torsdag 12 december 2019

Julbordskalender 2019, lucka 12



Idag ytterligare en odlande ung familj från de södra delarna av Alvesta kommun som satsar hårt på de egna verksamheterna och bjuder på svartkålspesto i dagens lucka /Anette




På gården Gröönsgård i södra Småland bor och lever vi, jag – Mimmi, min man Nicklas och vår son Balder på 9 månader. Här ute på glesbygden bland skog, hagar, sten och åkrar odlar vi grönsaker, dels till oss själva och dels för lokal försäljning i form av ett andelsjordbruk.

Vi strävar efter att bli så självförsörjande som möjligt och på gården finns en getbesättning som ger mjölk och kött. Under hösten/vintern säljer vi köttlådor med finaste kött från killingarna/unggetterna. Det finns även en skock höns & ankor som ger ägg och kött, samt ett par hästar som huserar i hagarna.

Att bara äta de grönsaker som man själv odlar är verkligen en ynnest, även om morötterna kan vara lite maskätna ibland… Till en början kan det vara en utmaning när man verkligen får använda fantasin under den tid på året då det inte finns så mycket färska grönsaker, eller då man under sommaren svämmas över av tomater och zucchini.



Bladkål i olika former, svartkål, grönkål eller purpurkål som står sig långt in på vintern, är en favorit här i huset och används råa i sallader, i grytor, rostade som chips i ugnen eller som här i en mixad röra eller ”pesto”. En grön röra är toppen att ha stående i kylen och kan göras på det mesta. Inte gör det något om bladen hunnit bli lite tråkiga och sladdriga heller. Här delar vi med oss av ett recept på vår svartkålspesto, använd den som sås till… allt, blanda med pasta, lägg på frukostmackan eller ha som dipp till morotsstavar.


Svartkålspesto

1 liten knippa svartkål
en näve valfria frön eller nötter, pumpakärnor från din egen nakenfröpumpa om man ska vara riktigt lyxig!


½ citron
liten bit lagrad ost
1-2 dl neutral rapsolja
salt/svartpeppar

Variera dig genom att hacka ner en chili, lite vitlök, pepparrot eller en bit purjolök.

Skölj och strimla svartkålen. Lägg i en mixerbunke. Tillsätt fröna/nötterna (om du vill torrostar du dem i en stekpanna först, det ger mer smak). Riv ner osten och pressa ner saften från citronen. Tillsätt olja, mängd beroende på hur tjock/lös du vill ha din pesto. Mixa med stavmixer till en tjock röra/sås. Smaka av med salt och svartpeppar.

Ät och njut!

Hemsida Gröönsgård
Instagram @groonsgard

Anette Brunsell
Instagram @atligatradgarden

onsdag 11 december 2019

Julbordskalender 2019, lucka 11


Här hittar vi Ylvali Falk-Groblad som inte bor jättelångt ifrån mig fast i södra delen av Alvesta kommun. Hon är fenomenal på att odla och samla in ätligt från naturen. Tillsammans med Johanna Lindblomma driver hon Hjärpalyckans Trädgårdar med bland annat naturunderstödd rehabilitering. /Anette


Jag och min familj lever på en gård i byn Hjärpalyckan. Med hjälp av permakulturens principer bygger vi och flera i byn upp kretsloppssystem som gynnar både oss själva och naturen. Vi har bland annat etablerat en skogsträdgård och renar och återbrukar vårt eget gråvatten. I byn bor också min barndomsvän Johanna och tillsammans satsar vi på att utveckla vår verksamhet inom självhushåll och hälsa.

Ett gott te som kan stå och sjuda och sprida väldoft skapar en stämningsfull jul. Jag brukar ofta koka eget chaite hela året men det känns extra kul att kunna bjuda på det under julen eftersom smaken i sig är väldigt julig. Eget chaite smakar så mycket mer än det som går att köpa på påse i affären och jag tror att jag får i mig mer nyttigheter när jag använder hela och rivna kryddor och rötter. Jag brukar nästan aldrig följa ett recept utan jag använder recept som inspiration och använder det som jag har hemma. I det här receptet har jag använt alla de kryddor som brukar ingå i chaite men jag har också tillfört ingredienser som jag kan plocka i trädgården eller i skogen för att tillföra kroppen det lilla extra. I detta recept beskriver jag också hur du kan plocka maskrosrötter och samla sprängticka i skogen. 




