fredag 8 mars 2019

Ätliga perenner i rabatterna

Ätliga perenner har intresserat mig i många år och nu har jag samlat på mig ett ansenligt gäng. Mycket i rabatterna som planterats som prydnader är faktiskt ätligt och gott, fast jag saknat kunskapen, andra rabattväxter fungerar som medicinalväxter.

Numera tänker jag på vilken ätlig växt jag kan använda när jag behöver en marktäckare, klotform eller nåt fjäderlätt och försöker använda det ätliga bland de vanliga perennerna. Den mest lyckade kombon är nog ramslöken som marktäckare i två lundar. Ramslöken frösår sig och vissnar sen ner under högsommaren och andra växter tar glatt över.

Över huvud taget uppskattar jag de perenna ätliga växterna särskilt på våren. Jag köper nämligen inte växthusodlade grönsaker på vinter, dvs sånt som inte är i säsong och odlar ett begränsat urval vintergrönt här hemma, men med våren och värmen kommer suget efter mer färskt och grönt. Uppskattar omväxlingen, att få börja plocka av nya växter.

Skräpporna är riktigt tidiga, till och med före nässlorna och har gamla anor som kulturväxt.




Den Rödnerviga skogsskräppan Rumex sanguineus har redan kämpat sig upp, inköpt som rödnervig ängssyra och prydnadsväxt, men snart upptäckte jag att det handlade om en ätlig och mycket god syra som jag använder nästan året runt. Den sätter lite sting och är vacker i grönsalladen. Använder bara de unga bladen från mitten som är ljusgröna och mjälla. Fortfarande fungerar den som prydnad. Jag brukar matcha nerverna med mörkröda dahlior bredvid. Skogsskräppan trivs på skuggiga ställen, men klarar torka bra även om bladen blir segare och inte lika goda. Frösår sig och är en toppenväxt som undervegetation i en vildare del av trädgården. Jag har ett ätligt skogsbryn där den nästan kan bre ut sig som den vill.




Spenatskräppan Rumex patienta är en annan favorit som skjuter nya blad fram till jul, pausar ett tag och fortsätter sen växa igen så snart temperaturen håller sig runt nollan. På sommaren brukar jag inte hinna med att äta alla blad. De växer sig halvmeterlånga och grova och plantan skjuter iväg en tremeters blomställning som jag klipper ner innan den fröar av sig. Det gäller att veta var man vill ha en sån här planta från början för den har enorma rötter som man inte drar upp hur som helst. Min planta inköptes på Tradera för mer än tio år sen. Det kom en rotbit med blad som var så illa medgångna att de såg ut som hackad spenat i plastpåsen, men med lite omsorg och kärlek tog sig roten i alla fall och har brett ut sig till en liten buske som jag har mycket glädje av. Jag använder bladen både färska och tillagade som spenat.



Nästa favorit är Rankspenaten Hablitzia thamnoides, också en gammal kulturväxt som man ibland kan hitta vid gamla gårdar och torpställen, tillhör amarantväxterna. Just nu lyser den röd lång väg, men efter hand som den ger sig iväg uppåt blir rankorna allt mer gröna. Hos mig står den i en decimeter jord, torrt med sol nästan hela dagen och klarar sig fint även om den säkert skulle gilla lite mer djup för rötterna. Rankorna klär vackert in staketet framåt sommaren. Den här använder jag också både färsk och tillagad fram till midsommar. Sen börjar den blomma och kan klippas ner. Har testat den i skugga och i surjordsparti, men där vill den inte växa.

Länksamlingen TrädgårdsFägring



13 kommentarer:

  1. åh här fanns det mycket intressant att läsa. Hit måste jag komma tillbaka snart. ha en trevlig helg kram Nina

    SvaraRadera
  2. Rankspenaten är en favorit hos mig också. Så också min ängssyrasyra (Rumex acetosa) som är på väg upp nu genom snön. Den rödnerviga skogsskräppan blev jag sugen på. Att kunna odla en både god och vacker växt lite skuggigare låter lockande.
    Kram Anna-Karin

    SvaraRadera
  3. Tack för tips på ätliga växter. Skogsskräppan har jag testat, så snygg, rensade dock bort den från trädgårdslandet och nu ångrar jag att jag inte satte den som marktäckare någonstans.
    Trevlig helg!

