Hönsgänget festar

Inte bara jag som smaskar jordgubbar hela sommaren, även hönsen får festa till det ibland. De älskar bär av alla sorter och rensar vinbärsbuskarna så högt de kan hoppa. Buskarna är stora som tur är och hönorna små, hoppar inte så högt.

I fjol blev hallonbuskarna helt rensande på bladen så fort de vecklade ut sig och jag kunde inte förstå varför det aldrig blev några buskar. Nu är de inhägnade och får vara ifred, men skulle en gren hänga ut med lysande  frestelser kommer det att stå en höna under med uträckt hals och tindrande ögon.

Nu har de fått gårdagens överblivna gubbar, lite kantstötta och medfarna, men det gör inget alls. Det är fest och det räcker till alla. Gracie nappar sin gubbe, vänder rumpan åt de andra och flyttar sig från gruppen för att ha den ifred.

Astrid som är högsta hönset flyttar sig inte för nån.

Petter har börjat ta hand om Astrids tonåringar och introducerar jordgubbarna för en av trillingarna.

Ha det så gott därute i sommaren

Vitlök - ett av mina måsten

Vitlök är en av de lättaste grödorna att odla. Man kan egentligen bara peta ner klyftorna på hösten och låta allt sköta sig självt med bara lite ogräsrensing emellanåt. Jag täckodlar inte vitlöken dels för att jag sår annat mellan raderna så det blir ganska tätt och dels för att gräs är det täckmaterial som jag har bäst tillgång till. Grästäckning är kväverikt och stimulerar bladtillväxt. Blir perfekt på bladgrönsakerna men inte på vitlöken där jag vill att krutet ska läggas på stora lökar.

Däremot har jag precis gödslat med välbrunnen koskit. Lägger helt enkelt ett lager mellan raderna. Hade jag haft pellets hade det gått att mylla ner lite försiktigt, men nu får gödseln lösas upp med vattningen istället. Lökens tillväxt är som störst sista månaden innan skörd och då kan de behöva en extra skjuts. Skörden beräknar jag till slutet av juli, men vem vet denna konstiga sommar när det mesta verkar blomma och mogna tidigare än vanligt. Kommer att dra upp en lök då och då för att se när den börjar bli skördeklar. De ska ha flera lager skal som håller ihop välutvecklade klyftor. Spricker de upp och delar sig i klyftor klarar de inte vinterförvaring utan får ätas upp först.

Allt gott

Invigning av växthuset

Vaddå invigning... jag har ju använt det hela våren.

Jomen, nu har vi provat att umgås i det också. Växthuset är inte tänkt som sitt- och umgängesställe i första hand, men samtidigt har jag försökt göra det så flexibelt som möjligt genom att sätta hjul på bord och bänkar, satt in många eluttag och inte förankrat tomaterna i taket. Känner mig för och vill inte binda mig för en särskild möblering ännu.

Jag har låtit göra två plantbord på hjul med lösa skivor av rostfri plåt. De har kant så att jag kan bottna med vattenhållande matta att ställa krukorna på. Nu har allt kruksmått flyttat ut och frågan var om det skulle funka att vända skivorna, lägga på duk och sitta runt. Mest var jag rädd för att stagen vid kortsidorna på underredena skulle vara ivägen eftersom jag faktiskt inte provsatt innan de konstruerades. Till min stora lättnad fick alla fötter och ben rum och vi fick lätt plats tio runt bordet.

Bjöd hantverkarna och andra som hjälpt till på japansk/svensk buffé från Saint Claire i Alvesta, ostbricka och jordgubbstårta. Har turen att bara haft hjälp av duktigt folk från grävare, murbyggare, elektriker, rörmokare och plåtslagare, till grannar som lånat ut grejer. Sånt är ovärderligt och man vill så gärna visa sin uppskattning. Fortfarande återstår mycket markarbeten som vi inte alls tagit itu med än, men det är en annan femma. Försöker att undvika de värsta grushögarna på bilderna.

Och så fick jag fina och roliga presenter. Grannen som jag går och tigger skrot av titt som tätt hade hittat en rulle flat, rostig järntråd i två olika nyanser, den ena ärgad. Snacka om att veta vad jag går igång på! Här ska det pysslas till hösten, kransar hjärtan, små pingelidutter...

