lördag 17 november 2018

Fröställningar

Så klart är det inte bara prydnadsväxter som har vackra fröställningar utan även en hel del grönsaker.




Kronärtskockans ¨kotte¨ har en av de maffigaste fröställningarna. Det brukar ofta bli ett gäng kvar i landet som får bli mat och vinterbo åt små insekter. Jag gillar de runda mörka siluetterna som tycks ändra humör efter vädret. Krispiga, galaklädda i diamanter en frostig morgon, som om de nyss kommit hem från Nobelfesten. Svarta, tunga och mosiga dan efter när det åter töar.



Ärtväxternas fröställningar är också riktiga favoriter, med baljor och skidor i alla möjliga storlekar. Bondbönornas baljor blir alldeles svarta när de torkat men inuti är det bäddat med mjukaste vitt.


Det här är en fröställning av purjo. Den blommar andra året om man lyckats freda den från kaniner och rådjur.



Dillen känner väl de flesta igen, men har ni tänkt på hur vackra fröställningarna är som torkade. Jag låter oftast några av de stadigaste stå kvar så att de får självså sig över odlingslådorna, för de växer bäst när de själva får bestämma och passar jättebra för vintersådd. Andra sparas i papperspåsar för sådd i omgångar under året. Det är en rikedomskänsla när fröförråden är påfyllda.




När jag letade i mapparna dök den här omärkta bilden upp och jag har inte en susning om vad det kan vara. Kapslarna är ett par, tre centimeter långa och och fröna har en bård av små spröt runtom. Troligtvis är det ingen grönsak i alla fall. Är det nån som känner igen och kan hjälpa?

Allt gott


Fler fröställningar hos länksamlingen TrädgårdsFägring HÄR




lördag 10 november 2018

Tebusken blommar

För två år sen fick jag tag i ett par tebuskar som verkar trivas bra i sina krukor med torv och gödsel. De gillar lågt Ph och skugga.  Dessa kommer från en provodling på Gotland där de växer på friland, men här i zon 4 övervintrar de i bubbelplasttälet i växthuset. I sommar har de stått utomhus på norrsidan och står faktiskt där fortfarande. De tål en del kyla, men jag har inte tänkt att testa hur mycket. De ska snart få komma in. 





Under sin tid här har de fördubblat sig i storlek. De växer tydligen ganska snabbt. Köpte dem som tvååringar, sådda från frö med 3-4 stycken i varje kruka. Nu är de fyra år och ca 50 cm höga. Jag har inte "skördat", alltså beskurit dem för te, men provsmakat enstaka blad. Färska blad smakar grönt, fräscht och lite fruktigt, medan de torkade smakar precis som naturell Sencha. Till en mugg går det åt 2-3 torra söndersmulade blad i tesilen. Vill man ha svart te måste bladen fermenteras och då går det åt några fler blad än jag vill plocka på de här ännu små buskarna.



För ett tag sen överraskade de med söta, små knoppar. Lade ut en blombild på Instagram som orsakade förvirring eftersom blommorna är lika skenkamelians. Alltså dags att reda ut begreppen.  



Både äkta tebuske Camelia sinensis och skenkamelia Stewartia pseudocamelia tillhör familjen teväxter-Theaceae med 195 arter och nio släkten. Växterna är onekligen ganska lika med långsmala, mörkgröna, blanka, tjocka blad och gulvita, vaxartade blommor. Egentligen är teplantan ett träd, men vi är ju vana att se dem som buskar på plantager, beskurna till cirka 1,5 meter. 

Det vore jättekul om åtminstone några av årets blommor kunde gå i frö. Tiden får utvisa. Om det går att ta sticklingar vet jag inte heller ännu. Ser i alla fall fram emot många muggar eget Sencha framöver.


Länksamlingen TrädgårdsFägring HÄR

 

lördag 3 november 2018

Ramslöken självsår sig villigt

När jag rensar bort aggressivt växande ängsanemon, döljer sig små vita skatter i rotsystemet, årets självsådda ramslökar. Visst är det söta! Jag pillar ut många hundra och planterar om.




