Morgon hos hönsen

Hönshuset är inrymt längst in i uthuslängan. På natten är dörren stängd, men på dagen går de in och ut som de vill.

Först kommer man till förrummet. Här förvaras maten väl skyddad i kistan från råttor och möss. Rakt fram dörren till själva hönshuset som också är stängd för natten. Till vänster en smal dörr till Enrummaren. Det är ett mindre hönshus för mor och barn. Hit flyttar vi hönan så fort hon lagt sig att ruva för då behövs lugn och ro. Om hönan skulle ligga kvar bland de andra finns risken att övriga helt enkelt inte får komma in. Står hönan lågt i rang, lågt i hackordningen, är risken stor att hon inte hävdar sin plats utan väljer att ruva utomhus. Det hände nån gång i början av hönskarriären. Plötsligt blev det inte några ägg i redena och till slut hittade jag en höna väl gömd i komposten. Hon hade funnit ett fint och väl skyddat ställe, men ändå är ju en höna som lägger sig utomhus utsatt för nattens faror och oväder. Dessutom förlorar jag ägg och får kanske en hel drös kycklingar som jag inte har plats för. De blir inte heller lika tama. Nej, jag vill ha koll på hönsen.
När Enrummaren är upptagen får nästa ruvsugna höna ligga i boxen till höger.

Förrummet är också tillhåll när vädret är ruggigt.

- Gomorron vänner, säger jag när jag kliver in. Inte för att de tolkar mig ordagrant precis med de hör att det är just jag som kommer och inte en främmande människa. Höns är bra på att känna igen både "sina" människor och andra varelser. Det muttlas svagt till svar bakom mittersta dörren.

Gläntar på dörren till Enrummaren där alfahönan Astrid bor med sina två kycklingar. Önskar jag kunde lagt ljud till bilderna så ni fått höra kluckandet när hon trampar runt. Egentligen säger hon "Lämna oss i fred och ge f-n i mina kycklingar". En småbarnsmamma med skinn på näs... näbben.
 

 Jag tillämpar barnbegränsning så hon har fått behålla tre ägg att ruva och det blev två kycklingar.

I boxen ligger Petra och ruvar. Inne på andra veckan nu och har därmed snart gjort halva tiden av sina 21 dagar. Jag är noga med att anteckna när en höna lagt sig så jag vet när hon ska kläcka. Viktigt ifall äggen inte skulle vara befruktade. En höna med stark ruvningsinstinkt ligger nämligen kvar tills det händer något och kan i värsta fall dö på sin post.

I "stora" hönshuset som är cirka två kvm har flocken tillbringat natten sovandes på pinnarna, men de vaknar med ljuset och har både hunnit äta första frukost och lägga två ägg.

När jag äntligen öppnar far de ut med en himla fart som om de hade nåt viktigt att passa...

Nuppe tar genast plats mitt på parkeringen och markerar reviret med ett par rejäla fanfarer.

Medan hönsen tar dagen i besittning kan jag ju passa på att berätta lite mer och visa holkarna med reden. Redena är alltså flyttbara och lyfts enkelt ut till box eller Enrummare när höna vill ruva. Ovanför holkarna ett snedtag så att inte hönsen sitter och bajsar ovanpå. Det blir lättare att hålla rent på så sätt. Till vänster en vattenautomat i form av en upp-och-nervänd petflaska.
Om jag bott i tätort där tupp inte varit tillåten skulle jag valt en annan hönsras, kanske nån produktionsras där driften att ruva är bortavlad. Då kunde jag också haft reden i plockhöjd där äggen rullat undan efter hand.
Vid ytterväggen går två kopparrör med varmvatten som avger lite värme och övriga väggar är innerväggar. Rummet bakom holkarna är dessutom uppvärmt året runt. Skulle det bli riktigt kallt på vintern kompletterar vi med värmelampa.
Två gånger om året storstädas hönshuset och vitkalkas för att hålla ohyra borta, däremellan städas det lite varje dag och byts strö en gång i veckan.
Här har jag haft höns i drygt tjugo år och det funkar bra.

Fyller på matskålarna med hönsföder, havre och snäckskal. Det behövs inte så mycket på sommaren eftersom de förser sig bra själva utomhus. Det här är mest som stöd vid dåligt väder och till i morgon bittida innan vi hinner öppna.

Sen är det dags för frukost i det gröna, kanske mer som tidigt elvakaffe. Gänget kommer som ett skott när jag pullar i falsett. Idag blir det smuliga korvbröd, men det kunde lika gärna vara ris, pasta eller kokt potatis. Sånt som blir över i köket. Inget går till spillo.
Nuppe är redan på väg till sin Maja.

Vi tar var sitt håll runt trädgårdslandet och är framme nästan samtidigt. Maja och kycklingen får också lite bröd.

Hennes kyckling är cirka en månad och har börjat få ett tufsigt utseende. Jag kallar det lite elakt fulstorlek när fjädrarna börjar växa ut. För att få flytta utomhus måste kycklingen hunnit bli nån vecka och så pass stor att den inte glider igenom kycklingnätet om den blir skrämd. Ser du att mamma har röd näbb och kycklingen blå. Blå är rasstandard för silkeshöns.

- Hej, hur har du det? Allt väl? Jag skyndade så fort jag kunde.
Nuppe ruggar och är också lite spretig i fjäderdräkten men är en lika kärleksfull kavaljer och pappa för det.
Nu håller han Maja och kycklingen sällskap större delen av dagen. Visar kycklingen vad som går att äta, fina grässtrån, insekter och smulor. Framåt lunch balar de bredvid varandra, tar igen sig och myser.

Ha det gott