Koka ditt eget chaite med maskrosrötter och sprängticka 




Det här behöver du: 

  • 3 liter vatten
  • 3 kanelstänger
  • 5 kryddnejlikor
  • 12 kardemummakapslar
  • 1 bit färsk ingefära
  • 1 liten bit färsk gurkmeja
  • 1 msk anis
  • Några maskrosrötter
  • En bit sprängticka.
  • Ev. valfria örter, jag använder mynta och timjan som växer i trädgården. 

Receptet kan anpassas beroende på hur starkt du önskar teet och beroende på vilka kryddor och örter du gillar.

Så här gör du: 

  1. Krossa kardemummakapslarna i morteln och tillsätt dem i en gryta.
  2. Krossa även sprängtickan försiktigt och lägg sedan ner bitarna i grytan. (Jag använder endast en del av den stora sprängtickan på bilden).
  3. Riv ingefäran och gurkmejan grovt på rivjärnet och lägg ner allt (även skal) i grytan.
  4. Lägg i resten av kryddorna utom mynta och timjan som först läggs i efter att teet har sjudit.
  5. Slå gärna kokande vatten över kryddorna och låt sjuda eller småkoka i ungefär 20 minuter.
  6. Lägg i mynta och timjan eller valfria örter i en tesil och låt dra i ca 10 minuter. 
  7. Teet serveras med mjölk eller havremjöl om så önskas.
  8. Kastrullen med chaite kan stå framme och värmas upp igen så fort man blir sugen.
  9. När teet är slut kan du använda kryddorna igen till ett nytt uppkok fast med lite mindre vatten så smaken fortfarande blir stark. Mynta och timjan gör sig bäst om de endast får dra i kastrullen och inte kokas med från början. Därför är det bra att örterna som tillsattes på slutet är i en tesil så att de kan bytas ut mot nya.



Skörda och använda maskrosrötter
 

I de södra delarna av Sverige kan man nog fortfarande gräva upp maskrosrötter. Det rekommenderas att gräva upp rötter tidigt på våren eller på hösten då den mesta av energin och de verksamma ämnena har gått ner i roten igen. Jag tvättar rötterna noga med en diskborste och torkar dem. Jag brukar låta de smala rötterna torkas hela medan jag klyver de tjocka rötterna så de torkar snabbare. Jag torkar rötterna i torkugnen på 40 grader men det går lika bra att torka rötterna i en vanlig ugn. Jag märker om rötterna är torra genom att knäcka eller skära igenom dem. 

Hur hittar och skördar man sprängticka / chaga?

Sprängticka kallas också för chaga och lever som parasit inne i vissa björkar, men fruktkroppen ser man utanpå stammen där sotsvarta knölar bildas. Sprängtickan anses vara en medicinalsvamp och innehåller många och mycket av olika näringsämnen. Sprängtickan kan vara svår att upptäcka eftersom den är väl kamouflerad på björkens stam.

Om du hittar en sprängticka ska du först fråga markägaren om lov innan du plockar den. Låt 20 % av sprängtickan sitta kvar på trädet så att den kan fortsätta växa. Var försiktig med trädet så det inte skadas när du bryter och lossar sprängtickan. Torka sprängtickan i småbitar och förvara den i glasburk.

Vill du få inspiration och tips från vår vardag så besök gärna vår
 

Blogg gardenbergsnas.se

Vill du veta mer om vad vi gör? Kolla in vår
Hemsida Gården Bergsnäs
Instagram @ylvalifalkgroblad


Anette Brunsell
Instagram @atligatradgarden

tisdag 10 december 2019

Julbordskalender 2019, lucka 10



Under dagens lucka hittar vi allas vår Annika. Vi är många som genom åren haft besök i våra trädgårdar av denna flitiga kvinna. Senast vi träffades höll hon kurs i att odla groddar och jag fick en ny favorit, fänkålsgrodden. /Anette






Jag heter Annika Christensen och jobbar som trädgårdsfotograf. Jag har skrivit dagbok i Allt om trädgård i 7 år, medverkat i 3 böcker och den 4:e på gång. Har även haft den stora äran att få göra ett frimärke. Jag föreläser om och har kurser i Krukodling, Odla mycket på liten yta och Groddar och skott framtiden mat.