    SvaraRadera
  4. Åhh, det var jättebra tips! Jag formligen älskar alla de där ätliga bladprimörerna och rusar ut efter både nässlor, kirskål och maskrosblad. Har finns ju chans att få med lite syrligheter också. Gillas skarpt.
    Ha de gott. Catarina

    SvaraRadera
  5. Underbara och ätliga tips! Toppen!
    Kram från Titti

    SvaraRadera
  6. Hej Anette!
    Du har så mycket kunskap om olika sorters växter.
    Ha en fin söndag /Marika

    SvaraRadera
  7. Vad bra att du delat med dig av denna kunskap. Själv har jag mycket dålig koll på de ätliga perennerna och jag är nog inte ensam. Det är ju en en väldigt värdefull resurs.
    Kram
    Helene

    SvaraRadera
  8. Jag beundrar faktiskt alla som är så idoga odlare som du är! Det är egentligen konstigt att vi som älskar grönsaker och äter mycket sådant samt har en stor tomt, inte odlar egna!? Måste vara att när vi bodde i Stockholm och jag var på gång att börja odla matnyttigt så hann jag inte. vi hade en egen firma att sköta om - och nu när vi bor här så har jag haft fullt med att få till den trista tomten till en trädgård. Efter det har jag blivit för lat...och så finns det ju så många odlare som säljer på gårdarna runt omkring.
    KRAM/Susie

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad det gäller tid, så handlar ju mycket om prioriteringar och att få in ett system i att lägga en stund varje dag på odlandet, ungefär som man går ut med hunden varje dag. Vi har varsitt företag här, en mekanisk verkstad/bysmed och jag som jobbar åt olika magasin. Inget är 8 -17 utan mer som livsstil, men det är jag som är odlaren.
      För mig handlar det inte om ett nödvändigt ont utan att själv producera det jag äter är en passion och ett behov. Jag längtar varje dag till stunden jag får gå ut och så, vattna, rensa ogräs, skörda, umgås med mina egna tankar, vara kreativ och bli jordig om händerna. Det är min belöning när jag färdat mindre roliga sysslor och suttit vid skrivbordet alldeles för länge.
      Antagligen kommer jag tvinga min framtida hemtjänst att ta hem jord och sätta tomatfrön i mina fönster för att få känna doften av tomatblad och fuktig jord.
      I andra hand är odling också ett sätt att spara rätt mycket pengar faktiskt. För mig handlar det om 30-40000 kr /år, men passionen för det groende fröet och att känna trygghet i att själv kunna försörja sig och veta att man äter ren mat kommer absolut i första rummet.
      Tycker inte du ska ha dåligt samvete, vi har ju alla olika intressen så länge du väljer ekologiska produkter och slutar med Round-Up i trädgården;)
      /Kram Anette

      Radera
  9. Vad spännande att få lära sig nya saker. Hade ingen aning om att man kan äta skräppa! Rankspenat ska jag ta och kolla upp också.
    Kram Nina

    SvaraRadera
  10. Tyckte väl att Rumex x patienta såg bekant ut... Eller har den en mycket lik syster till och med tvilling? Om inte växer den som ett ogräs hos mig. Ska testa bladen nu i vår. Har redan hunnit rensa ut några frösådder. Den första med sina rödnervade blad vill jag pröva bland dahliorna nu på en gång :) Sen har jag ju den lilla bergssyran som ringlar runt här. Kanske skulle pausa och smaka på bladen... Oavsett är det härligt att redan se små nässlor och andra gröna blad ovan jord.

    Tack för ett som vanligt inspirerande inlägg :)

    Kram, Carina

    SvaraRadera
  11. Du har alldeles rätt i att äta efter säsong, då har man något att längta efter. Färska jordgubbar året runt t ex. Varken gott eller hållbart. När jag blir lockad på butiken tänker jag bara på allt jag har i frysen. Hoppas mina små Hablitzia klarat vintern så har jag också en perenn grönsak. Ha det fint/Monica

    SvaraRadera
  12. Rankspenat och trädgårdsskräppan växer glatt i mina pallkragar. En utflyttad trädgårdssyra verkar inte gilla sitt nya hem, den ser inte ut att ha klarat sig. Lök av olika sorter (typ gräslök) växer också av hjärtans lust redan. Ramslöken har tittat upp och jag har skördat övervintrad spenat. Detta är livet!
    /Eva LInnea

    SvaraRadera