Tillökning i hönsgården

Idag fick GammelAstrids och hennes fem dagar gamla kyckling  komma ut i gröngräset en stund. För kycklingen var det första gången att känna gräs mellan tårna och möta dagsljuset även om det var ganska mulet och för GammelAstrid var det säkert underbart att få återse trädgården efter 21 dagars ruvande i ett skumt hönshus.

Det var denna kycklingen jag nämnde i förra inlägget och då var den ganska svart, men redan nu har färgen börjat ljusna och man kan ana att den kommer att bli mamma upp i dagen. GammelAstrid har fått sitt namn efter Astrid Lindgren. Hon avbildades ofta med basker och visst ser det ut som även min Astrid har svart mössa. GammelAstrid är nu äldst i hönsgården och nån av hennes kycklingar får också alltid heta Astrid.

Om hönan fått bestämma hade det blivit minst 15 kycklingar, men jag lät henne bara ruva på två ägg och det blev en kyckling, perfekt. Hon får ha sin hormoncykel och en kyckling att sköta om och jag slipper att få hela trädgården invaderad till hösten. Fyra hönor och en tupp tycker jag nämligen är alldeles lagom i en liten villaträdgård. Till skillnad mot "fabrikshönsen" har silkeshönsen fått behålla sin naturliga instinkt att ruva. Man avlar helt enkelt på andra egenskaper. Därför kräver varje höna att få ruva minst tre gånger per säsong, så det kan ändå bli en stor flock till hösten. Här kan du läsa mer om mina silkeshönor.

Första promenaden i skydd av buskage och smånunneört

- Och här kanske det finns nåt att äta, undervisar GammelAstrid

Inget är bättre än ett sandbad vid uthusgaveln när solen står som högst. Det gäller att gräva ner sig så långt som möjligt med hjälp av vingarna och stackars kycklingen får drivor av sand över sig

Kycklingen är trött och vill helst ligga under mammas vinge efter en stund utomhus. Liksom andra barn sover de mycket när de är små

 

Glad Påsk önskar kycklingen, GammelAstrid och jag alla rara läsare