Mina specialsidor

Tomatsidor

måndag 29 september 2014

Ajöss och goodbye

Sommarastern har tjänat mig väl, blommat och blommat, men nu har den gjort sitt. Tar farväl med att bjuda på en sista färgsprakande bukett.




 

Korgen bakom taggtrådsbollen fylls. Stökar vidare i rabatten och funderar lite på vad jag ska göra med min boll. Den kom till hastigt och lustigt en kväll efter det att jag hittat en stor rulle taggtråd i skogen. Kanske klär jag den med belysning till vintern, ett lysande klot. Kanske får den omfamnas av en slingerväxt till nästa sommar, vi får se...



Älskade kannor... Som det har burits vatten denna sommar. Nu ska de upp på sina långa handsmidda spikar i uthuset. Tillsammans med övriga bildar de en prydlig rad i olika storlekar och former, gamla och nya. Gillar den raden.


Du ser väl jordgubben i förgrunden... Lååång säsongen har det blivit för mina remonterande gubbar och så här års är de sötare och godare än nånsin.

Den första odlingslåda som blir tom i köksträdgården blir också djupgrävd tillsammans med kompost. Det börjar med ett dike som fylls med klipp och löv. När det är fullt grävs ett nytt bredvid och jorden läggs över i det första diket. Upprepar tills hela lådan är djupgrävd och fylld med material. 
Så mycket som möjligt av trädgårdsavfallet tas till vara, egentligen allt utom det som gott i frö. Det mesta i lådan är förmultnat till våren och har blivit utmärkt gödsling. Detta kan man säga är början på min växtföljd. Till våren blir det squash eller kål här, men inte rotsaker direkt efter kompostering. Jag har sju odlingslådor i denna storleken så minst två får bli komposter. En del material varvas också ner i varmkomposterna, medan annat blir marktäckning i hallonland och tomma lådor under vintern. 
När man hållit på så här ett tag blir jorden oerhört mullrik, luftig, porös och en fröjd att jobba med. Det gör också att man inte behöver gräva mer än vart fjärde år, sparar kroppen, sparar tid och stör inte mikrolivet i jorden.


 
Nerklippta hängpelargonier som prytt en fönsterlåda tillsammans med mörkröd sötpotatis. Ja, inte den man äter utan en släkting.

I år har det bildats potatisstora knölar under, rosa och granna. Borde väl gå att spara dem till våren för nya plantor. Nån som har provat?




Ha det så gott




torsdag 25 september 2014

Haken

I år köpte jag dahlior för första gången och 'Mick's Peppermint' följde med som bonus. Blev lite naivt glad över att få en stor rot på köpet, men när nåt verkar för bra för att vara sant finns det ofta en hake...

Har vattnat och vattnat och vattnat. Först med spänd förväntan, sen mest plikttroget för att jag inte gillar att ha ihjäl växter. I början av september behagade första blomman visa sig. Något av ett antiklimax faktiskt. Hade förväntat mig en starkt polkagrisfärgad, men den såg mest smutsig ut där den stod i solen. Fick flytta in i bersån och i skuggan ser den snyggare ut. Totalt tre jätteblommor har det blivit. När de första regnen kom böjde den sig tungt. En stor stjälk med två blommor gick av. 

En erfarenhet rikare, men det kommer inte att bli fler storvuxna amerikanska dahlior i denna trädgård.
Har haft en frostnatt, men inget som märktes på växterna. Nu får dock badkaret flytta in i boden och dahlian... Tja, den flyttar gärna till nån som har bättre odlingsförutsättningar än zon 4 och kanske kan den komma mer till sin rätt. Den som först mejlar sin adress får den... Och nu har jag fått ett mejl och dahlian får ett nytt hem i Göteborg.

 

 Som tunga exotiska näckrosor insvepta i hemmagjord dimma.



Ha det gott


måndag 22 september 2014

Höstdukning

I helgen som var hade jag förmånen att få göra en inspirationsdukning på vår lokala Skördemässa i Tyrolen. Kul uppdrag, men hade alldeles för många idéer att välja bland.
Provdukade hemma och fotade lite. Tur var det för i lokalen där bordet sen skulle stå var det alldeles för mörkt för mobilen. Blixtbilder blir dessutom inte så kul och stativ fanns det inte tid att pyssla med. Jag hade ju dessutom lite försäljning att sköta.


 Det blev en lantlig bohemstil med gamla saker, nästan bara loppisfynd faktiskt. Undantag fårskinnsfällarna på stolarna och kudden. Underläggen gjöt jag i betong särskilt för detta tillfälle. De fick en grönblå patina med mycket rost. 
Av tre handvävda lakan med härlig struktur blev det en duk som räckte ner till golvet när jag lade dem tvärs över. Servetterna är  Mannens farmors handdukar med hennes monogram i vitbroderi. Trevligt att kunna använda såna här saker ibland. Det känns varmt i hjärtat även om jag aldrig hann träffa damen i fråga. I vilket fall mår textilier bra av att luftas och tvättas då och då, så varför inte se till att de kommer till användning. 
... och nej, jag har tyvärr inte odlat kronärtskockorna själv. 

Placeringkort med en liten spets nedtill och naturinspirerade namn på gästerna blev det. De andra hette Herr Blaadh och Fröken Knopp och så var det ju jag förstås. Ni ser väl rädisorna... Inuti finns menyn. En något fantasifull sådan, men ändå sådant som vi äter regelbundet, fast var för sig. Undantag desserten på jordärtskockor för den ska gotta sig två dygn i ugnen på svag värme, har jag för mig. Då gäller det ju att planera så ugnen är ledig för vi har nämligen bara en.


