Mina odlingar - Södra filialen

I serien om mina Mina odlingar uppdaterar jag från Södra filialen, som är mannens föräldrahem i grannbyn. Här har jag ärvt 150 kvm land som tidigare körts upp med traktor, jorden har blivit packad, hård och mullfattig. De senaste sju, åtta åren har den bearbetats manuellt. Massor av organiskt material tillförs varje säsong genom täckodling och nu har jag djupbäddar som inte behöver grävas varje år, förutom där morötterna odlas.

Det är ett ändå ett slit att komma igång jämfört med färdiga lådor där jorden inte rör sig eller riskerar att bli trampad i.  Det ska hägna in mot kaninerna, forma till bäddarna, få bort mängder av småsten från morotslanden, gödsla med egen hönsgödsel och täcka med minst 2 dm skadat ensilage som inte ekobonden har användning för. Efter en rejäl ogräsrensning i början av säsongen där täckningen inte kommer åt. Sen sköter sig det mesta med tillsyn en eller ett par gånger i veckan då det kan behöva vattnas för att få igång direktsådder, dra ett eller annat ogräs, hålla koll på sniglar och fåglar.

Här odlar jag för vinterbehovet, sånt som jag inte behöver hämta varje dag, utan mycket kommer att slutskördas på en gång och stoppas i jordkällaren, torkas, läggas in eller mjölksyras.

Prickärt från Väckelsång. Lokal kulturarvssort med söt liten prick som används som kokärt. Ny för mig i år och ska bli spännande att använda.

Mor Kristins buskböna är en annan kulturarvssort som utseendemässig liknar borlottibönor. Än är baljorna gröna och späda men kommer att bli rödflammiga, ca 20 cm långa , ursnygga och fyllda med halvstora lika snygga och supergoda bönor som jag helst använder till olika påläggsröror.

En del av landet läar jag med jordärtskockor. Röda närmast i bild och 'Bianca' som blommar på andra sidan.

Majsen börjar få snygga tofsar men behöver minst nån månad till på sig.

Purjolöken står i tydliga rader som nydrillade soldater, medan tre sorters potatislök lagt sig att vila. De behöver mogna lite till, bygga lite mer skyddande skal för att må bra i vinterförvaring.

Delikatessgurkan 'Minature White' börjar få ämnen och här blir det passning så småningom för det gäller ju att ta de snabbväxande små rackarna i lagom storlek. Har ett par plantor i växthuset också som kommit lite längre.

Sen odlas här också olika kålsorter, kålrötter, morötter, frösådd gul och röd lök som är jättefin i år, bondbönor, vintersquash, potatis och lite blommor förstås.

 
Temat i år är eterneller och detta är axrisp.

Instagram @atligatradgarden

Länksamlingen Trädgårdsfägring

Mina odlingar - Södra filialen

Nu startar jag ytterligare en serie som jag tänker varva med tomatinlägg under sommaren. Den kommer att handla om de odlingsplatser jag använder som Potagen med stora plåtlådor, pallkragarna, växthusen, Ätliga skogsbrynet, trädgården och Södra filialen. Varje ställe är speciellt på olika sätt och kräver olika odlingsteknik och lämpar sig för olika växter.

Men hur ser hon ut, människan... Man får faktiskt inte se ut hur som helst bara för att man är på landet, brukade mamma säga, så jag kan inte skylla på uppfostran, men praktiskt är ändå bäst.

Södra filialen är egentligen mannens föräldrahem i grannbyn, en bondgård där marken är utarrenderad och två lägenheter just nu renoveras för uthyrning. Här odlar jag sen cirka 10 år tillbaka svärmors land som ligger i den stor fruktträdgård. På hennes tid plöjde svärfar upp stycket med traktor och varje säsong räfsades nya bäddar ihop.

Min tanke har varit att förbättra jorden med den egna hönsgödseln och skadat ensilage från ekobonden, tills jorden blir tillräckligt porös för att inte behöva grävas varje år. Att få riktigt justa djupsängar helt enkelt. 

Steg 1 var att mäta upp sängar och gångar och vara konsekvent med att inte gena över och kliva i bäddarna utan verkligen använda gångarna. Sen har det handlat om att tillföra organiskt material i mängder så att jorden blir porös, full av liv och vattenhållande. Särskilt stor skillnad märks det efter bäddarna med pumpor eftersom täckningen kunnat läggas tjockare och mer sammanhängande.

Skiss över bäddarna, så jag har koll på att allt får plats och hamnar rätt i växtföljden.

 
Området är på 150 kvm sen jag utökat för att kunna tillämpa sexårig växtföljd. Det är mycket arbete med att komma igång på våren. Ordna bäddarna, kantskära, hägna in med kycklingnät mot kaniner, sätta upp armeringsnät för bönor och ärtor att klättra på, bygga tunnlar, så och sätta ut plantorna. Det vore omöjligt för mig att sköta detta för hand om vi inte hjälptes åt i början och sen tillämpade täckodling så det i stort sköter sig självt under sommaren.

Så fort gångarna är färdiga täcker jag dem med ett tjockt lager så att de är "räddade" från ogräsrensning. Sen täcker jag ytorna där det ska växa gurkor och pumpor eftersom de plantorna kommer ut sist av allt och landen skulle hinna bli helt gröna av ogräs annars. Efter hand täcker jag mindre ytor också. För det mesta behöver en hel del ändå ogräsgrensas åtminstone en gång. Täckningen håller fukt fantastiskt bra och tillför näring under nedbrytningen. Det gör att det vissa år helt går att undvika vattning om jag har lite flyt och kan så och plantera när det är fuktigt väder. Idealet är att det finns ett hyggligt täcklager kvar till hösten som fortsätter att hålla orgräset borta.

