Fest hos hönsen

När Astrid ruvar har plötsligt Lilla stumpan blivit högsta hönset som går med tuppen och passas upp som en drottning, fast jordgubbarna hittade hon alldeles själv.

Bär är gott, gottigottgott, men den här sorten har Lilla stumpan, 3 år inte smakat förut. Jordgubbslandet är nämligen både utom syn- och räckhåll och att det skulle bli några över händer sällan.
- De ser ju väldigt goda ut men ska man våga...
Petter avvaktar. Detta här nyhet även för honom.

 - Jag vågade, jag vågade!

- Hur går det Stumpan?
- Det är slafsigt, men gott. Jag måste putsa näbben mellan vartannat hack.

- Nej, nu måste jag också smaka, menar Petter och snor helt enkelt gubben för Stumpan medan hon tillfälligt släppt taget för att torka näbben. Så gör inte en gentleman, men han kan helt enkelt inte bärga sig.

Grace sträcker på halsen bakom en lutande trädgårdsstsol för att se vad som försiggår där borta. Hon är bekant med jordgubbar sen tidigare eftersom hon i smyg brukar få en då och då när de andra är nån annanstans. Jag tycker nämligen lite synd om henne med den deformerade näbben som inte riktigt funkar för små frö och saftiga grässtrå, men gubbar och andra bär går väldigt bra.

Tonåringarna håller sig lite molokna på behörigt avstånd i väntan på lillturen. De har nyss fått en tillsägelse i form av ett dovt kacklande, att inte komma för nära. I hönsflocken är det viktigt att veta sin plats.

Allt gott!

Länksamlingen TrädgårdsFägring HÄR