KATTERNA


TURE OCH BASIL

Sorkjägare
Katterna Basil Bus och Ture Svinto är inte bara trevliga och älskade familjemedlemmar, utan också viktiga för trädgården. Största insatsen består i att dagligen fånga sorkar och möss, även en och annan mullvad kan det bli. Antagligen fångar de många fler gnagare än de som stolt visas upp för mig eller ligger övergivna på parkeringen i väntan på att städpatrullen, vårt skatpar ska dyka upp.
Sorkarna har verkligen varit ett gissel i mitt grönsaksland. Hål och gångar överallt. Plötsligt kunde en hel rad härlig, späd sallad ha vissnat och när jag undersökte saken, hängde helt enkelt rötterna i luften. Sorken hade underminerat och grävt precis under. Antagligen hade sen hela släkten använt tunneln som motorväg. Året innan Basil och Ture flyttade hit fångade vi 103 sorkar i burar i trädgårdslandet. De är ju så otroligt söta med sina alldeles släta pälsar och sina stora runda ögon och de har jag bara levt sitt liv som de är skapta för, men de måste ju bort även om det skär i hjärtat.

När katterna tog över fick jag bara tre små sorkar i burarna på hela sommaren, så de gör ett bra jobb, mina små vänner.

Andra aspekter på katt i trädgården
De är sällskapliga, ganska underhållande och ibland tror jag till och med att de har humor.
Även om de verkar sova har de oftast koll på vad man gör och händer det nåt nytt, ska det undersökas. En trälåda ska planteras, man vänder ryggen till och vips ligger där en katt, oftast Ture.
Så får man ju hjälp med grävandet, fast inte så ofta just där det behövs.
På senhösten, deras första år här, hade jag sått mina höstfröer och satt vitlöken för att ge sådden en tidig start kommande vår. Jodå, visst växte det bra, men morötter och vitlök kom huller om buller. Det var förstås mjukt och fint att gräva där. Sen lärde jag mig att täcka höstsådden tills jorden satt sig lite och blivit mindre grävvänlig.
Ture är oftast för bekväm av sig för att gräva egen toalett utan använder oftast nåt färdigt hål. Gratisgödsling är dock alltid välkommen.
Tjocka pälsar fäller ordentligt på våren och tussarna vid borstningen hämtas snabbt upp av småfåglarna som bäddar mjukt i bona. Ett rikt fågelliv i trädgården vill jag absolut gynna.
Har man egen katt håller den dessutom borta andras, som inte vet vad som gäller här t.ex. att man inte jagar hönorna.


Hur de fick sina namn
Basil hette ju den helt hysteriske hotellägaren i komediserien Faulty Towers (Pang i bygget), som vi med några år på nacken kommer ihåg. Ni andra får Googla och titta på Tuben. Basil är ju också basilika på engelska.
Den gråvita katten hade helt enkelt helt otroligt mycket energi som liten. Ständigt på gång att vilja leka eller upptäcka. Hade han varit en människa skulle han antagligen fått en diagnos med en massa bokstäver efter. Samtidigt är ju små katter en aning klumpiga, så mina egenhändigt odlade basilikaplantor i fina patinerade lerkrukor for ner från fönsterbrädan gång på gång.
Han verkade helt enkelt vara en BASIL BUS.

Den svartvita katten hade en ruskigt dålig päls som liten. Kort, sträv, helt enkelt inte skön att ta i. Antagligen beroende på svält och näringsbrist under sin tidiga uppväxt. Sträv som Svinto och namnet blev TURE SVINTO. Tilläggas kan att han nu har en fantastiskt mjuk och skön päls och verkar ha hämtat sig bra från uppväxtens strapatser.


Vi blev valda till deras människor

Vi hade under några veckor observerat en okänd katthona stryka längs uthusbyggnaden. Hon blev magrare och magrare. Vid nåt tillfälle fick vi också syn på ett par söta, men otroligt skygga kattungar som snabbt som blixten for uppför stegen till loftet så fort vi visade oss.
Semestern närmade sig, vi åkte iväg, villrådiga hur vi skulle göra med den lilla kattfamiljen. Ungarna var uppenbarligen inte födda här utan hitburna av mamman.
Vi hade några år tidigare tagit hand om en kattunge som var född vild och hade i färskt minne vilket slit det var innan vi blev kompisar och vänner. Vi hade bestämt oss för att aldrig mer utsätta oss för en sån situation. Nästa katt skulle bli en grå brittisk korthårig med stamtavla. Hemma igen, sköt vi ytterligare lite på beslutet. Förhörde oss med grannarna. Kattmamman hade varit synlig norrut, fått mjölk i ladugårdar och setts med ungarna innan de kom till oss. Ingen ägare. Under tiden började vi ställa fram mat nedanför stegen. Basil var alltid tuffast och mest hungrig. Efterhand räknade vi till fem ungar, kanske fem till sex månader gamla. Det är svårt att säga exakt. De kan ju ha varit småväxta på grund av svälten.

