Ses vi?

Nu är det gjort, alltså anmälan till Drömrundan. 

Har ett par år funderat på att delta men det är mycket som ska stämma. Varje gång jag får förfrågan om besök, att det kommer på tal att visa upp trädgården kommer de där kritiska glasögonen på och jag ser nästan bara allt som behöver åtgärdas och ofärdiga projekt. Det är som ett plötsligt uppvaknande till den krassa verkligheten för i mitt huvud har jag mest ljuvliga trädgårdsvisioner, perfekta växtkombos och drömmar om frodig grönska.

Men nu resonerar jag som så att jag förmodligen aldrig kommer att bli färdig i trädgården. Det finns alltid nåt som måste renoveras eller underhållas och idéerna i huvudet pockar på och vill ut. Det kommer sannolikt fortsätta att finnas stökiga hörnor och pågående projekt. Ofta projekt som vi inte färdar på en säsong. Prioriterar grönsaksodlandet och får väl också erkänna att det är så mycket roligare att skapa och förverkliga än att bara ta hand om det som finns, även om ogräsrensing är en paradgren. Det kommer aldrig att bli den där perfekta finishen och hönsen kommer alltid att gräva gropar i gräsmattan och sprätta runt jorden i rabatterna.

Jag tänker också på hur roligt det är att besöka andras trädgårdar, att kanske få nån idé att göra om till sin egen eller ibland bara för att se nåt annat. Särskilt roligt är det de gånger man få uppleva en blogg i verkliga livet. Få grepp om hur saker i trädgården förhåller sig till varandra, trädgårdens storlek och omgivningarna och inte minst att träffa bloggkompisar.

Så jag lägger helt enkelt Jante på hyllan och hoppas att många blogg- och instagramföljare kommer och hälsar på. Det skulle vara så kul att träffas irl. Givetvis vill jag gärna träffa alla andra också.
Håller tummarna för hyggligt väder. Plockar fram mina handgjorda bohemkort, det kommer att finnas möjlighet till fika och en del mormorsväxter och plantor till försäljning. Först till kvarn...

Drömrundan är en sammanslutning av ca 40 besöksmål, små butiker, trädgårdar, loppisar, caféer och andra upplevelser på landsbygden i Småland som samarbetar om öppettider och annonsering. Tanken är att man ska kunna lägga upp sin egen rutt med hjälp av kartor och info på hemsidan Drömrundan
Eftersom jag är lite sen med min anmälan finns Rost och rädisors trädgård inte med i broschyren utan bara under fliken Medverkande, men det går bra att skriva ut presentationen.

 GPS: 56.866992, 14.545114, Anette Brunsell, Benestad Solhem 34290 Alvesta, tel 070-2071120, anette.brunsell@gmail.com

Välkommen den 27-28 maj kl 10-17

Kryddor året runt

Här lagas det mat varje dag. Fort och enkelt ska det gå dessutom, men färska kryddor lyfter verkligen den enklaste vardagsmat. Upp med en burk persilja, fryst från i somras och sen toppas basilikaplantorna. Vitlök från egna flätan, plus solrosfrökärnor, riven parmesan, olja/pastavatten, salt och peppar. Tar bara några minuter medan pastan kokar och vips har man en egen pesto. Ofta blir det mer än vad som går åt. Brukar hälla resten på senapsglas med lock och täcka peston med ett lager olja som förhindrar att såsen mörknar. Pesto passar ju till så mycket och jag älskar när det finns rester till kvällen nästa dag.

Det känns lyxigt att ha färska kryddor på fönsterbrädan, men man vänjer sig fort och blir bortskämd. Det ska bara finnas. Jag sår i omgångar året runt. När jag börjar äta av en omgång är det lagom att så två krukor igen. De hinner precis växa till sig innan de gamla plantorna blir tråkiga. Medan många krukväxter far illa ovanför elementet, älskar basilikan värmen. Törsten är därefter. Ibland sätter jag helt enkelt krukorna i djupa tallrikar som är lätta att fylla på och plantorna kan suga hur mycket de vill, men det tar lite mer plats och det har varit trångt om utrymmet ett tag.