Är så glad för att ramslöken trivs här. Den passar bra in som vårlig marktäckare under fruktträd och buskar i min lite småbusiga trädgård. En bra växt bör ju ha flera tillgångar och ramslöken har en mild god vitlökssmak, hela plantan är ätlig och användbar på många sätt, blomningen är helt underbar, det är en långlivad växt som sprider sig där den trivs.

Att den frösår sig kan ses både som nackdel och fördel, men för min del absolut fördel. Som vanligt gäller rätt växt på rätt plats och under de äpplenas trädkronor i Smultronlunden kan de fröså sig i stort sett som de vill, men kanske får döpa om till Ramslökslunden så småningom. Det poppar inte upp plantor överallt utan fröna släpps i stort sett rakt ner så beståndet blir tätare och brer ut sig långsamt.

Jag vet att många tycker just ramslök är svåra att få igång, men knepet är att så på hösten eftersom de gillar en frostknäpp. I annat fall kan man kan man alltid köldbehandla dem själv genom att ställa sådden i kylskåp 3-4 veckor. Själv tycker jag dock såna sådder är svåra att komma ihåg. De blir gärna glömda eller möglar hos mig.



Växtplatsen bör vara väldränerad men ändå mullrik. Om man tänker på hur ramslöken växer i vilt tillstånd, hittar man dem gärna på åsar och sluttningar med lövskog, alltså både väldränerat och näringsrikt i naturlig, lätt fuktighetshållande lövkompost under stora skuggande träd upp till zon 4, men jag vet de som lyckats i zon 5 också. Kalk gillas.

Eftersom jag inte luckrar och rör runt i mina rabatter, utan nöjer mig med den luftning som alla de flitiga maskvännerna utför och att ta upp ogräset med maskrosjärn, så får frösådderna gro i lugn och ro. Om nån nu i sitt stilla sinne bävar för ogräset eller tror att trädgården är helvild så är det fel. Det blir faktiskt inte så mycket ogräs eftersom perennerna snabbt tar över och täcker rabatterna och stämmer man i bäcken med ett par lukrundor innan midsommar, hinner ogräset inte fröså sig och man kan  ha i stort sett ogräsfria land trots naturgödsling med de frö som följer med. Det var en parentes. Vi har ju alla våra olika metoder, men att inte röra runt är viktigt när man direktsår på plats.

Nån fröfirma föreslår som alternativ även kruksådd och sådd i kallväxthus för utplantering av lökarna senare. Man uppmanar också till beskärning varje år, men jag förstår verkligen inte varför. Kan det vara frösådderna man vill undvika? Upplys mig gärna om du vet.

Själv är jag noga med att plocka blad över hela beståndet och inte skövla en ensam tuva. Plantorna blommar i juli och sätter frö som är goda att pickla som omogna. Plantorna vissnar sen ner helt på sensommaren, tidig höst.



Hur skiljer man på liljekonvalj och ramslök i det vilda? Bladen är ju onekligen väldigt lika, men ramslöksbladen kommer tidigare och doftar vitlök, ja hela skogen doftar vitlök om där finns ett bestånd. Man ska absolut inte plocka blad om man är osäker. Det är bra att känna till området man tänker plocka i, så att man upplevt blomningen. Liljekonvaljen har ju klockor på spröt och ramslöken bollar av små vita stjärnor. Gräver man lite i jorden med handen märker man också snabbt att liljekonvaljen har ett tätt nät av ytliga jordstammar medan ramslöken däremot kommer ur just en lök. 

Allt gott


Länksamlingen TrädgårdsFägring HÄR








fredag 26 oktober 2018

Mammahormonerna flödar i hönshuset

Ensam lämnar tuppen Petter hönshuset. Spanar runt lite på de vanliga matställena. Kanske gömmer sig nån smula från igår, men nej, småfåglarna har städat väldigt noggrant.


