fredag 11 oktober 2019

Äntligen häck

Nu har det blivit häck runt Äppelstunden! Det känns som att ha gått halvnaken och äntligen fått på sig en kappa.

Att något skulle rama in har jag varit på det klara med sen hörnan gjordes, men vad hittar man på med en bit mark som sakta rör sig och brant slutar i en slänt. Först var tanken en gammaldags gärdsgård av slanor och störar, mannen gick på kurs och material inhandlades. Sen tänkte vi ett varv till och fick inse att störarna nog skulle ge med sig och rätt snart börja luta om de inte sattes minst en meter in på platån och så mycket mark ville jag inte offra.

Efter att i fjol ha planterat en bit häggmispel i färdig höjd på andra sidan huset, kändes det plötsligt som det perfekta valet även här. Häggmispel passar bra in i miljön, rötterna kommer att hjälpa till att binda jorden och färdig höjd gör att häcken kommer att bli jämn när vi klipper trots att en del står i solen och andra plantor mer i skugga under äppelträden. Den kommer också att klara den magra jorden som mest består av sand och att leva i zon 4. 


För en gångs skull har jag kommit ihåg att fota hur det såg ut när vi började.

En tråkig infart, men inte mycket att göra åt garage och bilar. Telefonledning tas väl ner så småningom.


Samma plats, nu med vindskyddande häck. Grannen kommenterade att de inte kunde se in, vilket jag förstås tycker är positivt.


Tunga klumpar att försöka få rakt och på rätt höjd. Alla är olika stora och har olika form.


Även om jag försökt hålla området tomt i ytterkanterna där häcken skulle vara, blev det en hel del ramslök att flytta. Passade på att dela ruggar och även plantera in i ett nytt område i andra änden av tomten som ska fyllas med fleråriga ätliga växter. Ramslöken kommer att stormtrivas som marktäckare i häcken.


Kajplöken fick också flytta tillfälligt, men nu är den välkommen att sprida sig lite som den vill igen.



Återstår att jämna till häcken både i överkant och sidor, men det får vänta till torrare väder. Sen gäller det att ta hand vattningen ordentligt närmaste åren. Det blir droppslang, men även den ska skötas så det inte blir täppt nånstans utan alla får. En planta kan dra upp till 12 liter per vecka. Gångarna ska få ny flis.



Instagram @atligatradgarden
Länksamlingen TrädgårdFägring







fredag 4 oktober 2019

Egen druvjos

Det är bara en staketdruva, säger jag ofta lite ursäktande och oförskyllt nedsättande om min stackars stock vid garageväggen eftersom jag fått lära mig att det ju inte är nån "riktig" druva. Både bären och klasarna är mindre än växthusdruvor och innehåller två kärnor som gör att man får spotta mycket, fast vad gör det om man har dem som utomhusgodis.


Men efter denna sommarens kanonleverans som jag fått behålla för småfåglarna tänker jag inte baktala den mer. Den har helt klart sitt värde.

När jag satte plantan hade jag knappt nån förhoppning om att den ens skulle överleva i zon 4 eller att jag skulle klara att äta dem, men ville ändå testa på friland.
Redan första året visade det sig att jag tål hemmaodlade druvor mycket bra, inte bara denna sorten utan även andra. På köpedruvor svullnar magen upp som en ballong efter endast ett par stycken och länge trodde jag det var överkänslighet mot själva druvan. Stor lycka att kunna äta, men också oroande att köpedruvorna är besprutade och förmodligen också gasade med ämnen som inte är så snälla.

Hönsen brukar få de nedersta våningarna, men sen är resten mina och det brukar gå att plocka fram till frosten. Alltid är det nån klase som gömt sig bakom ett par blad och mognat lite långsammare.


När vi inte hinner hålla jämn takt med mognandet blir det druvjos av det allra enklaste slaget.