Körvel är en annan favoritkrydda, smakar lite lakrits och är toppengod klippt över morotssoppan. I min matbutik ingår den inte i dagliga kryddsortimentet utan måste beställas. Den är så känslig för kyla att butiken har svårt att lagra den och de gånger jag specialbeställt på vintern har den fått köldskador och blivit svart trots väl inpackning i blomsterpåse, men på fönsterhyllan i värmen trivs den. Dessutom gillar jag det skira bladverket särskilt när morgonsolen prickar in sig på köket. Enda nackdelen skulle väl vara att den lätt får ohyra när den kommer upp i storlek, men oftast har den gått åt långt innan dess.

När den riktiga värmen kommer utomhus får plantorna flytta ut successivt. Liksom andra varelser blir de solbrända och får vita fläckar på bladen om övergången går för snabbt, så jag brukar börja med att sätta dem i vandrande skugga eller i växthuset när jag vet att de ska bli mulet några dagar. Basilikan trivs bäst längst in och högt upp i det lilla växthuset, där det är varmast.

Nån som känner igen ytterkrukorna... Nummer ett av magasinet Retroklassiker har Upsala-Ekeby tema, där de flesta ytterkrukor tillverkades under 1950-talet. Fyra härliga uppslag för den som vill göra en nostalgisk djupdykning. Den vänstra med basilika dock från Gabriel, Timmernabben.

Allt gott

Kylan

Måste erkänna att jag inte tog senaste veckans kyla riktigt på allvar från början och lämnade det som redan flyttat ut kvar utomhus, men när frostmorgnarna fortsätter att hänga i och termometern visar -7°C börjar jag dra öronen åt mig.

 

Somligt går det ingen nöd på alls. Tomater, klockrankor, pelargoner, gurkor och annat smått och gott, frodas i stora växthuset där jag håller minst 15°C med hjälp av vedeldad golvvärme och värmefläkt med termostat. Så fort solen tittar fram stiger temperaturen och takluckorna öppnas automatiskt. Det är en fröjd att gå runt och vattna i värmen med lite radio i bakgrunden, dra in dofterna av fuktig jord och grönska medan det haglar och blåser utanför.

Agaven som inte fick plats i växthuset längre är dock förvisad till kylan. De hann i alla fall stå ute ett tag och vänja sig innan det blev kallare och lär tåla en del, men hur mycket och hur länge?

De flesta grönsaker driver jag lite stilla i lilla växthuset och det mesta var redan avhärdat dvs har fått flytta ut dagtid och in igen på natten för att vänja sig vid svalare väder, men senaste veckan har de helt enkelt fått stanna inne och klarat sig fint. Bara att få tag över huvud gör ett par grader.

Ju mindre växthus, desto svårare att hålla jämn temperatur. Uppvärmningen går snabbare, liksom avkylningen. För att jämna ut skillnaderna något har jag fyllt ett par vattenkannor och två zinkbyttor med vatten som fungerar som värmereservoarer. 
Om du tycker marken ser konstig ut beror det på att vi grävt ur för att byta jord.

Det som inte klarar sig så bra är gyllenlacken som ändå var avhärdad och vad jag förstår ska tåla nån minusgrad. Den har helt enkelt fått en nära-döden-upplevelse och blivit röd. Det är övervintrande plantor och vi var inte kompisar i fjol heller. Efter den här pärsen kommen de nog inte att blomma förrän långt in på sommaren. Får se hur envis jag är med dem. Ett nyinköpt fotblad, tobaksplantor och Linnétagetes har också frusit. 

Kylan fortsätter och nu har jag flyttat allt i mittgången och satt tillbaka elfläkten med termostat längst in.
Läxan till nästa år är att driva de känsliga sommarblommorna i stora växthuset där jag är noggrannare med att hålla varmt.

Hur går det för dig?

Allt gott

Tronskifte i hönsgården

I hönsgården har det blivit tronskifte. En liten kaxig typ som fått namnet Houdini efter den historiske och legendariske utbrytarkungen Harry Houdini 1874-1926.
Uppfödaren berättade att han som tredje tupp hos dem inte skulle få vara kvar, men eftersom han rymde fick han behålla livet. När jag kom och skulle flytta över honom till min transportbur lyckades han också bryta sig ut så namnet är välförtjänt.

De tre första dygnet i nya hönshuset fick alla stanna inomhus för att bekanta sig. Efter en vecka sov tuppen fortfarande på golvet medan pullorna som vanligt satt snyggt uppradade på pinnen. Det var ett fasligt liv därinne på dagarna i ända när Houdini kuckelikuade högt och ljudligt och nästan skrämde slaget på tjejerna i sin iver att kolla, dubbelkolla och trippelkolla att verkligen ingen annan tupp fanns i området. Ingen kuckelikuade tillbaka. Han hade äntligen ett helt eget revir och egna hönor. 

