Fläta staket

Det är inte mycket som trivs under ett träd i full sol där det blir absolut snustorrt, men myskmadran brukar klara detta fint. Jag vill ha en tjock frodig matta med tusentals små vita stjärnor som dessutom gömmer alla skräpiga blad efter vårlökarna.

Men det är fler än jag som gillar myskmadra. Det är också hönsens favorit nummer ett. På ett par dagar har mina fem hönor ätit upp allt och sprätt sönder rötterna om de fått fria tyglar.

Petter tittade förvånad över staketet när det var nytt för två år sen, begrundade ett kort slag om han skulle ge sig in där. Ledarhönan Astrid brukar få bestämma vart turen ska gå, men det dröjde ändå inte länge förrän frestelsen blev för stor och tuppen stod mitt i härligheten och sprätte. Att säga till, köra bort eller bli arg har man inget för. Höns struntar totalt i regler. Där det finns mat där hittar man helt enkelt hönsen.

Det har till och med spårat ur så totalt att de börjat betrakta området som nåt slags uppehållsrum och i godan ro parkerar sina breda rumpor på staketet.

Nåja, efter två år har den enkla slyflätningen torkat ihop och blivit lägre, men det är ändå imponerande att kunna hoppa jämfota högre än var man själv är hög, för vingarna består mest av dun och är inte till mycket hjälp. Det är lite som om jag skulle hoppa jämfota mer än två meter rakt upp i luften.

Nu är det i alla fall slut på det roliga. Idag har vi förnyat och gjort högre. Just nu ser det lite märkligt högt ut, men det kommer att sjunka cirka tio centimeter när det torkat, men förhoppningsvis ändå räcka till för att hålla hönsen på rätt sida i fortsättningen.

Påminner om utlottningen av tomatfröer som avslutas tisdag 21 mars kl 18.00 och vinnarna presenteras dagen därpå. Klicka på bilden.

Allt gott

När hönsen får välja

Ge mig den minsta anledning att prata höns och jag nappar direkt. Så detta inlägget dedikeras till Merja med bloggen mejrams.blogspot.se
som tyckte det var dags för ett inlägg.

Det är minsann inte bara jag som har favoritväxter utan även djuren. Nej idag tänker jag inte på Bambi och tulpanknoppar, skator och jordgubbar eller Ture och kantnepetan, utan på hönsen och deras böjelse för hallonblad.
Faktum är att denna faiblesse tog mig lite med överraskning och fjolårets nyplanterade hösthallon hann bli ordentligt nerätna två gånger innan jag insåg vad som pågick. Nu har hallonen börjat grönska och i år tänker jag behålla dem för mig själv så de får en chans att etablera sig. Sen kan vi kanske diskutera om jag ska dela med mig.  Ett 40 cm högt kycklingnät ska ta hand om saken. Inte jättesnyggt, men en nödlösning så länge.

Favoritväxten nummer ett är dock myskmadra. Inte för att äta utan för att bala ner sig i. Sprätta och sparka med alla tio tårna (jo silkeshöns har tio tår, medan de flesta andra raser har åtta). 
Den torra jorden under häggmispeln står som ett moln runt gänget och gröna växtdelar far hit och dit. När en liten grop har åstadkommits kryps det ner i den, rullas runt, spekas in jord och myskmadra under vingarna, på ryggen och överallt. Efter tre dagars Spaupplevelse som inte liknat nåt annat är grönskan ett minne blott. Några torra rottrådar sticker upp här och där och låter ana vad som fordom varit.
 

Nej, mina kära små fjäderfävänner. Nåt Spa bland myskmadran blir det inte i år. Sorry! Ni får lägga av med lyxvanorna och hålla tillgodo med ordinära sandbad.

Idag har vi byggt ett staket av sly för att markera att jag menar allvar.

Gräsmattan får gänget dock beta så mycket de vill och höns sätter i sig mängder av gräs varje dag. Att bjuda på gräsklipp i hönshuset uppskattas däremot inte särskilt. Då sprätts det mest runt i hopp om att jag ska ha gömt den verkliga gobiten nånstans i botten. Nej, färskt direkt från gräsmattan ska det vara och det kan jag helt förstå. Får jag välja äter jag ju också grönsakerna så färska som det går.

Visste du förresten att det är gräsets klorfyll som gör gulan gul och trädgårdshöns har en aptitlig knallgul gula. Industrihöns får ett konstgjort tillskott i fodret som ska ersätta klorofyllet.

Allt gott