lördag 26 oktober 2019

Ätliga trädgården från ovan

Om ni undrar över rubriken så kommer bloggen att byta namn så småningom just till Ätliga trädgården som den redan heter på Instagram sen några år tillbaka. Jag är bara lite seg med att komma till skott.

Så här ser Benestad ut där jag bor och min plätt ligger lite ensam mitt i bild vid vägen ner mot sjön. Vi bor mitt emellan byns två fortfarande aktiva jordbruk, så på somrarna är det ungdjur, kvigor, sinekor och damer som ska kalva i hagarna närmast huset. Det finns förstås gott om hästar i byn också. Roligt med liv och rörelse. Till sjön är det ett par hundra meter, men båten har vi i grannbyn i mannens föräldrahem som han skämtsamt började kalla Södra filialen när en del maskiner flyttades till det renoverade svinhuset. Redan innan fanns en filial norrut i byn. När jag tog över svärmors trädgårdsland blev det också Södra filialen, men som sagt är det i nästa by.


Odlingarna har vuxit lite varje år. Den rektangulära platsen med lådorna är det ursprungliga trädgårdslandet från 1950-talet som vi renoverade för drygt tio år sen när sniglarna kom, grävde ur, tömde på armtjocka rötter från skogsbrynet som var ännu närmare inpå förr, snigelsäkrade och byggde lådor med djupbäddar.

Där den gröna rundeln är, hade förre husägaren potatisland, men numera odlas de på Södra filialen så de inte smittar tomaterna med mögel och annat. 
Mellan klockan ett och två vid rundeln har jag fem pallkragar som fungerar som cutting garden.
Ovanför pallkragarna vid staketet är den varmaste och mest skyddade platsen i trädgården, men också den torraste. Här försöker jag få ett aprikosträd och ett vitt björnbär att rota sig, men en del andra flerårig ätliga växter trivs redan bra som svartrot och rödnervig ängssyra.
Det ätliga skogsbrynet fortsätter bakom växthuset, i norr med lågt Ph och mycket torv sen lite mer sand och högre Ph ju mer söderut man kommer. Sparrishäcken får till exempel extra tillskott varje år. Vill du veta vad som odlas i skogsbrynet finns det tidigare inlägg om det. Skriv ätliga skogsbrynet i sökrutan som kommer det upp en lista med växter. 

Vilket jobb att hålla allt så här ogräsfritt kommenterade någon när jag visade baksidan av växthuset, men sanningen är att jag knappt rensar nåt alls. Det sköter hönsen som älskar att sprätta runt i all marktäckning som tillförs. Det vi får göra är att flytta tillbaka jorden så inte växthuset begravs.

Längst i söder lyser flisgångarna gula i det nyanlagda området som går under arbetsnamnet Mannes. Här hade vi frilandskomposterna för tjugo år sen vilket innebär kirskål, sly och hallonsnår. Allt som tillkommit runt växthuset de senaste fem åren, alltså ett par hundra kvadratmeter har fått en kvävande täckning av tjocka lager tidningar och en del wellpapp på raksträckorna innan vi lagt på 20-40 cm organiskt att växa i. Det funkar bra, men stor noggrannhet krävs med överlappningarna. Jag kommer att göra ett särskilt inlägg om Mannes och hur vi brukar gå tillväga längre fram i höst.


Egentligen skulle jag kunna berätta hur mycket som helst om den här bilden, som att det pågår plantering av vita narcisser i vänster nederkant. Det är förpackningarna som ser ut som vita pluttar på gräsmattan. Den blå pricken i höger överkant är en bikupa som tillkommit i sommar. Vi har inte själva tänkt att ägna oss så mycket åt biodling även om det verkar väldigt intressant, men är glad för att få vara värd åt samhället. Konstaterar också att det är mycket småpryttlar kvar att ta in. 

Till vänster utanför bild kommer fruktträdgården, mer traditionella rabatter, men mer och mer ätligt smyger sig in där också.




Och så måste jag ju visa en självsådd backsippa som blivit lite vill och blommar redan nu. Älskar backsippor, så det får gärna dyka upp fler.


Länksamlingen TrädgårdsFägring








lördag 19 oktober 2019

Höst i ätliga trädgården

Äppelträden gör min lilla värld gul och jag njuter av hösten i fulla drag. Lagom varmt och skön luft.  Det blev mer fotat än jobbat idag. Även själen behöver sitt.




Jordgubbsrevorna hänger meterlånga från amplarna.



Rödbetorna är egentliga upptagna och lagda i jordkällaren, men några är bra att ha nära till hands för en pytt eller varm rödbetssallad.



Älskar mangoldens neonfärgade stjälkar. En av trädgårdens mest tacksamma grönsaker. Våren är spenatens tid. Sommar och höst är det mangold som gäller. Den används precis som spenat men tål sommarvärmen utan att gå i blom, liksom flera minusgrader under längre perioder. Brukar kura ihop sig lite, men ser snart lika pigg ut igen när det blir plusgrader. Visst syns det att den är nära släkt med rödbetan. Undrar varför man aldrig ser den i matbutikerna?



