Stenar tycker jag ger en trädgård karaktär och jag är så glad för det stora flyttblocket som är en del av avgränsningen mellan sällskapsrum och nyttorum. För sisådär 50 år sen planterade föregående ägare Murgröna(Hedera helix) som nu täcker hela stenen runt om och även utanför. De senaste 20 åren har den vuxit ordentligt och även börjat blomma. Jag får hålla tillbaka och beskära, men det lilla besväret tar jag mig gärna. Extra trevligt med en växt som är vintergrön också. Åt söder blir vårsolen ofta stark och den väggen behöver skyddas med säckväv vid den här tiden på året annars blir bladen solbrända, bruna och dör.
Blomningen sker på hösten med limefärgade enkla flockblommor. Frukterna bildas på vintern och mognar på våren. Runt blommorna ändrar bladen karaktär och förlorar sina flikar. Tyvärr hamnar blomningen så högt upp att det inte riktigt går att njuta av dom på nära håll.
Hela växten är giftig, vilket inte hindrade rådjuren från att kaläta så långt upp de nådde för tre år sedan. Klövspåren syntes i snön så det gick inte att ta fel på vem som varit framme. Nu har murgrönan börjat bryta ved igen, men som förr blir den nog aldrig. Förmiddagssolen värmer vid murgröneväggen och det är gott med en paus i vårfixet. Detta är ett av hönsens favoritställen också, men idag hann jag först.
På lördag släcker jag ner mellan klockan 20.30 - 21.30, sätter på en kopp te, tänder några ljus och deltar i Eart Hour. Det är en global manifestation, en symbolhandling som inte påverkar världens klimat, men som får mig att tänka lite extra på miljön och förhoppningsvis får oss att prata om det som är viktigt, hur vi använder våra gemensamma resurser.
För mig är Earth Hour en hyllning till jorden och naturen, som jag älskar och inte skulle klara mig utan, som gett mig livet. Det är en kärlekshandling och jag känner ödmjukhet. Det som gör verklig skillnad är alla vardagliga små beslut. Vilka transporter jag väljer, mina inköp, de beslut jag tar när jag veckohandlar, vilken livsstil jag väljer. När något går sönder och behöver förnyas finns det alltid möjlighet att göra mer eller mindre bra miljöval. Att välja billiga alternativ innebär att nån annan betalar, oftast naturen.
Det här är ett ämne jag verkligen går igång på, särskilt klimat och mat, men eftersom jag bestämt att bara blogga om trädgårdsrelaterat har jag de senaste dagarna tänkt efter lite vad jag gör och kan göra bättre i trädgården.
Mycket handlar om ett eget kretslopp i trädgården. Att producera och frakta bort så lite skräp som möjligt och behöva köpa så lite
material som möjligt. Löv, gräs, nerklippta perenner, grönsaksblast
hamnar i nån av de tre varmkomposterna, används i täckodling eller
snabbkomposteras vid djupgrävning. Är nästan självförsörjande på jord.
En bra balans med många olika sorters växter, även vissa ogräs och ett rikt fågelliv gör att det inte brukar bli några större problem med ohyra. De gånger jag behövt bekämpa bladlus har det räckt med nässelvatten.
Att ha några egna fruktträd, bärbuskar och odla egna grönsaker minskar belastningen på klotet, minskar transporterna och minskar det kommersiella användandet av bekämpningsmedel och konstgödning. Varje litet egenodlat salladsblad hamnar på pluskontot.
Min jord berikas med brunnen kompost, koskit, häsgödsel, flytande gödsel från hönsen, guldvatten och genom täckodling. Ogräs plockar jag helt enkelt bort för hand. Odlingslådorna och gångarna vill jag gärna ha ogräsfria men gräsmattan däremot är ganska artrik. Fogar mellan stenar bränns, skrapas med fogkniv, även ättika används nån gång.
Vid anläggning av gångar och nya rabatter har jag i flera fall använt tjocka tidningslager iställer för markväv. Grönsaksodlingen har ett soldrivet elstaket mot sniglar. En liten panel som driver ett bilbatteri. Gräsklipparen har ett par somrar gått på E85 (etanol), men är svårstartad när det är kallt och just nu är det därför Aspen som gäller som är lite renare än vanlig bensin.
Letar gärna på loppisar, Blocket och Tradera efter material, verktyg och planteringskärl till täppan. Att dela växter, ta sticklingar, samla frö, byta med varandra och ge bort är förstås både miljövänligt och trevligt.
Jag skulle kunna odla ännu mer ätligt, förbättra djurlivet med en damm och fler vattenblänk, sätta upp fler fågelholkar och ett rejält insektshotell, bli bättre på att samla grönsaksfröer och leta efter ekologiska vårlökar och plantor, kanske skulle jag kunna låta en del av gräsmattan bli en vild del året om. Ja det finns säkert mycket att förbättra, men jag jobbar på det lite efter hand. Om jag tänker på att jag ska rädda världen och förbättra klimatet, känns uppgiften övermärktig och mina små insatser som en droppe i havet. Vad är ett barr i en myrstack... Men tänker man på att varje val är en kärlekshandling mot vårt älskade klot och att varje barr tillsammans blir en stor hög, att vi är många som gör vårt bästa var och en i sin egen trädgård och i våra dagliga handlingar så känns det bättre. Jag behöver inte ta ansvar för mer än mitt eget liv och min egen plätt. Visa ödmjukhet.