Inne på andra veckan hade han plötsligt fått flytta upp på pinnen mellan Lilla Stumpan och Pia Fia. Varje kväll satt de i samma ordning på pinnen.
När jag tittade in häromkvällen hade det hänt nåt igen. Lilla Stumpan, tuppen och Pia Fia på sina vanliga platser medan de andra tjejerna valt att sova nedanför tätt formade runt dem som en stor fjäderklump av sovande hönor. Har aldrig sett nåt liknande. Han har helt enkelt charmat in sig riktigt ordentligt. Alla vill sova bredvid Houdini.

Idag när de fick lunch kastade jag ut brödsmulor på ett annat ställe i trädgården för att slippa den tråkiga bakgrunden av pallkragar som det hade blivit annars. Av gammal vana sprang gammelhönan Astrid och ett par till mot pallkragarna när jag pullade på dem, medan Houdini med sina två första älsklingar snabbt snappade upp att maten idag serverades på andra sidan stenblocket.

Önskar Glad Påsk med Lilla Stumpans fluffrumpa bland lungört och julrosor och den som undrar hur det går med rabatten, så kan jag meddela att denna kombon inte är för pedanter och växter man är rädd om. Å andra sidan tror jag hönsen sätter i sig ansenliga mängder snigelägg.

Allt gott

Inköp

Nej, jag avlade inga löften om att inte handla på Trädgårdsmässan i Älvsjö. Tvärtom har jag en liten önskelista i bakhuvudet och en del planteringsplatser uttänkta, som t.ex. för tre träd. En skyddad plats kommer att gå till ett mullbärsträd. Jag vill ha ett som är stort från början och de verkar inte lätta att hitta. 

En manchurisk valnöt modell större är beställd från Blomqvists i Finland. Ännu vet man inte om den klarat vintern där, men hoppas. Det är ett träd som blir stort som en ek och även brer ut sig, egentligen inget för en villaträdgård men jag har frigjort en bra plats.

På mässan hittade jag en vit körsbärsbuske 'Snövit' som bara blir 2-3 meter hög och går till zon V. Helt klart en fördel att man når att plocka bären och att få ha dem ifred för fåglarna som inte bryr sig om vita bär. De här låga buskkörsbären finns i två röda varianter också om man önskar mer traditionella bär.

Fann sparrisrötter till mitt nya land. De här kommer jag att kunna ta nån sparris av om två-tre år, medan de jag sått själv i år kommer att behöva ännu längre tid på sig. Sparris har både hon- och hanplantor och honplantorna som blommar ger lite mindre. De bläckfiskliknande rötterna ska alla vara hanar. Mina frösådda kommer jag att få sortera när de blir stora nog för att blomma. För jag vill ju maxa skörden på det utrymme jag har. Hoppas nu bara de inte är allt för känsliga för uttorkning i detta skedet.

Fick ett fikonträd för drygt 30 år sen som jag slängde för det luktade urin. Vad jag ångrar mig nu och tänk så stort det hade varit. Nu börjar jag på ny kula och i växthuset kan det få lukta lite om det vill.

Fotblad Dysosma 'Spotty Dotty', Svartbräken Asplenium trichomanes 'Cristatum', Ceterach officinarum, Botanisk tulpan Trulipa humilis 'Lilliput'

 Botaniska tulpaner står alltid på önskelistan även om jag inte brukar köpa blommande och så hittade jag små vintergröna ormbunkar som förhoppningsvis ska trivas i de rätt stora springorna på den nybyggda trappan vid växthuset i alla fall Ceterach officinarum.

Så gick det  inte att motså den lilla Australiska vildpelargonen. 

För att inte tala om P. cotyledonis, pelargon som suckulent, vildart. Passar mig perfekt. Titta bara på den läckra tioåringen som ser ut som en kaktus. Ska ej beskäras utan får det här utseendet naturligt. Bladen kommer efter hand och blommorna blir helt vita, fast jag fick nöja mig med den lilla plantan till höger.

Årets pelargon är också helt i min smak. En vit rosenknoppsvariant som heter 'Kronprinsesse Mary'. En till mig och en till hönsvakten.

Sist, men inte minst en Amerikansk linnéa som nu får bli smålänning i nya surjordspartiet.

