Smultrontider

Lycka är att ha en egen smultronkulle, att känna den söta doften när dagens första strålar träffar bären och att kunna plocka decilitervis varje morgon till frukost.
Från början var detta ett stenparti på en knalle som går i dagen, men efter att ha provat olika planteringar blev jag ganska trött på växter som antigen såg alldeles för nyplanterade ut eller växte ihop så det blev rörigt, att lyfta upp och plantera om vart tredje år är inte min melodi.
Nu har jag vita smultron som jag alltid längtat efter, några röda dyker också upp här och var men de plockas bort efter hand och ska hamna på annat ställe. Smultron är verkligen den perfekta marktäckaren med sina långa revor och bären verkar få vara ifred både för sniglar och fåglar.

Detta är baksidan på kullen som ligger i skugga stor del av dagen och att ha bär både i sol och skugga förlänger säsongen. Jag kommer att kunna njuta minst en hel månad till.

I bakgrunden kan man se amplar med de remonterande jordgubbarna som också börjat mogna nu.

Hur vet man när ett vitt smultron är moget? Jo, det är stort, lite gulvitt och lossnar lätt utan det minsta motstånd.

Vad känner du dig lycklig över?

Blommande pipor

Pipranka (Aristolochia macrophylla)skyddar lusthuset från insyn mot vägen. Det vill säga man ser ganska lagom igenom. Man kan gå förbi på vägen och ana oss därinne, men inte känna sig tvungen att hälsa och utbyta ord och man kan höja rösten lite lagom och skrika en häslning om man har lust. Det fungerar förstås åt båda håll. Under sommaren äter vi nästan alla måltider här ute.

Piprankan tar flera år på sig att etablera sig och kommer dessutom igång sent på säsongen, men sen växer den så det knakar. Denna är flyttad två gånger, så den är ännu bara ett litet exemplar.

Jag älskar skuggspelet i motljus.

Tittar man in under piprankas bladverk hittar man nu små pipfomande blommor i grönt och gult, endast 3-4 cm höga och då förstår man hur den fått sitt namn...

Lånad bild

 Så småningom räknar jag med att hela lusthuset ska bli inklätt.

Ha det gott

 

Gyllene söt

Gyllene och söt är min favoritsockerärt 'Golden Sweet' som nyss börjat blomma i lila. Innan man vet ordet av är blomman utbytt mot en tjusigt gul ärtskida. Jag äter så många jag orkar, lätt ångade med krispet kvar och en klick smör...mmmmm...gott! Resten hamnar i frysen. Hur noggrant man än plockar är det alltid nån skida som gömmer sig under ett blad och får fullt utvecklade ärtor. Givetvis kan man sprita skidorna och äta ärtorna, men jag brukar spara dom till nästa års utsäde. Tur är det, för jag har inte sett just denna ärtan till försäljning mer än en gång hos Impecta. Den ska härstamma från Indien och vara ovanlig. Jag är jätteglad för den.

Just denna sockerärtan växer i tre zinklådor som bildar södervägg i Arbetsrummet. Spaljéerna har Mannen svetsat av armeringsmattor. Mot norr delar två lådor med hostor av. Fick nyligen en gigantisk planta som skulle slängas. Jag har ju verkligt svårt för att slänga växter och brukar försöka rädda det som går, ta vara på fröplantor, dela och kruka upp. Rätt som det är behövs de nån annanstans i trädgården eller får de följa med på växtmarknad när de vuxit till sig.

Från andra hållet ser det ut så här. Arbetsrummet är nästan dolt av grönskan.

Genom rummet går en gång av betongplattor som tidigare legat på ett annat ställe i trädgården. De kommer  sannolikt från en litet cementgjuteri som fanns i grannbyn på 1950-talet. Det känns gott att återknyta till trakten och första ägaren av trädgården. Narv och gräs i fogarna är jag inte så känslig för och lite alger och mossa känns mest som trevlig patina.

I Arbetsrummet ett planteringsbord från vår lokala handelsträdgård som rensade upp och sålde av i samband med ägarbyte. Växter står på tur att krukas upp under hela sommaren.

Var jag än är i trädgården prasslar det och rör det sig i buskarna. Antingen är det silkeshönsen som håller sig nära inpå i hopp om att en fet daggmask ska dyka upp eller är det nån av katterna. Idag var det Ture på väg ner från en lönn i skogen.

På tur att börja blomma står blomsterbönan som har fått ett torn i Mosterhörnan att klättra i.

Ha det fint!

 

Årets höjdpunkt

Trodde faktiskt att de flesta vilda blommor skulle vara över och stången skulle bli helgrön i år, men det klarade sig. 
I min lilla ministång vill jag ha röd- och vitklöver, vädd, smörblommor och röllekor som behåller färgen även när de torkat. Till själva korset blir det små kvistar av vintergröna. Oftast är ju själva midsommarafton ganska full av aktiviteter så jag börjar dagen innan med stången, sen får den vila i fukten hos vintergrönan under äppelträdet till själva midsommarafton. Även de år vi inte är hemma och firar blir det liksom ingen midsommar utan ritualen...
När helgen är över får den stå i nåt hörn som en hyllning till naturen och växtligheten, ibland ända fram till jul.
Har du några midsommarseder?

 

Glad midsommar!

