lördag 27 april 2019

Blåbärstry

I år blommar första busken Blåbärstry Lonicera caerulea var. kamtschatica Sevasttre så det står härliga till med klasar av ljusgula utdragna klockor i samma form som de blå bären sen kommer att få.  Formen är greppvänlig och färgen blå.  Buskarna är lättodlade på de flesta jordar. Här står de i Ätliga skogsbrynet med sandblandad torv och komposterad kogödsel, alltså ganska lågt ph och svag gödsling med allåkerbär som marktäckare.





Blåbärstry ska inte förväxlas med Blåtry, Lonicera caerulea som är den rena arten av samma växt, vars bär är svagt giftiga.


En av de bästa egenskaperna när man som jag odlar i zon 4 är att de är köldtåliga och klarar ner mot -40 grader. Så kallt lär vi väl aldrig haft det i hjärtat av Småland, men runt - 20 kan det absolut bli och nattfrost några dagar innan midsommar är inte ovanligt.

Mina tre buskar överlappar varandra i blomning för lång skörd. Den första busken blommar som mest nu och blommorna har klarat de senaste veckornas nätterna med temperaturer ner till - 7 grader alldeles galant. Just det här med temperaturväxlingar och frusen blomning är en fallgrop både när det gäller ätligt och andra perenner i mina trakter, men här har blåbärstryn alltså ytterligare en fördel.

Att ha minst två olika sorter som trivs ihop är viktigt för korspollinenringen. Alla buskar ger bär oavsett, men de blir större och godare när de korsas. Blåbärstryn är en nykomling på svenska marknaden och utbudet kanske inte är så jättestort i handelsträdgårdarna ännu när det gäller sorter.
Jag skickade efter mina från Blomqvists plantskola i Finland tillsammans med ett stort valnötsträd

Man kan ju undrar varför denna utomordentliga växt inte är mera spridd i Sverige, men det verkar som den är mest känd i Ryssland och andra öststater där den används flitigt i villaträdgårdarna. Kanske har vi helt enkelt haft för lite utbyte med öst, men där verkar finnas en stor växtskatt att gräva ur vad det gäller allt möjligt (inte minst tomater som jag är svag för).

Blåbärstry kan användas som oklippt häck eller solitära prydnadsbuskar. Det finns sorter i alla möjliga höjder från krypande halvmeters till upp till två meter. Blomningen sker på årsskotten och man beskär normalt inte.



Jag hoppas att mina så småningom ska gilla halvskuggan under den manchuriska valnöten som står till vänster utom bild och med tiden kommer att breda ut sin krona som en jättestor sparbanksek bakom växthuset och ätliga skogsbrynet. Just nu har de full sol och ett par kvadratmeter vardera att bre ut sig på, men det är ändå lätt hänt att plantera för tätt.
Bären är supernyttiga, anges till och med nyttiga än blåbär och används på samma sätt som vanliga blåbär till sylt, kompott, paj. Smaken varierar beroende av sort. Jag använder gärna färska eller frysta bär utan socker på morgongröten.



Jag kommer som vanligt att ha med mig tomater, både gamla pålitliga sorter och nya spännande bubblare, inte minst tidiga ryska. 



Sen är det TOMATPRAT hos mig den 14 maj. Började med de här träffarna förra året och det blev riktigt lyckat. Mannen bakade minipizzor lagom till fikat och sen kom sommarens enda regnskur just när vi skulle äta, men vi klämde ihop oss i växthuset och stämningen var god och hjärtlig. Kostnad 350 kr.





















måndag 22 april 2019

Växtfusk

Det händer att jag handlar roliga, udda eller ovanliga växter på Tradera, men man får se upp med både namnsorter och annat. Var på jakt efter vit malabarspenat och fick en röd. Förmodligen av ren okunskap från säljarens sida eftersom en fröfirma säljer röd (rubra) med det latinska namnet (Basella alba)!!!? Även kommersiella företag kan märka fel och inte minst lökväxter kan ha andra färger än vad som anges, det har nog många av oss råkat ut för. Ett visst mått slarv och okunskap kanske vi får leva med, men det finns andra som verkligen går in för att bedra och luras.


