Det är nåt rörande med en ungtupp som upptäcker sin röst och försöker få till ett sprucket ljud som inte ens kommer i närheten av ett kuckeliku. Hönsmammehjärtat fylls av värme för nu börjar ynglingen bli stor även om alla fjädrarna inte riktigt är på plats och han inte riktigt uppnått sin fulla prakt. Helt ovetande om sina kommande uppgifter i världen tävlade han fortfarande med hönsen om att komma först till maten, lite hunsad, lågrankad och hela tiden bortkörd i väntan på lillturen.
Vi kommer hem efter resan och hör på morgonen ett präktigt kuckelikuande från hönshuset. Grannen verkar ha haft talträning med tuppen och mer än så.
På en vecka har han gått från yngling till tupp med ansvar och intressen utanför sin egen sfär. Nu meddelar han mycket högljutt och ivrigt att mat serveras utomhus istället för att stum kasta sig över kalaset på egen hand. Han får sällskap av Tö, hon är ingen favorit så han äter en hel del själv också.
Plötsligt hörs ett avlägset kuckeliku antagligen från grannbyn. Vi stelnar båda till och lyssnar spänt. Åskar verkar fundera på vad detta innebär och om åtgärd ska vidtas tills han tar sats från tårna och får iväg ett ljudligt gensvar. Vi lyssnar vidare men hör inget mer trots att han skickar iväg några kuckelikun till.
Revirmarkerandet avbryts av ett bråk i hönshuset, gap och skrik. Nån blir utkörd. Han rusar iväg och löser konflikten genom att ta med sig de utkörda damerna Petronella och PiaFia. Det blir helt lugnt i hönshuset.
Han har ju både blivit stora karlen och diplomat!
Det lilla gänget får havregryn att kalasa på. Jag hittar några gröna kålmallarver som är Åskars favoriter.
Sen en stunds vila med fjäderputs bland bockar och pallkragar.
Hönsgänget har varit utan tupp sen i våras i väntan på att Åskar skulle växa till sig och han artar sig över förväntan. Hönsmammehjärtat svämmar över!
Fram till för några dagar sen hette han bara tuppen. Jag brukar döpa efter utseende eller egenskaper, så nu heter han Åskar efter fjäderdräkten som ser ut som ett åskmoln. Instagramföljarna hjälpte till denna gången.
Så fint att han växte in i rollen och blev en Åskar. Känns genuint och helt rätt. Ja vad är väl en vecka i vår värld men kan tydligen vara allt i en hönsvärld :)
SvaraRaderaKram, Carina
Alltid lika roligt och underhållande, att läsa om dina höns! Dom är så personliga, allihop!
SvaraRaderaKram, Monica
Underbar berättelse om Åskars nya liv och blivande gärning!
SvaraRaderaGod helg.
Kramar från Eva-Mari
Ja att vara tonårsförälder är inte lätt. . .hi hi! Åskar ser ut som en lite vilsen tonåring som inte har växt i sina stora fjäderdräkt än!!! Men han kommer nog att bli en ståtlig tupp så småningom!!! :-)
SvaraRaderaHa det så bra!
Kram
Va stilig han är Åskar, och vilket finurligt namn! Larver är också favoriter här bland hönsen. Och flyttar jag någon sten och det finns myr ägg under, då blir dom helvilda
SvaraRaderaoch nästan slåss om dem.
Ha det fint!
Tack för att du delar med dig av hur livet i hönsgården är. Denna helg är det sensommarträdgårdsrunda i Kullabygden. Jag och livskamraten kom till en gård där ägaren berättade om hur deras höns och tupp har det, låter likt det liv ni har. Ha det gott
SvaraRaderaHej Anette!
SvaraRaderaFörstår att hönsmammahjärtat svämmar över. En sån Kar.
Ha det gott /Marika
Vilken underbar krönika om den lille tuppen som blivit stor.Det är alltid lika trevligt att läsa om livet i hönsgården.Ha det gott/Margareta
SvaraRaderaÅhh vilket härligt inlägg och han är en stilig tupp, Åskar! Ja vad vore livet utan höns? Inte mycket...de ger mig många roliga skratt minsann :)
SvaraRaderaKram från Titti och hennes hönsgäng
Så ståtlig och fin, han har fattat sitt uppdrag och tar det på störta allvar =) Du jag önskar dig en fin sensommardag! kram
SvaraRaderaSå fine høns du har. De er veldig vakre, og godt at det går bedre med hanen som skal gale :)
SvaraRaderaHa det godt!
Åskar är för härlig; och du med. Vilken berättartalang du är och vilket spännande och viktigt liv det finns i hönsgården. Så riktigt och viktigt livet kan vara där hos dem. Vem vill åka hemifrån då?
SvaraRaderakram Helene
Hej!
SvaraRaderaPubertetshes tupp. Jag skrattar så jag dör när jag läser det. Kan föreställa mig hur det låter. Han är verkligen hur ullgullig som helst. Och namnet är perfekt med hur han ser ut. Tack för ett så trevligt och skojigt inlägg om livet i hönsagården :D
Kram
Linda
Det bästa jag har tagit till mig på länge! En fin berättelse om Åskar som har tagit ansvar. Förstår så väl att ditt hönsmammehjärta svämmar över. Ljuvliga talande bilder till gör allt till en fullständig helhet. Tack Anette! <3
SvaraRaderaVilket härligt inlägg och vilken rolig och livfull berättare du är!
SvaraRaderaKram Gunilla
Jag säger det igen: När kommer din bok om dina höns ;) !!!!???? Det skulle bli en rolig läsning för alla.
SvaraRadera/Eva Linnea