Min trädgård är ca 1800 kvm, med anor från mitten av 1800-talet.

Jag gillar allt med trädgård så jag har lite av allt helt enkelt.

Min köksträdgård är ca 100 kvm där jag även har ett litet växthus på den ytan. Så man kan säga att jag odlar mycket på liten yta.

Jag odlar ätbart för att alltid ha något färskt till varje måltid hela året.




Matig grönkålssallad


Den här salladen blir väldigt matig med groddar, men den går också alldeles utmärkt att göra även utan groddar. Till julbordet kan man skippa groddarna då det är så mycket annat som mättar. Skall man ha den som en lunch är det god idé att ha i groddar.

4 personer om det är en tillbehörssallad

8 grönkålsblad

½ dl rostade sesamsfrön

1 gnutta salt

1 rödlök

1dl groddade adukibönor

1dl groddade röda linser

½ dl olivolja

12 torkade tomater (som legat i olja så de är mjuka)

½ dl torkade tranbär (dessa tillför sötma)



Skölj grönkålen och slunga/torka den fri från vatten. Oljan fäster bättre om den inte är blöt.

Rosta sesamfrön tillsammans med salt i en stekpanna på spisen och låt svalna.



Dra kålen i små bitar och lägg i en skål.

Häll över olja och massera in den i bladen genom att blanda väl. På det här sättet mörar man kålen.

Låt stå och dra en stund.

Hacka och lägg i rödlöken.

Tillsätt linser, adukibönor, torkade tomater och de torkade tranbären.

Strö över de rostade sesamfröna. 



Lite om groddar


Det är gott, billigt, nyttigt, enkelt, och miljösmart att odla groddar.



Adukibönor är en bra böna att grodda då den inte innehåller så mycket lektiner.

De groddas i 2-3 dagar efter blötläggning och skall ha kort svans. Adukibönor innehåller mycket fiber och protein. Mycket bra för vår tarmflora.

Groddade linser är också snabba och är bäst 2-3 dagar efter blötläggning.

Linserna har rikt innehåll av lättupptagliga mineraler, fibrer och proteiner.



Allt det här skriver Jonas och jag om i vår kommande bok, Groddar och skott - framtidens mat, som kommer ut efter jul.

Vi tycker inte att groddar och skott är pynt utan näringstät och lättsmält basföda. Med massor av antioxidanter och enzymer. Groddar är basisk mat vilket motverkar försurningar i kroppen.

En övergripande groddskola finns med i boken. Där listar vi upp hela 19 olika sorters frön som lämpar sig för odling av groddar och skott. Vi förklarar detaljerat hur man odlar dem på bästa sätt. Det finns även en receptdel med hur man med groddar som bas för sallader, bröd, biffar, gröt, dressingar och många fler spännande maträtter.



God Jul och lycka till med julmaten. Hoppas ni blir sugna på att börja grodda.







Anette Brunsell
Instagram @atligatradgarden


måndag 9 december 2019

Julbordskalender 2019, lucka 9




Bovetesylta låter väl inte så rasande gott i sig, men är en av mina favoriter på julbordet sen drygt 20 är tillbaka. God mustig kryddning och helt utan konstiga tillsatser som antioxidationsmedel och konserveringsmedel. Påminner lite grand om kalvsylta. Med en aning flyt kan dessutom hälften av innehållet komma från egen odling.
Kändiskocken Niklas Ekstedt presenterade i Efter fem, TV 4 den 5 dec i år, de fem områden "Blå zoner" i världen där flest människor blir över 100 år. En av de gemensamma nämnarna är att man är vegetarian eller äter ytterst lite animaliskt protein. Man äter lokalproducerad mat, man får motion som en del av dagliga livet, man har social samhörighet och lever relativt stressfritt. Läs mer HÄR

Nu satsar jag kanske inte på att bli 100 år, men försöker lyssnar på kroppen vad den vill ha och mår bra av. 

Bovetesylta går bra ihop med ägg- och kötträtterna på julbordet och inte minst med rödbetssalladen i lucka 5.






