lördag 23 september 2017

Hönan som blev långbent

I våras behövde jag ny silkestupp. Letade med ljus och lykta inom femton mils radie, för det är få som har möjlighet att spara vuxna tuppar under vintern. Till slut hittade jag Houdini, tuppen som fått vara kvar för han rymde när han skulle slaktas. Han har verkligen skött sina uppgifter exemplariskt. Stöttar sina hönor och främst alfahönan Astrid i allt, befruktar varje nytt ägg så snart det gamla är lagt, hjälper till att leta mat och äter själv sist, spanar efter inkräktare, håller sällskap när Astrid ruvar och bråkar inte. Det är bara ett litet problem och det är just att han är liten. Bara hälften så stor som han borde. 
När köpet var klart sa säljaren sådär i förbifarten, att det kan vara lite dvärgsilke i honom, men han är ung och kommer fortsätta att växa. Utmattad efter allt letande och överrumplad tog jag ändå stackaren och åkte hem. Han sköter som sagt sina uppgifter perfekt och är så grann, men jag vill hålla flocken rasren.





På fjäderfäutställning inköptes därför en röd tupp. Alla fåglarna i buren hade olika storlekar så det var svårt att avgöra könen. Enklare när man ser en hel kull samtidigt. Jag kunde inte heller motstå en liten vit som jag gissade och hoppades skulle kunna bli en höna. De har i sommar fått heta Vit och Röd och håller ihop som ler- och långhalm. Sen tidigare har jag också Svart, men han är kvar på nåder eftersom eftersom flocken tenderar att bli helsvart. Det verkar vara en dominant färg.




Jag ser ju hönsen varje dag och många gånger om dagen oftast, ändå verkade det som om Vit plötsligt blivit misstänkt långbent bara under natten, långbent som en tupp! Ånej! Det var ju detta som inte fick hända.







Nu har jag alltså fyra, snälla, fina tuppar. Normalt får de vandra vidare så snart jag kan avgöra kön för det blir bråk när alfatuppen känner sig hotad. När tonåringarna hest börjar testa sina stämmor, börjar det galas ikapp så både jag och grannarna far illa och kan man inte vinna galkampen slutar det med slagsmål och att alfatuppen försöker jaga iväg de andra från flocken. Inget av detta har hittills hänt i sommar trots att de är fyra, därför är de kvar. De yngre har haft vett att hålla näbben och Houdini verkar inte känna sig hotad än så länge.

Ändå måste ett val komma till skott. Om ett under sker går det kanske att hålla dem även i vinter. Ynglingarna får förstås inte sitta på samma pinnar som alfatupp och höns men tillåts ändå sova lugnt i hönshuset. Till våren blir det lättare att hitta nya hem, för nu känner vi varandra för väl för att tänka på slakt.



Valet står alltså mellan vännerna Vit och Röd. Båda är friska och det är länge sen jag hade de färgerna. Röd är lite försiktig av sig och litar mycket på Vit för att hitta mat.
Vit däremot är den tamaste kycklingen jag haft på länge. Är först fram när det vankas bröd ur handen eller jag öppnar garagedörren där den magiska matpåsen förvaras. Det är också nåt med utseende på Vits ögon som skvallrar om näringsbrist under uppväxten. Det får mig också att fundera lite över om han kanske varit sjuk som liten, haft svårt att få i sig tillräckligt med mat av nån anledning, alltid varit hungrig och därav blivit tamare. De kommer från samma uppfödare. Supertama höns är och andra sidan väldigt trevligt, men man vill inte föra eventuella sjukdomsgener vidare.

Ett beslut måste tas, men jag skjuter på det tills de börjar gala ikapp och håller tummarna för att det dröjer.


 Allt gott


23 kommentarer:

  1. Åh så duniga och fina kan till och med jag se och det är inte ofta med fåglar för jag har jättefobi för alla fåglar.

    Ha en fin helg,

    kram Jenny

    SvaraRadera
  2. Lika roligt varje gång att läsa och lära sig saker om höns! Dina verkar ha ett härligt liv! och är så personliga!
    Kram, Monica

    SvaraRadera
  3. Måste vara svårt val med alla de fina dunbollarna, men förstår att det måste göras till slut ändå.
    Kul att följa livet med dina höns:)
    Trevlig helg!

    SvaraRadera
  4. Men fy, hur väljer man sånt! Det går ju inte när man gillar båda och de dessutom är kompisar. Kan du inte ha dem kvar ändå....
    Jag gillar verkligen dina berättelser om hönsen, men det har jag ju skrivit förut så det vet du ju redan.
    Charmiga varelser är det verkligen!
    Trevlig helg!
    Kram, Ann

    SvaraRadera
  5. Oj, oj, vilken beslutsångest det måste vara, jag hade haft jättesvårt... skall man gå på känsla, alltså den man tycker mest om, eller skall man gå på vad som är bäst för stamman och generna... avundas dig inte besluten, men du har onekligen fina höns och det skulle man ju gärna ha, de är ju så vackra dina fåglar!