När jag kommer ut möter han mig med en bedjande uppsyn. Idag tillsammans med ett krävande kacklande. Jo, jag vet vad uppsynen betyder utan understrykning. Normalt flyttar hönsen på sig när man kommer eller åtminstone vänder rumpan till, men ögonkontakt och några försiktiga steg framåt, betyder sugen. Ge mig MAT!
Det finns väl sammansatt föda inomhus, men det ska vara godbitar utomhus också och helst nåt han kan locka hönorna med och på insektsfronten är det ganska fattigt så här års. Hämtar bröd medan Petter hänger mig i hasorna till garagedörren och småtrampar otåligt utanför medan jag prasslar med brödpåsen.


Så snart brödbitarna är framme uppger han ett glatt och intensivt kacklande. Ingen kan missta sig på att här händer det viktiga saker och Snövit dyker genast upp. Hon är okej och han går gärna med henne hela dagen om hon bara hade varit lika intresserad av honom. Nej, hon far hit och dit och gör faktiskt skäl för uttrycket "Yr som en höna". Hade hon varit människa skulle hon nog fått nån diagnos med bokstäver. 



Men var är alla andra. Petter ser både hängig och uppgiven ut. Att han är mitt i ruggningen, alltså byter fjädrar gör inte saken bättre. I nacken lyser fjäderpennorna vita utan fan och vingarna är spretiga.



I hönshuset råder det babyboom. Tonåringar som ljust bestämt sig för att flytta in i stora hönshuset.



Småkycklingar som helst håller sig så nära mamma som möjligt och piper oavbrutet utom när de sover. Mammor som kluckar tillbaka. Nån höna som ruvar och nån som gett upp.
Extra mammaburar inflyttade och så trångt att det knappt går att komma fram. Det är hur gemytligt som helst och det tycker även hönorna som inte har kycklingar. Mammastämningen har helt enkelt smittat av sig på hela gänget. De kommer knappt sig för att värpa.




Till och med gammelhönan Astrid, 8 år, har känslor fast det inte blivit några kycklingar på två år, men högsta hönset är hon ändå i kraft av sin ålder.



Nån gång per dag lyckas tuppen med lite hjälp av havregryn och matrester locka ut gänget och plötsligt är han sitt gamla jag, övervakar, visar upp en och annan godbit, spanar efter inkräktare, men så snart maten är slut försvinner alla in i mammabubblan igen. Till och med under de vackra brittsommardagarna stod de inomhus i dunklet och tryckte istället för att äta gräs och gå sina rundor.

Nog tycker jag lite synd om Petter.
Allt gott


Länksamlingen TrädgårdsFägring HÄR
*


lördag 20 oktober 2018

Övervintra kronärtskockor och göra jord i säckar

På kronärtskockornas fröpåsar brukar det stå att de odlas som ettåringar, men kronärtskockor är perenna även om de är ganska känsliga och nyckfulla och har en tendens att säga ajöss efter några år.


Poängen med att låta dem övervintra är att plantorna blir betydligt större för varje år, buskar sig mer och ger fler och fler skockor. Som odlingsentusiast triggas jag förstås av utmaningar. Det känns helt enkelt som en liten seger att lyckas övervintra så många som möjligt. Om man bara har nån enstaka planta kan uppgrävning och förvaring frostfritt inomhus vara ett alternativ, men jag har ett tiotal plantor så det går bort. Oftast sätter jag också några nya och fyller i luckorna med till våren.


Gången till kronärtskockslandet har fått en röd port. Det känns lite som ett hemligt rum där bakom med sparrishäck till vänster och stora flyttblock som ramar in själva landet.

Det absolut viktigaste är att plantorna står väldränerat i sandjord eller i lutning så rötterna inte ruttnar om det blir sträng kyla. Minus 20 grader och snöfritt är inte ovanligt här på kanten till småländska höglandet. Utan skyddande snötäcke blir det riktigt tufft för växterna, men ett tjockt lager löv hjälper bra. Jag lägger 30-40 cm och petar in under bladen.


Plantorna får stå kvar under vintern, både för att jag tror de mår bäst så, men också som boplats för insekter. Vissa skockor blir som grafiska konstverk om det skulle komma lite snö. I år är de dock krympta och förtorkade eftersom de helt enkelt inte fått tillräckligt med vatten. Mer matiga grönsaker fick prioriteras framför delikatesserna, men jag hoppas kampen om dropparna gett desto djupare rötter som ger extra maffiga plantor nästa säsong.

