Höstdukning

I helgen som var hade jag förmånen att få göra en inspirationsdukning på vår lokala Skördemässa i Tyrolen. Kul uppdrag, men hade alldeles för många idéer att välja bland.
Provdukade hemma och fotade lite. Tur var det för i lokalen där bordet sen skulle stå var det alldeles för mörkt för mobilen. Blixtbilder blir dessutom inte så kul och stativ fanns det inte tid att pyssla med. Jag hade ju dessutom lite försäljning att sköta.

 Det blev en lantlig bohemstil med gamla saker, nästan bara loppisfynd faktiskt. Undantag fårskinnsfällarna på stolarna och kudden. Underläggen gjöt jag i betong särskilt för detta tillfälle. De fick en grönblå patina med mycket rost. 

Av tre handvävda lakan med härlig struktur blev det en duk som räckte ner till golvet när jag lade dem tvärs över. Servetterna är  Mannens farmors handdukar med hennes monogram i vitbroderi. Trevligt att kunna använda såna här saker ibland. Det känns varmt i hjärtat även om jag aldrig hann träffa damen i fråga. I vilket fall mår textilier bra av att luftas och tvättas då och då, så varför inte se till att de kommer till användning. 

... och nej, jag har tyvärr inte odlat kronärtskockorna själv. 

Placeringkort med en liten spets nedtill och naturinspirerade namn på gästerna blev det. De andra hette Herr Blaadh och Fröken Knopp och så var det ju jag förstås. Ni ser väl rädisorna... Inuti finns menyn. En något fantasifull sådan, men ändå sådant som vi äter regelbundet, fast var för sig. Undantag desserten på jordärtskockor för den ska gotta sig två dygn i ugnen på svag värme, har jag för mig. Då gäller det ju att planera så ugnen är ledig för vi har nämligen bara en.

 Tidlösa i stor handblåst gladburk och purpurstörbönor i en annan, små glas med höstaster och många flaskor med varsin ringblomma i. De stora glasburkarna fick jag skippa när det kom till kritan för bordet var pyttelitet. Hade dock garderat mig med dubbelt så många småflaskor och låga konserveringsburkar med ledvärmeljus i.

Ett bekant ansikte dök upp i vimlet. Kan ni gissa vem det är till vänster?

 Jo, det är ju Eva med bloggen Evas Kvarnaro. Jättekul att träffas IRL och maken Roffe var också en riktig piggelin. Eva har gjort ett inlägg från skördemässan som du kan läsa här och fångat stämningen så fint.

 Allt gott