 Gissar att ni velat se lite mer av dukning och inredning, men se det går inte. Hamnar i tidning till nästa år.

Allt gott

På gång i trädgårdslandet

Grönsakerna har verkligen gillat värmen de senaste månaderna, men det har krävts många kubikmeter vatten som vi kör i tank från sjön. Visserligen har vi egen trädgårdsbrunn som nästan aldrig sinar men det vattnet får grannens kalvar i hagen bredvid.

 
Andra omgången svartkål (palmkål, grönkål) som jag planterat tätt med ca 30 cm mellanrum under väv för att gallringsskörda efter hand. Som allt annat har den vuxit så pass att jag inte hunnit med varken att frysa in eller använda så mycket ännu. 

Den har till och med vuxit ikapp svartkålen som jag planterat utan duk med gott om utrymme runt i ett hav av blomster för att förvilla kålfjärilarna så småningom. De senare är tänkta att få växa ut i full höjd och helt sparas till jul, men rådjuren brukar hinna före. Ikväll blir det i alla fall grönkålschips som snacks.

 Lilla fönstertomaten 'Wilma' levererar även på friland. Eftersom alla tomaterna hamnat på ena sidan och plantan börjat luta betänkligt har hon fått en liten bur att luta sig mot.

Plocksallaten får hela tiden nya blad och växer uppåt. Till midsommar kommer jag att slutskörda, ge plats till mangolden som håller på att kvävas och så en ny omgång morötter. Nu är sallaten stor även på andra ställen i landet och dessutom kommer det att gå åt mindre framöver.

På instagram kan du få en snabbtur genom landet.

Allt gott

Stenkant

Nu har jag äntligen kommit på ett sätt att få ha min rabattkant ifred. Helst skulle jag vilja ha en vintergrön, låg marktäckare som binder jorden och ramar in. Har provat hasselört, men läget är lite för torrt. Visserligen hämtar sig plantorna under våren men det blir en fulperiod.

Problemet med barjord är att mina höns tycker det ser väldigt inbjudande och sprättvänligt ut. De brukar börja dagen med att bestämt och med raska steg knata direkt till entrén och den bara jordremsan. Sprätter så det står härliga till och allt åker ut på gatstenen. Jag sopar, men framåt eftermiddagen är det dags för en ny tur.

Nu är det slut med detta ofog! Har fyllt upp med gråstenar i olika storlekar som är lätta att flytta på när växterna runt brer ut sig eller jag vill plantera nån ny kantväxt. Kanske bidrar de även till att hålla fukten något. 

Gråsten i alla storlekar finns det gott om i sandåsen där vi grävt för växthuset. Bara att plocka. Ska byta ut sjöstenen i ljusbrunnarna framför källarfönstren också, så allt hänger ihop och känns harmoniskt. Gillar sten!

Allt gott

Piontider - härliga tider

Njuter av begynnande pionblomningen. Tre blommade över på mindre än en vecka i värmen, men 15 återtår. 

Först ut är några av de låga pionerna, inte mer än ca 50  cm höga.

Sen kommer storfavoritern Julia Rose Itoh hybrid. Färgerna skiftar från ljusgult till mjukt rosa och skiljer sig dessutom mellan olika blommor på samma planta.

 
Här är hon igen. Rotbit med två ögon planterad för tre år sen. Att pioner skulle vara svåra att flytta eller plantera är en myt. Alla pionerna utom en är planterade de senaste tre åren och alla har blommat redan påföljande år med nåt undantag. Naturligtvis inte som en fluffig buske från början, men ändå med ett par stänglar. Generellt planterar jag roten precis under ytan ca 3-5 cm djupt. Här får de mullrik jord på sandbotten, alltså väldränerat. Några har fått tillskott av lera när jag haft tillgång till det, men det verkar gå hur bra som helst i vilket fall. Tror de har svårare att klara för blött än för torrt. 
Mina står i en lund där det finns soliga fläckar. De klarar halvskugga också, blommar längre, men blir tanigare och kan behöva mer stöttning. Gödslar på våren i form av benmjöl. De gillar inte vanlig gödsel direkt på sig. Hittills har barjorden varit täckt av bark som håller fuktigheten bra bland allt nyplanterat.