Allt gott

Trädgårdsmässan man kommer att minnas

Utryckningssirenerna närmar sig snabbt bakifrån och turistbussen framför hittar på nåt märkligt sätt nån meter att köra åt sidan på. Vi trycker ut husbilen också och på nåt mirakulöst sätt har det bildats en tredje fil där ambulansen snabbt tar sig in mot Johanneshov och centrum. Det är som att vägen delar sig lika fort som fordonet rusar fram. Bakom sluter sig rännan lika fort.Det är fredag eftermiddag. Vi är på väg från trädgårdsmässan i Älvsjö mot Globen för att åka bokad SkyView-tur, den där genomskinliga gondolen som går utanpå Globen, inställda på makalös utsikt och svindelsug i magen. 
Adrenalinpåslag av helt annan anledning skulle det bli det närmaste timmarna när vi försöker ta oss fram genom en stad med trafikkaos till följd av attentatet.

Vid Globen överraskades vi av att torget låg nästan öde så när som på några poliser och väktare som sett till att allt utrymts. Kvar var en äldre man med rollator som högljutt meddelade sin irritation över att allt var stängt samtidigt som han kutryggig linkade fram. Hur han skulle ta sig hem nu när kollektivtrafiken var inställd såg jag som ett större problem, men den informationen hade han tydligen inte fått eller den hade inte sjunkit in. SkyView-attraktionen var förstås också stängd.

Ut i rusningstrafiken igen med ständigt nya vittnesmål på lokalradion om nuläget och från drabbade som befunnit sig i händelsernas centrum på Drottninggatan, spekulationer om att det även skett ett dåd på Fridhemsplan. Att radion gick ut med en strid ström obekräftade uppgifter där några som tex om Fridhemsplan visade sig vara helt felaktiga, störde mig verkligen, men sakta började omfattningen av dådet sjunka in och av allt som det dragit med sig.

Vi som från början inte känt oss berörda befann oss plötsligt mitt i en utrymning av en miljonstad. Herregud hur gick det här till! Snacka om otur, när man bara är i stan en gång om året. Bussar passerade med skylten Ej i trafik, tunnelbanan stängd och trottoarerna fyllda av människor med ryggsäck på väg hem i ett lämmeltåg. Stillastående köer, ungdomar som hittade nån bekant och sprang ut bland alla bilarna för att få lift hem, igensatta övergångsställen, en grön udda personbil som uppenbarligen panikstannat mitt på genomfartsleden mot Årsta för att låta sin passagerare, en mansperson av utländsk härkomst pinka.  Han verkade tydligt påverkad men träffade skarven mellan två betongblock i det provisoriska räcket med förvånadsvärd precision. 

Var befann sig bonusdottern. Hade hon tagit sig hem?


Fler utryckningsfordon som lyckades klämma sig fram. Totalt väjde vi tio gånger på sex kilometer. Sträckan som enligt gps borde tagit 16 minuter under normala förhållanden tog drygt två timmar. 
Det blev gott om tid att kolla flödet på instagram och lägga ut några filmer från kaoset.
Det dröjde inte länge förrän kommentarer började strömma in från olika delar av världen. En följare från Kanada meddelade att de redan hört om attentatet, en annan från Frankrike sa att hon visste hur det kändes och att vi måste hålla ihop. Där kom tårarna. En instagramvän från Minnesota sa att de bad för oss och för Sverige. Många önskade oss en säker tur hem. Bara nån timme efter dådet dök det upp ett gulblått hjärta av vårstjärnor och svalört från Danmark och flera gulblå buketter. Man tänker kanske att en hälsning, eller en simpel bild i all sin enkelhet inte har nån betydelse, men inget kan vara mer fel. Blir tjock i halsen och tårögd när jag tänker på den här stunden och all kärlek som strömmade mot Sverige och mot oss där vi satt på helspänn i trafikstockningen. Vi har kört i Stockholms fredagsrusning flera gånger tidigare, men det här var nåt annat.

Hälsningar, böner och bilder, tecken på att vi bryr oss, de goda krafterna håller ihop. Kärleken och omtanken om varandra segrar över ondska och psykisk sjukdom. För den som begår ett sånt här dåd kan väl ändå inte vara frisk. Jag tänker att det måste begås av en paranoid människa i psykos. Att nån vid sina sinnen skulle vilja skada andra känns ju helt ogreppbart.

