Rost och rädisor: maj 2014

lördag 31 maj 2014

Kattfoten...

När jag var barn växte KATTFOTEN Antennaria dioica vild längst bort i hagen. Stora vita och rosa tuvor bredde ut sig på den torra och magra jorden. Det var nåt magiskt över dom. Antagligen för att man lade märke till tuvorna på långt håll och så för namnet... kattfot. Ett ovanligt vackert namn i mina öron. Brukade cykla iväg längs soliga grusvägar för att hälsa på de där tuvorna och fantisera om vilken blomma som var mest lik kattens tass, som alltså hade lika många kuddar som trampdynan. Högtidsstunder. En vacker dag var dom borta, kanske jag var där vid fel tid på sommaren. Jag hoppas i alla fall att det var så enkelt.
Även i byn där jag bor nu har det funnits kattfot förr. För några veckor sedan återplanterades ett par fläckar i hagen runt hembygdsgården och jag hoppas de ska trivas och bli fina tuvor.
Läser på nätet att för lite betande och igenväxning gör att kattfoten minskar.

För några år sedan planterade jag ett par plantor på Solsidan som nu kryper in mellan gatstenarna och det får de så hemskt gärna göra. Är så glad för att de trivs och sprider sig och dessutom ger den raka och hårda kanten på stensättningen ett mjukt och naturligt utseende.

Mina plantor är starkt ceriserosa men färgen kan variera över hela skalan till vitt. Arten är tvåbyggade dvs varje planta är antingen hane med ståndare eller honplanta med pistiller. Jag har honplantor och det ser man på att blomkorgarana är längre och smalare. Hanblommorna är ännu mer "kattfotlika" Frågan är om honplantor även kan vara vita? Kanske nån som vet.

Kattfoten och betongfåglar som jag gjorde för 5-6 år sedan. De har fått en härlig patina med lite algpåväxt och på lite håll ser man först inte att de är av betong

Ha det fint

tisdag 27 maj 2014

Farväl...

Nu tar ramslöken farväl med kaskader av vita stjärnor och jag tackar ödmjukt för alla goda måltider som det har blivit av bladen: pasta omelletter, majonäs, wok... Jag längtar redan till nästa säsong.

Ha det fint vänner

fredag 23 maj 2014

Täckodling del 1

Nu har jag börjat täcka barjorden mellan grönsakerna med ett tjockt lager gräsklipp, två dm är lagom. Det är förstås noga med att jorden under är ogräsfri. Fördelarna är att jag inte behöver rensa här, täckningen hjälper till med att behålla fukten och tillför kväve efterhand som det förmultnar. Främst är det bladgrönsaker, kål och rotsaker som gillar kväve. Blommor och vitlök har lite andra krav. Jag brukar vänta med att täcka tills grönsakerna är åtminstone fem till tio cm höga. Ofta sätter jag förgrodda plantor. Då täcker jag efter nån vecka när de funnit sig till rätta på platsen och börjat växa. Precis vid plantorna lämnar jag fem cm fri jord.
När gräslagret sjunkit ihop efter nån månad är det dags att fylla på igen. Vanligen brukar det bli två till tre påfyllningar. En del undrar om gräset inte fröar av sig så det blir mycket ogräs. Nån liten fröplanta kan det väl bli, men oftast klipper man kanske gräsmattan innan den hinner gå i blom och i vilket fall överväger fördelarna med täckning.

Fjolårspersilja som vi äter allt vad vi orkar av nu innan den går i blom. Jättegod att göra pesto av. Vid "krakarna" störpurpurbönor som kommer att slingra sig uppför. I mitten kokbönan Signe. En kulturböna hittad hos en dam i Blekinge och man driver nu projekt med att försöka rädda och sprida den. Odlade den även i fjol och använde främst de späda baljorna, plus att jag sparade de finaste till nytt utsäde. Till höger vita jordgubbar med ananassmak. Växer inte så kraftigt och ger inte stor skörd, men är väldigt goda och roliga att odla. Får dessutom vara i fred för både sork och fåglar

