torsdag 20 september 2018

Pumpatider

Om sommaren som odlare känts påfrestande på många sätt så finns det andra som trivts bättre, nämligen pumporna. Fantastisk pumpasommar helt enkelt och jag önskar jag satt fler sorter. 



De fyra plantor jag satte på Södra filialen har brett ut sig hej vilt och täcker nästan 50 kvm. Tur att jag skördat det mesta runt omkring.




Trasig skottkärra + tom yta + självsådda plantor = sommarplantering




Grön turban är en riktig favorit. Överhuvudtaget gillar jag gröna och gråblå pumpor. De flesta är både ätliga och klarar lång förvaring, men oftast hinner jag inte äta upp alla.


Pumpakärnor som följer med komposten och självsår sig brukar det inte hinna bli nåt av här i zon 4, men i år har de verkligen frodats och ramat in trädgård och gångar på alla möjliga ställen. De flesta gallras förstås bort. Den här revan placerade sig alldeles på egen hand ovanpå vedstapeln vid skogsbrynet. Kunde inte hittat ett bättre ställe själv. Dessutom korsar de sig hej vilt, så man vet aldrig vad det blir kommande år av sparade frön.






I en av zinklådorna har en liten reva med en av de där i mitt tycke tråkiga, gulasläta pumporna vuxit till sig. De verkar extra grovilliga av nån anledning. I alla fall var det vad jag trodde och därför kanske jag slarvade lite med vattningen tills jag häromdagen tröttnade och drog upp plantan. Döm om min förvåning när det visade sig vara en melon! Kanske inte riktigt fullvuxen men ändå stor som en rejäl grapefrukt. Nu vårdar jag den ömt som en pärla och den har fått egen mjukt bäddad låda. Kanske den eftermognar lite grand. Eftersom jag inte odlar meloner har denna också kommit via komposten. 
Såna här överraskningar gillas skarpt!

 Allt gott


Just det... Så är det Skördemässa i grannbyn




























lördag 15 september 2018

Potatislök

Lök som smakar potatis eller potatis som smakar lök, nej faktiskt ingetdera. Denna fantastiska lök har fått sitt namn av att den liksom potatis förmerar sig när den kommer i jorden. Potatislöken Allium cepa sätter sidolökar som på en säsong blir stora som en hygglig schalottenlök och varje lök ger åtta till tio gånger tillbaka. Visst låter det fantastiskt! Den förökas inte genom frö och finns inte att köpa som utsäde i handeln utan det utsäde som finns har hållits vid liv i generation efter generation hos husbehovsodlare runt om i landet. Det går en magisk rysning genom kroppen av vördnad och historiska vingslag när jag skriver detta.


Genom POM, Programmet för Odlad Mångfald (administreras av Sveriges lantbruksuniversitet) och deras fröupprop, återupptäcktes löken på senare år. Potatislöken odlades allmänt innan det fanns sättlök och vanlig gul lök att köpa. Under uppropet fick man in ett femtiotal sorter som kallas allt från Johannislök, Jakobslök, Leksandslök, klyftlök, krasslök, till piplök och scharlottenlök. Man menar dock att schalottenlök är en annan sak även om definitionerna varierar. Potatislöken är bland annat gulare, har en rundare form och utmärkt hållbarhet. 

Du förstår att löken kändes åtråvärd när jag först hörde om den, men det gäller att känna nån som kan tänka sig att dela med sig eller ha väldig tur och lyckas få tag på några genom Föreningen Sesam.


Jag hade sån rasande tur att Jenny med bloggen
Jennys Vita Villervalla hade läst min önskelista i ett tidigare inlägg och hörde av sig:


"Vår närmsta granne här i Vittsjö (Norra Skåne) har odlat potatislök
i generationer. Ing-Marie som hon heter övertog sitt föräldrahem 1989 och hennes far var då mycket noga med att hennes familj skulle fortsätta odla potatislöken, vilket dom har också har gjort varje år. Hon är själv född i början på 60-talet och minns sedan hon var liten att hennes far som sagt odlade dessa varje år. Enligt Ing-Marie så är det mycket "malle" i dessa små godingar. Varje höst spar dom lökar till nästa års utsäde, och nu har jag fått ett gäng för att prova.
Vill du så skickar jag några till dig också, jag har inte så många men en hand full kan jag undvara om du vill ha!"


