Orange med skruvar

Torgdagarna är höjdpunkter i vår lilla stad och jag stod i ett hav av vårblommor, rött, gult, blått och alla nyanser däremellan. I handen ett torrt brunt gräs. Det skulle kunna ge höjd åt vårkrukan och matcha den nyinkomna vårljungen som jag gärna ville testa, men ett dött gräs...

Det fyllde sin funktion och när ljungen var överblommad fick båda flytta till skogsbrynet med extra vattning hela sommaren för ljungen skulle vara törstig hade jag hört. Ljungen dog, men något förvånad upptäckte jag att det torra gräset KOPPARSTARREN Carex buchanaii vuxit sig dubbelt så stort. Klart att det skulle få komma fram igen och svänga sin stora plym i  höstvindarna...

Även om jag tycker det är jättefint med klatchiga blickfång och lysande färger så blir det oftast dämpade toner hos mig. Blomsterbordet står alldeles vid entrén och gör sig bäst när man ser det på nära håll. Några pumpor kunde ju fått vara med, men de finns på andra ställen i trädgården.

Tittar man närmare på gräset har det stråk av orange, som om det vore slarvigt doppat i färg och bara vissa blad sugit åt sig. Jag gillar det. Kopparstarren har vuxit inte bara på höjden utan även i mina ögon. Nu är ju frågan om det vill övervintra här, för jag känner att vi nog skulle kunna komma överens. Jag tillhandahåller fuktig plats i solen alternativt vattnar som en galning och i gengäld får jag orange strån med glada skruvar i topparna. Känns helt okej.
Hittar dock ingen info på nätet om hur långt upp i zonerna kopparstarren går eller om jag ska täcka eller rent av ta in. Ska i alla fall inte stå kvar bland ljungen hela vintern.

Ha det fint