Julbordskalender 2019, lucka 6

Dagens gästbloggare, Agneta Magnusson är fröodlare, kulturvetare med långt yrkeksliv på Skansen bakom sig och aktiv inom fröodlarföreningen Sesam. Efter en föreläsning i fröodling, hittade jag hennes helt underbara bok om gråärtor och rovor och på den vägen är det.  /Anette 


Hej alla matglada odlare!
Vad roligt att få dela med mig av något av det som ligger mig närmast om hjärtat. Jag bor och odlar i Leksand, helt nära Siljans strand.

 

Gråärter, rovor – och den älskade kålroten
Det är titeln på min senaste bok som jag skrev förra året. I minst tio år har den legat i bakhuvudet och väntat på att få bli skriven. Den handlar om att vi måste fortsätta odla och använda våra äldsta köksväxter - våra gamla fina lantsorter och lokalsorter - innan det är för sent. De är väl anpassade till våra förhållanden sedan många hundra år, men slås ofta ut av nya mer trendiga grönsaker som är mer kommersiellt gångbara. Inte minst måste vi lära oss att själva ta frö av vårt goda kulturarv. Vi kommer kanske inte alltid kunna importera och köpa allt vi önskar.

Gråärter på julbordet
Våra äldsta former av ärter är just gråärter, som under långa tider gav både människor och djur bra mat med hög proteinhalt. Just i Leksand är ärtbulla fortfarande ett måste till jul!
Alla kanske inte vet att det finns massor av varianter av gråärter, alla med olika utseende och smak. På fotot syns fyra olika sorter från Dalarna: Biskopen, Solleröärt, Rättviksärt och Pelusk från Dalarna.

Släpärtskalas

Under tidigt 1900-tal serverades med stort välbehag ofta släpärter på sensommaren. Ett stort kok av matiga baljor av gråärter eller spritärter, som serverades med smält smör att doppa ärtorna i. Det är viktigt att baljorna har membran. Det går således inte med sockerärter, där man äter hela baljan. Namnet släpärtor kommer sig av att man släpar de kokta ärtorna mellan tänderna.
Jag fryser in Solleröärter – som jag tycker är allra godast – just för att kunna ta fram och koka till julkalasen. Det är min nygamla jultradition!

Ärtor till lutfisk
I min familj serveras alltid kokta ärtor till lutfisken. När jag var liten fick vi ”ryska ärtor”. Vad nu det var? De ärtor som jag tycker blir bäst och som har en lite kärv smak, som kan matcha den milda fisken och vita såsen, är Rättviksärten. De moderna ”Findusärtorna” är alldeles för söta. Eftersom det finns norskt inslag i familjen måste också lutfisken kompletteras med lite stekt rimmat fläsk.

Rovor och kålrot på finska julbord
I Finland är det mycket vanligt med ugnslådor på rova eller kålrot. Många bra varianter finns på nätet. Men här har den finske agrarforskaren Hannu Aholas i ett privat brev delat med sig av ett lite hemligt recept, Valamo klosters kålrotspott: Lägg tunna bitar av kålrot, något basilika, lite salt, allt betäckt med smetana i en ugnspott (form) och stek cirka 3 timmar i 150 grader.

Vill du veta mer
Boken ”Gråärter, rovor och den älskade kålroten” finns i nätbokhandeln.
Följ mig gärna på Instagram och Facebook – Agneta Magnusson Kultur

God jul!
önskar Agneta Magnusson

Instagram agneta_magnusson_kultur

Facebook Agneta Magnusson

Anette Brunsell

Instagram @atligatradgarden