Upp och ner

Allt borde vara brunt och slemmigt fruset, kanske till och med ett lager snö, men gräsmattan är grönare än nånsin och ogräset växer. 
SMHI meddelade för nån vecka sen att regionen Växjö/Alvesta som vanligt ligger längst ner i solligan med 1 timme i november mot snittet 50 timmar. Igår justerade de informationen och meddelade att det i verkligheten handlade om 45 minuter. Man har för vana att avrunda till hela timmar. Jomän, så har vid det...

Förr ville jag bara krypa in under en stor gran när mörkret kom och sova till våren, tyckte idén om att gå i ide var lysande, men skräddarsydd vitamin- och mineralterapi löste det problemet så nu tänder jag mitt morgonljus på frukostbordet, kikar ut på min belysta berså och känner att det är rätt gott ändå. Längtar varken hit eller dit, önskar bara att dygnet hade fler timmar så jag hann med lite mer, tex att bygga holkar.

Häromdagen fick vi denna tjusiga och välbyggda holk av goa grannarna, med spikar runt hålet så att inte hackspetten kan göra hålet större, tjärpapper på taket och öppningsbar så att det går att städa undan gammalt bås och ohyra, dessutom svartmålad. En riktig trendholk helt enkelt! Goa grannarna hade nämligen obeserverat att det är mer än vädret som är upp och ner här.

Hoppas nu att de svartvita flugsnapparna gillar uppgraderingen. För jag vill hemskt gärna ha ett rikt fågelliv i trädgården. De bidrar till balansen, äter mängder av insekter, ohyra, myggor och är ju så trevliga att titta på.

Ha det gott

Hjälp!

Nån måste sätta stopp! Jag stökar, bökar, pysslar och donar utomhus. Sysslorna tycks aldrig ta slut. Läser den ena bloggen efter den andra där det konstateras att lugnet lagt sig, dags för paus, färdigt i trädgården. Va.. hur gör ni?

Här brukar det komma en rejäl frostknäpp i september/oktober när naturen hjälper mig sätta punkt. Det kan till och med bli lite hårt i marken. Då brukar löven falla och tas om hand, krukor grävas ner, klättertorn tömmas från slemmiga och bruna växter, krukor och amplar tas in.

Nu håller jag fortfarande på att gömma krukor i lövhögar, flytta växter, förbereda för varmbänkar, klipper ner nån planta då och då, samlar sticklingar, rensar ogräs, i veckan planterades rosor. Väntar på att en slänt ska frysa till så jag kan marktäcka där. Väntar på att äppelträden ska släppa de sista löven och väntar på att få höstså morötter, palsternackor, dill, persilja, vårlök. Som en Duracellkanin fortsätter jag att stöka, samtidigt vill jag börja förbereda för jul och advent, samla mossa, grenar och fint ris, börja med julens lökar, men känner mig inte mentalt redo. Jag lever ju i hösten.
Hur gör ni i Skåne, Blekinge och längs kusterna som är mer vana vid det här vädret? Hur sätter ni punkt?

I går åt jag tre jordgubbar från amplarna. Fortfarande kommer kart men de har förstås svårt för att mogna utan ljus. Så länge temperaturen är stabil får amparna hänga kvar utomhus. Sen hamnar de i snicken. Där fryser det också, men temperatursvängningarna jämnas ut. I förgrunden en vit höstaster, bergklinten blommar och blommar, jättevallmon har svullna knoppar och under amplarna lyser ringblommornas solnedgångsröda nyllen. I vita tunneln bakom symaskinsbordet skördas tatsoi till woken och i lådan med vitt lock är det grävt för varmbänk, liksom i växthuset.

Krukade växter trängs i lådor och gångar. En del är nergrävda i lådor med sand, andra omstoppade med lövtäcken.

Stockrosor sådda tidigare i höstas av fådda frön.

I år har faktiskt alla löv gått åt till komposter, täckning av känsliga växter och som maskmat i rabbatterna. Känns så bra. Vi städar lagom och några får ligga kvar på gräsmattan. Gångar och stensatta ytor försöker jag vara lite noggrannare med, särskilt i trädgårdslandet där jag absolut inte vill att det ska gödas mellan lådorna i stenmjölet. Där växer det tillräckligt bra ändå och är det ställe där det rensas absolut mest ogräs i hela trädgården.