Olika pionsorter har lite olika önskemål som man kan ha koll på om man vill ge maximala förutsättningar. 
På Svenska Pionsällskapets hemsida pionisten står precis hur man ska göra punkt för punkt. Pionsällskapet är en trevlig förening där vi gör gemensamma pionbeställningar. Man har hundratals sorter att välja bland. Många är ovanliga. Ibland förekommer specialerbjudande. Till hösten kommer ytterligare sex godingar. De har redan platser som väntar på dem. Rötterna brukar vara stora, fina och friska.

Vita hårda knoppar som jag gillar nästan lika mycket som blomningen.

Trädpion med många små blommor långt inne bland bladen.

En bondpion som fanns i trädgården från början, säkert minst 50 år gammal. Levde en tynande tillvaro i mörkret under ett äppelträd och blommade vartannat år eller så. När lunden byggdes fick den flytta till andra sidan äppelträdet där det är ljusare. På två år är den fyra gånger så stor, en jätte med 32 blommor just nu. Ändå tog jag nog bort hälften av rötterna eftersom den var omöjligt att få med alla rotdelar i ett paket. Denna doftar starkt parfymigt medan de andra verkar rätt doftlösa.

Det är inte en svart fladdermus i bakgrunden. Guldstjärna till den som kan se vad det är.

Allt gott

Och fladdermusen är i själva verket en svartvit ko.

Rensar flocknävor

Oj, vad flocknävor brer ut sig och det var ju liksom meningen när jag satte dem. Efter att plötsligt blivit lycklig förvaltare av rätt mycket mer rabattutrymme än vad jag kunde ta hand om på en gång, verkade det praktiskt att sätta flocknävor så länge. Brer ut sig med jordstammar till täta buskar som håller ogräset borta och är lätta att rycka upp när de blir för vidlyftiga.

Tanken var också att de skulle dölja bladen från alla lökväxter och det gör de också. Nu har de dock brett ut sig alldeles för mycket och jag rensar bort korg efter korg. Egentligen är nävorna inte nån favoritväxt. De är lite stökiga på nåt sätt, särskilt efter blomningen och ger alldeles för många fröställningar för att jag ska hinna klippa bort. Färgen på blommorna är jag inte heller så förstjust i, men än så länge överväger fördelarna och bakom korgen ska det så småningom flytta in en svart och en vit trolldruva.
Kan man ha ett neutralt förhållande till nävor eller är det en sån där växt som man antingen älskar eller hatar?

Den här växten tycker jag däremot ser lite roligare ut, men jag har helt glömt bort både när jag satte den, var jag fått tag i den och framförallt vad det är för växt. Nån som vet?

Blomstjälkarna sitter i rosett och plantan är ca 60 cm hög.

Allt gott

Startar nya lådor

Inlägget flyttat till https://www.atligatradgarden.se/starta-nya-odlingslador/

Sallaten frodas

Jag fördriver sallatsplantorna i krukor och sätter ut efter hand för att utnyttja odlingslådorna till max och slippa tomma rader som det skulle bli annars medan man väntar på att fröna ska gro. 

Första omgången från varmbänken är uppäten sen länge. Andra omgången sätter jag på friland och regniga vårar kan den vara lite seg i starten.  Målsättningen är att ha gott om sallat till midsommar när det går åt extra, därför har jag medvetet satt ut många fler plantor än vad som går åt till bara oss själva, men ibland går det bättre än man tänkt sig...

Hade knappast räknat med senaste tidens värmebölja och nu är lådan redan full tre, fyra veckor för tidigt. Som tur är har jag fler småplantor på gång att sätta ut och dessutom satsar jag mest på plocksallat som håller sig fräsch ganska länge. Eftersom sallaten växt så fort är den god och krispig i smaken även om bladen är stora som två handflator.

I störarna har jag planterat fackelrankor av frön från sanda cottage och den första blomman har just slagit ut. Det är alltså ingen ätlig växt utan till lyst och för att utnyttja störarna. Varför har jag inte planterat störbönor istället undrar säkert någon... Det har jag på ett annat ställe så långt från löklådan som möjligt. Sallaten bor granne med löken och här skulle bönorna inte trivas alls. De skulle bara bli hälften så stora och ge hälften så mycket. Sen älskar jag att blanda blommor och grönsaker. Det gör mig glad helt enkelt!

Allt gott