fredag 22 mars 2019

Lövkompost i säck

Nu är vi väl många som är igång med städandet i trädgårdarna. Jag använder mängder av löv som vintertäckning av bäddar och lådor. Bara i kronätskockslandet blir det sex fulla säckar. En hel del har maskarna bearbetat och dragit ner i jorden och lite får faktiskt ligga kvar så inte växterna blir alldeles nakna och chockade när vårsolen blir stark och frostnätter kommer det också fler av. Det lilla som är kvar kommer att täckas med kompost eller gödsel när jag finstädar så småningom.

Numera ser jag löv som ett underbart gratismaterial, en slags återbäring som är guld värd. Vi producerar mängder själva, men ändå brukar jag varje höst importera 12-15 säckar från grannarna som annars skulle dumpats i skogen. 



Jag samlar ihop det som är kvar efter vintern i de sparade säckarna. Märker upp en såsticka med säsong och årtal och binder ihop. Sen tidigare har jag gjort ganska många hål runt om i säcken med en sax. Inte så stora att sniglarna kommer in, men tillräckligt stora för att det ska bli en viss luftningseffekt. Jag packar inte löven utan låter dem ligga löst och luftigt som de hamnar. Säcken blir tung nog ändå när löven är fuktiga.
Jag har som du förstår inte en tanke på att köra iväg löven nånstans utan låta nedbrytningen fortsätta i säckarna till en helt underbar, kolsvart, näringsrik, väldoftande lövkompost. Helt enkelt den bästa jordförbättring man kan tänka sig, men fuktigheten är avgörande. Är löven torra händer det ingenting. I såna fall vattnar jag igenom ordentligt innan jag knyter ihop.

Torra  löv sparar jag också på. De är bra att använda som marktäckning till såna grönsaker som inte mår så bra av grästäckning t.ex rotsaker. Torra löv är också bra att varva med i varmkomposterna där vi slänger avfallet från köket, alla skal och blöta hushållspapper.

Alla säckar hamnar på norrsidan av uthuset i skuggan, väl uppmärkta med olika innehåll, torrt och blött. I bästa fall har jag färdig jordförbättring på ett halvår, men ofta tar det lite längre tid. Öppnade säckar som inte ser färdiga ut kan få en vattning innan de ställs tillbaka.


Detta är helt osållad sex månader gammal lövkompost. Ibland får småkvistar och ett och annat eklöv följa med. Då blir komposten grövre, vilket kan vara helt okej om den ska användas lite längre när i en bädd, annars kan man alltid sålla. Eklöv tar flera år att bryta ner så inte för många i blandningen.

Det känns helt fantastiskt med allt mikroliv som jobbar åt mig i det tysta, att jobba med naturen istället för att streta emot, att ha ett fungerande kretslopp. Jag tänker också på all tid jag sparar på att inte behöver frakta iväg lövmassor med släpen vår och höst, sparad diesel. Ofta ska nån sen ta hand om "avfallet" (det bär mig emot att använda det ordet) på nån trädgårdstipp nånstans. Jag behöver inte heller lägga tid, pengar och diesel på att köpa ny jordförbättring och gödsel. Gödsel som ofta är nån annans bajs och i värsta fall rötat slam med tungmetaller från reningsverket eller NPK framställt genom energikrävande processer.

Materialet och näringen finns framför fötterna, bara att böja sig ner, samla ihop och låta naturen göra resten.






fredag 15 mars 2019

Favoritkrydda och favoritkrukväxt

Rätt som det är när jag inspekterar vinterförvaringen är rosmarinen full av knoppar och nu nån vecka senare blommar den för fullt. Det brukar hända nån gång i januari/februari och känns som den finaste present varje år.

Den har övervintrat frostfritt i bubbelplasttältet  i växthuset med blått LED-ljus tillsammans med agave, teplantor, lagerblad och annat. Jag brukar försöka hålla runt 15 grader, men det kan bli nära nollan också. Vattnar igenom några gånger under vintern men låter krukan torka upp emellan. När värmen kommer får den flytta ut omplanterad i större kruka.


Långa skott fungerar bra som grillspett om man plockar bort de flesta bladen och bara sparar en vippa i toppen. "Pinnen" ger lagom smak åt bitarna man trätt på.

