Jordärtskockor, mums!

Jordärtskockor är bland det godaste jag vet. Kan helt enkelt få riktiga jordärtskockssug och det fick jag häromdagen. 

De jag skördade i höstas har förvarats hängande i nätsäckar i en frostfri brunn (utan vatten),  men huvudlagret har övervintrat i landet omstoppade och täckta av ett tjockt lager halm från täckodlingen. Det gäller att hålla frostfritt. Eftersom vi dessutom inte haft kallare än runt -5° hela vinter, har de klarat sig hur bra som helst med bara en liten fryst skorpa på några cm överst. Bara att gräva upp efter behov.

När det är dags att förbereda landet för årets odlingar, kommer jag att gräva upp alla jordärtskockorna och sätta dem på nytt ställe, eftersom de forlorar i kvalité av odlas på samma plats år efter år, hur frestande det än kan vara att låta dom bara stå kvar och bilda djungel. För många kan de nog bli ett ogräs, men jag är noga med att ta vara på alla små knölar som jag kan hitta och inte sprida blasten hur som helst över landet när jag skördar. De knölar som ändå blir kvar är lätta att gräva upp.

Gödslar landet och sätter de finaste knölarna med ca 30 cm mellanrum och 10-15 cm djupt. Eftersom de blir 2-3 meter höga brukar jag också tänka på att plantera i bakre kant så de inte skuggar allt annat eller plantera som vindskydd.

Under senhösten kapar jag stjälkarna till 50 cm och låter knölarna växa vidare. Stoppar om med ett tjockt lager marktäckning, halm, ensilage, gräs, ull eller vad jag får tag på.

Vissa sorter blommar vackert, tillhör familjen kogblommiga växter Asteraceae, påminner om solrosor och tillhör mycket riktigt solrossläktet Helianthus. Det vetenskapliga namnet är H. tuberosus. I knölarna lagras kolhydraten inulin som är en källa till fruktos inom industrin. Det gör också knölarna svårkokta på det sättet att de lätt faller sönder. Mest användbara är de därför till soppor, puréer, i mos och gratänger, men även friterade som chips och stekta i tunna skivor. Periodvis är jag lite känslig för inulinet särskilt i soppor (man kan bli lite svullen), men stekta jordärtskockor bukar aldrig vara några problem.

Här kommer ett av mina favoritrecept och ett gott tips är att steka mer skocktopping än vad jag skrivit i receptet. Den tar nämligen alltid slut här hur mycket man än gör. God även till omelett och som topping i soppan.  God kall.



Risotto med torkad svamp och jordärtskockor

3 dl torkad svamp tex trattkantareller, gul- el svart trumpetsvamp
12 dl vatten + 2 msk gott grönsaksbuljongpulver
1 dl vitt vin
1 gul lök
3 msk olja
3 dl avorioris
250 g jordärtskockor
salt och peppar
parmesan
färsk persilja

Lägg den torkade svampen i en gryta och häll på vatten så att det täcker. Låt stå och dra under natten eller åtminstone ett par timmar eller följ instruktionerna på förpackningen. Koka bort vattnet. Lyft upp svampen och lägg åt sidan.
Koka upp 12 dl vatten och lös upp buljongpulvret . 
Finhacka löken smält i olja på medelvärme i gryta där risotton också får plats.
Lägg i riset och låt det fräsa med tills det  blir glasartat 3-4 minuter.
Spä riset med vin och buljong men bara 2-3 dl i taget så att vätskan efter hand får koka ihop med riset. Inget lock på grytan.
Skala och skär jordärtskockorna i 3-4 mm skivor. Stek i lite olja på stekpanna tillsammans med svampen. Smaka av med salt.
När risotton blivit lagom krämig och riskornen fortfarande har en liten kärna, ta kastrullen från värmen. Smaka av med salt och peppar och riv över rikligt med parmesan.
Servera risotton ur gjupt fat eller skål och med den knaperstekta svampen och jordärtskockorna som topping. Strö över färsk persilja.

 

Ha det fint vänner