    Må så gott!
    Gunilla

    SvaraRadera
  6. Ojoj, säger jag också. Hur väljer man i den situationen?! Ska jag se bortom känslor, så hade jag valt den friskaste som förnyar stammen. Hoppas du hittar bra hem till de andra tre!
    Kram Kristina

    SvaraRadera
  7. Dina hönor och tuppar är som riktiga familjemedlemmar hos dig, blir väl lätt så när de får gå lösa.
    Hua, för fyra tuppar som gal ikapp. Jag blir störd av bara en tupp, och så grannens som svarar min.
    Kram!

    SvaraRadera
  8. Usch vilket dilemma! Jag skulle då inte kunna välja. Håller tummarna för att idealiska spekulanter dyker upp för de som du tvingas avstå från.
    Kram

    SvaraRadera
  9. Oj oj här måste du välja den friskaste, för att flocken ska hålla sig frisk i framtiden.
    Nu lät jag känslolös, men jag tror du redan vet vem du ska behålla.
    Ha en fin söndag i trädgården.

    SvaraRadera
  10. Hej Anette!
    Inget lätt val, men hoppas det löser sig på bästa sätt. Håller tummarna för att det dröjer innan det blir en hel kvartett som gal.
    Ha det fint /Marika

    SvaraRadera
  11. Det är många svåra beslut du nödgas till i strävan efter den rätta familjesammansättningen.

    SvaraRadera
  12. Så kan det gå! Jag skulle så gärna vilja ha höns men jag tror min hyresvärd skulle bli skogstokig då...härliga bilder och intressant inlägg, du borde göra en bok om höns! Dagens tips från mig :)
    Kram från Titti

    SvaraRadera
  13. Härliga tuppar. Jag hade haft svårtvatt välja. Fina allihopa. Ha en fin dag Kram Pernilla

    SvaraRadera
  14. Inget lätt beslut du står inför, alla är de ju så fina! Vi hoppas på att de håller sams länge. Ha en bra vecka! Kram

    SvaraRadera
  15. Förstår att du föll för Vit, så näpen. Inget lätt val du har framför dig, fascinerande att du känner dina tuppar (och höns) så bra.
    Kram

    SvaraRadera
  16. Du har så fina höns och tuppar och det är så roligt att ta del av livet med dem. När det gäller djur så brukar man alltid bli känslomässigt engagerad i dem och då är det svårt att ta bort någon så jag förstår ditt dilemma.Vi får hoppas att det är lugnt i hönsgården ett tag till.
    Ha det bra/Margareta

    SvaraRadera
  17. Åh, de är ju så söta! Hoppas de kan hålla sams i vinter!
    Kram

    SvaraRadera
  18. Jag vill ha höns .... nu! Hur ska jag lösa det? Vet inte, så därför har jag ju inga höns. Men jag blir så inspirerad när jag läser om dina. Jag klurar vidare. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du skulle ju kunna testa sommarhöns som du kan låna av nån uppfödare i närheten.
      Kram
      /Anette

      Radera
  19. Usch så jobbigt! De är ju inte bara höns, de är ju vänner också. Men imponerande att man kan se tecken på missväxt i ögonen. Jag vet uppenbarligen för lite som i typ nästan inget ;)

    Kram, Carina

    SvaraRadera
  20. Ja jösses vilket dilemma. Jag förstår dig precis. Mina dvärgkochin har fått 8 kycklingar under säsongen. 2 av dem som kom tidigt kunde man tydligt se att det ena var en vit tupp och den andra var en magiskt färgad höna! Och mer än en tupp funkar inte länge här. Så jag smet ut sent en kväll och tog dden vita till hönshimlen. Nöjd. Nu har sommaren gått och den magiska färgade hönan har Blivit tupp!
    Så nu hoppas jag oxå att det funkar i vinter för att sedan ta ett beslut om jag ska föryngra eller behålla den fina pålitliga jag har sedan tidigare. Dock helsvart.
    Tillslut vet man...

    Veronica

    SvaraRadera
  21. Det låter inte lätt. Så synd att de inte kan fortsätta samsas med varandra, ungtupparna, så att du kan behålla alla. Å andra sidan förstår jag om du inte vill blanda raser eller föra sjukdomsgener vidare och därför bara vill ha tuppar som är bra för flocken. Men ujamej så söta de är.

    Hoppas de håller sams tills du kunnat välja en lämplig partner till hönstjejerna och att du sen hittar nya hem till andra. De låter så snälla och godmodiga allihop.

    Kram Anna-Karin

    SvaraRadera
  22. Vad härligt du skriver! Det är inte utan att man blir lite sugen på att skaffa höns.
    Dina ullbollar är ju hemskt söta.

    /Lillianna på TrädgårdsTankar

    SvaraRadera