Samtidigt känner jag mig stolt att leva i ett land där man agerar snabbt och beredskapen fungerar, för så kändes det. En trygghet i att alla verkade veta vad de skulle göra. 

Tankarna går till de som förlorat nära och kära och de som befann sig i händelsernas centrum. Nu hoppas jag de får all krishjälp de behöver. Sänder all kärlek till Stockholm och hoppas detta är nåt vi aldrig behöver uppleva igen.

Egentligen hade jag tänkt visa bilder från trädgårdsmässan idag, men jag visar istället några trevliga inköp i nästa inlägg.

Det första gröna - tänja gränser

Det större växthuset har gett nya odlingsmöjligheter eftersom vi hållit det frostfritt hela vintern med vedeldad golvvärme och bubbelplasttält, men har man ett inglasat utrymme funkar det ju minst lika bra om man vill hålla sig med färskt grönt hela vintern, vår- och försommar.

 Röda och vita rädisor

Zonknäckeri
Jag är varm förespråkare av att äta efter säsong, men om möjligheten till färskt grönt finns utan större ansträngning eller kostnad, utan att importera från andra delar av världen och dessutom alldeles giftfritt så är jag inte den som är den. Det sätter guldkant på tillvaron att tassa ut och plocka lite fräscht eget grönt när man behöver och särskilt på vintern och vårvintern.  Det är också kul att tänja på gränserna och se var man hamnar. Lite av samma lycka som zonknäckeri ger när det gäller andra växter.

  

 Tat soi och pak choi för woklunch

Odla i back 
Det finns olika sätt att gå tillväga.  Det mesta av det vi äter av nu sådde jag i januari i backar. Bäst gillar jag djupa brödbackar av gallerplast som jag klär med dagstidningar och fyller med näringsrik jord. Där hamnar förgrodda plantor, men det går förstås att direktså också. Fördelen med att förgo är att plantorna då startar inomhus och får en snabbstart, för att sen succesivt vänja sig vid lite svalare miljö via belysning i garaget och sen växthuset. Att ta in hela stora backar skulle ta för mycket plats.
Om jag direktsått på plats hade det tagit ytterligare nån månad innan det gått att börja skörda.
Jag har också satt rädisor i en SAMLA-box från IKEA, förgrodda i pluggbrätte. Boxen har fått hål i botten. Det är viktigt annars blir det lätt för blött och möglar, eller för torrt om man håller igen.

Här har pak choi, spenat, rucola, vattenkrasse, ekbladssallat, och några morötter fått flytta ut i den lilla ouppvärmda växthuset. Nackdelen är att jag får bära ut de jag inte vill ska växa för fort de dagar solen står på.

Ett par backar fick plats i en kallbänk, där jag enkelt bara lyfter av locket dagtid. I tunneln övervintrad mangold.

När man odlar i ett relativt svalt utrymme håller sig backarna fuktiga rätt länge. Jag har vattnat cirka en gång i veckan eller i alla fall tittat till dem. Det går ju snabbt när man ändå är där och norpar några blad.

Alla växter lämpar sig inte att så, så här i januari, utan jag har satsat på de som tål lite svalare miljö eller rent av gillar svalt lite extra.

Att låna in perenner
Rucolaplantan tillhör de växter som kan vara gröna hela vintrar i södra Sverige, men i och med att den fick flytta in i höstas, började den dessutom växa när ljuset kom i januari. Att vi nästan skövlat den flera gånger de senaste månaderna märks knappt. Det har blivit både pesto, sallader och pizzatopping.
Detta är den perenna varianten som egentligen heter Sandsenap (Diplotaxis tenuifolia.) Det finns också en ettårig variant i handeln. Rucola eller Ruccola är det italienska namnet och handelsnamnet.

Varmbänken

Här börjar nu morötter, rödbetor och svartrot titta upp...

...och i mitten förgrodda sallatsplantor, tatsoi och salladslök.


Tidiga ätliga växter ute 
Fleråriga ätliga perenner är nåt jag kommer att satsa på ännu mer och särskilt bladgrönsaker. Är så glad för Spenatskräppan (Rumex patientia) som till och med är tidigare än nässlorna och används som vanlig spenat och gräslöken passar så bra till. 
Dessutom har hönorna värpt som bara den ett bra tag och plötsligt har man helt härodlade rätter hur enkelt som helst. Spenatsoppa eller nässelsoppa med egna små äggöar toppade med gräslök eller en spenatomelett med gräslök, rädisor och sallad.

Allt gott