På den vägen är det. Åter igen tack Jenny! Jag sparar alla mina till nästa års utsäde.
Eftersom det händer så mycket inom odlandet under sommar och höst hinner jag inte blogga om allt på en gång, utan löken togs upp i augusti när det var torrt och ligger sen dess på tork på ett galler. I vinter förvarar jag torrt, svalt och frostfritt.


Vill du läsa mer om Fröuppropet och kulturarvssorter har SLU givit ut boken Klint Karins kålrot och Mor Kristinas böna av Lena Nygårds och Matti Wiking Leino www.pom.infohttps://www.slu.se/pom

Allt gott


--//--

Länksamlingen TrädgårdsFägring

lördag 8 september 2018

Dimman rullar in

Älskar mornar med sol och naturligt dimfilter, att kliva ut på förstubron och dra djupa andetag.



Mitt i blickfånget en äppelgren som hänger över gången, så man precis kan gå rak under.




Hämtar jordgubbar till frukost från amplarna i landet. Ännu bättre om man kommer ihåg att ta in redan på kvällen så de är uppvärmda, men de är underbara ändå.



Kålen trivs i den svalare luften och små ämnen till brysslar bildas i bladvecken. De hamnar nog på julbordet så småningom.



Växthuset vaknar...



...och där bakom har säkert räven strukit förbi inatt och kanske råbocken som jag råkat skrämma två gånger redan denna veckan. Det ryktas också om en mård som setts i byn. Bäst att stänga tidigt om hönsen till kvällen.


Allt gott

Bloggsamlingen TrädgårdsFägring HÄR




tisdag 28 augusti 2018

Koka egen ketchup

I år har tomatplantorna utomhus levererat bättre än någonsin. I växthuset blev det för varmt och de där inne fick också flytta ut efter ett tag. Praktiskt att odla i murarhinkar som går att flytta runt. Jag torkar, marinerar, kokar ketchup och tomatbasröra och är faktiskt självförsörjande på tomatprodukter året runt sen några år tillbaka. Känns fantastiskt lyxigt.




Efter att jag lagt ut denna bilden på instagram kom det många förfrågningar om recept på ketchupen. Min hemkokta variant är mycket fräschare och har högre syra än köpe, men en varning är på sin plats... När man vant sig vid egen kan det bli svårt att gå tillbaka till färdig igen.

Så här gör jag ketchup:
8 hg solmogna tomater (stora, små och vilka färger som helst)

1/2 gul lök

1 vitlöksklyfta

1 dl honung

1/2 dl ättika (12 %)

1 dl tomatpuré




1. Koka upp vatten i medelstor gryta. Lägg tomaterna i det kokande vattnet några sekunder och skålla. Har du olika storlekar lägg i de största först och sist de minsta. Plocka upp de små först. Skölj i kallt vatten, skala och hacka dem grovt.


2. Skala och finhacka lök och vitlök.


3. Stek löken blank på svag värme i tjockbottnad gryta. Tillsätt tomaterna, honung, ättika och tomatpuré.


4. Koka på medelvärme i ca 30 minuter och rör ofta.


5. Mixa och sila ketchupen riktigt slät. Jag använder trådsil. Slå den varm på väl steriliserade, varma glasburkar eller flaskor. Oöppnad flaska håller minst ett år i kylen.



Allt gott



--//--

Länksamlingen TrädgårdsFägring



onsdag 22 augusti 2018

Höstens kurser

Den stora trädgårdsfesten på Sofiero 24-26 augusti


I år har jag lovat att ställa upp några timmar som sakkunnig i Studiefrämjandets tält på Den stora trädgårdsfesten. Jag kommer att finnas där på lördagen kl. 10-14 och det vore jätteroligt om du kom förbi och sa hej eller kanske ställde nån fråga om odling och självhushållning.  Mer info HÄR


Just nu viker jag fröpåsar som också ska bli mina visitkort. Vad skulle du vilja ha i din fröpåse?