Nu ska de bara överleva vintern, sin andra i denna bädden.


Trots många egna träd räcker löven knappt till att täcka odlingslådorna, men grannen som har en hel dunge och lönnar med stora löv bistår med säckar. Jag lämnar påsar och sen står de snyggt uppradade vid deras staket. Toppen!

Det går åt mer än man tror. 




Eftersom läget är ganska vindskyddat kommer löven att ligga kvar av sig själva, men kanten mot gången täcker jag med granris för att staga upp bädden och för att hönsen älskar den här hörnan. Bästa sprättstället så snart solen tittar fram.

Framåt vårkanten gäller det att ha lite fingertoppskänsla och lyfta av löven i omgångar så plantorna inte blir chockade av plötsliga frostnätter, men ändå får ljus att växa till sig. 

En hel del löv kommer att ha komposterat sig och resten förpackas i sopsäckar för att bli jord. Om löven inte är fuktiga vattnar jag upp till en halv kanna i säcken. Knyter ihop och märker med tex Vår 2019, brukar skriva på en såsticka av plast med blyertspenna, göra ett litet hål med en spik och fästa runt påsen med en bit spoltråd. Med saxen gör jag små hål i påsen runt om. Inte så stora att sniglarna tar sig in. Ställer säckarna i skuggan på norrsidan av uthuset och utan att behöva göra nånting extra, köra en meter med bilen, eller punga ut med en enda krona har jag världens bästa och näringsrika jord om 1-1/2 år. Kretslopp är fina grejer! Påsarna återanvänds förstås också år från år. Revor lags med bred tejp.


Allt gott


 Länksamlingen TrädgårdsFägring HÄR









lördag 13 oktober 2018

Lägger äpplena i stuka

Grannens röda järnäpple som jag passerar på väg till brevlådan är en fröjd för ögat, men inte för gommen. Stenhårt och smaklöst. Trädet brukar leverera överdådigt och ställer mest till arbete för ägarna med att städa upp all fallfrukt. Vi är några stycken som brukar få ta till dekoration.

Nu verkar det ju inte särskilt logiskt att man på 1940-talet skulle satsat på frukt som inte är användbar och pynt tror jag inte stod så högt i kurs under kriget. Läser i äppelbibeln "Svenska äpplen" av Görel Kristina Näslund och Ingrid af Sandeberg att järnäpplet var mycket populärt i Tyskland under denna tid och en annan källa säger att äpplet ska grävas ner och ätas till midsommar kommande år!?  En  bybo berättar också att det var just så äppelträdets ägare gjorde även här. 

Vad jag förstår handlar det i detta fallet inte bara om vinterförvaring utan också ett sätt att få äpplena att mogna genom mindre syre eller möjligen att koncentrera etylengasen som de avger. Etylengas påskyndar ju mognad.




Sagt och gjort. Nu gräver jag ner grannens äpplen, eller rättare sagt de som blev kvar efter att jag sorterat bort kantstötta och angripna. Det gäller att vara noggrann. Ett skadat äpple som börjar ruttna kan lätt förstöra allihopa i stukan. 



Äpplena är lagda i plastback med finmaskigt metallnät runt som sork- och kaninskydd. Backen placerad i grop på frostfritt djup. Ett tunt lager halm under för att inte jorda ner backen. 




Halm innehåller ju luft i sina ihåliga strån som har en isolerande effekt. Vid sidorna och över packar jag in backen med ca 30 cm halm. 




Stukan behöver också en liten skorsten, som jag gör av en tuss uppdragen halm.



Sen tillbaka med all jorden runt tussen.





Ett berg av löv som topping. Kanske behövs några granris eller ensilage för att hålla löven på plats. Och så lite jonglering med löven bara för att det är kul.


Det ska bli otroligt spännande att gräva upp och smaka äpplena till våren. 

Tar gärna emot synpunkter om nån har erfarenheter av just förvaring av äpple i stuka.