Och tänk att alla dessa små handlingar vi gör varje dag påverkar inte bara den egna täppan och hälsan utan indirekt även människors liv och hälsa i fattiga länder världen runt.
Jag kan nästan tänka mig att äta morötter till allting, rårivna, med solrosfrökärnor eller pumpafrön, marinerade med lätt lakritssmak, ångade med smör, rostade i ugn med andra rotsaker eller allra bäst som späda vårpimörer. Men så här års börjar morötterna bli lite trista. En del är torra och träiga, andra har tappat smak eftersom de börjat växa och fått en grön liten kalufs, men till soppa duger de bra. När man ändå är i kan man lika gärna dubbla satsen. Den går bra att frysa ner och blir också bra bas i pannkaka.
Anettes morotssoppa 4 portioner
2 msk rapsolja 3 stora morötter 1 gul lök 1 liten potatis 1 tsk brunt socker ca 6-10 dl god grönsaksbuljong 4 dl mjölk/sojamjölk/rismjölk salt 1/2 -1 msk färsk ingefära, finriven eller 1 krm pulver 1 tsk torkad körvel 3 msk pressad apelsin 1/2 dl finhackad persilja
Till servering. Finstrimlade morötter, mycket lätt kokta.
Skala morötterna, löken och potatisen. Skär morötterna i skivor, hacka löken och tärna potatisen. Fräs morötter, lök, och potatis i olja i en kastrull. Strö över socker. Tillsätt 5 dl buljong. Koka tills morötter och potatis är mjuka ca 10-15 minuter. Tillsätt ingefäran. Mixa till puré med stav eller i matberedare. Späd med mjölken och resten av buljongen till önskad konsistens, ej för tjockt. Låt soppan koka upp igen och smaksätt med salt, körvel, persilja och pressad apelsin.
Krasse gott att strö över. Serveras med en liten salladstallrik och bröd.
Nu har det varit några härliga veckor. Trädgårdslandet är till stora delar städat och odlingen är så smått igång. Bondbönorna såddes så fort tjälen gick ur jorden för några veckor sen. De gror vid +5° i jorden, vilket det är nu ungefär och vitlöken är uppe. Egentligen startade jag våren redan innan jul med höstsådd av morötter, dill, persilja och knipplök, men i den lådan har det inte hänt något ännu. Jorden behöver bli varmare, runt 10-15° innan jag kan börja kika efter grönt där, men räknar ändå med att kunna skörda nån månad tidigare än om jag väntat med att så tills jorden är uppvärmd. Särskilt långsamtgroende frön tjänar på att höstsås.
Två varmbänkar startades för ca tre veckor sedan. Den ena är denna lite högre i mitten på bilden som är 1,20 x 2meter. Började med att gräva ur hålet redan i höstas och islolerade med frigolit. I den stora lådan utomhus blev djupet 50 cm. Under vintern har hålet varit fyllt med halm och en skiva över. I slutet av februari plockades halmen bort och hålet fylldes av ny hästgödsel som blandades med halmen och stampades hårt och förbränningen snabbstartades med 3 hinkar hett vatten. Via termometer nerstucken i bädden kan jag följa temperaturen och det är spännande att se hur den stiger även om det har varit neråt -7° många nätter. Efter en 10 dagar var temperaturen uppe i 24° och då fick jordlagret komma på. Eftersom jag även sätter morötter måste jordlagret vara minst 2 dm. Sen stabiliserade sig värmen i bädden på 14° oavsett hur kallt det varit på nätterna. Det är fullt tillräckligt för att morötter ska gro och de asiatiska grönsakerna frodas. Har försått plantor av Pak choi, tat soi och rucola inomhus och planterat ut för att spara tid. De är visserligen mycket snabbväxande (utom rucolan) men vem kan vänta... Jag är sugen! Ett fönster av byggplast ligger på hela tiden, men det gäller att öppna på glänt när solen kommer, både för att vädra ut kondens och för värmens skull. Ofta räcker det med en springa. Det blir snabbt uppåt 40° under locket om man glömmer.
