torsdag 3 maj 2018

Hönan från skogen

Sitter vid skrivbordet och blir plötsligt medveten om att hönorna signalerar för objuden gäst, skulle kunna vara katten som nonchalant går rakt genom flocken. Jag lägger först inte mycket vikt vid detta, men det speciella kacklandet fortsätter och jag är redan så störd i mina tankegångar att jag lika gärna kan lyfta på rumpan och ta reda på vad som försiggår. Hade det varit nåt allvarligt som en rovfågel, hade de gallskrikit och jag hade rusat direkt. Inte heller låter det som om nån signalerar "Tjoho, jag har värpt!" (Höns har 34 olika läten och jag kan knappt tio).



Jag hittar hela gänget på gräsrundeln framför växthuset. Petronella som slagit larm, stirrar in mot skogen där en helt främmande höna av annan ras uppenbarar sig.




Hon saknar fjädrar på huvud och vingarnas "armbågar", krävan är platt och tom. Stackars liten! Men hur sjutton har hon hamnat i skogen? Det första jag tänker är att hon kidnappats från nån besättning i byn och förts bort av rovfågel som tappat henne. Sånt händer. Skadorna ser ut som om nån suttit på henne. Kanske har hon klarat sig i blotta förskräckelsen och irrat i skogen i flera veckor. Jag hämtar mat och vatten.


Hon vill helt klart komma in till oss, men håller sig på säkert avstånd bland torra jätteverbenor i en ostädad rabatt. Ser du henne under backarna?





Efter några timmar är hon inne på tomten och hittar genast den förbjudna men åtråvärda myskmadran innanför flätade staket. Hur tuff ska man vara mot en främling? Ska jag säga till henne att detta är förbjuden mark eller vara artig och låta henne sprätta. Silkeshönsgänget betraktar henne. De vet vad som gäller.





Det är ingen hejd på vilka friheter nykomlingen tar sig. Strax är hon bland vitlöken och härjar. Plötsligt känns mina egna marodörer till höns riktigt skötsamma och väluppfostrade.




Tuppen bekantar sig. Stirrar, men beslutar sig för en avvaktande hållning. Hon får vara med, men det blir inget flirtande eller fjäskande i så här tidigt skede, annars är han inte den som är den.



Basil har intagit åskådarplats i väntan att det ska bli dags att gå in för kvällsmat.
Grannen går förbi med hunden och vi tittar båda förundrat på den röda hönan och diskuterar vad som kan ha hänt. Går igenom vilka raser som finns i byn och kommer fram till att man får gå till grannbyn 2 km bort för att hitta närmaste rödbruna.  Visst ser hon ut som en Lohmann och jag vet vem som har såna.


Under tiden käkar hönsen brödbitar som jag slängt ut på gräset, även damen från skogen är framme och förser sig. Det uppstår en kontrovers när Petronella och nykomlingen siktat in sig på samma bit. Petronella får sig ett nyp i nacken och ser mycket förvånad ut, avstår brödet med sammanbiten näbb, lätt chockad över tilltaget, att nån överhuvudtaget och dessutom en nykomling ser sig som högre än henne i hackordningen. Även jag tittar storögt. Det är ingen mespropp vi fått besök av utan en högt rankad höna som är van att ta för sig.

Senare står nykomlingen innanför myskmadrastaketet igen med fingrarna i syltburken så att säga, samtidigt som silkeshönsgänget i enad trupp traskar förbi mot hönshuset för att ta kvällen. Hon vill förstås följa med in, vara en i gänget och upphöjer sin stämma i en förfrågan.  Det låter som Sarah Leander i en barnkör. Flocken låtsas inte om henne utan fortsätter mot hönshuset under tystnad. Man kommer inte in i gänget så där bara.

På morgonen hittar vi henne i en lövkorg med kottar under lutan. 



Vi hittar ett ägg också. Fint och skyddat ställe. Om inte kottarna varit för knöliga har hon nog sovit gott, trots att en sittpinne hade varit att föredra.