Septembersådd och varmbänk


Hur låter det med egenodlad sallad på julbordet, grönkål och morötter, kanske till och med egen nypotatis? Man behöver varken växthus eller tunnel för att förlänga säsongen flera månader eller starta säsongen tidigt. Jag berättar om vilka växter som kan vara lämpliga att flytta in på fönsterhyllan för att skörda vidare på under hösten. Vad som är lämpligt att så på friland i eller i back under september för skörd under vintern och hur man startar en varmbänk. Hösten är dessutom bästa tiden att starta och förbereda odlingsbäddar för nästa säsong.


Om hur detta går till berättar jag hos Klockargårdens Trädgårdsbutik i Ör den tisdagen den 4 sept och passar inte den kvällen finns det en ny chans den 13 sept. Tiden är 17.30 - 20.30. Gofika i pausen. Mer info och anmälan på Klockaregårdens hemsida HÄR


Ps. Jag är överkänslig mot dofter, även svagt parfymerade hygienprodukter, så mycket tacksam om du vill ha så lite doft som möjligt på dig.






Hoppas vi ses!


Länksamlingen Trädgårdsfägring hittar du HÄR

lördag 18 augusti 2018

Bruna äpplen

Vilket otroligt äppelår det är! Grenarna dignar på trädgårdens sju träd. Sommarfrukten har vi ätit av ett par veckor och första äppelkakan är avnjuten.





Det tråkiga är att vissa träd drabbats hårt av fruktmögel som gör att äpplena ruttnar i rasande fart redan på träden. Sommarfrukten är värst drabbad. Varje dag rensar jag grenarna på dåligt så långt upp jag når och plockar fallfrukt.




Antar att luften ändå är full av sporer som spritts från ringarna av vårtor.
Eländet kallas Monilia, M.fructigena, gul monilia eller fruktmögel. Det finns också grå monilia som angriper blommorna på våren. Man ser det på att blomklasarna vissnar ihop direkt efter blomningen. Möglet kan sprida sig in i grenarna som torkar ihop. Grå monilia går att hålla i schack genom beskärning.

De bruna äpplena är det värre med. Just nu kan jag inte göra mer än att begränsa spridningen av mögelsporer för kommande år. Ett av problemen är att trädkronorna hänger över perennrabatter och vintergrönan där fallfrukt kan bli liggandes.




Jag bad mannen hjälpa till att plocka och genast vad ett nytt hjälpmedel uppfunnet, en list med en spik i toppen. Snabbt tillkommen av vad som fanns närmast till hands men funktionell. Plötsligt mycket enklare att få tag i äpplena i rabatterna utan att trampa ner. Inte behöver man böja sig heller. Nåt kommer säkert att bli liggandes ändå men hädanefter ska jag vara mycket noggrannare med att rensa upp. 



Att ta bort mumier, hålla träden luftiga och gallra karten rekommenderas i förebyggande syfte och även här har jag brustit i omsorg. Det hanns helt enkelt inte med denna våren. Redan skadade äpplen är mer utsatta än friska.

All fallfrukt körs till skogen och älgarna, egna skogen. Andras får man inte slänga i. Alternativt kan man ju alltid köra till tippen. Komposten försöker jag hålla fri från sjukdomar.




Trots de bruna äpplena har vi mer än vi orkar äta upp. Vinterträden ser friska och fina ut och vi kommer inte att behöva köpa frukt på länge.


