Lööve löv

Vad vore hösten utan alla färgsprakande, härligt prasslande löv. Jag blir som barn på nytt, vill dyka  i lövhögar, sparka och kasta upp lövmoln i luften, göra kransar och buketter. Lööve Löv!

Lönnlöv, höstaster, fröställningar av vit anisisop och rödfibblor som bjuder på en andra blomning. Paradisäpplen på loppisfat.

 

Man plockar in och plockar in, men ändå hittas glömda saker här och där.

Här går hösten mest i gult och så snart bladen trillat ner tenderar de att bli bruna, men letar man lite går det att få ihop en färgsprakande samling.

Lövkrans ett måste. Viker man bladen längs med skaftet rullar de inte ihop sig lika lätt när de torkar.

Så vill jag passa på att tacka för alla trevliga kommentarer. Blir så glad över att ni tittar in och tar er tid med att säga några ord.

Tuff till tusen

Förra hösten tänkte jag föröka kärleksörten genom sticklingar. Den rotar sig så lätt till och med i blomning. Plockade en bukett och lade i växthuset för att sätta sen. Jag ni vet väl hur det kan bli med sen... Växthuset städades och kärleksörten låg kvar. Den blev faktiskt liggandes hela vintern.

I mars flyttade de första sådderna ut och jag hittar det som var kvar av kärleksörten. En förtorkad liten hög med små skott. Vilken överlevare, vilken kämparglöd, kände mig nästan rörd. 

Klart de skulle få en chans. Lade helt enkelt de torra pinnarna i en grund kruka med mestadels sand...

Och nu ser de ut så här. Ska kruka upp dem var för sig så de får lite mer näring. Fascinerande med sådan växtkraft, men om allt vore lika lättodlat försvann nog en del av tjusningen med trädgård. Det är kul med utmaningar också.

Ha det så gott

Det gnager...

Jag önskar att min blogg ska vara en oas i vardagen, ett soligt ställe att slinka in till för några minuters trädgårds-må-bra. Ibland drar dock mörka moln förbi och ögonen öppnas för en annan verklighet.

Tycker mycket om höstaster både som perenn och säsongsväxt i urnor och arrangemang, gärna de där som bara är 20-25 cm höga och finns i alla upptänkliga nyanser i handeln. I år blev det tre vinröda plantor.

- De är väl perenna, frågade jag för säkerhets skull torghandlaren. Man vet ju aldrig vad förädlarna och importörerna hittar på.
- Jadå, men de blir förstås högre till nästa år.
- Eh, jaha. Hur då? Är de besprutade menar du?
- Javisst, det är de. Normal höjd är nog ca 50-60 cm.

Var så inställd på att handla just aster, låst i mitt tänkande, så jag köpte mina plantor, men insikten och obehaget går inte att vifta bort. Det gnager. Blir ju dessutom påmind varenda gång jag passerar cykeln med planteringen i korgen. Andra liknande minnen dyker upp.

Inför en jul för ett antal år sen läste jag en artikel om julstjärnor, också de besprutade för att stanna i växten. vill minnas att det var ett hormonpreparat och det var testat på apor. Mår lite illa när jag tänker på detta och handlar inte julstjärnor sen dess.
Tyvärr finns det gott om miniväxter på marknaden, väldigt söta, billiga, slinker lätt ner i korgen, men nån betalar priset. Oftast naturen, djuren, vår hälsa. Problemet är att ingen inte vet hur lite gift här och lite hormoner där påverkar i långa loppet och dessutom tillkommer cocktaileffekten. Vad händer i våra kroppar och i naturen när ett par hundra ämnen blandas? Visserligen var för sig bara lite grand skadliga men ingen vet hur kraftfulla de blir tillsammans.

Älskar blommor, älskar växter och vill såklart ha det fint i urnor och byttor, men jag älskar också naturen , livet och klotet vi lever på. Vill inte bidra till att förgifta omgivningen och plåga försöksdjur. Blödig, softis, kalla mig vad ni vill, men jag känner mig som en del av naturen och förgiftar jag omgivningen så förgiftar jag också mig själv.

Kommer fortsättningsvis att försöka göra mina arrangemang med hjälp av det som finns i trädgården i möjligaste mån. Önskar att någon odlare kunde erbjuda ekologiska lökar och säsongsväxter. Skulle nog kosta på mig även om det blev färre plantor. 

Här är några av mina höstastrar som i flera fall tyvärr börjat som miniplantor.

Senaste olycksaliga inköpet

 

 Kram

Levande växttapet

Höstar i trädgården, men det går sakta, känns motigt, tiden vill inte räcka till... känns väl igen skulle jag gissa, men växthuset är i alla fall uppröjt, bara skurningen återstår och tomaterna har fått flytta in i köket. 
Förr lade jag dem mörkt för att eftermogna, men tycker det blir bättre resultat av att ta in hela plantan och hänga upp och ner, bättre smak på tomaterna och inga trycksår. Dessutom får jag ju levande växttapet ett tag, inte att förakta. 
De minsta kommer inte att mogna, men ibland lägger jag in småttingarna i sötsur kryddlag. Passar bäst till husmanskost med kött, men även till svamppaté och vegetariska biffar.

