En nödvändighet

Vad vore livet utan rucola, denna kryddiga och tåliga sallat som ger sting åt den mesigaste sallad, piggar upp pizzan och gör sig utmärkt som pesto.
Jo, jag vet att det är många som inte gillar den, men jag älskar styrkan i den och när det nästan svider till i munnen. På våren är den dock betydligt mildare.

Den här busken är tre år gammal. Efter hand får den ganska grova stjälkar som går i blom och då klipper jag ner en stjälk här och där när jag ändå plockar så buskar den ut sig ändå mer. Blomningen framåt sensommaren klipper jag också bort efter hand. 
Det är inte alla år den klarar övervintringen i zon 4 så för säkerhets skull sätter jag lite ny också varje säsong. I år har den verkligen trivts och vårens varmbänk svämmar fullkomligen över. Det kommer att bli finfin pesto att frysa ner.

Rucola tål några minugrader och jag brukar kunna plocka av den fram till jul utan att ens täcka.

Det har varit otroligt mycket kålfjärilar i farten denna säsongen. Har aldrig sett dess like. Till och med rucolan har fått sin beskärda del, men inte fler än att det går att plocka bort dem. Det svenksa namnet är senapskål och det antyder ju både att det är en kryddig växt och att den kan locka insekter som gillar kålsläktet.

 Allt gott