Allt gott



--//--


Jag länkar till TrädgårdsFägring HÄR



fredag 10 augusti 2018

Oanmälda besök

Igår spenderade jag som vanligt kvällen med att pyssla i trädgården när det hördes ett glatt "Hallå!" bakom väggen av störpurpurbönor.
En tjej undrade om hon fick komma in och titta lite. Hon kom i sällskap av sin kille som hade ett ärende till verkstan, så jag sa att hon fick se sig runt. Hon klev raskt in på gräsrundeln, stod kvar och tog in rummet med en ödmjuk attityd att inte snoka, samtidigt som samtalet tog fart och jag fortsatte spruta mina tomater med bikarbonat mot mjöldaggen som börjat sprida sig som en löpeld bland plantorna. Jag fick en känsla av att hon kände lite som jag gjorde första gången jag hängde över ett staket och plötsligt blev inbjuden in i en privat djungel av träd, plantor, växthus. En känsla av att nåt mycket privat som nån inordnat efter sitt hjärta med mycket svett, kärlek och omsorg. Nåns vardagsrum som man bara inte klampar runt i.
Vi var direkt på samma våglängd, så jag gjorde ett undantag och avbröt sprutandet för att visa henne runt lite grand. Hon verkade uppskatta detta och jag hoppas hon kände sig inspirerad till att utveckla sitt odlande.

Tyvärr är inte alla besök lika trevliga. Många tar för givet att man kan komma och gå som man vill och jag får en hel del oväntade och ovälkomna besök från folk som bara dyker upp i de mest konstiga situationer.

Några exempel.

Härom kvällen vid åttatiden var jag mitt i vattningen. Den har tagit två till tre timmar varje kväll hela sommaren och har tärt på krafterna. Jag brukar i bästa fall vara klar efter nio och sen stupa i säng nån gång innan midnatt. Det finns ju annat som också ska hinnas med på kvällarna. 
Jag står med ryggen mot vägen och dricker ur vattenflaskan, pionröd i ansiktet med svetten rinnandes i floder längs kinder och näsa, lite väl lättklädd och skitig. När jag vänder mig om är en man alldeles bakom mig, tio meter in i trädgården. Obehagligt på många sätt. Han hade besökt en granne och undrade om han fick titta på trädgården. Nej, det fick han inte. Skulle han ensam snoka runt i trädgården, för att komma med en rad frågor så jag ändå fick avbryta det jag höll på med eller förväntade han sig en snabbtitt för att se om trädgården gav ett trevligt intryck, ett rent snokande alltså eller att jag skulle avsätta min dyrbara kvällstid för att följa med och förklara. Jag kände mig både generad över att knappt se genom de igenimmade glasögonen och klädseln, dessutom hade jag verkligen inte tänkt förlänga trädgårdsarbetet och streta runt med slangen i mörkret. Så, nej, han fick åka igen.

Ännu senare en kväll stod jag i godan ro under lyktorna i växthuset med soft musik på radion, vattnade och lät tankarna flyta iväg sådär som de kan göra ibland när man varvar ner och känner sig behagligt avslappnad. 
Jag studsar till av att det står en helt främmande karl i växthuset. Det visade sig vara en person som jag bara sett på håll, som betett sig konstigt, trängde en flicka som övningskörde av vägen mitt framför ögonen på mig vid ett tillfälle, en annan gång skräpade han ner hela byn med byggavfall som blåste runt. Ja, faktiskt är jag lite rädd för honom av andra anledningar också som jag inte kan gå in på. Nu pladdrade han på en halvtimme. Jag ville varken uppmuntra samtalet eller väcka aggressivitet. Vem vet vad som skulle kunna hända. Växthuset ligger i andra änden av tomten 50 meter från huset med ett buskage emellan. 

Vid ett annat tillfälle dyker en släkting upp som jag inte har kontakt med och inte hade sett på flera år. Hon har två utländska utbytesstudenter med sig. Säger "Jag vet att du inte gillar oanmälda besök men vi var ändå i närheten och nu vill vi titta i trädgården". " Det är inte lämpligt", säger jag. Varpå hon säger att hon kan visa trädgården själv och stövlar rakt in i grönsakslandet ivrigt viftande och gestikulerande samtidigt som hon på engelska berättar om dittan och dattan. Studenterna ser ut som frågetecken och jag är chockad. Känner mig överkörd och kränkt.