Vårvinterns favoritkrukväxt och en av  favoritkryddorna, given på rostade rotsaker, men också i mannens crème brûlée. Kanske lite otippat men ger en spännande brytning som känns festlig.



Crème brûlée
5 port

Ugn 150°

1 st vaniljstång
4 dl grädde
1 dl mjölk
2 tsk torkad rosmarin
1/2 + 1/2 dl strösocker
7 äggulor
3 msk råsocker

Sätt ugnen på 150°.
Dela vaniljstången på längden och skrapa ner fröna i en kastrull. Lägg även i stången. Tillsätt grädde, mjölk, rosmarin och 1/2 dl strösocker. Koka upp under omrörning och ställ åt sidan så det får svalna lite. Ta upp vaniljstången och sila av rosmarinen.
Vispa äggulor och 1/2 dl strösocker vitt och pösigt. Rör ner den ljumna gräddblandningen i äggsmeten. Fördela blandningen i fem portionsformar och ställ dem i en långpanna med lite varmt vatten. Grädda i nedre delen av ugnen ca 45 minuter eller tills krämen stannat. Ställ svalt.
Precis innan servering sikta över råsocker och bränn av ytan med brännare. Det ska bli gyllenbrunt men inte bränt och ge ett härligt knäckljud när man spräcker sockerlocket.







fredag 8 mars 2019

Ätliga perenner i rabatterna

Ätliga perenner har intresserat mig i många år och nu har jag samlat på mig ett ansenligt gäng. Mycket i rabatterna som planterats som prydnader är faktiskt ätligt och gott, fast jag saknat kunskapen, andra rabattväxter fungerar som medicinalväxter.

Numera tänker jag på vilken ätlig växt jag kan använda när jag behöver en marktäckare, klotform eller nåt fjäderlätt och försöker använda det ätliga bland de vanliga perennerna. Den mest lyckade kombon är nog ramslöken som marktäckare i två lundar. Ramslöken frösår sig och vissnar sen ner under högsommaren och andra växter tar glatt över.

Över huvud taget uppskattar jag de perenna ätliga växterna särskilt på våren. Jag köper nämligen inte växthusodlade grönsaker på vinter, dvs sånt som inte är i säsong och odlar ett begränsat urval vintergrönt här hemma, men med våren och värmen kommer suget efter mer färskt och grönt. Uppskattar omväxlingen, att få börja plocka av nya växter.

Skräpporna är riktigt tidiga, till och med före nässlorna och har gamla anor som kulturväxt.




Den Rödnerviga skogsskräppan Rumex sanguineus har redan kämpat sig upp, inköpt som rödnervig ängssyra och prydnadsväxt, men snart upptäckte jag att det handlade om en ätlig och mycket god syra som jag använder nästan året runt. Den sätter lite sting och är vacker i grönsalladen. Använder bara de unga bladen från mitten som är ljusgröna och mjälla. Fortfarande fungerar den som prydnad. Jag brukar matcha nerverna med mörkröda dahlior bredvid. Skogsskräppan trivs på skuggiga ställen, men klarar torka bra även om bladen blir segare och inte lika goda. Frösår sig och är en toppenväxt som undervegetation i en vildare del av trädgården. Jag har ett ätligt skogsbryn där den nästan kan bre ut sig som den vill.




Spenatskräppan Rumex patienta är en annan favorit som skjuter nya blad fram till jul, pausar ett tag och fortsätter sen växa igen så snart temperaturen håller sig runt nollan. På sommaren brukar jag inte hinna med att äta alla blad. De växer sig halvmeterlånga och grova och plantan skjuter iväg en tremeters blomställning som jag klipper ner innan den fröar av sig. Det gäller att veta var man vill ha en sån här planta från början för den har enorma rötter som man inte drar upp hur som helst. Min planta inköptes på Tradera för mer än tio år sen. Det kom en rotbit med blad som var så illa medgångna att de såg ut som hackad spenat i plastpåsen, men med lite omsorg och kärlek tog sig roten i alla fall och har brett ut sig till en liten buske som jag har mycket glädje av. Jag använder bladen både färska och tillagade som spenat.