Nu kan jag när som helst plocka ett blad per planta till att börja med. Det kanske ser lite ut i lådan eftersom jag sått morötter mellan kålen och sparat plats för sallad, men jag har gjort ena sidan i drivhuset till varmbänk också med bara grönt, så det finns mer att ta av. Hur som helst är det minsta lilla egna gröna väldigt uppskattat vid den här årstiden. Att kunna starta tidigt, faktiskt två, tre månader tidigare än friland här i zon 4, är den viktigaste fördelen. Sen är det ju nöjet att få till en varmbänk och se den funka. Lite som att ysta en ost för er som provat detta. Man lägger ner mycket arbete och sköter som sin bebis utan att säkert veta om det kommer att fungera. Det handlar om kärlek, känsla och erfarenhet. Det är nöjet att se grödan växa som alltid när man odlar själv. Kan själv! När varmbädden gjort sitt är den lämplig för kålväxter och squash som gillar välgödslat. Värmen i bädden beror på gödseldjupet och isoleringen. En riktigt kall vinter skulle jag inte kunnat använda denna permanenta låda i trädgårdslandet utan behövt gräva minst 70 cm djupt på friland och en halvmeter större hål en odlingsramen för att kunna isolera med halmbalar både i jorden och ovan runt.
Så man kan säga att jag hade lite tur med mild vinter i år, men nån gång ska man ha det.
Nu har jag haft några härliga dagar i trädgården bland vårlökar och prassliga fjolårslöv. Städningen är långt ifrån färdig men det går framåt en liten bit i taget. Hönsen är hack i häl, älskar att leta godbitar i brunnen gödsel och varvar med spirande gräs. Mornarna är som ett sagoland av frostade lökväxter och gnistrande vintergrönt som stensöta, alunrot, rödbladig ängssyra, murgröna, dubbel snödroppe och iris. Hur snödropparna som ligger fullständigt kvaddade och till synes döda med sina tunga klockor, ändå orkar resa sig och se hur pigga ut som helst uppåt dagen är en gåta.
I helgen blev den en tur till Villa- och trädgårdsmässan i Malmö. 2/3 villamässa och resten trädgård och annat. Inte så mycket inspiration eller nyheter, men ändå en liten vårinjektion och jag fick möjlighet att se ett av mina drömväxthus i verkligheten. Blev angenämt överraskad av att det går att få i varmgalvat med vitlack. Nästan lika charmigt som trä, men lite lättare att underhålla. Bild kommer så småningom. Annars var den stora behållningen att träffa bloggvänner. Tack för en trevlig eftermiddag tjejer!
Översta bilden: den enda montern som satsat stort på växter och jag gillade deras uppstammade bokar med platta väggbildande kronor. De satte fantasin i rörelse och jag stod en lång stund och drömde om hur de skulle kunna användas. Synd bara att jag inte ska bygga fler rum just nu. Mittersta bilderna: rosa och blågrönt, kombo som gillas och pilflätningskonsten kom också med på ett hörn. Nederst: Gunnel Carlsson och Hannu Sarenström som lagade kalla såser och bjöd publiken att smaka.
Nu siktar jag in mig på att Sofiero öppnar för säsongenden 17 april och vår egen lokala trädgårdsdag i Tyrolen, Alvesta kommun den 10 maj.
För mig är lycka i trädgården när de första gröna bladen kan börja skördas, ofta nån salladssort eller spenat, att över huvud taget kunna odla nästan alla grönsaker vi äter är stor lycka.
Känslan när man är i takt och har hunnit så mycket man tänkt mig, att landen är omhändertagna, städade och gödslade, att gammalt är nerklippt, småplantor krukade, sticklingarna växer, några drivna vårlökar som lyser på trappen. Även om allt inte är perfekt så är den en konst och en lycka att kunna vila i känslan av att ha gjort ett gott dagsverke, att vara nöjd helt enkelt. Det är en lycka att anstränga sig lagom, så man får träning men inte gör sig illa, att få hjälp med grävande och lyft när det behövs, att få ett klematistorn svetsat eller en portal byggd.
Att sitta på södersidan i eftermiddagssolen och pausa med en mugg te på egna myntablad medan katten kråmar sig bredvid,
eller att gå förbi solelmätaren och konstatera att panelerna alstrar så det både räcker och blir över. Lycka är att vattna krukor och nysådder en ljum kväll medan solen går ner bakom björken, att se vintermyggorna dansa i motljuset.
Lycka är att hitta de första blåsipporna, ja till och med en maskros kan jag bli glad av. Att studera småfåglarnas flit när de samlar dun från ruggande hönor att bädda i boet med eller sitter på zinkbadkarets kant och dricker en varm eftermiddag. Lika lycklig kan jag bli av ett stilla vårregn när det som mest behövs, skvalandet när tunnorna fylls på, att lyssna på hönsens eviga småpratande sinsemellan om barnuppfostran, gobitar och tuppens flirtande och att plötsligt hitta en bortglömd kruka dubbla vitsippor som lever och frodas.
Lycka är när bonden meddelar att han just nu har riktigt fin gödsel utan halm i och Mannen säger att han kan hämta ett par lass,
att träffa trädgårdsvänneroch
att grannen dessutom ringer och erbjuder sig att passa hönsen i helgen ifall vi vill stanna borta över natten. Såna erbjudande är guld värda! Vad gör dig trädgårdslycklig?
