torsdag 17 januari 2019

Knepiga träd och vidunderliga maskiner

Som en följd av förra säsongens förödande torka tog vi beslutet att ta ner två enorma björkar mitt i trädgården. Jag vet att björkar är törstigare än de flesta andra träd, men växtligheten har anpassats därefter och jag gillar verkligen stora träd så därför har de fått stå tills nu.

Jag kommer att sakna alla musöron och de skira bladslöjorna. Jag kommer att sakna småfåglarna som älskat holkarna i dessa träden och ilat fram och tillbaka med mat till åtskilliga kullar. Så meditativt att ta en stund i vilstolen och studera deras idoga arbete. Det blir svårt att hitta nya platser för holkarna. Äppelträden är för låga och uthusväggarna redan fulla.

Jag kommer däremot inte att sakna drivor av björkfrö som självsår sig överallt och alla smågrenar som vinterstormarna drar ner. Inte heller död gräsmatta där bara maskrosorna lyckas överleva.



Allt gick så överraskande smidigt. På 40 minuter var båda jättarna nerplockade bit för bit



De svarta skrovliga utväxterna är sprängticka, alltså en svamp. Kallas chaga i hälsokosthandeln och är full av antioxidanter som den dragit till sig från trädet. Ska försöka ta vara på den och berätta mer längre fram.




Jag har verkligen en svaghet för stora och konstiga maskiner. De ser ut som monsterinsekter.
Se bara hur armen sträcks ut som en jättegadd som både kniper och sågar.





Sen dansar klabben iväg över den blå himlen...




... och över telefonledningen.






Faktiskt tur att träden kom ner för båda visade sig vara ruttna inuti. På mitten var det bar två cm friskt virke ytterst som ett tunt skal. De hade kunnat gå av när som helst och träffat uthusen eller växthusen. Nu kommer solpanelerna dessutom att få mer ljus och leverera mer el.

Ett vitt mullbärsträd som jag länge längtat efter kommer att ta björkarnas plats. Det är redan inköpt och står täckt i en driva av löv.


Instagram @atligatradgarden
Länksamlingen TrädgårdsFägring HÄR


lördag 12 januari 2019

Året som gått del 2


Juli. Jobbiga saker som fysisk smärta eller hur utsatt jag kände mig med odlandet under säsongen 2018 när det inte regnade på ett halvår, har sinnet en välgörande förmåga att sortera bort när det gått ett tag. Det är förstås också ett aktivt val att se glaset som halvfullt istället för halvtomt. Kvar blir en del nya lärdomar och bilder på näthinnan av roliga stunder, som t.ex det här gänget unghöns som höll ihop hela sommaren och for runt som små ligister i marktäckningarna. Snövit och ännu namnlös beige ska bo kvar här och de svarta flytta vidare.




Augusti. Tomatsommaren var fantastisk för odlingen utomhus, men i växthuset blev det väl tufft och beslutet att flytta ut även dessa kom för sent. Det ena uppvägde dock det andra och skörden på cirka 60 kg räcker mer än väl för vårt årsbehov av ketchup, såser, tomatbasröror, torkade tomater, marinerade, inlagda och till marmelade. Än har vi inte börjat på det frysta förrådet utan äter av det hemmakonserverade.





September. En självsådd melon i en zinklåda överraskade. Den har kommit till genom att köpepumpafrö passerat genom komposten som sen använts att berika gammal jord med. Att pumpafrön passerar genom komposten och frösår sig är inte ovanligt, men att en melon lyckas som har mycket större kvar på värme och lång säsong har inte hänt mig tidigare.


Oktober. Trots många buskar och träd i trädgården räcker de egna löven inte riktigt till när jag vill bädda in kronärtskockor, övervintrande krukor, odlingsytor och rabatter. Grannen bidrar med ett rejält lass finfina lönnlöv. 
 
 
November. Vinterportlaken har satt fart i lilla växthuset och levererar fortfarande trots en tvåsiffriga köldknäppar. Fantastiskt tacksam och god växt.




December handlade om favorittomater. Varje dag fram till jul presenterades en ny sort som utmärker sig på nåt sätt. Det här var en omtyckt serie som fick många glada tillrop. Inläggen finns kvar och nås genom att skriva in Tomatkalender 2018 i sökfältet. 

Planeringen för 2019 års odlingar gjordes redan i höstas och nu har sådderna börjat så smått med fönstertomaten "Wilma", fröer som mår bra av stratifiering och några blommor som behöver lång startsträcka.

Tack för alla rara kommentarer! Hoppas ni vill hänga med även i fortsättningen. Jag har en del rätt roliga projekt på gång.