Nästa favorit är Rankspenaten Hablitzia thamnoides, också en gammal kulturväxt som man ibland kan hitta vid gamla gårdar och torpställen, tillhör amarantväxterna. Just nu lyser den röd lång väg, men efter hand som den ger sig iväg uppåt blir rankorna allt mer gröna. Hos mig står den i en decimeter jord, torrt med sol nästan hela dagen och klarar sig fint även om den säkert skulle gilla lite mer djup för rötterna. Rankorna klär vackert in staketet framåt sommaren. Den här använder jag också både färsk och tillagad fram till midsommar. Sen börjar den blomma och kan klippas ner. Har testat den i skugga och i surjordsparti, men där vill den inte växa.

Länksamlingen TrädgårdsFägring



fredag 1 mars 2019

Kärlek i hönsgården

Har ni hört talas om änkekonservering? Det var när den nye prästen fick jobbet om han gifte sig med prästänkan som förstås kunde vara betydligt äldre. Präster skulle vara gifta och prästfrun fick fördelen av att bo kvar på gården och behålla sitt hem. Lite så är det i hönsgården också. Ny tupp bildar par med alfahönan. Även om alla hönor förstås ska befruktas efter varje lagt ägg så är det alfahönan som kommer i första hand och får mest uppmärksamhet.

När Petter tillträdde för två år sen var det alltså alfahönan Astrid, sju år som var änkekonserverad. En medelålders dam i hönsvärlden. Petter var bara två år och de blev ett lite udda par där hon verkade gå helt sina egna vägar och Petter hängde på hack i häl och servade med att leta mat och spana efter inkräktare så gott han kunde, men egentligen klarade hon sig väldigt bra själv. För några veckor sen blev hon sjuk och dog.

Sen dess har Petter och Lilla Stumpan har varit nästan oskiljaktiga. De är mer jämngamla. Han gör sitt befruktningsjobb i skaran, generna ska ju spridas, men bryr sig inte alls om att ta med sig flocken ut. De har blivit ståendes i hönshuset medan han tagit med Lilla Stumpan på alla möjliga utflykter i trädgården. Tätt, tätt har de gått tillsammans till fågelbordet för att se om nån tappat frö, till det lättspekade ensilaget som jag lagt som marktäckare, till solen i lä vid garaget. De håller ihop som ler och långhalm och har bara ögon för varandra.




Häromdagen när jag skulle fota spirande ätligt hade Lilla Stumpan balat ner sig bredvid minikiwin. För en gångs skull utan Petter. Antagligen skötte han sina tuppliga plikter i hönshuset. Lilla Stumpan kände sig störd. Efter att ha rest sig och vankat lite hit och dit utan att hitta ro försvann hon.





Två minuter senare hörs ett upprört kacklande bakom flätade staketet. Hon har varit och hämtat Petter som raskt närmar sig, mycket upprörd med Lilla Stumpan två steg efter. Jag känner mig ordentligt tillrättavisad, ja rent av utskälld.
Vad är det som försiggår här? Min höna kör man minsann inte bort hur som helst! Nu stannar jag här och ser till att hon får bada, komma och störa... känna sig otrygg... lugn och ro...  bla, bla, bla, osv.




Se hur han blänger.



Lilla Stumpan går direkt till sin grop igen och börjar böka ner sig och sprätta sand omkring sig med vingarna. Lägger sig bekvämt tillrätta i den solvarma sanden och Petter ställer sig beskyddande alldeles bredvid.

Där fick jag så jag teg. Förlåt så mycket att jag störde!


Instagram @atligatradgarden
Länksamlingen TrädgårdsFägring

fredag 22 februari 2019

Vårens kurser och föreläsningar

Så glad för vårens samarbete med Klockaregårdens trädgårdsbutik & anläggning. Tre kurser i härlig miljö och skön stämning. De står för gofika i pausen och fixar det mesta av det praktiska när det kommer till jord, fröer och sånt som behövs och jag ska göra mitt bästa för att inspirera inför säsongens odlingar. 
För mer info, anmälan, särskilda kostönskemål och frågor se Klockaregården.se eller mejla
info@klockaregarden.se


TOMATKURS


26 mars 17.30-20.00

Lyckas med egna tomater.
Vem älskar inte solvarma tomater, plockade direkt från busken och denna kvällen ska vi riktigt frossa i tomatkunskap från sådd till skörd. Gofika i pausen med provsmakning av min hemmagjorda ketchup.
Vi frösår sommarens tomatfavoriter och lär oss vika papperskrukor i olika storlekar.

