Nykläckt

Petra kunde inte hålla sig längre. Mitt i ruggigaste vintern var hon bara helt tvungen att ruva. 

Silkeshöns har kvar sina ursprungliga instinkter och styrs av ljus och hormoner. Varje vinter är det någon i gänget vars hormoner skriker ruva, RUVA, RUVA! Hönan lägger sig bekvämt tillrätta fast besluten att ligga kvar där på samma ställe tills det händer nåt, med en eller annan kortare bensträckare emellanåt. Det tar 21 dygn. Under de sista ruvningsdagarna har jag inte sett nån höna resa sig över huvud taget. Uppgiften är att hålla äggen varma och rotera dem lite grand med jämna mellanrum. Jag tror hon går in i sin egen bubbla och bara är, äter mindre, dricker mindre, bajsar inte så ofta men rejält när det händer. Gissningsvis går ämnesomsättningen ner men när första kycklingen börjar ge livstecken från sig genom att såga igenom skalet blir hon aktiv, pratar, kluckar, kommunicerar. Man behöver sällan lyfta för att kolla om kläckningen är på gång för det märks på hennes beteende. Skulle äggen vara obefruktade kan det hända att hönan envist ligger kvar ändå och kan till och med dö på sin post om man inte hjälper henne att komma igång. För att inte slita på hönan i onödan är jag noga med att hålla reda på dagarna. Tre dagar tycker jag är okej att gå över inte mer.

Innan jul var det Astrid 7 år, min mest erfarna höna, som låg en runda. För första gången nånsin blev det inget. Vi, Astrid och jag, var överens om att hon gjort sitt bästa och hon tyckte det var okej att gå tillbaka till flocken när jag lyfte upp henne, men som sagt hon är erfaren och kanske är hennes hormoner inte lika påstridiga heller, med ålderns rätt.

 

Så här ser man ut när man ruvar, liksom när man håller de små varma. Man intar ett neutralt värdigt, ansiktsutryck, njuter av att ha det välbäddat och egen kupé.

Jag stör friden genom att lyfta fram trillingarna. Genast börjar den vita försöka gå runt och tillbaka till "sin vinge" Den har kläckts först och är lite mer försigkommen. Petra väntar tålmodigt tills kycklingarna har flyttat sig lite innan hon lägger sig tillrätta igen, brer ut vingarna och erbjuder sitt trygga beskydd. 

Så här ser en riktig tröttmössa ut, fyra dagar gammal.

Normalt bor den lilla familjen i ett eget litet hönshus och tillbringar den mesta tiden med att vila i en holk i halvmörkret. Kycklingarna sover mestaldels precis som andra små barn. Hönshuset värms upp av vattenrör som går längs väggen och värmelampa.

Det där med gener är spännande. Tuppen är kolsvart, hönan också, men det behöver inte vara hennes ägg utan kan vara nån av de viltfärgades.  Ändå blir det två viltfärgade och en vit kyckling. Det är cirka tjugo år sen jag hade vita höns och tupp, men genen finns kvar. Nu mörknar de oftast i fjäderdräkten efterhand de växer, men jag håller tummarna för en riktigt kritvit och att det blir en höna.

Allt gott

Årets tomater

Att välja årets tomater är ett kärt besvär, men lite tidsödande. De flesta är visserligen sorter av eget utsäde som hänger med från tidigare år, men jag är alltid på jakt efter roliga variationer, supertomaten som har mer tomater än blad, kul former och färger, jag vill ha olika höjder, några busktomater, tomater för torkning, inläggning och att äta om godis. Främst satsar jag på tidiga eller mycket tidiga och de ska förstås vara friska. Det var väl inte så många krav...

Fördelen med att samla egna frön är att man känner till plantan och vet hur den kommer att bete sig. Drar den lätt till sig sjukdomar, är kinkig med pollineringen eller mer snygg än god kommer den inte att få hänga med nästa år.

När man köper färdiga plantor är det inte ens säkert man vet vilken sort det är och personalen känner inte till hur de smakar eller vad de har för egenheter. Man kanske mer går på storleken eller färgen.

Flertalet tomater har jag i växthuset i 20 liters murarhinkar, några både utomhus och i växthus för att förlänga säsongen på samma sort, andra bara utomhus.