Bovetesylta




5 dl vatten

1 msk buljongpulver (Klar Lantbuljong)

1 lagerblad

1 liten gul lök

2 dl helt bovete

2 krm kryddpeppar, mald

1 krm nejlikor, malda

1 klyfta vitlök

1/2 dl gröna ärtor, frysta eller mungbönsgroddar



Koka upp vatten, buljong och lagerblad. Hacka löken och vitlök fint. Skölj bovetet först i hett vatten sedan kallt. Tillsätt lök, bovete och kryddor. Rör om och låt koka under lock på svag värme i ca 20 minuter. Ta bort lagerbladet och tillsätt de frysta ärtorna. Häll över smeten i sköljd form som rymmer ca 8 dl. Packa smeten med en sked. Låt svalna och stjälp upp.



Länksamlingen TrädgårdsFägring

söndag 8 december 2019

Julbordskalender 2019, lucka 8


Claes Hellqvist är en av mina vänner på Instagram som ständigt imponerar med sin kunskap och stora, fina odlingar i östra Dalarna, zon 4-5. Själv säger han om sitt konto "En köksträdgårdsdagbok, om odlingens glädje och vedermödor. Två i hushållet men vi odlar som om vi fortfarande var fem" /Anette

Ingen jul utan sima (finskt mjöd) på julbordet

I slutet på 60-talet reste min far varje sommar runt i Tornedalen och inventerade skador och sjukdomar i bärodlingar. En varm julidag i Erkheiki norr om Pajala blev han bjuden på källarkall, läskande finskt mjöd, sima, hos en odlare. Tror inte att han någon gång, varken förr eller senare, bett om ett recept, så uppenbarligen blev han knockad av denna rätt alkoholsvaga slåtterdryck. Ett halvår senare stod några immiga, egenbryggda flaskor på julbordet så att även resten av familjen hemma i Umeå skulle få smaka.

Att påstå att det var kärlek vid första ögonkastet är nog att överdriva. Tvärtom, de där flaskorna med ett grumligt, ljusgult innehåll med några uppsvällda russin flytande högst upp betraktades med stor misstänksamhet och såg verkligen inte särskilt lockande ut jämfört med den söta julmusten. Men alla smakade och höll god min. Och siman den återkom, jul efter jul, och blev efter några år ett lika naturligt inslag på julbordet som skinkan, fårfiolen och sillen.

Åren gick, vi bildade familj och hamnade i en annan del av landet. En dag hittade jag ett stort bestånd förvildad humle längs en å inte långt hemifrån. En bit uppströms låg en gång Sveriges nordligaste kloster, Gudsberga, numera bara en ruin. Fantasin sattes i rörelse och vi lekte med den svindlande tanken att det kanske var rymlingar från den senmedeltida klosterträdgården. Några rotskott följde med i fickan hem och året efter skördade vi stolta vår första egna humle på några humlestörar. Såklart måste vi då testa att brygga vår egen sima efter farsans recept. Och det har vi gjort sedan dess, år efter år. Våra nu vuxna barn visade de första åren samma misstänksamhet som jag och mina syskon gjorde. Men smakpreferenserna förändras med tiden och för något år sedan fick vi frågan: ”Ni har väl kommit ihåg siman?” Men man ska väl vara ärlig med att de alla ännu inte förstått simans storhet …


Är man kinkig är väl sima egentligen inget mjöd. Mjöd ska innehålla honung, siman innehåller socker, förutom jäst, vatten, citron och russin. Nu i adventstider brygger vi i alla fall vår egen Kloster-sima efter vårt ärvda tornedalska recept (vi brukar göra en halv sats, det räcker).

Sima

  • 5 l vatten
  • 1-2 citroner, skivade
  • 2 hg farinsocker och 2 hg strösocker
  • en näve humle
  • 1 tsk jäst
  • russin



Koka upp vattnet och lägg i sockret, humlen och citronerna. Låt det svalna till fingervarmt. Smula ned jästen och låt stå över natten. Sila och häll upp på flaskor, tillsätt fem russin och en msk socker. Förslut med en bomullstuss och låt stå i rumstemperatur i 2–3 dygn eller tills russinen flutit upp till ytan. När den är klar ställer vi upp den på en kallvind och på julafton plockas några kalla flaskor fram strax innan julbordet serveras.