Sköljer, repar och mosar bären med en slev i en trådsil. Det är viktigt att kärnorna inte går sönder för de ger beska. Tappar på sirapsflaskor och stoppar i frysen. Det blir helt ljuvliga morgonshots till vintern fulla av sommarvitaminer. Helt klar finjos får man om man låter saften sjunka nån timme innan tappning, men det hade jag inte tid med här. 1 kg ger 4 dl.
Min druva är söt, så jag sockrar inget extra och den heter...
Jag har dragit på det i det längsta. Letat i en jättesamling namnlappar, men nej... har inget namn tyvärr.


Länksamlingen  TrädgårdsFägring






fredag 20 september 2019

Samla tomatfrö


Det är inte ofta jag köper tomatfrö. Nya sorter tillkommer förstås hela tiden fast genom byten och favoriterna tar jag sen enkelt egna frö av.


Nu är de flesta frö insamlade. Endast ett par sega eftersläntrande bifftomater återstår att ta från.




I mitten av säsongen väljer jag ut de tomater som är mest representativa för sorten, ofta de större på plantan. De ska vara friska och fina. Om till exempel några tomater har spruckit, kan det vara frestande att ta dem till frötomater, men att skaleet spricker lätt är ju ingen gen jag vill spara på, tvärtom. Alltså samlar jag hellre från de plantor som klarat sig bättre.  Det optimala är att ta från ett par olika plantor för att få fler anlag representerade.

De kan vara en fördel att samla från flera sorter samtidigt. Då blir det tillräckligt mycket tomatkött över när fröna är tagna för att laga nån god röra. För att slänga en massa mat vill man ju inte.

Så fort tomaten lämnat plantan skriver jag en namnsticka, för mitt minne är oftast kortare än jag tror och kanske hinner jag inte ta hand om dem på en gång. Många medelstora, röda går dessutom inte skilja från varandra utseendemässigt men kan ändå har helt olika egenskaper vad det gäller hur tidigt de mognar, höga eller busk, sjukdomsresistens, hur de tål dåligt väder, avkastning, hårdhet på skalet och så förstås smaken.

Man kan klämma ut kärnorna på ett kaffefilter, låta torka och pilla bort dem när man ska så, men det där pillandet gillar jag inte och det följer också med frön som inte är grobara. Inte min grej helt enkelt.

I köket sköljer jag av tomaterna, delar på mitten och gröper ur med en liten sked. Vissa, väldigt saftiga sorter är enklare att klämma ur.



Fröna hamnar i var sitt glas med sin namnsticka och lite vatten. Ibland kan diskbänken vara helt full av brickor med glas och skåpet tomt eftersom jag samlar från cirka 30 sorter per år och ofta flera omgångar av samma sort. På diskbänken är de skyddade från direkt solljus.
När man tar hand om flera sorter samtidigt är det viktigt att skölja kniv, skärbräda och sil mellan varje sort så inget frö fastnat och hänger med till nästa omgång. Det kan bli förvillande överraskningar annars när plantorna börjar växa.

Efter nån dag börjar fröna att jäsa lite grand - fermenteras. Det geléaktiga höljet som är till för att skydda mot bakterier och svamp bryts ner, vilket gör fröna mer lättgroende. Jag brukar ha 100 % grobarhet på eget frö. Omogna, skadade och för små frö flyter upp till ytan och möglar. Det kan se lite äckligt ut, men ska vara så. Efter fem till sju dagar är geléhöljet upplöst. Allt klägg på ytan skummas av och fröna sköljs med rumstempererat vatten i sil. Man kan få hjälpa till lite med fingret och putta dem lite fram och tillbaka för att bli av med de sista köttresterna.


Sen häller jag upp dem på ett fat och delar på dem så de ligger en och en. Brukar använda namnstickan.  Ofta blir det lite vatten på fatet, men det dunstar under dagen. Skyddar från direkt sol. Efter ett par dagar är de lätta att skrapa ihop med hjälp av stickan. De får en torkdag till innan de åker ner i en väl märkt provpåse som hamnar i tomatkartoteket.