Fönstertomaten Vilma är favoriten bland körsbärstomater. Jag kan inte berömma denna lilla kämpe nog. Den blir ca 30 cm på en säsong och alldeles översållad av tomater som kommer i omgångar. Jag odlar den i fönster året runt och ute bland grönsakerna. Äldsta plantan blev tre år och gav hela tiden. Tredje året var plantan kal och ful ca 50 cm hög men hade de underbaraste söta godistomater som åts under andakt mitt i vintern. Vilma är också bra som gå-bort present.

VÄXTHUSET

Nya hos mig är Black Cherry och polska Promyk. Svarta tomater är mer kända för att vara snygga än sin goda smak. Somliga är faktiskt nästan oätliga. Den här ska dock vara söt och god. Hoppas omdömet är korrekt.
Promyk lovar stor skörd tidigt och under lång tid, 150 cm hög.

Gardeners Delight har fått omdömet "Världens godaste tomat" och den är så god att jag ibland fastnar mitt i pollineringen, glömmer vad jag höll på med och bara står och smaskar i mig.
Det värsta är att Tigerella är nästan lika god. Tigerella har tunnare skal, tål inte att förvars mer än nån dag i kylen utan ska direkt från plantan till salladen eller i munnen.


Green Zebra är också en salladstomat med tunt skal, halvstor och strimmig, men förblir grön eller gröngul. Piggar upp tomatsalladen med sitt annorlunda utseende.
Cal-J salladstomat med plommonformade 8-10 cm långa frukter.
Indigo Pear bidrar med kul form och söt fyllighet i salladen om den kommer så långt. Trög att pollinera. De plantor som fått mest vind närmast dörren har blivit bäst.

Principe Borghese smakar som en köpetomat mitt i vintern dvs inte mycket, men tål lagring och kommer att hängas upp tillsammans med Vesuvio Giallo för att så småningom lysa upp julbordet.

UTOMHUS
BUSKTOMATER

Ingen sommar utan ampeltomaterna Tumbling Tom röd och gul, söta, goda och ger fantastiskt. Jag skäms nästan att säga det, men jag hann inte skörda alla i slutet av sommaren. Gula plantan som sattes i ren kompost i en två kragar hög låda i ganska skyddat läge, började ge två veckor före de stora amplarna i grönsakslandet. Jag kommer att fortsätta plantera i amplarna ändå. De ger tillräckligt och det är gott att småäta av dem när man pysslar med grönsakerna.

 

Bloody Butcher och Sub-Artic Plenty utmärker sig inte särskilt, goda tidiga bastomater helt enkelt som funkar bra utomhus.
Taxi trivs också utomhus. Många gillar inte gula tomater, men en tomat är inte bara en tomat utan de kan skilja sig mycket åt i smaken och mängden av olika nyttiga antioxidanter beroende på färgen. Att blanda rött, gult, orange, svart, grönt och få i sig olika antioxidanter är alltså ett plus. Vad det gäller smaken har Taxi hög syrlighet, men fortfarande en rund god smak och den vill man gärna ha med i en tomatsallad för att leka lite med smaklökarna och ögat.

URTOMAT

Det handlar inte om mängd eller storlek, inte ens märkvärdig form eller färg. Att få odla en Urtomat är som att ha en vildpelargon på hyllan eller nåt annat exotiskt som ingen har mixtrat med, det kittlar och pirrar. Den här kommer närmast från Anna-Karin Rickardsson med bloggen Rickardssons rosor och rabarber   som också lånat mig bilderna.

Några bilder i inlägget lånade från Impecta och Gourmetgaraget.

Allt gott

Planerar sådderna

Att planera sådderna är kul och ibland lite knepigt. Jag har tre olika odlingar, med olika förutsättningar att ta hänsyn till, olika intensitet på odlingen och lite olika teknik.

Mest odlingsintensiv är potagen hemma där jag serieodlar och vill att det ska vara vackert. Här är det snigelsäkrat med hjälp av elstängsel och här odlar jag de flesta bladgrönsaker i djupbäddar som täcks med gräsklipp. Mycket lättarbetat och nästan ingen grävning, nästan inget ogräs.