Squashodlingen

Den underbara, blågröna vintersquashen 'Blue Ballet' har äntligen kommit i jorden, några veckor senarare än vanligt. Att det blivit senare beror på att jag helt enkelt gapat över för mycket, klämt ur mitt lilla drivhus på knappt 6 m2 ca 2000 plantor i tre omgångar. Squash och pumpor växer ju så fort att de får vänta till sista omgången, dessutom kan vi ha frostnätter ända fram till midsommar här i zon 4, vill gärna slippa täcka 100 m2 odling.
I fredags hade vi åskoväder med hagel stora som stenkulor. De kom med sådan kraft och så tätt att det blev kulhål i bladen stora som enkronor. Vissa skörare hostor fick bladen helt söndertrasade och salladen blev färdighackad i raderna. Marken var vit av kulor. Då var jag tacksam att squashplantorna inte kommit ut.

On top of the world, i alla fall på högsta toppen i squashlandet. Halmbalen har vi köpt av en bonde för 100 kr. Finns det gamla skruttiga balar som legat utomhus kan man ibland få dem gratis.

Så behöver man förstås nåt att frakta balen på något och då är det bra att ha en man med pick-up.

Och så här ser det ut när balen är utrullad. Först är jorden grundgödslad av svärfar (det är hans trädgårdsland som jag lånar). Mellan strängarna av halm har vi gjort öppningar och grävt vida hål som fått en halv spann extra av brunnen kogödsel och där växer nu plantorna med ca två meters mellanrum. Halmen räckte inte riktigt hela vägen så det blir en yta i högra hörnet som får täckas med gräsklipp istället. Det skulle vara ett hästarbete att hacka och rensa detta landet hela sommaren utan marktäckning. Dessutom hjälper halmen till att hålla fukten och squashen kommer att landa mjukt när den växer ut och hålla sig ren och fin.

Potatisen längst bort är också min, tre olika sorter. Tidigast är 'Early Rose' som blommar nu. Har inte provat sorten tidigare så jag hoppas den ska smaka mums till midsommar.

Foto: Runåbergs fröer

Och nu är det bara att vattna och vänta på de här godingarna som kommer att väga mellan 1-2 kg och förhoppningsvis fylla mitt lilla land framåt september. Smaken är nötig, men jag kommer att använda dom som prydnad också. Gillar den där ärgade blå tonen.  Jag har faktiskt satt några gula små prydnadspumpor också och ett par vanliga sommarsquash.

Ha det fint

  

Blomstervandring i den stora trädgården

Häromdagen hade vi blomstervandring i byn. Oanade skatter gömde sig i backarna bland vajande gräs och surrande insekter. Vi hade en härlig eftermiddag i naturen och fick förstås lära oss en hel del, men kontentan var att det är inte växterna som är ovanliga utan typen av mark där de vill växa. 
Bästa hagen med finaste fynden hittade vi på en mager äng under en kraftledning som betats sparsamt fram till nu. I år anser bonden att det är för olönsamt att ha ungdjur där och hagen har redan börjat växa igen med sly. 
Ängsmarkerna med växter som drar insekter behövs för mångfalden och för att pollinera grödorna så självklart har även lantbrukarna har nytta av dessa "insektsreservat". Hur vore det om EU slutade ge bidrag till djur som står uppstallade inhomhus året runt? Hur vore det att endast ge bidrag för djur som får gå utomhus och beta!

Grönvit nattviol (Platanthera chlorantha (Custer) Rchb.) Orkidéer älskar kalkhaltig mark, men det finns ändå ett par arter som kan stå ut med småländska inlandet.

Stenmåra (Galium saxatile)

 

Slåttergubbe eller hästfibbla (Arnica montana) kan man hitta i hälskosten under namnet Arnica där den tex kan ingå i linement.

 

Jungfrulin (Polygala vulgaris)

Jungfru Marie nycklar (ssp. maculata) tillhör gruppen Fläcknycklar som man ju kan förstå av bladen

 

 

Granspira (Pedicularis sylvatica) som jag nog tycker är lite mer lila i verkligheten, var det verkliga fyndet på rundan. En raritet som växer på ängssluttningar mot våtare mark. Fridlyst och rödlistad.

 

 

Rödfibbla (Pilosella aurantiaca) - en av mina absoluta favoriter vid vägkanten, lyser som små eldar i gräset.

 

Brudbröd (Filipendula vulgaris)  till hör älggräsen och blomman är inte olik älgörten men den är mycket högre och blommar senare. Båda innehåller dock acetylsalicylsyra och en kopp te på en tsk torkad blomma lär motsvara en magnecyl. Antar att den verksamma substansen kan skifta rätt rejält, men i vilket fall hjälper den mot huvudvärk även om teet smakar bäver.

 

Midsommarblomster (Geranium sylvaticum) - en av våra vilda nävor som väcker uppmärksamhet på långt håll.

 Ängsskallra (Rhinanthus minor L)  och Ängskovall (Melampyrum pratense)växer båda i stora mattor och kan ju förväxlas i all hast, särskilt när man ser lite halvtaskigt genom proggressiva glas som jag gör just nu. Skallran har fått sitt namn efter fröställningarna som ser ut som skallror. 

Åkervädd (Knautia arvensis)

Fröställning av Backsippa (Pulsatilla vulgaris Mill.)

 

Backlök (Allium oleraceum)

 Tjärblomster (Lychnis viscaria L.)

Har någon tappat mobilen... nejdå så ser vi ut i byn när vi kollar växer. Lägg märke till han mitt i bild som inte har näsan i backen utan mest kliar sig på ryggen... det är Mannen. Längst bort i bild kan ni också se hur vi transporterar oss. De flesta cyklar och vi andra åker balvagn och djurtransport efter traktor och det tycker jag nästan är halva nöjet.

Ha det fint vänner!