Vi startar i Klockaregårdens nyrenoverade butik med föreläsning och förflyttar oss sen till ladugården för det praktiska. 20 platser.


ÖVERLISTA SNIGLARNA


2 april 17.30-20.00
Presentation av en rad olika strategier för att begränsa mördarsniglarna och få prunkande odlingar. Ett knep är sällan nog. Här får du en hel ”verktygslåda” att ta till.
Gofika i pausen.

Plats butiken Klockaregården.



KICKSTARTA ODLINGARNA MED FÖRSÅDD


9 april 17.30-20.00
Vi lär oss bredså, använda pluggbrätten och återanvända förpackningar som såkärl, skola om och avhärda. Vilka fröer passar till vad och vilket system passar dig? Medtag egna diskade mjölk- fil och gräddförpackningar, gamla grönsakstråg för tomater, kiwi, vindruvor, toarullar, glassburkar, bredgottaskar och vad du kommer på. Ta också med en bricka att ställa sådderna på. Övrigt ingår. Gofika i pausen. Goodybag.
Vi samlas i Klockaregårdens ladugård. Gå genom handelsträdgården längst bort till ladugården vid området för träd- och buskar. 20 platser.




SJÄLVFÖRSÖRJANDE I VILLATRÄDGÅRD?


15 april 19.00 Församlingshemmet i Urshult. Öppen föreläsning. Mer info Urshults trädgårdsförening Hur långt kan man dra odlandet i en vanlig villaträdgård? Metoder för att förlänga säsongen. Skapa plats. Få maximal utdelning. En kväll fullspäckad med tips oavsett om man är nybörjare eller gammal odlingsräv.


Väl mött!
Länksamlingen TrädgårdsFägring

fredag 15 februari 2019

Tankar om självhushållning

Självhushållhållare kallare jag mig ibland lite slarvigt och känner mig i gott sällskap när det kommer till odling av grönsaker. De flesta av oss tänker nog på att bara kunna kliva utanför dörren och hämta det man behöver i grönsaksväg i alla fall under sommahalvåret. Gott nog!



Andra menar att självhushållning var nåt man sysslade med på landsbygden för tre, fyra generationer sen. Jag tänker på farmor och farfar som hade hushållsgris, häst och odlade säd, lin och potatis på ett litet "ställe". Om man hade nån ko vet jag minsann inte, men det ystades, slaktades, gammelfarfar spann och farmor vävde handdukar av linet. Bykvinnorna gick samman och gjorde eget potatismjöl. Man eldade med ved, fiskade och farfar ryckte ut med hästen när doktorn behövde skjuts. Det blev lite kontanter i kassan. Självförsörjande kan man tänka, men mycket behövde ändå köpas i Backmans handelsbod med taket fullt av hängande varor och ettöresgodis i glasburkar på köpmansdisken. Inte minst var det säkert väldigt kännbart under krigsåren när socker, kaffe, mjöl, kakao, fotogen och allt möjligt ransonerades. 

Går man ännu längre tillbaka till samlar- och jägarsamhället så var inte ens de självhushållande till hundra procent. Säkert bytte man till sig flinta från trakter med rik tillgång och god kvalité, torkad fisk från kusten och pälshandeln söderut var nog omfattande. Salt, kryddor, örter, vapen, verktyg, smycken, vackra tyger, lockade nog också efter hand. 



Så begreppet självhushållning är relativt. Självhushållningsgrad tycker jag är mycket bättre bergrepp att prata om och den strävar jag ständigt efter att höja. Självklart köper jag saker jag verkligen vill ha, men det handlar ofta om ting som står sig länge både vad det gäller kvalité och mode. Många gånger begagnat dessutom. Det är förvånansvärt mycket man egentligen inte behöver. Teknik för fotografering och kommunikation (som både är arbete och nöje) tillhör tyvärr färskvarorna med tydligt bäst- före-datum och står för den större delen av utgifterna under ett år, till och med mer än hem, hushåll och resor.

