torsdag 26 april 2018

Mångfald - ja tack!

För ett litet tag sen var jag på föreläsning om fröodling anordnad av Länsstyrelsen i Kronobergs län. Det handlade om att bevara vårt fröarv.
Ganska snart stod det klart att det hänt stora ting bakom kulisserna de senaste 20 åren. Programmet för odlad mångfald, POM har genom fröupprop fått in material från över 270 personer i hela landet. Det handlar om både grönsaker och blomfröer, ärtsorter från början av förra seklet, löksorter som hållits vid liv genom att planteras år efter år i många generationer, fröpåsar och frösamlingar som hittats. Allt har katalogiserats, provodlats, jämförts med kända sorter och beskrivits. Fröer har skickats vidare för långtidsförvaring i tunnlar under permafrosten hos Svalbard Global Seed Vault. Ett fantastiskt arbete utfört av riktigt dedikerade människor och det pågår kontinuerligt. Frösorter har uppförökats av medlemmar i föreningen Sesam och har även börjat spridas i vidare kretsar. För några år sen fick jag till exempel tre Signebönor från Blekinge som sen har blivit fler och fler, men det tar tid att samla till stor odling.


Gråärtor
Avfotografering med tillstånd, ur boken Klint Karins kålrot och mor Kristina.

Varje frösort som lämnats in har också fått med sig en historia om hur växten använts, odlats, om personen som odlat, ibland även foton. Ibland vet man i stort sett bara vem som hållit liv i generna andra gånger ger historierna in glimt av livet, en bit kulturhistoria.

Fröpåsar från 1920-talet
Avfotografering med tillstånd, ur boken Klint Karins kålrot och mor Kristinas böna.

Det surras om mångfald, men varför är det så viktigt? Genom åren har man förädlat utsäde för kommersiell odling och tex satsat på egenskaper som ska göra det lättare att hantera en gröda. Den manshöga rågen har blivit knähög och man satsar på hög avkastning, många gånger på bekostnad av smak och näringsinnehåll. Man kan säga att kulturavet som utvecklats under tusen år är en räddningsplanka att komma tillbaka till. Ingen vet vad som kan hända på hundra år. Det finns krigshärjade länder som fått sitt genmaterial så utarmat att de redan står i begrepp att hämta ut sina reserver från Svalbard enligt kursledaren Agneta Börjesson.


Potatislök står på önskelistan. Den förökas endast genom sidolökarna och måste sättas på nytt varje år för att bevaras.
Avfotografering med tillstånd, ur boken Klint Karins kålrot och mor Kristinas böna. Saxen är med bara för att hålla boken uppslagen.

För mig känns det varmt i hjärtat att hålla kontakt med rötterna och kulturarvet. Det är inte så mycket material inlämnat från mitt landskap, men sorter från Småland känner jag förstås extra för.

Det handlar också om att leva nyttigt. Även om jag inte i detalj kan redogöra för hur kemin fungerar (kanske ingen kan) står det klart att ämnen samverkar. För att tillgodogöra sig den ena nyttigheten i en grönsak krävs det även att andra ämnen finns med. Ni kanske kommer ihåg den klassiska kombon c-vitamin - järn som man lärde sig i skolan. För att dra bästa nytta av järnet i nässelsoppan och spenaten dricker man jos med C-vitamin. På många liknande och mer komplicerade sätt samverkar andra ämnen också och desto rikare innehåll i grödorna ju bättre, tänker jag.

Alldeles särskilt intressant tycker jag det är att odla ärtor och bönor. De ger mycket mat och de berikar jorden. Sen tidigare har jag sju, åtta favoriter som avlöser varandra bra under hela säsongen med olika färger, former och hållbarhet. Man vänjer sig snabbt vid att alltid ha egna "hericoverts" i frysen och blir sen gruvligt besviken om de tar slut redan efter jul, för att inte tala om bondbönor.



I år ska jag dessutom odla sju höga kulturarvssorter av gråärt med vackra lila blommor.  Har cirka tjugo frö av varje och det är vad som behövs för att hålla liv i det genetiska arvet. Alla plantor kanske inte blir exakt lika, därför är det viktigt att samla frö från många och blanda från alla i nästa års utsäde. 




Om allt detta, olika sorter och mycket mer kan man läsa i boken Klint Karins kålrot och mor Kristinas böna av Lena Nygårds och Matti Wiking Leino. Kan beställas HÄR

Vill du vara med och föra kulturarvet vidare finns tex gråärten 'Solberga' hos Runårberg. I början av frösäsongen hade Impecta ett par kulturarvssorter av gråärt, men de kan få in fler till hösten.

Föreningen Sesams medlemmar har ett stort utbud av kulturarvssorter av alla möjliga grönsaker. Som medlem kan man snällt be om fröer av andra medlemmar utan motprestation, men i längden är det förstås viktigt att man själv erbjuder nån sort i frökatalogen. Länk till Sesam HÄR

Hos NordGen hittar man sorter som inte finns nån annanstans även potatis. Länk HÄR


Allt gott

torsdag 19 april 2018

Färskt just nu

Att hålla sig med färskt året runt är inte så svårt om man har orangeri eller växthus och annars kan man ju alltid grodda och odla babyleaves inomhus, vilket jag också gör. Det har funnits en del färskt ätligt att välja på hela vintern, men nu ökar utbudet för varje dag med januarisådder, varmbänk, fleråriga grönsaker och naturens ätligheter.