Om du inte känner igen trädgården från skissen i förra inlägget, beror det på att det här är odlingen som jag kallar Södra filialen på mannens föräldragård i grannbyn.

Allt gott




Länksamlignen TrädgårdsFägring HÄR

fredag 5 oktober 2018

Ny trädgårdsskiss

När akvarellådan ändå var framme passade jag på att uppdatera trädgårdsskissen. Det är ju egentligen väldigt kul att rita men blir av alltför sällan.

Ibland önskar jag starkt att jag hade riktigt gott om pengar och kunde anlita någon som förverkligade alla mina trädgårdsdrömmar så jag fick tömma huvudet.  Det är nämligen fullt av planer och ser lite... en hel del annorlunda ut för mitt inre än när jag tar på mig verklighetens kranka glasögon. Allt går så långsamt, mycket beroende på att jag är ensam om trädgårdsintresset och bara får låna mannen några timmar då och då för grovarbete. Det renoveras samtidigt på en gård i grannbyn.


Men nåt projekt per år blir genomfört och när jag ser tillbaka har det ändå hänt en del sen denna skissen 2014. Den är ritad på måfå så måtten är inte riktigt desamma som på versionen nedan.



1  8 blåbärsbuskar och svarta vinbär
2  Ramslök som marktäckare
3  Stäpp- och fjärilsrabatt
4  Mullbär
5  Hösthallon och höns-Spa
6  Kiwi
7  Varmkomposter
8  Perenna grönsaker
9  Hallon
10 Kronärtskockor
11 Sparrishäck
12 Pallkragar
13 Kryddor
14 Vinbärsbuskar
15 Smultron
16 Fruktträdgård

17 Vitt körsbär

Sen tillkom ett större växthus och därmed ytor runt om som nu odlas, men med mjuk övergång till lövskogen bakom. Tanken är att hela området bakom växthuset lätt ska kunna förvildas när jag inte orkar hålla på längre.

Inriktningen har också ändrats lite genom åren. Grunden är en fruktträdgård från 1950-talet. På 1990-talet höll jag på mycket med eterneller och odlade både ettåriga på lånad åkerbit och satte in perenner lämpliga för torkning. De flesta finns kvar. Fördelen med dem är att de är torktåliga och inte bangar för en solsommar utöver det vanliga.
Sen ville jag fylla på med tåliga mormorsväxter, tidsenliga med huset och ursprungliga trädgården och i den vevan flyttade ett tjugotal pioner in.

Intresset för  örter, kryddor, läkeväxter, fleråriga ätliga växter och grönsaksodling har funnits med sen början, men blivit allt starkare de senaste åren. Jag tänker fortfarande väggar, golv och tak fast inreder med ätligt istället. Allt är av utrymmesskäl inte med på skissen. Testar olika marktäckare som smultron, allåkerbär, hönsbär och är så glad att ramslöken vill sprida sig i lundarna. Ätliga växter flyttar in som prydnader och en del prydnadsväxter hamnar på tallriken.

Jag försöker att hela tiden utmana mig själv i att förbättra kretsloppet i trädgården genom att ta vara på vatten och så kallat "trädgårdsavfall". Gillar inte ordet men hittar inget bättre. För mig är det mesta återbäring som blir ny jord genom plankompostering, varmkompostering och lövkomposter. Annat blir till kransar, stöttor och staket. Jag strävar också efter att få ett så bra djurliv som möjligt och naturlig balans i trädgården. Är glad för alla fåglar, igelkott, en huggorm i röset och en snok i skogskomposten, solitärbin och fjärilar som alla bidrar på sitt sätt. Katt och höns inte att förglömma. Till och med sorkarna gör en viss nytta med att lufta jorden, bara de inte blir för många. 

Nu fortsätter jag att lära mig mer om såna ätliga växter som kanske inte är så vanliga i våra odlingar och har en plan för hur strukturen och väggarna ska förbättras efter hand. Trädgården ska få en mer privat och ombonat karaktär.

Allt gott

Länksamlingen TrädgårdsFägring HÄR