En annan gång dyker en person som jag försökt nå per telefon upp och undrar vad jag hade på hjärtat. Efter att ärendet är avklarat lägger han märke till växthuset och vill titta närmare. Jag avsätter en timme och visar runt. På eftermiddagen återkommer personen igen. Denna gång med sambon och två timmar som var vikta till annat försvinner. Kändes väldigt märkligt.

För ett par veckor sen fick mannen en förfrågan av en ytlig bekants sambo att visa verkstan för henne och hennes semestergäst som hon trodde skulle tycka det var roligt att se svarvar och andra maskiner. Mannen som är snäll, ställde upp men var mycket tydlig med att det inte kunde bli nån trädgårdsvisning.
När jag kommer ut för att börja med kvällens beting sitter paret och fikar på eget medhavt i våra trädgårdsmöbler vid entrén. Mannen har tagit emot en erbjuden kopp kaffe som sällskap fast det inte var länge sen han fikade. Jag tackar nej, men sätter mig och är artig en stund. Vi hade båda kvällen fullplanerad och kände oss ganska stressade. Jag blir tillfrågad om att visa trädgården fast de redan fått ett nej, av mannen. Svaret bliv nej igen och därpå följde några ganska pinsamma ögonblick, men jag kände att jag måste vara tuff. Vi är ju faktiskt inget utflyktsmål för folk som inte vet vad de ska göra med sin tid.

De tio första gångerna folk spontant gjorde sig ärenden eller rent ut bad att få komma in i trädgården eller titta på växthuset kändes kul och lite smickrande men sen blir det inte roligt längre. Man tröttnar på att hela tiden bli störd och avbruten. Folk har till och med berättat att de traskat runt och varit i växthuset utan att vi varit hemma. Min trädgård är inte offentlig. Jag har inte ens en visningsträdgård som en del av er har.  Jag är först och främst odlare.

Att jag bloggar och visar bilder på instagram från odlingarna är en sak. Jag visar vad jag vill, när jag vill och utan några som helst krav. Det är INTE samma sak som att jag vill ha folk som kommer och går hur som helst. Min tid och mitt privatliv måste respekteras. Odlandet tar mycket tid hela sommaren.
Att oanmäld komma förbi och säga nåt i stil med "Jag har hört att du har en fin trädgård. Får jag komma in och titta" är som att stövla in hos vem som helst av er och säga "Jag har hört att det ser trevligt ut hos dig. Kan jag komma in i ditt hus och titta lite?". Vill du har främmande människor som plötsligt befinner sig i DINA rum, din privata sfär, upptar din tid utan förvarning?

Jag hoppas verkligen inte du är en av dem som beter dig sig så här. I så fall skäms på dig! Du bör tänka till och behandla andra som du själv vill bli behandlad.

Mina trädgårdsrum är högst privata. De är inte märkvärdiga, men de är personliga och en produkt av min själ. De är min rekreation och mitt arbete. Om jag arbetar med ett reportage och behöver fånga ljuset på en växt innan det försvunnit om nån minut, om jag bara rensar ogräs medan tankarna arbetar och idéer föds eller jag kanske bara vill vara ifred av andra orsaker, det kan man inte veta när man ser mig på håll. Ett som är säkert är att jag inte vill bli störd.

Att köra förbi lite sakta eller promenera och vinka är helt okej. Jag vinkar glatt tillbaka om jag ser. Vänner och bekanta som har ärende och har förvarnat är också välkomna. I övrigt gäller besök enligt överenskommelse med mig. Jag älskar att prata odling, men när jag är beredd, har avsatt tid och är inställd på besök. Jag bjuder gärna på fika också när det passar.

Tack och lov har jag haft en rad planerade, mycket trevliga och fina möten med härliga människor i trädgården också under sommaren. Vi har druckit myntate, ätit bär och kakor, pratat trädgård, odling, företagande, relationer och allt mellan himmel och jord. Det är så jag vill ha det! 





Allt gott


Besök gärna länksamlingen hos Trädgårdsfägring HÄR