Svärfar tyckte inte det så grant ut och förstod inte vitsen med allt skräp, så första året hade jag plötsligt fått hjälp med att avlägsna hela täcket på hösten. Oj vad ogräs det blev kommande vår och vad vi fick ligga i. Var nästan på väg att ge upp, men han menade ju väl.

På södra filialen odlar jag vinterförrådet av rödbetor, morötter, potatis, kål, jordärtskockor, olika sorters lök, kokbönor, bondbönor, pumpor, gurkor och blommor. Kort sagt sånt som jag inte behöver till köket varje dag utan klarar sig med tillsyn en eller ett par gånger i veckan. På hösten blir det skördedagar då vi fyller korg efter korg med allt som ska ner i jordkällaren.

@atligatradgarden
Länksamlingen TrädgårdsFägring

Summering av grönsaksåret

För mig är inte julen bara den stora vinterhögtiden utan också en summering vad det gäller de egna matförråden. Har de färska tomaterna räckt till jul, har sommarsquashen klarat sig, hur mycket eget blir det på bordet?

En del av det jag odlar som olika rotsaker finns i tryggt förvar i jordkällaren på Södra filialen. Annat som tomater, spenat, mangold, svartkål, ärtor, bönor, dill, persilja är antingen stoppade direkt i frysen eller förädlade i form av röror, såser, syrningar och andra inläggningar. Kryddor, örter och te är torkade, vitlöken hänger i sin fläta bredvid lökkorgen i garaget. Svartkål, strandkål, mangold, jordärtskockor, vinterpurjo står faktiskt kvar i landen och går att skörda vid behov. I snicken står de ljuvligt doftande äppellådorna med täcken över sig.

Ja, det finns ju faktiskt en del i förråden, men utmaningen som jag varje år ger mig själv är att så mycket som möjligt på julbordet ska vara av egen produktion. I år fixar jag rödbetssalladen, rödkålen, grönkål, grönsalladen, skott, groddar, morötter, ägghalvor, marinerade bönor, jordärtskockor i senapssås. Så långt allt väl, men det finns ändå en del som saknas.

Brysselkålen hann inte riktigt fram och potatisen tog slut förra veckan. Potatisbristen förtjänar en förklaring.
I giftfri odling behöver man rotera växtplatsen varje år för att få så frisk potatis som möjligt. Att odla tomater och potatis tillsammans på en liten villatomt kan ställa till rejäla problem eftersom de är nära släkt och får samma sjukdomar. Alltså har jag delat upp mitt land på Södra filialen i sex tänkta kvarter där potatisen får en sjättedel och sen byter plats varje år. I fjol höstsådde jag halva potatislandet och täckte med tjockt lager halm. Det var förstås en vild chansning, men alla som odlat potatis har väl nån gång varit med om att knölar glömts i jorden och sen självsått sig kommande säsong på de mest opraktiska ställen. Så varför inte försöka styra upp det hela och få en extra tidig skörd, tänkte jag. Men, nej det funkade inte trots relativt mild vinter. Det blev väldigt glest i raderna, mindre plats för vinterpotatisen och ett magert förråd. Nu får det istället bli en bunkringsresa till ekologiska gårdsbutiken i Tävelsås.

Egen vitkål att göra brunkål av saknar jag också. Satte inte tillräckligt eftersom den är svår att förvara färsk och jag inte visste att vi skulle ha tillgång till jordkällare.

Trots att jag odlat hela mitt liv tycker jag fortfarande det är svårt att veta hur mycket som går åt vid olika tidpunkter under året, hur mycket jag kommer att kunna ta hand om orka/hinna mjölksyra eller förädla på andra sätt. Det kan bli missväxt medan annat kan trivas extra bra. Mycket beror förstås på att utrymmet är begränsat och behöver utnyttjas på bästa sätt, men det är också viktigt att inte slösa tid och kraft på att odla för mycket av nåt vi inte hinner äta upp och istället odla tillräckligt av sånt vi gillar och äter mycket av.

Självhushållet omfattar inte bara grönsaker utan också eget kött, vilt och fisk. Ofta har vi i både rökta bogar, filéer och vildsvinsskinka, men inte i år. Vildsvinen har minskat, vilket jag i och för sig är glad för, men det gör också att en del kött fått köpas. Det traditionella julbordet bygger trots allt på grisslakten även om jag själv håller mig till grönsakerna. Jo, köttbullarna är ju faktiskt egna fast på älgkött.

Det är ändå fantastiskt hur mycket man kan höja självförsörningsgraden bara genom att odla på en liten villatomt. Vår yta är på ca 1400 kvadratmeter, hälften är parkering och byggnader, ca 700 kvm trädgård med fruktträd och ca 60 kvm odlas intensivt. Sen plussar jag på med vinterförråd från Södra filialen. Tänkte återkomma till hur jag gör för att klämma ur villaträdgården riktigt mycket grönsaker i inlägg längre fram.

Härnäst väntar vintersådder och förgroning av plantor till varmbänken som laddas i februari.

God Jul

önskar