lördag 17 november 2018

Fröställningar

Så klart är det inte bara prydnadsväxter som har vackra fröställningar utan även en hel del grönsaker.




Kronärtskockans ¨kotte¨ har en av de maffigaste fröställningarna. Det brukar ofta bli ett gäng kvar i landet som får bli mat och vinterbo åt små insekter. Jag gillar de runda mörka siluetterna som tycks ändra humör efter vädret. Krispiga, galaklädda i diamanter en frostig morgon, som om de nyss kommit hem från Nobelfesten. Svarta, tunga och mosiga dan efter när det åter töar.



Ärtväxternas fröställningar är också riktiga favoriter, med baljor och skidor i alla möjliga storlekar. Bondbönornas baljor blir alldeles svarta när de torkat men inuti är det bäddat med mjukaste vitt.


Det här är en fröställning av purjo. Den blommar andra året om man lyckats freda den från kaniner och rådjur.



Dillen känner väl de flesta igen, men har ni tänkt på hur vackra fröställningarna är som torkade. Jag låter oftast några av de stadigaste stå kvar så att de får självså sig över odlingslådorna, för de växer bäst när de själva får bestämma och passar jättebra för vintersådd. Andra sparas i papperspåsar för sådd i omgångar under året. Det är en rikedomskänsla när fröförråden är påfyllda.




När jag letade i mapparna dök den här omärkta bilden upp och jag har inte en susning om vad det kan vara. Kapslarna är ett par, tre centimeter långa och och fröna har en bård av små spröt runtom. Troligtvis är det ingen grönsak i alla fall. Är det nån som känner igen och kan hjälpa?

Allt gott


Fler fröställningar hos länksamlingen TrädgårdsFägring HÄR




lördag 10 november 2018

Tebusken blommar

För två år sen fick jag tag i ett par tebuskar som verkar trivas bra i sina krukor med torv och gödsel. De gillar lågt Ph och skugga.  Dessa kommer från en provodling på Gotland där de växer på friland, men här i zon 4 övervintrar de i bubbelplasttälet i växthuset. I sommar har de stått utomhus på norrsidan och står faktiskt där fortfarande. De tål en del kyla, men jag har inte tänkt att testa hur mycket. De ska snart få komma in. 





Under sin tid här har de fördubblat sig i storlek. De växer tydligen ganska snabbt. Köpte dem som tvååringar, sådda från frö med 3-4 stycken i varje kruka. Nu är de fyra år och ca 50 cm höga. Jag har inte "skördat", alltså beskurit dem för te, men provsmakat enstaka blad. Färska blad smakar grönt, fräscht och lite fruktigt, medan de torkade smakar precis som naturell Sencha. Till en mugg går det åt 2-3 torra söndersmulade blad i tesilen. Vill man ha svart te måste bladen fermenteras och då går det åt några fler blad än jag vill plocka på de här ännu små buskarna.



För ett tag sen överraskade de med söta, små knoppar. Lade ut en blombild på Instagram som orsakade förvirring eftersom blommorna är lika skenkamelians. Alltså dags att reda ut begreppen.  



Både äkta tebuske Camelia sinensis och skenkamelia Stewartia pseudocamelia tillhör familjen teväxter-Theaceae med 195 arter och nio släkten. Växterna är onekligen ganska lika med långsmala, mörkgröna, blanka, tjocka blad och gulvita, vaxartade blommor. Egentligen är teplantan ett träd, men vi är ju vana att se dem som buskar på plantager, beskurna till cirka 1,5 meter. 

Det vore jättekul om åtminstone några av årets blommor kunde gå i frö. Tiden får utvisa. Om det går att ta sticklingar vet jag inte heller ännu. Ser i alla fall fram emot många muggar eget Sencha framöver.


Länksamlingen TrädgårdsFägring HÄR