Det jag tänker på här är att rotera grödorna så ingen växt eller nära släkting återkommer tätare än vart fjärde år, kål får inte återkomma oftare än vart sjätte för då blir det lätt knölrotsjuka.
Jag tänker också på att hålla löken och ärtor/bönor så långt ifrån varandra som möjligt. Eftersom ärtor och bönor inte gillar lök över huvud taget och skörden blir markant bättre ju längre avståndet emellan blir. Allt som odlas i potagen vill jag ha nära till hands och omsättningen är hög. Annars skulle jag ju kunnat odla vitlök, salladslök och purjo på Filialen i grannbyn.

Jag brukar också planera en låda med övervägande blommor för att jag tycker det är trevligt och för att de lockar många insekter som humlor, bin och fjärilar.

Potagen är ca 60 kvm, men en del är kallbänkar, perennlister och örtlådor. En del ärtor och bönor ska odlas i anslutning fast utanför i lådor.

Jag brukar skriva in huvudgrödan med blyerts, ofta hinner jag med rädisor eller snabbväxande kål innan dess och kanske en tredje sådd i september som avslutning.

I år blir det en liten frösådd blomsterplantering med inslag av ätligt i mitten som blickfång. Det är rutan som ser ut som ett planetarium.

Dessa växter kommer att ingå i blomsterlådan och flyta lite in i varandra med jätteverbenan som ger höjd i mitten.


Utanför det större växthuset tillkom i fjol fem pallkragar lite hastigt och lustigt. Det är djupa lådor med ren kompost, ett bonusutrymme. Här blir det nån pumpa som kan få breda ut sig över gruset, ett par kålplantor som jag kan låta bli stora och snygga och enkelt sköta om när jag springer förbi. Det blir också snittblommor i två lådor.

I grannbyn har jag ett land på 150 kvm som jag kallar Södra filialen. Här har jag inte lyckats få till nåt system med djupsängar utan jorden blir kompakt och måste luckras/grävas på våren. Det måste också kantgrävas och sättas upp nät mot kaninerna och rensas från en del rotogräs varje säsong. Landet täckodlas med ensilage som får ligga kvar under vintern. Det gör att uppvärmningen tar lite längre tid, men eftersom jag sår detta landet sist, i början av juni, gör det inget. Täckningen hindrar att ogräset brer ut sig under tiden och håller fukten i marken. 

Detta landet måste jag ha hjälp med, men när väl det tunga jobbet är gjort, klarar sig odlingen i stort sett på egen hand hela säsongen med lite ogräsrensning runt de späda plantorna i starten. I bästa fall kommer jag också ihåg att lägga ut snigelpellets runt pumporna. Det som sätts här växer långsamt och ska bli vinterförråd. I tanken har jag delat upp området i sex delar och odlar potatis på en av sjättedelarna. Är noga med att de inte återkommer oftare på samma ställe för att få så lite bladmögel och andra sjukdomar som möjligt. Potatisen flyttar ett steg åt vänster varje år. Bondbönor och andra bönor följer efter och berikar jorden, sen kommer kålen som vill ha det välgödslat, morötter och rödbetor. Ytan som blir över får pumporna breda ut sig på. Ensilaget bryts efter hand ner och gödslar jorden och hönsgödseln kommer också till nytta.

Allt gott

Högsäsong för groddar

Nu har jag högsäsong för skott och groddar.

Alfalfa är basgrodden som alltid måste finnas i kylskåpet, fröna är billiga, snabbgroddade, mjuka i smaken och passar som tillbehör till det mesta. Det är också den grodd jag hållit på med längst. Kommer faktiskt ihåg att jag hade dille på groddar redan på 1980-talet och att en stor burk fick följa med  till dansveckan på Öland. Det slank ner oändliga hembakade mackor av mörkt, sött bröd med mycket frö och godsaker i, på detta ett lager keso och sen ett berg med groddar. Å, vad gott! 

Nu är favoriten kikärtsknäcke, stark blåmögelost, malabarspenat, groddar och kanske en bit paprika.

Jag använder inga särskilda groddningslådor utan blötlägger ca 2 msk alfalfa 4-8 timmar och sköljer dem sen i ett durkslag morgon och kväll. De får stå i rumstemperatur i ett mörkt köksskåp. Efter tre dagar har de fått en grodd och små hjärtblad. Då ställer jag dem ljust i fönstret ovanför elementet två dar för att bladen ska få färg. Många skal lossnar när bladen utvecklas och kan sköljas bort. Övriga äter jag helt enkelt upp. Kli är ju också bra för kroppen. Skulle de finnas några groddar kvar vid det här laget åker de in i kylskåpet så att tillväxten avstannar. Där kan de förvaras cirka en vecka.