Inlagda gröna tomater

1 kg gröna tomater, jämnstora

salt

Lag

1 dl ättikssyra

4 dl vatten

4 dl strösocker

10 kryddnejlikor

1 bit hel kanel

Pricka tomaterna med en vass tandpetare eller provsticka. Koka i lättsaltat vatten tills de är så gott som mjuka. Lägg över i skål. Koka upp lagen. Häll den kokande lagen över tomaterna. Låt stå till nästa dag. Sila. Koka upp lagen på nytt. Skumma väl. Låt kallna. Lägg tomaterna i väl rengjorda glasburkar och häll över lagen.

Och min vita bolltistel har fått en mössa av tyllgardin...

Tänkte nämligen samla in fröna och försöka dra upp några nya plantor för den jag har växer rysligt långsamt.

Plantan inköptes på Linnés Råshult utanför Älmhult för fem år sedan. Därefter har den varit försvunnen två år, men dök sen upp igen till min stora glädje. Mer än en stängel har det dock inte blivit nån gång. Plantan blir inte heller så hög, bara ca 50-60 cm...

Till skillnad från den blå som blir manshög, sprider sig med både frö och rotskott och är nästan omöjlig att bli av med när man väl har den, men här gillas den just för att den tål tuffa tag och drar mängder av insekter.

Ha det gott vänner

Torn med tupp

Lökarna är på väg ner. I år satsade jag hårt på att köpa fler av de jag var nöjd med i våras. Plockade fram mina månadsbilder som jag skrev ut i A4-format i våras och passade på att rita in var de nya lökarna skulle fyllas i medan bilden så att säga var aktuell. På en av bilderna under häggmispeln hade jag skrivit: "Köpa så många iris jag har råd med".  Jag menade nog att det inte kan bli för många. Allt är ju relativt, men några hundra blev det i alla fall. Förväntar mig ett blått hav till sommaren med ljusare inslag.

Trots månadsbilder och skisser tycker jag det kan vara svårt att pricka in lökarna rätt om det blir större ytor och det redan finns massor satt. Några har bland annat av den anledningen hamnat i krukor, spannar och zinklådor. De kommer att planteras ut när de blommat över och får avmogna på plats.

TuppeNuppe balanserar snällt på en alldeles för liten kruka. Han fick faktiskt hjälp med att komma upp för jag tyckte det fattades nåt på toppen. Annars gillar tuppar att ha utsikt och väljer gärna en hög punkt i trädgården som något av de stora flyttblocken eller smultronkullen. 
Just nu är han en sorglig syn med bara två stjärfjädrar kvar på rumpan, vilket beror på att han ruggar, alltså byter fjädrar. Det sker en gång om året och det blir hela utseendet tufsigt och yrvaket.

Nej, det blev inte en ända tulpan i krukorna, bara narcisser. Däremot har jag planterat många botaniska tulpaner direkt på plats, fast de räknas väl knappast. Får njuta av era bilder istället så småningom.
Sen undrar jag vad jag tänkte på när jag beställde 'Cha Cha' med orange trumpet... Hoppas jag gillar dem bättre när de kommer upp.

I den minsta lilla krukan som tuppen står på hamnade pärlhyacint 'Muscari' och de ska få en väl utvald plats så småningom när jag ser var de bäst kommer till sin rätt. Hoppas de sprider sig.

Ha det så bra i veckan

Sitta i klistret

Ja, det tänkte jag att frostfjärilen skulle göra, för i år fick jag upp limringarna runt äppelträden i tid. Dessutom fick stammar och grenar sig en rejäl och välbehövlig rengöring i våras med högtryckstvätt och stålborste. 

Träden är gamla, mellan 50 och 60 år och har varit försummade länge. Allt går inte att rätta till, men mycket gammal bark och mossa där ohyran kan frodas är nu borta i alla fall. Ytan är slätare och limringarna lättare att fästa utan att det blir springor under där frostfjärilen kan krypa mellan.
Den håller nämligen till i gräsmattan och första frostnatten kryper honan upp längs stammen och lägger sina ägg i grenveck och sprickor i barken. Larverna sätter sen glupskt i sig de späda bladen. En hel del andra krypande insekter fastnar också på gott och ont.
I februari bör man enligt tillverkaren sätta upp en ny remsa ovanför den gamla för att fånga upp de ägg som kläckts under den gamla remsan.... då får jag prova det i år.

Har sju träd att pyssla om. Det har dock aldrig hänt att alla gett kanonskörd samtidigt så vi brukar få användning för det som blir.

Just detta trädet står utanför köksfönstret och är mitt hjärteträd. Här hamnar mina dörrhjärtan när de gjort sitt. Pinnar och mossa är favortimaterial. 

 Ha det gott alla hjärtliga trädgårdsvänner