Fröna förvaras svalt och mörkt. Kan även frysas, men öppnar man påsarna och fryser igen, kan lätt kondens bildas som förstör.

Just nu finns det cirka 150 sorter i min samling, men jag sätter som sagt inte alla varje år och hela tiden byts sorter ut mot liknande med bättre egenskaper. Den goda hållbarheten gör tomatfrö till ett kul samlarområde. Även om grobarheten sjunker något för varje år så kan man mycket väl så frö som är upp till sex, sju år gamla och ännu äldre.

Se upp med F1 hybrider! På köpefröpåsar står det ibland F1 efter sortnamnet, vilket betyder att fröna är första generationen efter korsning mellan en bestämd mamma och pappa. Tar man frön från såna tomater kommer alla anlag som de båda föräldrarna hade att poppa upp och ingen kommer att se ut som ursprungstomaten. Med lite tur kan nån bli god, men oftast smakar de inte bra alls. Tar man frö av en butikstomat vet man alltså inte om det är en F1 eller ej.

I korthet:

Välj frisk tomat
Skriv namnsticka
Skölj, dela, gröp ur
Lägg i glas med lite vatten
Låt stå ca en vecka
Skumma
Skölj i sil
Låt torka på tallrik
Förpacka
Förvara svalt, torrt och mörkt


Länksamlingen TrädgårdsFägring


--=0=--








lördag 14 september 2019

Höstkrans

Ingen höst utan krans, ofta hinner jag avverka ett antal på dörren. Älskar att strosa runt i trädgården, plocka material och fundera över kombinationer. I år tycker jag det finns ovanligt mycket material att välja på eller surfar jag möjligen på en kreativitetsvåg. Nästa helg är det skördemässa i grannbyn och då ska jag ha ett helt gäng med mig, tjocka, smala, stora, små, hjärtan och kanske jag hinner med lite annat pyssel också.
Så länge bjuder jag på den här som är enkel att göra. Mossa på halmstomme är ofta en bra bas.
 



Man kan tänka på att mossa växer långsamt och inte skala en hel sten utan ta en bit här och där. Mossa ingår inte i allemansrätten.





Du behöver:
Halmstomme
Några sjok mossa
Paradisäppeln (kan ersättas med nypon, rönnbär)
Grön outslagen kärleksört (kan ersättas med broccolibuketter)
Grön spoltråd
 
 Gör så här:
1. Trä en bit spoltråd igenom paradisäpplena och tvinna ihop dem tre och tre.
2. Lägg sjoken av mossa över kransen och linda fast med spoltråden.
3. Placera ut äppelknippena så du ser att de blir jämnt fördelade.
4. Vira fast små buketter av kärleksört och varva med äpplena.
5. Avsluta med en ögla att hänga i.

@atligatradgarden
Länksamlingen TrädgårdsFägring

==000==



fredag 6 september 2019

Mina odlingar - krukor, byttor, hinkar

Tidigare publicerat i serien: 
-Södra filialen
-Trädgårdslandet
-Pallkragarna 
-Ätliga skogsbrynet


I en liten trädgård är alla upptänkliga utrymmen tänkbara odlingsytor, krukor, byttor, hinkar, korgar, amplar och vad som kommer i min väg. Man skulle kunna tro att odling i lösa kärl inte gör nån större skillnad eller knappt är värda att nämna i självförsörjningssammanhang, men 40 tomathinkar täcker mer än väl in vad vi behöver för att förädla och vara helt försörjda med egna tomatprodukter året runt. Lägg därtill ett tjugotal stora krukor med godistomater.



Detta är Tomatgången i början av säsongen innan plantorna börjat ge.


Tomathinkarna fyller ut och ramar in längs väggar och passager och det brukar kännas tomt vid denna tiden när de är på avveckling. 