Häromdagen dök denna bilden upp i flödet. En blå begonia. För bra för att vara sant?

Ja, givetvis!
Även den oerfarne bildredigeraren måste väl reagera på att golvet är rosa och soffan mintgrön. Nån har dragit rejält i reglaget färgbalans i fotoredigeringen. Både soffan och golvet är med all säkerhet väldigt ljusa eller rent av vita i verkligheten och 


begonian ser egentligen ut så här. Snygg som den är med fotosyntes och allt.

Aporkidéer eller monkey orchids som de kallas utomlands har blommor som ser ut som små ansikten, arga, näpna, gulliga. Det finns många varianter.



Den här aporkidén finns dock inte i verkligheten, men det är ju ett kul bildkollage. Ståndare och pistiller åt alla håll. Jag tycker mig känna igen kronblad av tulpaner, pelargoner, rosor och ett djurkranium som allt är monterat på. Kreativt absolut, men det tråkiga är att den faktiskt salufördes som riktig växt precis som blå begonian. Båda annonserna var japanska. Jag blir nästan lite sugen på att beställa en apa och ser vad jag får. Nää, antagligen ingen planta alls och när vederbörande fått tillräckligt många anmälningar på sig är det bara att byta alias och starta ett nytt konto på säljsajten.


Instagram @atligatradgaren
Länksamlingen TrädgårdsFägring








lördag 13 april 2019

Lök just nu

Egen lök året runt är en målsättning och att har flera olika sorter att välja på underlättar. Gul, röd och schalottenlök fick jag börja köpa tidigt eftersom kaninerna åt upp nästan alla de nysatta plantorna i fjol. Kvar är utsädet till potatislöken. Purjon tog slut i januari, men vitlöken gav tre gånger mer än vanligt och på flätan som når nästan ända ner till golvet finns många kvar.

Även om det finns luckor i bassortimentet så gläds jag åt den färska löken som börjar spira trots en kall vår och minus på nätterna.



Ramslöken (Allium ursinum) i mörkaste delen av lunden trivs bra och kommer med blad i alla storlekar. De minsta i gången är fjolårets självsådd. Nu skyndar vi att äta av lagret i frysen så att vi kan börja på det nya. Mest smak har bladen som färska, som krydda på risotton, omeletten och pastan. Pesto på ramslök är gudomligt och den funkar bra i örtsalt. Hela växten har en lätt vitlökston och är ätlig inklusive blommorna som är fina att lägga in som kapris.


Förutom skugga, mullrik och lite fuktig jord gillar ramslöken väldränerat och det har den här för hela tomten vilar på en sandplatå. Lunden gödslas på hösten, mycket av löven och skrafset får ligga kvar och på vårvintern kalkar vi. Lök och kalk är generellt en bra kombo. Från början höstsådde jag löken i en lundrabatt andra sidan huset och sen har jag flyttat hit plantor eftersom de tenderade att ta över lite väl mycket i rabatten. Alltså ogräsvarning om de trivs för bra.




Skogslöken, kajplöken (Allium scorodoprasum) trivs också i lunden. Bulbiller sådda på plats. Första året ser löken ut som ett grässtrå och jag vet inte hur många jag råkat rensa bort av misstag. Ett trettiotal har i alla fall klarat sig och får nu självså sig bäst de vill. Används som pujolök och kajpsoppa är ju en delikatess.

En annan som fått flytta runt en del är den Kinesiska gräslöken (Allium tuberosum) som blir 50-60 cm hög med breda, platta blad och stora fina klotformade blommor i vitt. Frösår sig kopiöst där den trivs och om blommorna får vara kvar förstås. Jag upplever att den vill ha lite mer sol än kajplök och ramslök, men fortfarande väldränerat, mullrikt och lätt fuktigt på sommaren. Supergod och användbar med lätt vitlökssmak.



