Vinter i grönsakslandet

Vinterpurjon är väl inbäddad i två decimeter tjockt täcke av strutbräken för att jorden inte ska frysa, så att jag kan gräva upp en lök när jag behöver. Den klarar kylan bra och och är fortfarande fräsch och spänstig. Det finns vinterpurjo och sommarpurjo. Vinterpurjon växer långsammare och just denna sorten blir riktigt grov och kraftig.

Trots att det inte ser ut att hända så mycket i grönsakslandet just nu så fortsätter både mangold och svartkål att växa så smått. Några minusgrader på nätterna avskräcker inte. Även persiljan skjuter nytt.

Så här års känns de egna färska bladen lika värdefulla som på våren, därför har jag rensat mangolden och tagit bort alla slemmiga blad från köldperioden härförleden när vi hade -6° nästan en vecka i sträck och bladen saknade täckning. Nu har det varit mildare och nya krispiga blad kommer fram. De räckte i alla fall till en stuvning idag och det går att plocka ett och annat som sallat och blanda med rucola, vintersallat och pak choi från backarna i växthuset.

Nu har raden fått en täckning av dubbel väv som  förlänger livet ett tag. Mangold är förresten tvåårig så även om det ser risigt ut nu,  blir det blad att skörda till våren innan plantorna går i blom.

Hittade en kvarglömd morot från förra höstsådden som fått ansenlig storlek (400 gram) och nästan kändes mänsklig. 

Svartkålen har fått ett täcke av ull runt fötterna. Den ska inte grävas upp så det gör inget om bädden fryser, men däremot brukar rådjuren äta rent vid den här tiden så att bara stjälkarna återstår. De går direkt från grannens plansilor med ensilage genom skogsdungen och in i trädgården. Vips är allt borta och det känns ju lite snopet när man plockat larver som en galning hela sommaren. Inte så mycket som ett fällhorn har jag fått som kompensation. Som tur är skyr Bambi med familj ullen. Det funkar med ull runt rosor och tulpaner också, men då lägger jag bara tussar. Får man tag på svart ull smälter den in ganska väl mot jorden och stör inte särskilt. Även murgrönan brukar bli hårt betat så där blir det ullbollar på pinnar.
Ullen förmultnar inte utan jag lyfter bort den när den gjort sitt och lägger den i gångarna på södra filialen där jag odlar på friland utan lådor. Ullen kväver effektivt ogräset och det verkar inte som sniglar gillar den heller.

Allt gott