Pendulina


 Det hamnar också tomater i rostiga zinkkärl, amplar och en och annan korg som dekoration i potteriet runt växthuset, där de blandas med murgrönor, gräs och sommarblommor i en röra som jag tycker känns hemtrevlig.  






I åtta av de specialgjorda jätteamplarna som hänger på ställningar i trädgårdslandet (det finns alltså en ställning med fyra till) har jag remonterande jordgubbar. Fördelen med att utnyttja luftutrymmet är ju uppenbar, men också att plantorna får vara ifred för sniglar och sork. Till och med fåglarna lämnar dem i fred.





Mycket förgros för att planteras ut i plantor och då blir det ibland en och annan växt över som hamnar i Bullens stora korvburkar som fått hål i botten. Plantor som jag för tillfället inte vet var jag ska göra av som de rosa jordgubbarna jag fick i present, kan också mellanlanda i en burk. Det må se stökigt ut, men finns det struktur och ordning bland odlingarna i övrigt tycker jag några färgglada burkar rätt av kan pigga upp.




Myntor och andra invasiva växter är ett kapitel för sig. De måste hållas kort för att inte trassla till odlandet och ställa till med en massa extra arbete. Varje sort har en egen korg som de tycks bli fler för varje år. Korgarna fungerar ypperligt så länge man är noga med att plantera om åtminstone vartannat år. Det är nytillväxten som levererar stora friska blad medan mitten blir mer torr och tråkig. Efter omplantering återplanterar jag en tuva på ca 10x10 cm som ger fräsch nytillväxt och i stort sätt fyller korgen på ett år, lite beroende på sort. Fyra hinkar skördade 2-3 gånger per säsong räcker till en kopp mynta per dag tills det är dags att plocka igen. De övervintrar dessutom som de står i korgarna under hela vintern i zon 4.


Citrontimjan i balkonglåda som planterades tidigt på säsongen. Så här i efterhand tycker jag att det kunde varit snyggt med nåt blommande mellan timjanplantorna, salvia kanske. Lådan har levererat hela säsongen, blommat klippts ner och laddat om så här fint. Nu skördar jag för torkning och sätter sen in lådan i kallväxthus för citrontimjan brukar inte övervintra på friland hos mig. Jag har en liknande balkonglåda att byta med. Dags för lite höstfägring.

Tips: De flesta kryddor gillar sol, kan klara uttorkning om olyckan skulle vara framme och passar ypperligt i kruka och balkonglåda.

Nackdelen med alla byttor skulle väl vara vattningen. Det tar sin lilla tid varje kväll, särskilt om det är en riktigt varm sommar. Man får också tänka på att blanda i långtidsverkande gödsel i form av pellets vid planteringen och gärna gödselvattna dessutom när det gäller tomater och jordgubbar, men faktum är att korgar och hinkar är ett ypperligt sätt att odla på i den lilla trädgården, på en uteplats eller balkong. Man behöver inte heller låsa sig för en möblering utan kan flytta runt som det passar när som helst och sniglarna lämnar oftast grödorna i fred.


Länksamlingen TrädgårdsFägring








lördag 24 augusti 2019

Åskar axlar ansvaret

Vi åkte iväg och lämnade hönsen med pubertetshes tupp i grannens vård. 
Det är nåt rörande med en ungtupp som upptäcker sin röst och försöker få till ett sprucket ljud som inte ens kommer i närheten av ett kuckeliku. Hönsmammehjärtat fylls av värme för nu börjar ynglingen bli stor även om alla fjädrarna inte riktigt är på plats och han inte riktigt uppnått sin fulla prakt. Helt ovetande om sina kommande uppgifter i världen tävlade han fortfarande med hönsen om att komma först till maten, lite hunsad, lågrankad och hela tiden bortkörd i väntan på lillturen.


Vi kommer hem efter resan och hör på morgonen ett präktigt kuckelikuande från hönshuset. Grannen verkar ha haft talträning med tuppen och mer än så.