Den vanliga gräslöken har jag så gott om att det går att leka lite med tuvorna. Några har fått plats i kronor på armeringsjärn nerstuckna i pallkragarna. Tyckte det var ett kul sätt att ge lite höjd åt lådorna. Hittade dem på årets trädgårdsmässa i Älvsjö.
När den riktiga värmen kommer är de små krukorna dock inget bra ställe för den törstiga löken, då får de flytta tillbaka till kryddfacket och moderplantan.

Så här långt har det handlat om fleråriga sorter, men jag har för vana att höstså ettårig lök också, som hinner få ett bra försprång och kan bjuda på färskt hela vintern.



Salladslöken - knipplök i butik, såddes i en plastback med tidning i botten i september. Jag brukar tukta den efter hand, alltså klippa ner bladen en bit och använda i vinterns matlagning. Det gör plantorna lite kraftigare innan utplantering, men i år har jag inte alls hunnit med. Det har blivit ett väldigt trassel och nu lutar det åt att klippa ner till 8-10 cm även om jag inte har användning för allt grönt. Sen utplantering i kluster som en liten egen häck vid sidan om sparrisen. Håller sig fin långt in på sommaren som minipurjolökar tills den vanliga är tillräckligt stor. Det finns olika namnsorter. Jag har en röd snygg sort på gång också.

Sist men inte minst den ljuvliga vitlöken som sticker upp sina vassa spjut så fort tjälen gått ur jorden och spetsar spröda löv. Sådd i andra halvan av september. Viktigt att den rotar sig bra innan kylan kommer men ska inte hinna gro. Jag brukar täcka med ett lager löv som förhindrar att tjälen puttar upp lökarna. Sen gäller det ju att minska lagret när vårsolen tittar fram så blasten inte blir blek och kvävd därunder. Nu kan man nypa ett blad här och där till salladen och lite senare använda löken färsk innan den klyftat sig. Delikatess!
Nu när de kommit en bit på väg ska de få sig en dos kompost som jag myllar ner försiktigt mellan raderna och innan midsommar blir det en omgång till.









lördag 6 april 2019

Fyller upp växthuset

Växthuset är igång. Visserligen används det året runt för vinterförvaring och fotografering, men nu är det nyskurat både utvändigt och invändigt och börjar fyllas på.


 Ja, till och med glaskronan gnistrar nu lite extra.




Tomaterna flyttar ut lite efter hand även om det är i kallaste laget trots golvvärme och värmefläktar. Det går ju aldrig veta i förväg hur våren ska bli så jag satsar för fullt med sådderna och hoppas att uppvärmningen inte ska gå till en förmögenhet i slutänden.


Det gäller också att komma ihåg att öppna dörrarna så fort solen visar sig. Takluckorna öppnas automatiskt men de räcker inte långt. Det blir snabbt över 30°


Ett gammalt kompisgäng till mannen hör av sig och vill ta en öl. Perfekt att jag inte hunnit fylla upp med fler tomater för nu blev det ju plats att sitta här. Ville inte störa dem med kvällsfotografering, men du får föreställa dig att det blir rätt mysigt med ett trettiotal värmeljus runt om på muren och lampslingor i taket när skymningen lägger sig.



I den bästa av världar hade jag förstås byggt ett jätteväxthus där jag kunnat ha en permanent umgängeshörna, men jag satte upp så stort platsen och ekonomin tillät och är hyggligt nöjd med att det ändå blivit rätt flexibelt. Det blir fyra, fem ommöbleringar per år, allt efter behov, men då har jag god hjälp av mannen.




De röda trädkaktusarna (Aeonium arboreum) stortrivs hela året om i växthuset, men måste förstås bo frostfritt i övervintringstältet när det är riktigt kallt.





Lite blomning och färg piggar upp så några penséer får vara kvar tills jag vågar låta dem byta plats med pelargonerna. I fjol var jag nämligen för snabb och hade ihjäl ett par favoriter.


Länksamlingen TrädgårdsFägring