 Tidlösa i stor handblåst gladburk och purpurstörbönor i en annan, små glas med höstaster och många flaskor med varsin ringblomma i. De stora glasburkarna fick jag skippa när det kom till kritan för bordet var pyttelitet. Hade dock garderat mig med dubbelt så många småflaskor och låga konserveringsburkar med ledvärmeljus i.


Ett bekant ansikte dök upp i vimlet. Kan ni gissa vem det är till vänster?


 Jo, det är ju Eva med bloggen Evas Kvarnaro. Jättekul att träffas IRL och maken Roffe var också en riktig piggelin. Eva har gjort ett inlägg från skördemässan som du kan läsa här och fångat stämningen så fint.

 Allt gott




 



onsdag 17 september 2014

Katastrof eller till Vanja

Frodigt, djungellikt med meterhöga pumpablad, långa revor ut på gräsmattan och där under i frodigheten gömmer sig den ena svällande konstverket, konstigare och vackrare än det andra. De växer så tätt att man får kila ner fötterna emellan... Det var i alla fall vad jag såg framför mig i våras.


Tre silvergröna vintersquash á 2 kg har det blivit och några andra gula stackare på väg.
Annars kan man säga att min pumpaodling är en sorglig syn. Till att börja med fick jag inte tag på nån gammal dålig halmbal att täcka med, utan den jag hade var tyvärr alldeles prima. Kajorna tyckte det var särdeles roligt att skutta runt och dra upp halmen som jag noga plattat till och det fick bli nätburar i form av gamla trådkorgar från skrotade frysar över varje planta. 


Snart visade det sig också att halmen var full av havrekorn som grodde och fick landet att se ut som ett grönt sädesfält. Mannen tyckte synd om mig och rensade. Några ruggar sparades för kommande behov. Man vet ju aldrig när man behöver några vippor till dekoration, nu när de ändå envisats med att växa upp.
De stora feta sniglarna hade ihjäl ett par plantor trots att de var kraftiga och välvuxna vid planteringen och sen kom kaninerna...


Tredje omgången sockerärtor planterades i ett outnyttjat hörn av landet. En stackars planta klarade sig för ärtskott det är godis det... tycker även kaninerna.


Av detta kan jag lära mig att det som är värt att göras, är värt att göras ordentligt. Jag har en köksträdgård hemma som jag ser till flera gånger om dagen och pumpaodlingen som ligger ett par kilometer bort har helt enkelt inte fått den kärlek den behövde. Insatserna har kommit för sent och inte varit tillräckliga.

Jordärtskockor och ett par rader potatis har jag fått ha ifred, där skiljer sig kaninernas och min smak åt. Så jag får glädja mig åt att vara självförsörjande på Amadine fram till jul och jordärtskockor till nästa sommar.

                Foto: Gunilla Nilsson

Ska det bli några pumpor här får man väl göra dem själv (dvs Mannen har gjort) och när man ändå är i farten kan man ju göra en jättestooor... 
Hade varit kul att ha den kvar, men den är beställd av Hållbara Blädinge som arrangerar Skördemässa nu på söndag. Tyrolen, 7 km söder Alvesta, Småland och det ska bli jätteskoj.


Nu blev det ju inga små roliga prydnadspumpor att ta med till mässan, men det blir klematis- och rostorn, pionstöd, zinklådor, trädgårdsdekorationer och lite mormorsväxter. 

Ha det så gott










lördag 13 september 2014

Älskade trädgårdsmarodörer

Silkeshönsen är riktiga vanedjur och har sina särskilda rundor de går i trädgården. Sen lunden(Äppelstunden)byggdes med mycket poröst material att sprätta i har det blivit ett favoritmål på förmiddagen. Vid lunchtid är det dags för vila och sen blir det en ny tur i ett annat väderstreck. Sanningen att säga är de riktiga trädgårdsmarodörer, men mysfaktorn överväger.



Tuppen närmast i bild talar om att här finns det en godbit och ju bättre fynd desto högre falsett på kacklandet. Ungtupparna är alltid hungrigast och en av tonåringar kommer tillskyndandes.



Tuppen fortsätter att hålla ett vakande öga på hönorna i bakgrunden som äter med rumporna i vädret, mutade med havregryn för att stå still tillräckligt länge för att fastna på bild. Tonåringen blev distraherad av kameran för höns är väldigt nyfikna. 

Och i hönshuset är det rena barnkammaren. Astrid ruvar för tredje gången i sommar och Maja har fått flytta till undantaget. För när det ruvas vill hönan ha lugn och ro annars kommer hon helt enkelt att leta upp en undanskymd hörna utomhus och lägga sina ägg där istället. Helt plötsligt kan man då upptäcka att en höna är borta och vet inte om det är rovdjur eller vad som har hänt. Risken är också att hon ruvar ihjäl sig om äggen inte är befruktade och man inte har koll på hur länge hon ruvat och kan hjälpa till att avbryta processen om hon gått över tiden. Ett annat sätt är ju att genomlysa äggen för att se om de är befruktade, men här brukar naturen få ha sin gång och denna tuppen missar sällan. 21 dagar ruvar en höna. Nångång har det hänt att fyra hönor ruvat samtidigt och då blir det trångt med hönsburar på gräsmattan i nedre delen av trädgården.

Det är en del pyssel, men himla kul. I år har jag faktiskt 20-årsjubileum som hönsägare. Ett par år i början hade jag blandraser, men sen förälskade jag mig i silkeshönsen och nu är de dom som gäller.



Maja med en tre dagar gammal kyckling och en alldeles nykläckt och blöt under sig som inte syns. Om hönan fick bestämma skulle hon ruva på 15-20 ägg, men när jag bestämmer får hon bara ligga på tre i taget.

Ha det så gott