På en vecka har han gått från yngling till tupp med ansvar och intressen utanför sin egen sfär. Nu meddelar han mycket högljutt och ivrigt att mat serveras utomhus istället för att stum kasta sig över kalaset på egen hand. Han får sällskap av Tö, hon är ingen favorit så han äter en hel del själv också.


Plötsligt hörs ett avlägset kuckeliku antagligen från grannbyn. Vi stelnar båda till och lyssnar spänt. Åskar verkar fundera på vad detta innebär och om åtgärd ska vidtas tills han tar sats från tårna och får iväg ett ljudligt gensvar. Vi lyssnar vidare men hör inget mer trots att han skickar iväg några kuckelikun till.


Revirmarkerandet avbryts av ett bråk i hönshuset, gap och skrik. Nån blir utkörd. Han rusar iväg och löser konflikten genom att ta med sig de utkörda damerna Petronella och PiaFia. Det blir helt lugnt i hönshuset.
Han har ju både blivit stora karlen och diplomat!


Det lilla gänget får havregryn att kalasa på. Jag hittar några gröna kålmallarver som är Åskars favoriter. 




Sen en stunds vila med fjäderputs bland bockar och pallkragar.

Hönsgänget har varit utan tupp sen i våras i väntan på att Åskar skulle växa till sig och han artar sig över förväntan. Hönsmammehjärtat svämmar över!

Fram till för några dagar sen hette han bara tuppen. Jag brukar döpa efter utseende eller egenskaper, så nu heter han Åskar efter fjäderdräkten som ser ut som ett åskmoln. Instagramföljarna hjälpte till denna gången.


Instagram @atligatradgarden
Länksamlingen TrädgårdsFägring

söndag 18 augusti 2019

Mina odlingar - Ätliga skogsbrynet

Tidigare i serien Mina odlingar:
-Södra filialen
-Trädgårdslandet
-Pallkragarna

I skogsbrynet runt och bakom växthuset bygger jag sen 2016 på ett ätligt system av växter som efterliknar naturens sätt med buskar under höga träd, klättrare som slingrar sig över stenar och runt stammar, mellanhöga örter och marktäckare enligt permakulturens tankesätt runt skogsträdgården. Meningen är att det ska bli hyggligt självskötande ytor som kommer att förändras över tid. Somligt kommer att trivas bättre än annat och ta över och då får det bli så. 


Permakultur är ett hållbart sätt att designa odlingar och trädgård och den självskötande skogsträdgården är den heliga Graal. Skogsbrynet där solen når fram är den mest produktiva delen av en skogsträdgård. 
Men permakulturtänket innebär så mycket mer och kan tillämpas i hela trädgården, i pallkragar och på balkongen. Jag kommer in mer på detta i inlägg längre fram.


Sockerrot
Ätliga skogsbrynet uppkom i samband med att vi grävde ut för växthuset och fick slänter runtom som jag gärna ville utnyttja istället för att låta sly och kirskål frodas. Jag gillar att odlandet och lövskogen bakom smälter ihop till en enhet. 
Hönsen älskar också det här området och spenderar timmar med sprättande i den porösa jorden. 

Grunden är en ren sandås som täcktes med tjocka lager överlappande tidningar. Det brukar gå åt 24 st/kvm sen 2 dm material att plantera i ovanpå. Längst i norr mycket torv blandad med kogödsel och lite sand för lågt Ph och i de soligare delarna trädgårdsjord med gödsel.

Många av våra vanliga trädgårdsväxter är också ätliga. Storramsens vårspjut som kommer upp tidigt smakar som sparris innan de börjat veckla ut sig.

 Kärleksörtens blad och skott ät godast fram till midsommar och om plantan inte får torka ut för mycket.