Sätter en ny omgång var tredje dag ungefär och varierar med mungbönor och rättika. Rättikan har bett i smaken och fröna är dyra, så de använder jag som en krydda när jag är sugen på sting.

Mungbönorna har lite mer kålsmak än alfalfa. Supernyttiga och stärker immunförsvar och kropp på olika sätt utan att gå in i detalj på näringsinnehållet.

Allt gott

Varmbänk del 2

Så här såg det ut i slutet av mars 2016

Det är varmbänken som levererar pak choi, tatsoi, spenat, knipplök och rädisor.
  

I år kommer jag att använda den permanenta varmbänken som vi byggt ihop med växthuset. Den är 240 x 80 cm. Det jag är mest spänd på är hur isolerblocken som den är byggd av kommer att fungera, hur mycket värme de kommer att stjäla så småningom.
Just nu är den täckt med ett lager av snö och fylld med halm för att inte frysa i botten. 

Jag lovade ju i höstas att ni skulle få följa med på hela proceduren i detalj och nu är det dags att förgro plantor för utplantering i mitten/slutet av februari beroende på hur vintern blir. Jag satsar på tatsoi, pakchoi, spenat, vårgyllen och salladslök i ytterkanterna. Det tål lite kyla och i mitten där det blir varmare sallatsväxter och rädisor. Morötter kommer jag att direktså i bakre kant mot växthuset där utrymmet uppåt mot glaset är högst. Morötterna ska ju stå kvar längst av det jag sår nu.

Dessa frö är värmegroende och därför får de kickstarta på badrumsgolvet. Enda stället vi har golvvärme nämligen. Så snart det tittar upp minsta lilla grönt kommer jag att flytta sådden under belysning och lite svalare 15-18°. 

Det brukar vara svårt att inte få några plastaskar med sig hem varje vinter även om man äter efter säsong och använder egna påsar. Som tur är går de att återanvända många gånger. Jag lägger en bit dubbelt tidningspapper i botten för att täcka hålen och låter locken stå på glänt genom att bara trycka fast det ena hörnet. De som saknar lock har fått en plastpåse över sig istället. I den stora lådan från IKEA stor ett pluggbrätte med rädisor. Jag har borrat hål i locket men det brukar ändå bli för fuktigt och därför lägger jag på det lite snett istället. 
Nu gäller det att kolla burkarna morgon och kväll och spreja med vatten så snart det börjar torka till eller vända påsarna om det blir kondens.

Här kan du läsa förra inlägget om principen för varmbänk och hur jag förberedde i höstas.

Allt gott

Sommar-vinter

Är verkligen inte bra på att dokumentera rabatter vid olika tidpunkter men när jag letade efter en bild på min soptunna till Kristina kristinasoas hittade jag en sommar och en vinterbild tagna från någorlunda samma ställe.

Det här är främst en sensommar- höstrabatt som löper längs ett cirka tio meter långt staket av hässjestörar eller krakar som vi säger här. Längst bort är det förankrat i ett litet hus för soptunnan. Åt detta hållet är öppningen mellan tak och sida rymlig, så vi lätt kan lyfta på soptunnelocket och ett par trappsteg av granit hjälper oss nå upp. Andra sidan sophuset går en liten grusväg där renhållningen lätt kan dra ut tunnan en gång i månaden. Vi slipper alltså vända eller flytta den, behöver ej heller springa runt ut på vägen.

Brunnen och pumpen fungerar. Vattnet är iskallt och därför inte optimalt att vattna grönsakerna med. Istället leder vi iväg det till grannens kalvar i hagen bredvid och jag får nyttja hans mark bakom staketet.

2015 såg det ut så här. Det är inte utan att jag saknar lite vitt eller åtminstone ljuset just nu, men det är långt ifrån varje vinter vi har snö runt jul-nyår, endast fyra år av tio enligt SMHI. Däremot brukar det blåsa kraftigt och storma. I skrivande stund viner det rejält runt husknutarna och vem kommer inte ihåg Gudrun första veckan i januari 2005 eller Per, nu senast Urd. Vid såna tillfällen binder vi fast staketet med spännband i pumpen eftersom det fångar all vind från väster och förmodligen skulle blåst iväg för länge sen annars.  

GOTT NYTT 2017