Omstoppade kronärtskockor och nyfikna höns

Arbetet runt växthuset fortsätter och det har bland annat blivit ett litet land för kronärtskockorna på södersidan. Jag räknar med att läget är tillräckligt skyddat och väldränerat för att de flesta ska klara att övervintra  i zon 4.

För att hinna med att sköta allt inklusive odlingarna på södra filialen (150 kvm) krävs det att arbetet underlättas så mycket som möjligt och då är täckodling perfekt. Förutom att ett tjockt täcke förhindrar ogräs att slå rot, håller det också fukten och avger näring efterhand som det komposterar sig. Bland perenna grönsaker passar det extra bra med täcke eftersom det ligger kvar hela tiden och inte behöver flyttas. Jag bara fyller på ovanifrån efterhand som det sjunker ihop. En förutsättning är förstås att man inte går i bädden utan håller sig på gångarna. Första omgången blev ett tunt lager gräsklipp och nu har jag lagt ensilage som jag återanvänder från ifjol. Det bryts ner ganska sakta.


Hönsen blir snabbt nyfikna på vad jag har för mig när jag prasslar med ensilagetussarna. Det tar väl tio minuter att täcka landet och de står hela tiden blickstilla vid kanten och betraktar. Jag anar förstås vad de har i tankarna och det känns lite som jag lagar en jättelasagne till dem med allehanda godsaker gömda i lagren.

Så snart jag lämnat verket, nöjd med det jämna lagret och mina prydliga gångar, tar Gracie ledningen och ger sig ut i ensilagefluffet. Antagligen hade hon inte räknat med att det skulle vara så djupt eller så var det bara skönt att landa och känna sig omstoppad för hon tog bara ett steg ut innan hon liksom landade mjukt och satt kvar länge som om hon verkligen njöt.

Houdini tupp och Petronella följde strax efter men valde att hålla sig i skuggan av stenarna, småpratandes som om de utbytte åsikter om det nya materialet. Helt klart sprättvänligt, men ändå ganska få insekter under av de första provsprättningarna att döma, dessutom alldeles för varmt.

Även Gracie provsprätte lite halvhjärtat efter ett tag men gav snart upp. Hon livnär sig hellre på nässelvatten och bröd direkt ur handen än letar frön och insekter, vilket antagligen hänger ihop med att hon har en näbbdefekt och svårt att få tag i de minsta matbitarna. Det har dock inte hindrat henne att inta position som andrahöna i flocken. En tuff tjej.

Efter första inspektionen har kronärtskockslandet fått vara ifred, antagligen mest beroende på värmen och att hönsen velat hålla till i skuggan. Kommer det lite regn som packar till ensilaget, tror jag inte det blir så lockande att hålla till där sen heller. 

Allt gott