Fleråriga ätliga växter har alltid tilltalat mig och nu har jag chansen att samla och utforska vad som kan trivas ihop och lära mig att använda nya växter. Jag har redan några favoriter som rankspenat, ängssyra, vinterportlak, kärleksört, strutbräken och Den gode Henriks målla/Lungrot som kommer tidigt och uppskattas extra på våren innan frösådderna levererar. Jag hoppade till och med över varmbänken i våras eftersom jag tyckte att jag redan hade så mycket bladgrönt.

Strankål på andra året har börjat sätta sidoplantor

Därefter kommer de fleråriga kålsorterna som jag nyper ett blad här och där av eftersom jag inte vill störa tillväxten för mycket i väntan på att plantorna ska växa till sig och bre ut sig.

Hönsbär som marktäckare i surjordsområdet


Stora blåbär på liten buske

En av blåbärsbuskarna dignar under bärtyngden, medan de rosa inte gett enda bär. Blåbärstryna bidar också sin tid. 

I förgrunden manchurisk valnöt som växer så det knakar.

Träden kommer jag att få vänta ännu längre på, men förhoppningen är ändå att få uppleva nån manchurisk valnöt och hasselnötter borde väl inte vara nån omöjlighet. Tänk om jag på ålderns höst kunde skicka ut hemtjänsten för att plocka lite färska bär eller kolla om nötterna är mogna. Hoppas innerligt det. Dagens regler tror jag inte skulle tillåta det,  eller?

Valnötsträden kommer att bli stora som ekar och antagligen göra slänten betydligt mindre frodig efter så där 20-30 år eftersom blad och rötter utsöndrar ett ämne som andra växter inte gillar, men det känns inte riktigt som mitt problem. Då är jag i 90-årsåldern. Förhoppningsvis efterlämnar jag ändå nåt spännande och unikt för kommande generationer att upptäcka.



I somras flyttade ett bisamhälle in. Vi har inte tänkt bli biodlare, men det är intressant att vara med och lära sig och det ska bli kul att se om det gör skillnad på pollinering av bärbuskar och träd.

Nu njuter jag av det som går att skörda, studerar utvecklingen och letar nya växter som kan tänkas trivas ihop.

Jag får flash-backs till föräldrarnas nybyggartid i villasamhället och plätten som blev min efter mycket tjatande om egen odling. Jag insåg att vilda växter gillade grus och tänkte att de skulle passa i schaktmassorna. Med liv och lust grävde jag upp de vackraste blommorna längs dikesrenen och planterade in, vattnade och pysslade, men allt var dött efter ett par veckor. De krävde förstås mycket sol och inte norrläge bakom garaget. Misslyckande och besvikelse. Lite av samma nybyggaranda och lätt eufori känner jag nu fast jag lärt mig lite mer om rätt växt på rätt plats, tillgången på växtmaterial är ljusår bättre än när man är 10 år och internet inte är uppfunnet, men det är ändå inte självklart vad som kommer att funka. Det finns inga mallar att gå efter, inga färdiga planteringar att kopiera. 






Krukade växter på väg ut till en förlängning av skogsbrynet som också ska bli självskötande.

Inventerade vad som planterats hittills i Ätliga skogsbrynet utan särskild inbördes ordning:



Björnbär, svart
Björnbär, vit
Humle
Rankspenat
Rödnervig ängssyra
Manchurisk valnöt
Stornötig hasselbuske
Amerikanskt blåbär blå
Amerikanskt blåbär rosa
Blåbärstry
Strutbräken
Storrams
Sockerrot
Björnrot
Den gode Henriks målla/Lungrot
Helgoländer vildkål
Rabarber
Hönsbär
Hässleklocka, vit
Strandkål
Allåkerbär
Sommarhallon
Kärleksört
Timjan
Krypmalört



Fortsatte sen med resten av trädgården och konstaterade lite överraskande att den innehåller runt 100 olika fleråriga ätliga växter, träd, buskar, kryddväxter och vissa läkeväxter som jag använder inkluderade.



Länksamlingen TrädgårdsFägring