Instagram @atligatradgarden
Länksamlingen TrädgårdsFägring

fredag 4 januari 2019

Året som gått 2018, del 1

2018 var utmanande på många sätt. Våren var sen och när den äntligen kom skulle allt ske på en gång. Sen kom torkan. För varmt i växthuset, ohyra, mjöldagg. I princip regnade det inte på sex månader. Jag koncentrerade mig på att rädda grönsaker och allt i de drygt 100 hinkarna och krukorna. Vi vågade inte ta vatten ur trädgårdsbrunnen utan körde i tankar från sjön. Detta upptog all tid varenda kväll utom de fem dagar vi var bortresta och grannarna tog över. När jag kom till slutet av vattningsrundan efter tre timmar, visste jag till slut inte om jag vattnat där tidigare på kvällen eller det var igår. Allt flöt ihop. 
Jag kände mig utsatt, otillräcklig och hotat av naturkrafterna. Rädd helt enkelt på ett sätt jag aldrig upplevt förut.  Det var hemskt. Om jag levt för några generationer sen, kanske runt sekelskiftet 1900, hade svälten kommit som ett brev på posten. Vi kanske hade fått gå från hus och hem, emigrera. 

Nu blev det tack vare vattningen överlag en bra skörd, men jag ställde in höstaktiviteter och julmässor för att hinna ikapp och vila upp mig lite.




Januari. Året började som vanligt med städning av min garageplats där jag håller till med trädgårdsrelaterat på vintern. Numera är det ytterst sällan något inhandlas i en plastcontainer så jag återanvänder de jag har om och om igen. De är utmärkta till bredsådd av alla möjliga fröer.






Februari. Nånstans runt jul börjar jag bli sugen på skott och groddar som är ett fräscht komplement till allt syrat, konserverat och fryst.




Mars. Höstsådd pak choi levererade hela vintern under dubbla lager väv i växthuset. Notera hur mycket snö som fortfarande ligger.


April. Vintersådderna kommer fint i sina backar. De har stått i växthuset, men får nu lämna plats åt tomaterna.


Maj. Tomatplantorna från garaget får nässelbad och skolas om till sina hinkar. Gräset klipptes ett par gånger, sen behövde vi inte lägga mer energi på det och jag fick inget nytt täckmaterial att fylla på med.




Juni. Tomaterna startade bra, men de borde fått flytta utomhus istället, fast vem kund ana vad som väntade.


Om jag jämför livet på landet med livet tidigare i lägenhet i stan, så har det aldrig varit tydligare hur beroende vi är av en miljö i balans. Jag levde nära naturen i staden också, hade två kolonilotter, trampade runt i naturen efter jobbet, men kunde ändå missa de första vitsipporna, vårens fågelliv och mycket annat. Blev det ohyra på dillen och missväxt av morötter var det förstås tråkigt, men ingen katastrof. Allt finns i butik.

Allt finns fortfarande i butik, men nu har jag sen tio år tillbaka bestämt mig för att det egenproducerade ska stå för merparten av maten på bordet. Krafterna behöver också räcka till en del arbete i form av skrivande och fotande. I och med detta är situationen mer utsatt, men glädjen och tillfredsställelsen också desto större över att lyckas ta hand om sig själv och bestämma över livet i så mycket högre utsträckning.

God fortsättning på nya året!


Länksamlingen TrädgårdsFägring HÄR

fredag 28 december 2018

Göra egna vaxdukar - bee wraps

De senaste åren har jag gått in för att minska på plasten, särskilt den jag använt slentrianmässigt. Först köpte jag några s.k. bee wraps i olika storlekar för att testa, alltså ekologiska vaxdukar. Man formar dem lätt runt vilken skål som helst med hjälp av värmen från händerna, även bambu och andra material som plast inte fäster på. När de använts sköljer en av dem med diskmedel och rumstempererat vatten. De kan återanvändes många, många gånger. Hur länge de är effektiva beror förstås hur hårt en sliter på dem, men nåt år i alla fall.




Inför julen gjorde jag ett par omgångar nya och har säkert sparat en hel rulle plastfilm. Det blir ju många byttor och skålar så fort en gör lite extra mat. Jag har sparat lite på miljön med tanke på tillverkning och frakt, jag har sparat en liten peng, jag har sparat miljön när det kommer till sophantering. Inte för att jag är snål utan för att jag tror på att leva hållbart och att små vardagliga handlingar gör skillnad och till och med är viktiga.




För att dra miljötänket ytterligare ett steg slaktade jag mannens tunnslitna skjorta som tvättmaskinen tuggat i och ett par andra större hål gjorde den inte ens lagningsbar för vardagsbruk. Tunn, tät bomullsväv tycker jag funkar bäst till vaxduk. Ett återanvänt tyg som tvättats många gånger är dessutom fritt från diverse kemi som tyg ofta behandlas med och som man varken vill ha i maten eller på kroppen.




Det blev 15 lappar. Jag klippte så stora som möjligt och använde zigzagsax. Inte nödvändigt men motverkar eventuella trådar om det skulle bli tunt med vax i kanterna.





Strimlade vaxarket med osthyvel och klippte de sista småbitarna med en sax. En kan också köpa vax i granulat så sparas ett moment. En ska i vilket fall se till att det är ekologiskt vax så att inte besprutningsrester mot kvalster finns kvar. De blöta fläckarna är några droppar jojobaolja som jag tillsatte för att göra vaxet mjukare (inte nödvändigt).






Jag använder en vanlig bakplåt med ett bakplåtspapper som underlag, sen lappen, vaxet och ett papper över.