Men, som sagt... hur sätter man stopp?

Nattlandskap

Att gå ut med sopor och kompost kan vara en snabb huttrande marsch genom de mörkaste delarna av trädgården, ett måste i all hast medan tankarna är på nästa uppgift...
eller så kan det vara en liten utflykt genom ett spännande nattlandskap med bleka trädspöken, varmt upplysta portaler och ljusfyrar i natten. Allt ser annorlunda ut, mörka stammar blir spännande skulpturer och självlysande bladverk drar blicken till sig. Växthuset lyser som en stor iskub i trädgårdslandet. Kontraster.

Den genaste vägen till komposterna går genom portalerna i trädgårdslandet. Varmt ljus på växterna som också får färg av bladen och riktigt kallt ljus i växthuset.

 Klematis

Bersån ser jag från köksfönstret. Ljus från fönster och ytterlampa reflekteras i äppelträdens blad. I grottan har jag satsat på att lysa upp en vägg av murgröna, syrenstammar och den stora björken som fått ett kallblått sken. Det är behagligt att titta ut på något, att inte mötas av ett mörkt svart hål.

Det kan ju vid första anblicken kännas som vi slösar med elen, men faktum är att energiåtgången är försumbar med LED -ljus. De bjuder helt enkelt på möjligheter som vi inte hade kostat på oss annars.
(Ej sponsrat inlägg)

Allt gott

Till pappor och flitiga män

Dagens inlägg tillägnar jag alla pappor på Fars dag och alla män som ofta får ta de tyngre bitarna i trädgården med anläggningsarbete och diverse byggen och till min man som gräver, skyfflar jord, grus, gödsel, bark, kör vatten på sommaren, klipper gräs, svetsar portaler, klematistorn och annat man kan behöva. 
Hur ser er uppdelning av arbetet ut, eller gör du kanske allt själv?

Puss på er

Krasch, bang!

I samma sekund jag sätter nyckeln i dörren hörs en rejäl smäll. Nånting rasar och landar med en bang. Två sekunder senare möter jag ett lågt svart skinn som liknar Ture katt. En svart skugga som gör en så stor sväng runt mig som det går i köket. Tar sig förbi med skräck och ångest i ögonen. Jag blänger tillbaka.

Öppnar dörren och han rinner ut. Inte ens nån mening att skälla på den stackaren. Han visste att han inte borde varit i fönstret och blev vettskrämd när dörren öppnades. Han satt säkert och drömde, lyssnade på suset i träden, fascinerades av småfåglarna, var i en annan värld precis som jag kan vara ibland. Han vet vad som är rätt och fel och är väldigt känslig för tillsägelser och skäll. Antagligen den mest lättuppfostade katt jag nånsin känt.

Men med katter och särskilt unga kissar, är det ju så att regler bara gäller när matte är närvarande, annars är de tänjbara och glömmer man att stänga dörren till vardagsrummet får man skylla sig själv. Extra lurviga saintpaulior avslöjar att det ibland tänjs lite både här och där.

Skadorna ses över. Min TRÄDTAKLÖK Aeonium arboreum har gått av på mitten och endast ett litet skott sitter kvar. Trots lerkrukan var det ingen stadig planta. Kronan var stor och tung. Toppen och ytterligare några skott hamnar i nya krukor och förpassas till svalare garaget under belysning.

Som tur är tog jag sticklingar i våras. De har stått längst in och högst upp i växthuset, alltså där det är som varmast och vuxit sig nästan lika stora som modersplantan på en säsong. De verkar gilla hur mycket värme som helst och en skvätt vatten nästan dagligen som får rinna igenom den porösa jordblandningen.

Framåt kvällen kommer Ture katt tillbaka igen som om ingenting hänt, allt är som vanligt, jag serverar kvällsmat, det kelas som vanligt, vi småpratar som vanligt eh... ja, det är kanske mest jag som pratar.

 

Strut på!

Vad vore vintern utan amaryllis för att inte tala om julen. Gillar variationen, från stora nästan vulgära, till små som i gengäld ger desto fler blommor. Gillar färgerna, gärna ljusa med stråk av rött, lime, rosa, prickiga eller strimmiga. Anspråkslösa och ganska långblommande. Roliga att leka med. Kan användas som snitt, hängas upp och ner, kan blomma på bar lök liggandes och få spännande former, fina dekorerade i kruka, roliga att fota och kan luras att blomma igen och igen. Vad mer kan man begära...