Rädisor till vänster som vuxit en cm per dag denna veckan. Det är några dagar sen jag tog bilden. Till höger nysatt kai laan, en kinesisk broccoli som man kan odla både tidig vår och långt fram till jul. För mig är det dock första gången jag provar och den kommer att få bo i en tunnel av odlingsväv som skydd mot kålfjärilarna. I mitten kommer så småningom två squashplantor, men eftersom vi kan få frostnätter fram till midsommar känns det inte som att det är jättebråttom med dom

Vi har två stora björkar i trädgården och det blåser ner massor av ris. En del blir dekorationer. Denna hänger just nu vid en av portalerna till trädgårdslandet

Önskar er en fin helg alla goa, om det nu blir i trädgården eller på nåt annat trevligt ställe.

tisdag 20 maj 2014

Hur mycket skiter en ko?

Å, vad jag gillar kor! Men vad har det med trädgård att göra... Jo, för det första har jag utsikt över kalvhagen söder om huset när jag donar i trädgården och på andra sidan går sinkor (kor som inte mjökar för tillfället). Inga av dom är mina, men vi umgås en del. Hänger över staketet, kollar in var den andre gör, snackar lite... Men det viktigaste av allt i detta sammanhanget är ju att de håller mig med finfin gödsel. Den brukar få ligga och "brinna" minst ett år innan jag använder den, gärna längre tills den är alldeles svart, porös och kompostlik. Det är grejer det!

I helgen hade en av bönderna i byn kosläpp och det missar jag inte för allt i världen. Oömma kläder och höga stövlar är det som gäller för jag står inte vid sidan och tittar fint utan brukar rulla runt på backen i konstiga ställningar för att hitta nån kul vinkel från en väl placerad liten inhägnad i hagen.
Detta var en perfekt dag för kosläpp, lagom varmt, grönt i hagen och mulet. Korna har ju stått inne i skummet sen i höstas och man vet ju själv hur bländande det är att komma ut i strålande solsken.

Det är glädjeskutt, full fart och stor underhållning!

Rangordningen ska göras upp. Lägg märke till att de är avhornade så de kan inte skada varandra.

Sen ska nykomlingen i flocken som kravlar runt med kameran undersökas och sniffas på. Somliga är modigare än andra

En del låtsas äta medan de sneglar åt mitt håll och kommer närmare

Bonden får en sommarpuss av Rådjurs dotter. Kor nu för tiden har inga namn utan kallas för sitt nummer. Rådjur var ett undantag och fick sitt namn efter teckningen i pälsen. Hon var dessutom veteran och stormjölkare

Kofakta:

Det finns kreatur för mjölkproduktion och andra för köttproduktion
Det finns ca 350 000 mjölkkor i Sverige fördelade på 4 600 gårdar
En ko väger ca 600 kg
De vanligaste mjölkkorna är av rasen Svensk Holstein (de svartvita) eller Svensk Rödbrokig Boskap SRB (de brunvita)
I genomsnitt har varje bonde 70 mjölkande kor, plus ett gäng som är i sin
En genomsnittsko mjölkar ca 30 kg /dag ( kg därför att det är fetthalten som är viktig) 10 månader om året
En mjölkko är i produktion i snitt 5 1/2 år
Enligt lagen ska alla mjölkkor vistas utomhus under sommaren. Så är det inte i alla länder
För att det ska bli mjölk måste kon få en kalv
Kon är brunstig under ett dygn ungefär och de flesta bönder inseminerar själva. Tjuren väljs i en katalog på nätet och sperman förvaras fryst i ett sugrör
En kor är dräktig ca 280 dagar beroende på ras
Kalvdans är en efterrätt på den första kraftiga mjölken, kallas också råmjölkspannkaka
Och en mjölkko skiter ett ton i månaden!

Källor: LRF och M.Lydigh

Företeelser som varit viktiga för människan genom tiderna har ofta många namn. Tänk bara på så många olika sorters väder det finns...
Det finns många olika kreatursord också:

Kalv

Ungdjur

Gödkalv

Tjurkalv

Kviga

Tjur

Stut

Biffdjur

Köttdjur

Ök

Oxe

Amko

Diko
Dikalv

Kreatur

Boskap

Du kanske kommer på ännu fler...