Strykjärnet på högsta temperaturen och ångan av. Vaxet smälter vid 60 grader, så det går fort. En kan även använda ugnen, men jag tycker det blir klumpigt och en får använda nån slags skrapa för att få vaxet jämnt. Med strykjärnet kan jag fösa vaxet dit jag vill och få ut det i kanterna. Skulle det ändå bli en torr fläck nånstans är det lätt att lägga till lite extra vax.
När allt smält tar jag snabbt bort pappret och håller lappen i luften en halv minut tills den svalnat och stelnat så pass att det går att hänga den på strecket.






Ett ark vax räckte i detta fallet till fyra stora och en mindre duk.





Enkelt och kul.



Instagram @atligatradgarden

Länksamlingen TrädgårdsFägring HÄR



måndag 24 december 2018

Lucka 24, Tomatkalender 2018



Tack för alla trevliga kommentarer! Det är så mycket mer inspirerande att skriva när texterna inte bara försvinner ut i rymden utan det kommer nåt litet gensvar.


Hoppas kalendern kunnat inspirera med något för nybörjaren och något för nörden. Det har varit kul och till och med känslosamt i vissa fall att beskriva en del av mina favoriter. De ligger mig helt enkelt varmt om hjärtat. 

Mannen har dragit vinnarna som är:


Anne-Lie med bloggen Skaparglädje
Jasna
Margot med bloggen Mammas blommor


Grattis!


Nu öppnar jag skattkistan...






... och plockar fram tre sorter vardera som ni själva får välja. Väntar på era önskningar anette.brunsell@gmail.com 

Till er som inte hade turen med sig denna gång, så kan man få tag på många av fröerna i Åke Truedssons Tomatklubb och några även hos de stora fröfirmorna.


Jag planerar för tomatkurser här hemma även i år. Håll utkik på sociala medier om du är sugen, instagram @atligatradgarden 
facebook Anette Brunsell

God fortsättning!



Länksamlingen TrädgårdsFägring HÄR

söndag 23 december 2018

Lucka 23, Tomatkalender 2018






Rundar av Tomakalendern med en av mina stora favoriter som hängt med mig länge nämligen Indigo Pear  Drops. En förhållandevis ny sort utvecklad av Oregon State University´s förädlingsprogram som använt sig av vilda sorter från Galapagosöarna och Peru. De har verkligen lyckats få fram en supergod, söt, mild, tomat med komplett smak , ca 4-5 cm långa päronformade frukter som passar så bra mellan tummen och pekfingret när en biter av. Sticker ut både i färg och form med sina stora gula magar och smala lila axlar.  Vissa tomater kan bli nästan hellila. Vacker i sallader och funkar bra att grilla på spett.



Vissa somrar kan Indigo Pear Drops vara lite svårodlad, behöver mycket sol och bra drag i kronbladen för att bli pollinerad. Det kan vara så att pollenet är extra känsligt för höga temperaturer eller vill ha högre fuktighet än övriga. Det är inte ens alltid det hjälper att handpollinera. Helt klart är i alla fall att plantorna levererar bäst i växthus nära dörröppningen och betydligt sämre långt in i växthuset. Utomhus i skyddat läge mot södervägg funkar också, men ger generellt lite senare skörd. 65 dagars utvecklingstid. Sommaren 2018 stortrivdes de verkligen och levererade otroliga mängder. Uppbindes och tjyvas. 



Utlottning


Påminner om utlottningen av tomatfrö på Julafton med dragning 
kl 09.00. Alla kommentarer i hela kalendern räknas som en lott vardera. Alltså ju fler kommentarer du lämnar desto fler vinstchanser. Det går bra att kommentera tidigare luckor i efterhand. Alla kan delta, men viktigt att du som inte har egen blogg signerar med din e-post i din kommentar så jag kan nå dig. Jag drar tre vinnare som vardera får välja frö till tre sorter.
 







lördag 22 december 2018

Lucka 22, Tomatkalender 2018






Låt mig presentera förtjusande Tigerella, en välkänd och mycket omtyckt engelsk kulturarvssort, halvstor, söt, saftig godistomat, vackert röd med orange strimmor. Tunt skal som inte medger mer än nån dags lagring, men vad gör det, snarare blir hon bara ännu godare och lär inte bli gammal på klasen. Ger bra även en dålig sommar och har god sjukdomsresistens. Relativt tidig. Bäst i växthus men väl skyddat läge mot södervägg fungerar också. Hög sort som uppbindes och tjyvas.







Utlottning


Påminner om utlottningen av tomatfrö på Julafton med dragning kl 09.00 Alla kommentarer i hela kalendern räknas som en lott vardera. Alltså ju fler kommentarer du lämnar desto fler vinstchanser. Det går bra att kommentera tidigare luckor i efterhand. Alla kan delta, men viktigt att du som inte har egen blogg signerar med din e-post i din kommentar så jag kan nå dig. Jag drar tre vinnare som vardera får välja frö till tre sorter.
 

Länksamlingen TrädgårdsFägring HÄR