Mannen som varit borta under hela historien och kommit hem sent på natten, berättar att när han dagen innan släppte ut sin flock med BRUNA LOHMANN i föräldrarhemmet i grannbyn, hade det varit ett himla liv i flocken med höns flygandes åt alla håll.



Den enda rimliga förklaringen är nog att hönan skrämd, gömt sig under pickupen och helt enkelt åkt med. Med tanke på hennes förmåga att använda näbben kan hon mycket väl suttit och hållit sig fast i nåt stag.




Känner en viss beundran för denna morska fröken som visat sig vara både äventyrlig och så duktig på att ta hand om sig. Att hon saknar fjädrar på huvud och vingar beror nog snarast på att hon är tuppens favorit. 




Innan hon reste tillbaka, denna gången lite mer bekvämt, fick hon en gul benring så att jag känner igen henne bland de andra tjejerna på Södra filialen.  Försökte komma på ett bra namn till henne men hittade inget tillräckligt värdigt. Har du nåt förslag?



 Allt gott


--//--


Trädgårdsdag i Tyrolen, Blädinge söndag 6 maj kl 10-15
Tema kryddor
Catharina Malmgren-Snoddgrass ger tips kring kryddträdgården
Fia Sjögren om hur du planerar din trädgård

Thorvald Fält "Potatismannen" visar olika sorter
och mycket mer!

Arrangör Hållbara Blädinge länk HÄR

Tyrolens sommarprogram HÄR

--//--


Trevliga trädgårdlänkar hos TrädgårdsFägring HÄR





21 kommentarer:

  1. Vilken dramatik det blev på eftermiddagen. Helt klart är dina hönor mer uppfostrade.
    Skönt att "hönan från skogen" fick komma hem till sin egen flock igen.
    Kram!

    SvaraRadera
  2. Hej Anette!
    Vilken underbar berättelse, en riktig kämpe. Tänkte direkt på namnet Brunhilda, det bara dök upp. Slog upp betydelsen och här beskrivs din nykomling. "Brunhilda is “ready for battle”. Heroine of the Siegfried legend made popular by the Ring cycle of operas by Richard Wagner. Brunhilda is one of the Valkyrie, maidens who ride into battle. The name has connotations of great physical strength."
    Ha det fint /Marika

    SvaraRadera
  3. Håller med Maribel ovan - Brunhilda är verkligen ett passande namn! Rolig, nästan otrolig historia. Så kul att få en inblick i höns' liv och leverne!
    Kram, Monica

    SvaraRadera
  4. Denna historia från din hönsgård slår nog de flesta vad gäller spänning och underhållning. Du skulle kunna skriva noveller ur hönsens värld med den iakttagelseförmåga och humor du har.
    Hälsar en novis på höns men undrar hur en höna kan åka snålskjuts och sedan helt fräckt uppföra sig som om den vore hemma. Ett ägg fick ni iaf. Ler!

    SvaraRadera
  5. Slutet gott, allting gott. Det enda namn på en höna jag känner är Agda, kanske simpelt men ändå värdigt.
    Kram

    SvaraRadera
  6. En helt underbar sannberättelse! Jag njöt av varje ord och av bilderna. Härliga höns! Äggen måste smaka en bit av himlen. Skogsmadamen fick åka bil hem igen. Få se om ni får se henne komma på besök igen. Hon tyckte ju om madran.