Nu kan sommaren börja!

fredag 16 maj 2014

Utflykt till Urshult

En resa genom Urshultstrakten, Tingsryds kommun i Småland när fruktträden blommar är en upplevelse i sig, men en utflykt till Ellenäs ängsfruktodling är nåt alldeles särskilt. Ängsfruktodlingarna är unika och var förr ett sätt att utnyttja marken så effektivt som möjligt. Sveriges enda bevarade sammanhängande ängsfruktodling finns i trakterna kring Vemboö och Sirkön.

Att gå den lilla vägen fram till Ellenäs blommande ängsfruktodling känns som första dagen på sommarlovet. Allt är fullständigt ljuvligt. Vägen slingrar sig fram ut på Ellenäsa udde i Åsnen och här och där ser man sjön. Plötsligt öppnar sig landskapet och vi står i ett hav av äppelblommor. Insekterna surrar över mandelblom, gullvivor, humleblomster, orkidéer och alla möjliga rara örter.

Utmärkande för ängsfruktodlingen är att träden står oregelbundet på en slåtteräng. Läget runt Åsnens södra delar är gynnsamt på grund av de varma vindarna från sjön och jordmånen. Under steniga områden som egentligen var obrukbara s.k. impediment visade det sig finnas lerlager som var ypperliga för fruktodling.
Här fanns härdiga vildaplar som passade bra att ympa med ädla äppelsorter. Man tillämpade koympning. Det vill säga man ympade så högt att korna kunde beta under utan att skada träden. Korna gödslade och nya vildaplar grodde. Man sparade de som växte lämpligt och därför växer inte träden i rader. Att ympa på ett träd som redan växer har den fördelen att det är rotat och kan ge frukt efter bara några år. Ett köpeträd ska först etablera sig på platsen.
De äldsta träden på Ellenäs är från 1850-talet. Under kalla vintrar på 1940 och 1960-talelt frös många träd, men de härdiga grundstammarna klarade sig oftast och träden stubbades och nya skott ympades in.
Moderna köpeträd har tre huvudgrenar, men på Ellenäs bygger man en spiralform uppåt så att alla grenar får ljus. Principen vid klippning är att ta bort alla tjyvskott nerifrån vildapelstammen, sen alla skott på grenarna som växer inåt och uppåt. En god tumregel är att man ska kunna kasta hatten genom kronan. Beskärning sker innan saven stiger. När träden börjat blomma är det ovillkorligen för sent.
Ängsfruktodlingen på Ellenäs omfattar 5 ha och rymmer ca 1000 träd och drygt 25 sorter bland annat Gravensteiner, Gullborg, det röda blanka äpplet Urshults kungs, Åkerö, Gul Rikard, Signe Tillisch, Ribston, Gyllenkroks Astrakana, Oranie, Gullborg, Sävstaholm, Oranie, Citronäpple och Maglemer.
När träden beskurits, samlar man ihop riset som eldas. Från mitten av juli lias ängen för hand och gräset räfsas ihop. En del kringlas under träden som gödning. Ängsmarken där gräset tagits bort blir mager, vilket gör att ängsfloran frodas som i gamla tider. Blomsterrikedomen bidrar till att locka insekter som i sin tur pollinerar fruktträden.

Ellenäs ägs av familjen Almén som arbetat med odlingarna i generationer. Numera är det en vid-sidan-om syssla eftersom man också har ordinarie heltidsjobb att sköta. En del frukt säljs, men av Gravensteiner pressar man egen äppelmust helt utan tillsatser som finns till försäljning. Ängsodlad frukt tenderar enligt Per- Anders Almén att bli sötare och mer koncentrerad i smaken, vilket naturligtvis bara är positivt för slutprodukten.

Givetvis passade vi på att köpa ett par flaskor fjolårsmust och det är den godaste must vi nånsin smakat.