Vi hade inte sett mamman på ett tag när vi reagerade på de mest hjärtskärande skrik från loftet, ihållande av och till under dagen. Jag får gråt i ögonen bara jag tänker på det...
Vi la extra god mat nedanför stegen och lyckades fånga Basil som var livrädd och rev och bet Herr Händig. Jag hittade en gammal diskbalja av plast i all hast och lite torr sand fick duga som  toalett tills vidare. Lämnade lådan och kattungen i hallen, med tillgång till köket och den fria zonen under kökssoffan. Matskålar och vatten ena sidan och wellpappkartong att sova i på andra. Fri passage mellan mat och sova och ändå lite koll på händelserna i köket och tillfälle att från den skyddande soffan vänja sig vid nya, lukter, ljud och oss.

Några timmar senare lyckades jag också få tag på en liten svartvit stackare, Ture. De andra hade tydligen mamman vandrat vidare med söderut till ett ungdjursstall, visade det sig senare.
Även Ture försvarade sig bra. Blodig om händerna lämnade jag den lille utsvultne stackaren i köket med sin bror och gick ut för att genom fönstret se vad som skulle hända.
Ture strök panikartat varv efter varv längs väggarna i sökandet på en väg ut, medan Basil som hunnit acklimatisera sig lite, blev fullkomligt överlycklig av att se en bekant varelse och inte längre behöva vara ensam på denna okända plats. Basil gjorde små låtsasutfall, försökte ivrigt locka Ture till lek, men han var för rädd.
När jag efter nån timme återvände till köket, hade båda gömt sig under soffan, men lådan var använd och maten slut.

Efter en vecka vågade Basil komma fram från soffan även när vi var i närheten och sen blev vi kompisar rätt snabbt. Med Ture vad det värre. Jag tog varje kväll den bärbara datorn och lade mig på köksgolvet och tittade på TV bara för att vara i närheten så att han skulle få större chans att vänja sig. Det tog ändå en månad innan han kom fram. Basil hade vid detta laget hunnit bli en riktig kelgris och spann så det knakade. Ture lade sig gärna bredvid men vi fick inte peta på honom. Så småningom fick vi klappa honom på bakre delen av kroppen. Han vände helt enkelt bort huvudet så fort vi närmade oss, men han ville ändå ha kel och fortfarande vill han helst stå med rumpan till när han blir klappad.


Så olika man kan bli
All möda har betalat tillbaka sig mångdubbelt upp. Vi har fått två supergoa katter. De allra bästa man kan ha, men hur de kan bli så olika till både utseende och personlighet är förbluffande. Basil är tuff, självsäker, lagom nyfiken och extremt kelig, muskulär och robust. Äter det mesta. Behöver minst en timme i Herr Händigs knä varje kväll annars blir han rastlös, klistrig och ser till att får den uppmärksamhet han behöver genom t.ex. att plantera sin stora rumpa mitt på köksbordet, vilket han vet är förbjudet och aldrig händer annars. 



Ture däremot är spenslig och spolformad som en gravid honkatt. Har en ängslig personlighet, är försiktig, reagerar lätt på ljud och rörelser men ändå väldig nyfiken och ska ha reda på allt, ligger aldrig i knäet utan klämmer in sig i fåtöljen mellan Herr Händig och armsödet. Specialintressen är vatten i alla former, pingisbollar och nya fordon som genomsöks in i minsta detalj om chans ges. Det är ett under att han inte av misstag åkt med och hamnat på annan ort efter ett halvårs renovering och många hantverksfordon med bakluckorna öppna. Ture är också den största jägaren och helst ska bytena placeras på hallmattan. Beröm får han alltid, men äta får han allt göra utomhus.



Hur gick det sen
Givetvis är Basil och Ture kastrerade. Mamman stannade kvar i ungdjurstallet och fick en ny kull som fick flytta till bondfamiljen och blev jättetama. Även de kastrerade. I byn var det fler familjer som tog hand om hemlösa katter samma år och nästan alla ser likadan ut. Större eller mindre svarta eller grå fläckar på vit botten. Det finns också några ärrade kringstrykare.
Bakom detta ligger förstås en tragedi. En äldre dam i byn blev innebränd och dog. Det sägs att hon matade 18 katter. Det var ingen som fick tag i dessa efter olyckan utan de har förstås vandrat iväg och sökt mat och härbärge så gott de har kunnat.