    SvaraRadera
  7. Härligt att hon klarade sig efter utflykten. Kan verkligen rovfåglar flyga med en höna i näbben, otroligt. Så fint som hon hade hos dig är det risk att hon kommer tillbaka.
    Trevlig helg, hoppas ni inte har minusgrader som vi plötsligt fått.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, det har varit frost inatt, men allt har klarat sig i blotta förskräckelsen.
      /Anette

      Radera
  8. Ååå vilken härlig berättelse, tack för den.
    Trevlig helg!
    Birgitta

    SvaraRadera
  9. Hi hi. . vad roligt skrivet. . du kan verkligen förmedla vad som hände på ett roligt o fascinerande sätt!!! :-) Stackars lilla hönan men vad bra att hon klarade sig där under bilen o fick åka lite mera ståndsmässigt hem!!! :-)
    Namn kanske. . ."Hönan Agda"!
    Trevlig Helg!
    Kram

    SvaraRadera
  10. Vilken upplevelse det var att komma in till dig och läsa denna fantastiska historia. Fast det är klart, jämfört med hönans upplevelse är min inget.
    Nåväl, du har en förmåga att berätta som gör hönans bravad rättvisa!

    Dessutom läser jag med stor behållning ditt förra inlägg om mångfald och fröbanker. Så viktigt! Just det du skriver om krigsdrabbade länders problem var en aha-upplevelse för mig.

    Nu kan jag återgå till ishockey-VM. :-)

    SvaraRadera
  11. Jag älskar ditt sätt att skriva om dina hönor och den här berättelsen fick mig att skratta flera gånger!
    Tur att hönan hamnade hos någon som ändå förstår sig på hönor och som hjälpte den hem igen!
    Något namn kan jag tyvärr inte komma på.
    Ha en fortsatt trevlig helg!

    Kram Maria

    SvaraRadera
  12. Vilken underbar historia som slutade lyckligt.Allt gott/Margareta

    SvaraRadera
  13. Vilken underbar berättelse, med tanke på hennes styrka och seger får väl namnet bli Victoria som betyder segrare.
    Ha en härlig lördag!

    SvaraRadera
  14. Vilken söt historia och vilken tur hon hade som hamnade i just er trädgård!
    Trevlig helg!
    Kram Nora

    SvaraRadera
  15. Åh vad det är mysigt och underhållande att läsa dina berättelser ur hönornas liv.
    Ha det gott
    Kram Maria

    SvaraRadera
  16. Vilken fin berättelse och vilken skön hönsmadam. Tuppen hade ju inte ryckt alla fjädrarna från sin favorit, men osökt kommer man ändå att tänka på Cornelis Vreeswijks gamla ballad om hönan Agda. :)

    Inser att höns har olika läten, men att de hade så många som 34 var kul att få veta. Hade ingen aning om att de, förutom att vara charmerande på många andra sätt, också var så "pratsamma".

    Önskar dig en fin ny vårvecka i det vackra vädret.
    Anna-Karin

    SvaraRadera
  17. Milda makter så spännande. Läste så snabbt jag kunde för att se hur det gick. Fick läsa om inlägget igen sedan för att kunna ta in allt. kan du inte på en spalt i den lokala pressen om livet på landet? Du skulle göra succé, eller du kanske redan har det? I trädgårdstidningarna skriver du ju redan men där är det kanske svårare att kåsera. Förslag på namn är Survivor men det kanske inte är så bra med engelska namn. Annars är hon ju en riktig överlevare.
    Kram Helene

    SvaraRadera
  18. Så spännande besök ni fick! Tur att det inte blev något slagsmål.. ;-) Jag börjar bli mer och mer sugen på att skaffa höns, men jag vet också att det är mycket jobb. När jag bodde hemma fick jag välja två kycklingar ett år då jag fyllde, mina bröder fick en varsin . Och herregud så söta de är!! Efter några år flyttade jag ju hemifrån och kunde inte ta med de till lägenheten . ;-) så de fick stanna kvar. Men tänk att skicka ut barnen för att hämta ägg till frukost, bakningen... Det skulle de gilla!
    Nu är mina svampgurkor på plats i växthuset, så nu håller jag tummarna!!

    Kraam Therese

    SvaraRadera
  19. Vilken härlig story med ett gott slut :) Skönt. Alltid lika kul att kika in till dig...
    Ha en skön onsdag nu!
    Kram Titti

    SvaraRadera