är alfalfafrön och mungbönor favoriter. De behöver bara blötläggas över dagen och sen sköljas morgon och kväll. Inte planteras i jord. Ypperligt näringstillskott, kripsiga och fulla av främst olika B-vitaminer, men även annat nyttigt.

Försöker också äta efter årstid dvs det som är i säsong nu. Då blir det förstås mycket rotsaker och nästan inga tomater, gurka eller paprika. Vår egen sommarsquash ersätter gurkan och brukar klara sig till jul. Sen äter vi av vintersquashen.

---

Efter förra inlägget var det var flera som ville veta mer om hur man håller sig pigg med näringsterapi när höstmörkret hänger som en tung säck över axlarna, därför bifogar jag länk där överläkare och forskare Mats Humble pratar om sol och D-vitamin. Här kan man lyssna på honom. 





Kram

torsdag 20 november 2014

Upp och ner

Allt borde vara brunt och slemmigt fruset, kanske till och med ett lager snö, men gräsmattan är grönare än nånsin och ogräset växer. 
SMHI meddelade för nån vecka sen att regionen Växjö/Alvesta som vanligt ligger längst ner i solligan med 1 timme i november mot snittet 50 timmar. Igår justerade de informationen och meddelade att det i verkligheten handlade om 45 minuter. Man har för vana att avrunda till hela timmar. Jomän, så har vid det...

Förr ville jag bara krypa in under en stor gran när mörkret kom och sova till våren, tyckte idén om att gå i ide var lysande, men skräddarsydd vitamin- och mineralterapi löste det problemet så nu tänder jag mitt morgonljus på frukostbordet, kikar ut på min belysta berså och känner att det är rätt gott ändå. Längtar varken hit eller dit, önskar bara att dygnet hade fler timmar så jag hann med lite mer, tex att bygga holkar.


Häromdagen fick vi denna tjusiga och välbyggda holk av goa grannarna, med spikar runt hålet så att inte hackspetten kan göra hålet större, tjärpapper på taket och öppningsbar så att det går att städa undan gammalt bås och ohyra, dessutom svartmålad. En riktig trendholk helt enkelt! Goa grannarna hade nämligen obeserverat att det är mer än vädret som är upp och ner här.


Hoppas nu att de svartvita flugsnapparna gillar uppgraderingen. För jag vill hemskt gärna ha ett rikt fågelliv i trädgården. De bidrar till balansen, äter mängder av insekter, ohyra, myggor och är ju så trevliga att titta på.

Ha det gott

söndag 16 november 2014

Hjälp!

Nån måste sätta stopp! Jag stökar, bökar, pysslar och donar utomhus. Sysslorna tycks aldrig ta slut. Läser den ena bloggen efter den andra där det konstateras att lugnet lagt sig, dags för paus, färdigt i trädgården. Va.. hur gör ni?

Här brukar det komma en rejäl frostknäpp i september/oktober när naturen hjälper mig sätta punkt. Det kan till och med bli lite hårt i marken. Då brukar löven falla och tas om hand, krukor grävas ner, klättertorn tömmas från slemmiga och bruna växter, krukor och amplar tas in.

Nu håller jag fortfarande på att gömma krukor i lövhögar, flytta växter, förbereda för varmbänkar, klipper ner nån planta då och då, samlar sticklingar, rensar ogräs, i veckan planterades rosor. Väntar på att en slänt ska frysa till så jag kan marktäcka där. Väntar på att äppelträden ska släppa de sista löven och väntar på att få höstså morötter, palsternackor, dill, persilja, vårlök. Som en Duracellkanin fortsätter jag att stöka, samtidigt vill jag börja förbereda för jul och advent, samla mossa, grenar och fint ris, börja med julens lökar, men känner mig inte mentalt redo. Jag lever ju i hösten.
Hur gör ni i Skåne, Blekinge och längs kusterna som är mer vana vid det här vädret? Hur sätter ni punkt?

I går åt jag tre jordgubbar från amplarna. Fortfarande kommer kart men de har förstås svårt för att mogna utan ljus. Så länge temperaturen är stabil får amparna hänga kvar utomhus. Sen hamnar de i snicken. Där fryser det också, men temperatursvängningarna jämnas ut. I förgrunden en vit höstaster, bergklinten blommar och blommar, jättevallmon har svullna knoppar och under amplarna lyser ringblommornas solnedgångsröda nyllen. I vita tunneln bakom symaskinsbordet skördas tatsoi till woken och i lådan med vitt lock är det grävt för varmbänk, liksom i växthuset.

Krukade växter trängs i lådor och gångar. En del är nergrävda i lådor med sand, andra omstoppade med lövtäcken.

Stockrosor sådda tidigare i höstas av fådda frön.

I år har faktiskt alla löv gått åt till komposter, täckning av känsliga växter och som maskmat i rabbatterna. Känns så bra. Vi städar lagom och några får ligga kvar på gräsmattan. Gångar och stensatta ytor försöker jag vara lite noggrannare med, särskilt i trädgårdslandet där jag absolut inte vill att det ska gödas mellan lådorna i stenmjölet. Där växer det tillräckligt bra ändå och är det ställe där det rensas absolut mest ogräs i hela trädgården.


Men, som sagt... hur sätter man stopp?





torsdag 13 november 2014

Nattlandskap

Att gå ut med sopor och kompost kan vara en snabb huttrande marsch genom de mörkaste delarna av trädgården, ett måste i all hast medan tankarna är på nästa uppgift...
eller så kan det vara en liten utflykt genom ett spännande nattlandskap med bleka trädspöken, varmt upplysta portaler och ljusfyrar i natten. Allt ser annorlunda ut, mörka stammar blir spännande skulpturer och självlysande bladverk drar blicken till sig. Växthuset lyser som en stor iskub i trädgårdslandet. Kontraster.

Den genaste vägen till komposterna går genom portalerna i trädgårdslandet. Varmt ljus på växterna som också får färg av bladen och riktigt kallt ljus i växthuset.

 Klematis



Bersån ser jag från köksfönstret. Ljus från fönster och ytterlampa reflekteras i äppelträdens blad. I grottan har jag satsat på att lysa upp en vägg av murgröna, syrenstammar och den stora björken som fått ett kallblått sken. Det är behagligt att titta ut på något, att inte mötas av ett mörkt svart hål.

Det kan ju vid första anblicken kännas som vi slösar med elen, men faktum är att energiåtgången är försumbar med LED -ljus. De bjuder helt enkelt på möjligheter som vi inte hade kostat på oss annars.
(Ej sponsrat inlägg)


Allt gott

söndag 9 november 2014

Till pappor och flitiga män

Dagens inlägg tillägnar jag alla pappor på Fars dag och alla män som ofta får ta de tyngre bitarna i trädgården med anläggningsarbete och diverse byggen och till min man som gräver, skyfflar jord, grus, gödsel, bark, kör vatten på sommaren, klipper gräs, svetsar portaler, klematistorn och annat man kan behöva. 
Hur ser er uppdelning av arbetet ut, eller gör du kanske allt själv?


Puss på er