Några av blåbärsbuskarna har varit knallröda rätt länge.




Kronärtskockorna ser ut som de vore tecknade, men det är faktiskt ett vanligt foto utan filter. De vi inte åt upp står kvar som mörka siluetter, krypin för nyckelpigor och andra insekter. Skafferi för vinterfåglarna.



Björnroten har vält över hönsbärsmattan.

fredag 11 oktober 2019

Äntligen häck

Nu har det blivit häck runt Äppelstunden! Det känns som att ha gått halvnaken och äntligen fått på sig en kappa.

Att något skulle rama in har jag varit på det klara med sen hörnan gjordes, men vad hittar man på med en bit mark som sakta rör sig och brant slutar i en slänt. Först var tanken en gammaldags gärdsgård av slanor och störar, mannen gick på kurs och material inhandlades. Sen tänkte vi ett varv till och fick inse att störarna nog skulle ge med sig och rätt snart börja luta om de inte sattes minst en meter in på platån och så mycket mark ville jag inte offra.

Efter att i fjol ha planterat en bit häggmispel i färdig höjd på andra sidan huset, kändes det plötsligt som det perfekta valet även här. Häggmispel passar bra in i miljön, rötterna kommer att hjälpa till att binda jorden och färdig höjd gör att häcken kommer att bli jämn när vi klipper trots att en del står i solen och andra plantor mer i skugga under äppelträden. Den kommer också att klara den magra jorden som mest består av sand och att leva i zon 4. 


För en gångs skull har jag kommit ihåg att fota hur det såg ut när vi började.

En tråkig infart, men inte mycket att göra åt garage och bilar. Telefonledning tas väl ner så småningom.


Samma plats, nu med vindskyddande häck. Grannen kommenterade att de inte kunde se in, vilket jag förstås tycker är positivt.


Tunga klumpar att försöka få rakt och på rätt höjd. Alla är olika stora och har olika form.


Även om jag försökt hålla området tomt i ytterkanterna där häcken skulle vara, blev det en hel del ramslök att flytta. Passade på att dela ruggar och även plantera in i ett nytt område i andra änden av tomten som ska fyllas med fleråriga ätliga växter. Ramslöken kommer att stormtrivas som marktäckare i häcken.


Kajplöken fick också flytta tillfälligt, men nu är den välkommen att sprida sig lite som den vill igen.



Återstår att jämna till häcken både i överkant och sidor, men det får vänta till torrare väder. Sen gäller det att ta hand vattningen ordentligt närmaste åren. Det blir droppslang, men även den ska skötas så det inte blir täppt nånstans utan alla får. En planta kan dra upp till 12 liter per vecka. Gångarna ska få ny flis.



Instagram @atligatradgarden
Länksamlingen TrädgårdFägring







fredag 4 oktober 2019

Egen druvjos

Det är bara en staketdruva, säger jag ofta lite ursäktande och oförskyllt nedsättande om min stackars stock vid garageväggen eftersom jag fått lära mig att det ju inte är nån "riktig" druva. Både bären och klasarna är mindre än växthusdruvor och innehåller två kärnor som gör att man får spotta mycket, fast vad gör det om man har dem som utomhusgodis.


Men efter denna sommarens kanonleverans som jag fått behålla för småfåglarna tänker jag inte baktala den mer. Den har helt klart sitt värde.

När jag satte plantan hade jag knappt nån förhoppning om att den ens skulle överleva i zon 4 eller att jag skulle klara att äta dem, men ville ändå testa på friland.
Redan första året visade det sig att jag tål hemmaodlade druvor mycket bra, inte bara denna sorten utan även andra. På köpedruvor svullnar magen upp som en ballong efter endast ett par stycken och länge trodde jag det var överkänslighet mot själva druvan. Stor lycka att kunna äta, men också oroande att köpedruvorna är besprutade och förmodligen också gasade med ämnen som inte är så snälla.

Hönsen brukar få de nedersta våningarna, men sen är resten mina och det brukar gå att plocka fram till frosten. Alltid är det nån klase som gömt sig bakom ett par blad och mognat lite långsammare.


När vi inte hinner hålla jämn takt med mognandet blir det druvjos av det allra enklaste slaget.


Sköljer, repar och mosar bären med en slev i en trådsil. Det är viktigt att kärnorna inte går sönder för de ger beska. Tappar på sirapsflaskor och stoppar i frysen. Det blir helt ljuvliga morgonshots till vintern fulla av sommarvitaminer. Helt klar finjos får man om man låter saften sjunka nån timme innan tappning, men det hade jag inte tid med här. 1 kg ger 4 dl.
Min druva är söt, så jag sockrar inget extra och den heter...
Jag har dragit på det i det längsta. Letat i en jättesamling namnlappar, men nej... har inget namn tyvärr.


Länksamlingen  TrädgårdsFägring