Instagram @cghellq


Anette Brunsell
Instagram @atligatradgarden

lördag 7 december 2019

Julbordskalender 2019, lucka 7

Under lucka 7 finns Kjerstin Klaeboe med familj som ingår i nätverket Rotad i Vånga som är ett kunskapscentrum inom permakultur, har kursverksamhet och samarbetar med Holma folkhögskola. Permakultur är säkert ett diffust uttryck för många, men det handlar om att designa hållbara odlingssystem, att få ut så mycket som möjligt av sin odling med så lite inverkan på miljön som möjligt antingen man odlar på balkongen, villaträdgården eller har större områden till sitt förfogande. /Anette

Juliga mangolddolmar

Recept: Rotad i Vånga

På en liten permakulturgård i Villands Vånga i norra Skåne bor vi – Andreas, Kjerstin, Stilla och Vilje - tillsammans med katter, höns, ankor och bin. Här försöker vi, med gott stöd av många andra i bygden, att odla det mesta av den mat vi äter och att leva på ett sätt som inte utarmar, utan istället bygger upp, naturens och människans resurser. Vårt mål är helt enkelt att lämna den plats vi har fått till låns lite bättre och friskare än den var när vi kom hit.
När vi började odla vår egen mat förändrades vårt sätt att leva. Utan att vi tänkte så mycket över det började vi till exempel att äta helt efter säsong och utifrån det som växer här vi bor. Det blev helt slut på att springa till affären för att köpa ingredienser till något särskilt recept. Det mesta vi äter idag tillagas istället lite på känn eller halvt efter recept som kan varieras och anpassas efter årstid och vad som finns i skafferiet. Vi, precis som alla självhushållare, kan nu verkligen konsten att återanvända rester och att använda det som finns. Ingenting går till spillo (dock möjligen till hönsen). Så med det sagt: idag vill jag bjuda på ett typiskt självhushållar-recept!

Min mormor gjorde några fantastiska kåldolmar när jag var liten. I vuxen ålder har jag insett att dolmar faktiskt är den perfekta självhushållningsrätten, just för att den går att variera och anpassa i det oändliga. Det är en perfekt rest-rätt som dessutom är väldigt grön och läcker på julbordet. Jag ska dock erkänna att det är lite som påminner om mormors kåldolmar i det vegetariska recept jag själv använder, förutom själva dolm-formen.

Här har jag använt mangold och quinoa som huvudingredienser, enbart på grund av att jag hade mangold som behövde skördas och att vi i år har odlat egen quinoa. Men i princip alla sorters kål kan användas att linda in nästan vilken som helst smetig fyllning i. Eftersom det är advent innehåller mina dolmar också juliga smaker denna gång. Men även där går det bra att variera efter smak. Se detta som ett bas-recept som du kan anpassa efter vad du tycker om eller har hemma. Mitt tips är dock att absolut inte fega med kryddningen!

Jag tycker det är enklast att ånga dolmarna. Då bibehålls dessutom näringen bäst. Vill jag lyxa till det åker dolmarna in i ugnen och får en skopa av någon sky över sig med jämna mellanrum.

Till 12 dolmar behöver du:
12 mangoldblad (eller andra kålblad)
1 dl solrosfrön (eller mandel)
3 ägg
1 dl ströbröd
1,5 dl kokt quinoa (eller potatis, ris eller annat)
ev lite buljongpulver eller fond (jag kokade quinoan i buljong istället)
En ostkant, riven
1 lök
3 – 4 klyftor vitlök
1 msk malen kryddpeppar
1 tsk nejlika
salt & peppar
Skär bort det mesta av stjälken på mangolden och doppa bladen i kokande vatten för att mjuka upp dem. Använder du tjockare kålblad kan du låta de ligga i det heta vattnet en stund.
Mixa solrosfröna. Blanda med resten av ingredienserna till en smet och se till att den håller ihop. Tillsätt lite mer ströbröd om smeten är för lös, eller lite mer ägg om den är för fast. Forma korta “korvar” som du lindar in i mangoldbladen. Jag placerar mina i en klassisk asiatisk ångkorg och ångar i kastrull under lock i 15 – 20 minuter (lite längre om du använder kål istället för mangold). I ugn: lägg dolmarna i smord ugnfast form och pensla med smör och lite sirap. Ha lite vätska i botten (buljong t.ex) och ös över dolmarna några gånger under tillagningen. 200 grader ca 30 minuter. OBS! Mangoldblad är tunnare än andra kålblad och bränns lättare i ugn, så var uppmärksam. Och eftersom alla ugnar beter sig olika kan tillagningstiden också variera.
Juliga dolmar passar bra att serveras med någon rotsakslåda eller kanske ugnsbakade rotsaker, äpplen och pumpa. Och gärna tillsammans med gelé på sommarens vinbär.
GOD JUL
önskar Kjerstin & resten av familjen