Jag tycker det är ganska spännande att utmana mig själv och hushållet att kunna tänja gränserna mot högre självhushållningsgrad varje år. Vi har till exempel solel som täcker hushållsbehovet en stor del av året, egna brunnar och eget reningsverk för avloppsvatten. Vi har inga anställningar utan är våra egna chefer i varsin enskild firma. 
Att planera odlandet så att det inte bara är palsternackor kvar i jordkällaren vid denna tiden på året utan att det fortfarande finns en del att välja på i förråden är en ständig utmaning. Ibland växer nån gröda fantastiskt bra och ibland är missväxten total. I fjol blev till exempel löken helt skövlad av kaniner redan innan midsommar. Att tänka kreativt när det gäller att hitta på nya maträtter när kylen svämmas över av squash eller odla och lära mig många olika sorters kryddor och nya växter att piffa upp vardagsrätterna med, blanda teer för vinterbehovet, samla bär, svamp och örter. Allt sånt är kul och utmanande.



Ibland leker jag med tanken på hur hushållet skulle klara sig vid en total mörkläggning av landet, en omfattande krissituation alltså. Om det inte skulle finnas nån el, ingen värme och inga transporter. Tänk bara att inte kunna handla i matbutiken på flera veckor! Jag antar att bensin och diesel skulle ta slut rätt snart, liksom gasol. Kanske skulle vi klara oss några veckor genom att skrapa ihop skvättar från olika fordon till elverket och laga mat på gasol i husbilen. Sen skulle det handla om öppen eld med ved från skogen som vi skulle släpa hem med mycket möda. Byns hästar skulle få skolas om till dragare och gamla dammiga kärror rotas fram och lagas. 
Matlagningsfett blir nästa bristvara, så stekt mat går bort och grytorna får plockas fram. Det skulle nog bli en helt annan kosthållning med mycket mos och soppor. Ransonering på salt och kryddlandet skulle bli en guldgruva liksom kunskapen om ätligt i naturen och de ätliga perennerna. Mannen skulle få lägga om från nöjesjägare till att anpassa sig efter hushållets behov och när nån lyckats fälla en älg skulle den delas mellan släkt, vänner och grannar. Grannens kor skulle få handmjölkas och alla med fungerande händer skulle bli tvungna att hjälpa till, ändå skulle nog de flesta få barmhärtighetsslaktas.

Redan efter en eller ett par veckor skulle vi åter befinna oss på samlar- och jägarnivå. Så vilka tror vi att vi är egentligen? Invaggade i falsk trygghet, smarta och högstående. Jo pyttsan! 



Efter ett av mina såna tankeexperiment känner jag mig extra tacksam över våra egna brunnar med hyggligt vatten, att det än så länge finns ätlig fisk i sjön och att vi har kunskap om hur man använder ett nät, att jag har ett välfyllt fröförråd och vet hur jag ska samla frö av både morötter, rödbetor och rovor. Att kunskapen om ätligt i naturen är god, att jag har tillgång till mark, en cykel och att jag kan koka soppa på en spik.


Så vart vill jag komma? Egentligen bara ge en tankeställare. Rannsaka mig själv om jag inte kan sträcka mig ännu lite längre i år utan att bli dumsnål. Jo, man kan alltid sträcka sig lite längre och man kan gå ihop och hjälpas åt. Är jag allergisk mot bin kanske jag kan byta till mig honung av grannen. Odlingsmark kan hyras eller lånas. Orkar inte min kropp kanske jag ändå kan bistå yngre med kunskap. Orkar jag inte skörda mina äpplen, kan nån annan få chansen i utbyte mot ett par burkar mos. Vi kan alla göra nåt.

Det blir också så tydligt hur nära vi faktiskt hör ihop med naturen och djurlivet och att ensam sällan är stark.

Att ständigt höja självförsörjningsgraden hör nära ihop med att slita mindre på vårt gemensamma klot, att ha en god känsla i magen och sova gott på natten. Att sluta bry mig skulle vara som att ge upp och sluta leva. 

Hur känner du? Ska du utmana dig själv inom något område i år?

