Det är inte mycket som trivs under ett träd i full sol där det blir absolut snustorrt, men myskmadran brukar klara detta fint. Jag vill ha en tjock frodig matta med tusentals små vita stjärnor som dessutom gömmer alla skräpiga blad efter vårlökarna.
Men det är fler än jag som gillar myskmadra. Det är också hönsens favorit nummer ett. På ett par dagar har mina fem hönor ätit upp allt och sprätt sönder rötterna om de fått fria tyglar.
Petter tittade förvånad över staketet när det var nytt för två år sen, begrundade ett kort slag om han skulle ge sig in där. Ledarhönan Astrid brukar få bestämma vart turen ska gå, men det dröjde ändå inte länge förrän frestelsen blev för stor och tuppen stod mitt i härligheten och sprätte. Att säga till, köra bort eller bli arg har man inget för. Höns struntar totalt i regler. Där det finns mat där hittar man helt enkelt hönsen.
Det har till och med spårat ur så totalt att de börjat betrakta området som nåt slags uppehållsrum och i godan ro parkerar sina breda rumpor på staketet.
Nåja, efter två år har den enkla slyflätningen torkat ihop och blivit lägre, men det är ändå imponerande att kunna hoppa jämfota högre än var man själv är hög, för vingarna består mest av dun och är inte till mycket hjälp. Det är lite som om jag skulle hoppa jämfota mer än två meter rakt upp i luften.
Nu är det i alla fall slut på det roliga. Idag har vi förnyat och gjort högre. Just nu ser det lite märkligt högt ut, men det kommer att sjunka cirka tio centimeter när det torkat, men förhoppningsvis ändå räcka till för att hålla hönsen på rätt sida i fortsättningen.
Påminner om utlottningen av tomatfröer som avslutas tisdag 21 mars kl 18.00 och vinnarna presenteras dagen därpå. Klicka på bilden.
Allt gott