För fem-sex dagar sen planterade jag mina lökar som fick strutar på sig och sen hamnade på golvvärmen i badrummet. På tre av dem har knoppen redan börjat kika fram och de har blivit befriade från strutarna. Står nu ljust på fönsterbrädan istället.
Nån är gammal och har blommat både en och två gånger tidigare, men av övriga förväntar jag mig absolut blomning i julklapp. Det är ett roligt pyssel att laborera med vatten, värme och svalka för att få till tajmningen. Helt enkelt en del av tjusningen med att driva egna. Eftersom jag gärna väljer alla möjliga färger utom just julrött så passar de in när som helst under vintern.
Ibland planterar jag ut lökarna på våren. Tankspridd som jag är har jag snart glömt bort dem och det har hänt att nån överraskat med att blomma mitt i sommaren och vem gillar inte överraskningar! 

Tips för att lyckas med amaryllislökar

Nu tänker jag mig föloppet från ny lök. Det tar 7-8 veckor för den att blomma. Med en gammal lök blir förloppet lite annorlunda och det kommer jag till i slutet.

Sätt löken i vatten dagen innan plantering så rötterna vaknar till liv. Det är alltså bara rötterna som ska vara i vatten inte själva löken. Särskilda lökglas är inte alls nödvändiga. Det går bra med nästan vilket glas som helst, fast konformiga är lättast att använda. Passar många lökstorlekar.

Välj samtidigt krukor och lägg lerkrukorna i blöt om du använder sådana. Tung och stabil kruka är bra. Då välter den inte så lätt när blommorna kommer. Den ska dessutom vara större än löken. Två fingrar i bredd mellan löken och krukkanten är lagom.

Nästa dag planteras löken med några lecakulor i botten, vanlig planteringsjord och en tredjedel av löken ovan jord.
Vattna igenom. Det brukar kännas på tyngden hur blöt en kruka är.

Ställ krukan med undervärme på fönsterbrädan över varmt element eller på golvvärme. Den vill ha varmt och mörkt för att börja utveckla rötterna så täck med strut. Jag brukar göra mina så enkelt som möjligt. En del av dagstidningen = en strut. Klipp bort överflöd och tejpa ihop.

Efter ca en vecka kan man förvänta sig resultat under struten. När blomknoppen tittar fram är det dags att släppa in ljuset och slänga struten.
Placera ett stöd i krukan. Finns särskilda spiralformade i butik eller gör ett eget av gren från naturen.
Dags att börja vattna igen, men försiktigt och gärna på fatet så den inte blir ranglig.
På gamla lökar är det ofta bara bladen som tittar upp, men då får man pyssla om löken ändå som om den hade blomma och hoppas på bättre lycka nästa säsong. Eventuellt plantera ut till våren och hoppas på sommarblomning. Har det inte hänt nånting på en vecka har löken kanske stått för svalt.

När amaryllisen börjat blomma mår den bäst av att stå lite svalare och inte direkt över elementet. Klarar att stå en bit in i rummet, direkt sol klarar den sämre.

Efter blomningen gäller det att fylla på kraft för nästa säsong. Var rädd om bladen och bind ihop dem om de är spretiga och hängiga. Öka vattningen och vattna uppifrån men inte direkt på löken. Ge näring. Börja med varannan vecka och öka till varje vecka från mitten av april.

Nu kan det också vara dags att flytta ut krukan halvskuggigt och väldränerat i trädgården. Gärna under nån gles buske, men man måste ju fortfarande komma ihåg att vattna och gödsla. Jag brukar gräva ner hela krukan.
Ta in krukan och minska vattningen innan frosten kommer.

I september - oktober, sluta vattna och låt bladen vissna ner. Placera gärna på svalt mörkt ställe och glöm bort den. Svägerskan förvarar med framgång sina under sängen. Framåt vårvintern kan det hända att nya knoppar börjar titta fram. Plocka fram och plantera om. Ta bort gammalt skräp och döda rötter först.

De lökar vi är vana att driva till jul är värmebehandlade, andra är orpreparerade och blommar under vårvintern. När jullöken har blommat en gång återgår den till sin naturliga rytm och räknas som opreparerad. 

Ha det gott