Instagram @rotadivanga
Hemsida rotad.nu

Anette Brunsell
Instagram @atligatradgarden

fredag 6 december 2019

Julbordskalender 2019, vecka 6


Dagens gästbloggare, Agneta Magnusson är fröodlare, kulturvetare med långt yrkeksliv på Skansen bakom sig och aktiv inom fröodlarföreningen Sesam. Efter en föreläsning i fröodling, hittade jag hennes helt underbara bok om gråärtor och rovor och på den vägen är det.  /Anette 



Hej alla matglada odlare!
Vad roligt att få dela med mig av något av det som ligger mig närmast om hjärtat. Jag bor och odlar i Leksand, helt nära Siljans strand.


 

Gråärter, rovor – och den älskade kålroten
Det är titeln på min senaste bok som jag skrev förra året. I minst tio år har den legat i bakhuvudet och väntat på att få bli skriven. Den handlar om att vi måste fortsätta odla och använda våra äldsta köksväxter - våra gamla fina lantsorter och lokalsorter - innan det är för sent. De är väl anpassade till våra förhållanden sedan många hundra år, men slås ofta ut av nya mer trendiga grönsaker som är mer kommersiellt gångbara. Inte minst måste vi lära oss att själva ta frö av vårt goda kulturarv. Vi kommer kanske inte alltid kunna importera och köpa allt vi önskar.



Gråärter på julbordet
Våra äldsta former av ärter är just gråärter, som under långa tider gav både människor och djur bra mat med hög proteinhalt. Just i Leksand är ärtbulla fortfarande ett måste till jul!
Alla kanske inte vet att det finns massor av varianter av gråärter, alla med olika utseende och smak. På fotot syns fyra olika sorter från Dalarna: Biskopen, Solleröärt, Rättviksärt och Pelusk från Dalarna.


Släpärtskalas

Under tidigt 1900-tal serverades med stort välbehag ofta släpärter på sensommaren. Ett stort kok av matiga baljor av gråärter eller spritärter, som serverades med smält smör att doppa ärtorna i. Det är viktigt att baljorna har membran. Det går således inte med sockerärter, där man äter hela baljan. Namnet släpärtor kommer sig av att man släpar de kokta ärtorna mellan tänderna.
Jag fryser in Solleröärter – som jag tycker är allra godast – just för att kunna ta fram och koka till julkalasen. Det är min nygamla jultradition!



Ärtor till lutfisk

I min familj serveras alltid kokta ärtor till lutfisken. När jag var liten fick vi ”ryska ärtor”. Vad nu det var? De ärtor som jag tycker blir bäst och som har en lite kärv smak, som kan matcha den milda fisken och vita såsen, är Rättviksärten. De moderna ”Findusärtorna” är alldeles för söta. Eftersom det finns norskt inslag i familjen måste också lutfisken kompletteras med lite stekt rimmat fläsk.

Rovor och kålrot på finska julbord

I Finland är det mycket vanligt med ugnslådor på rova eller kålrot. Många bra varianter finns på nätet. Men här har den finske agrarforskaren Hannu Aholas i ett privat brev delat med sig av ett lite hemligt recept, Valamo klosters kålrotspott: Lägg tunna bitar av kålrot, något basilika, lite salt, allt betäckt med smetana i en ugnspott (form) och stek cirka 3 timmar i 150 grader.

Vill du veta mer

Boken ”Gråärter, rovor och den älskade kålroten” finns i nätbokhandeln.
Följ mig gärna på Instagram och Facebook – Agneta Magnusson Kultur


God jul!
önskar Agneta Magnusson




Anette Brunsell