Påskblått

Jag har en gultapetserad stövelkartong full av påskfjädrar i alla upptänkliga färger. Jag har sparat alla jag någonsin köpt, några har jag själv samlat in från familjens pärlhöns för länge sen, tvättat i milt shampo och fönat i tvättpåse. De gör sig bäst inomhus där man ser dom på nära håll.

För mig är fjädrar en humörsak. Just när riset ska kläs och jag står där med alla färggranna påsar, bestäms vilken som ska bli årets färg. I år blev det blått. Dessa fjädrar har säkert funnits i min samling mer än tjugo år, men aldrig blivit använda. Att de kom till heders nu berodde sannolikt på att det var en gråvädersdag när jag klädde och det hade varit riktigt grått och trist ett bra tag. Jag hade sug efter blått helt enkelt. Lite som att handla mat när man är hungrig. Man kan komma hem med helt oväntade saker.

Skuggorna blir långa, men hönsen njuter av de sista strålarna tills solen försvinner bakom skogskanten.

Nuppe väntar på Petra som inte vill följa med in. Han försöker flera gånger locka henne med ett par danssteg och småprat men stannar sen hos henne tills hon vill fortsätta. Det visar sig att hon skadat foten.

Det är kväll i påskpyntad trädgård.

Allt gott