Insektshotell på köpet

Städning pågår och jag känner mig katastrofalt efter i år. Endast ett äppelträd av sju är beskurna och under brer snabbt lökmattorna ut sig. Även om våren är sen, verkar det som det som växterna har tänkt att ta igen förlorad tid. Det känns som de legat där i jorden och hållit andan till bristningsgränsen och sen far upp som pilar för att få luft och ljus. 

Den vanliga vintergäcken har nästan blommat över.

Den dubbla som kommer betydligt senare är som finast nu.

Påskriset är avklätt och sparat bakom uthuset för att bli klätterstöd till nån av ärtsorterna om en dryg månad eller så.

Knippen av ihåliga fjolårsstjälkar blir insektshotell. I år gjorde jag av sparris, andra år har jag tagit riddarsporre, men allt ihåligt funkar som grövre elefantgräs och bambu. Man tar helt enkelt vad man har. Ihåligheten bör var 5-6 mm i diameter. Jag brukar ta en tretumsspik och göra fri passage i rören, klipper av i 20 -25 cm bitar och buntar ihop med snöre. Paketen hängs upp i träd och buskar, halvsoligt i maghöjd. Jag vill ju ha många pollinerande insekter och liv i trädgården. Risbunten kommer framför allt att tilltala vildbina.

Humledrottningarna har dykt upp. Jag är i full beundran för dessa övervintrande små kämpar (ja, de är förstås rätt stora i förhållande till övriga bin) som klarat sig och nu systematisk samlar energi från blomma till blomma för att starta upp ett nytt samhälle och lämna stafettpinnen vidare. Hur gör man för att inte frysa ihjäl när det är djup tjäle och nära -20 grader? 
Jag försöker hjälpa de stackare som förirrar sig in i växthuset. Hur kan det vara att de hittar in och inte kan ta samma väg tillbaka ut. Nåt i programmeringen om att hela tiden finna nya områden för mattillgång eller vad? Spännande med humlor och bin. Det finns hur mycket som helst att lära sig.

 Allt gott

--//--

Fler trädgårds- och odlingslänkar hos TrädgårdsFägring. Klicka HÄR

Gyllene söt

Gyllene och söt är min favoritsockerärt 'Golden Sweet' som nyss börjat blomma i lila. Innan man vet ordet av är blomman utbytt mot en tjusigt gul ärtskida. Jag äter så många jag orkar, lätt ångade med krispet kvar och en klick smör...mmmmm...gott! Resten hamnar i frysen. Hur noggrant man än plockar är det alltid nån skida som gömmer sig under ett blad och får fullt utvecklade ärtor. Givetvis kan man sprita skidorna och äta ärtorna, men jag brukar spara dom till nästa års utsäde. Tur är det, för jag har inte sett just denna ärtan till försäljning mer än en gång hos Impecta. Den ska härstamma från Indien och vara ovanlig. Jag är jätteglad för den.

Just denna sockerärtan växer i tre zinklådor som bildar södervägg i Arbetsrummet. Spaljéerna har Mannen svetsat av armeringsmattor. Mot norr delar två lådor med hostor av. Fick nyligen en gigantisk planta som skulle slängas. Jag har ju verkligt svårt för att slänga växter och brukar försöka rädda det som går, ta vara på fröplantor, dela och kruka upp. Rätt som det är behövs de nån annanstans i trädgården eller får de följa med på växtmarknad när de vuxit till sig.

Från andra hållet ser det ut så här. Arbetsrummet är nästan dolt av grönskan.

Genom rummet går en gång av betongplattor som tidigare legat på ett annat ställe i trädgården. De kommer  sannolikt från en litet cementgjuteri som fanns i grannbyn på 1950-talet. Det känns gott att återknyta till trakten och första ägaren av trädgården. Narv och gräs i fogarna är jag inte så känslig för och lite alger och mossa känns mest som trevlig patina.

I Arbetsrummet ett planteringsbord från vår lokala handelsträdgård som rensade upp och sålde av i samband med ägarbyte. Växter står på tur att krukas upp under hela sommaren.

Var jag än är i trädgården prasslar det och rör det sig i buskarna. Antingen är det silkeshönsen som håller sig nära inpå i hopp om att en fet daggmask ska dyka upp eller är det nån av katterna. Idag var det Ture på väg ner från en lönn i skogen.

På tur att börja blomma står blomsterbönan som har fått ett torn i Mosterhörnan att klättra i.

Ha det fint!