Länksamlingen TrädgårdsFägring HÄR









fredag 8 februari 2019

Minska matsvinnet

Var nyligen på en inspirerande föreläsning med TV-kocken Paul Svensson. Han pratade bland annat om matkvalité och matsvinn i det olika leden producent, handel och konsument. Under inspelningen av TV-serien matsvinnet hade teamet besökt en morotsproducent där man hittade berg av morötter som inte höll måttet, små, krokiga, delad rot, morötter med nån svart prick och så vidare.

Precis så är det när man odlar. Alla morötter blir inte exakt likadana, jämna 20x3 cm som stöpta i form. De kan komma emot en liten sten i jorden och dela sig, frö gror olika, de kan hamna för tätt och se olika ut av en mängd orsaker. Sånt vet vi som nån gång försökt odla själva och det är naturligt och normalt. Det innebär inte att de morötter med med karaktär är sämre på nåt sätt. 

Jag brukar sortera undan de små, konstiga och använda dem först eftersom de stora klarar vinterförvaringen bäst, men ibland blir det ändå en del som inte stått pall för den långa förvaringen.
Vid den här tiden på året brukar jag gå igenom äppel- och rotsaksförråden och sortera bort sånt som är skrumpet eller om nåt skadat kommit med och börjat ruttna.
I höstas skördade mannen de flesta morötterna. I all hast gallrades inte så noga och av nån anledning lades en hög på golvet i jordkällaren i tron att fukten därifrån skulle hålla dem tillräckligt fräscha, men det funkade inte. Sand eller, torv brukar bli bäst.

Att låta mat bli dålig och sen slänga är helt mot min natur, så nu räddar jag de här stackarna.




Först får de ligga i kallt vatten under natten och få spänsten tillbaka så de går att borsta och skala.

Lagrade rotsaker och särskilt morötter som börjat växa det allra minsta tappar snabbt i sötma, därför väljer jag att smakförbättra genom mjölksyrning. Även näringen förbättras genom att bli mer lättåtkomlig och mjölksyrat är superföda för den goda tarmfloran.

Det här receptet funkar på alla möjliga grönsaker. Viktigt att bara använda friska delar och anpassa bitarna efter hur porös grönsaken är. Morötter passar som stavar eller slantar, liksom kålsorternas stjälkar. Blomkål och broccoli i små buketter, gröna bönor hela, men lätt förkokta, gurka i ca 7-10 cm bitar och klyvd på längden.

Man kan mjölksyra direkt på hösten och på så sätt spara maten hela vintern eller mjölksyra efter hand. Man kan göra en mjölksyrning som kylskåpstömning. Det mesta blir gott att blanda med skivad gul lök och två skivade vitlöksklyftor per liter rotsaker. Man kan testa att blanda olika grönsaker efter vad man har tillgång till. 

Mjölksyrade grönsaker

1 kg ekologiska grönsaker varav en gul lök i skivor och 2 klyftor skivad vitlök.
1 liter vatten
35 gram jodfritt salt (cirka två rågade matskedar).

1. Mät upp vatten och salt. Rör då och då så att saltet löser sig.

2. Skölj under tiden, grönsakerna skala, dela och ta bort fula bitar. 

3. Varva lök och grönsaker i en glasbruk med gummiring och bygellås. (Jag har köpt burkar i olika storlekar både på Granngården och Åhléns.)

4. Det är viktigt att hålla alla grönsaker under vattenytan och jag brukar använda mig av en tvåliters fryspåse. Stoppa ner påsen i burken, fyll den med vatten, så mycket som kan få plats, pressa ut luften och knyt ihop påsen så nära vattnet som möjligt. Var noga med att inget av påsen hamnar utanför burken när locket läggs på.

5.Märk burken med beredningsdatum. 

6.Ställ burken på en tallrik i 18-22 grader i 14 dagar. Undvik solsken.

7.Låt grönsakerna eftermogna i kylskåp ytterligare 2 veckor.



En oöppnad burk håller länge, men när man väl gläntat på locket har man 2-4 veckor på sig att äta upp.



Vilket är ditt bästa knep att ta hand om trötta grönsaker och tråkiga kylskåpssnuttar?


 Instagram @atligatradgarden
Länksamligen TrädgårdsFägring HÄR