Vinterportlaken trivs med kyligt klimat och man sår den med fördel på hösten. I det lilla drivhuset på 5 kvm är den kung hela vintern och brer ut sig i en tjock grön matta. Den kommer alldeles av sig själv efter att jag en gång sått. En och annan har också förirrat sig ut i trädgården men jag brukar samla ihop dem och sätta in i växthuset på hösten. Milda vintrar klarar de sig mycket bra under väv utomhus på friland. Nu när värmen kommer sjunger plantorna på sista versen. Jag ska passa på att skörda så mycket jag orkar sätta i mig de närmaste dagarna. De kommer att gå i blom, fröså sig och försvinna tills det åter blir svalare framåt senhösten. 



I backarna som såddes i januari och har stått i det stora växthuset mestadels frostfritt, är romansallat, spenat och en och annan rädisa skördeklara.




I varmbänken har rädisorna kommit längre. Det känns så lyxigt att redan nu ha en grönsallat med olika konsistenser och smaker; den stadiga romansallaten, spenatens gröna smak, syrligt och vackert från ängssyran, tunna neutrala blad från spenatskräppan, portlakens fräschör, gräslök och så de krispiga rädisorna med lite sting som kronan på verket. Mums, mums! Passar så bra nu när dagarna blir varmare.


Spenatskräppan i bakgrunden är perenn och kan skördas under hela säsongen. Växer nästan så man ser det nu och desto mer man plockar ju mer nytt fräscht kommer. Att gräslöken kommer samtidigt som nässlor och det första bladgröna är tacksamt.


En annan skräppasläkting är den rödnerviga ängssyran, samma som  ibland står bland matbutikens krukodlade sallater och kryddor. Perenn när den växer i trädgården, frösår sig lite lagom och kommer väldigt tidigt.


Jordärtskockor skördar jag nästan hela året, men denna vintern blev det ganska djup tjäle i januari, februari. Nu är det dags att ta upp allihop och plantera om en och en så de får näring och utrymme. Har du inte testat skivade, stekta jordärtskockor tillsammans med stekt svamp och lite färsk persilja så kan jag verkligen rekommendera det som topping på risotto, omelett eller till pasta.




En omgång kirskålspesto har jag också hunnit med. Jag gör på samma sätt som vanlig pesto men tar lite mer vitlök och använder kirskålen som bas, inget annat grönt i, parmesan, vatten, olja, salt, peppar och en näve solrosfrökärnor, mixa, smaka av.

Härlig tid nu när matutbudet breddas allteftersom i natur och trädgård och just det vilda och fleråriga har jag börjat uppskatta allt mer.

Allt gott


--//--

Fler färska trädgårdsinlägg hos länksamlingen TrädgårdsFägring

torsdag 12 april 2018

Insektshotell på köpet

Städning pågår och jag känner mig katastrofalt efter i år. Endast ett äppelträd av sju är beskurna och under brer snabbt lökmattorna ut sig. Även om våren är sen, verkar det som det som växterna har tänkt att ta igen förlorad tid. Det känns som de legat där i jorden och hållit andan till bristningsgränsen och sen far upp som pilar för att få luft och ljus. 


Den vanliga vintergäcken har nästan blommat över.




Den dubbla som kommer betydligt senare är som finast nu.





Påskriset är avklätt och sparat bakom uthuset för att bli klätterstöd till nån av ärtsorterna om en dryg månad eller så.




Knippen av ihåliga fjolårsstjälkar blir insektshotell. I år gjorde jag av sparris, andra år har jag tagit riddarsporre, men allt ihåligt funkar som grövre elefantgräs och bambu. Man tar helt enkelt vad man har. Ihåligheten bör var 5-6 mm i diameter. Jag brukar ta en tretumsspik och göra fri passage i rören, klipper av i 20 -25 cm bitar och buntar ihop med snöre. Paketen hängs upp i träd och buskar, halvsoligt i maghöjd. Jag vill ju ha många pollinerande insekter och liv i trädgården. Risbunten kommer framför allt att tilltala vildbina.




Humledrottningarna har dykt upp. Jag är i full beundran för dessa övervintrande små kämpar (ja, de är förstås rätt stora i förhållande till övriga bin) som klarat sig och nu systematisk samlar energi från blomma till blomma för att starta upp ett nytt samhälle och lämna stafettpinnen vidare. Hur gör man för att inte frysa ihjäl när det är djup tjäle och nära -20 grader? 

Jag försöker hjälpa de stackare som förirrar sig in i växthuset. Hur kan det vara att de hittar in och inte kan ta samma väg tillbaka ut. Nåt i programmeringen om att hela tiden finna nya områden för mattillgång eller vad? Spännande med humlor och bin. Det finns hur mycket som helst att lära sig.


 Allt gott

--//--


Fler trädgårds- och odlingslänkar hos TrädgårdsFägring. Klicka HÄR



torsdag 5 april 2018

Rädda rangliga tomater

Rangliga tomater, känns det igen? Det är lätt att lockas att så för tidigt och bara har tillgång till ljus från fönstret. Dagsljuset räcker oftast inte till före mars-april.  Ofta blir det för varmt ovanför elementet också. Det gäller att ha mer ljus än värme så att säga.

Hos mig börjar sådderna i badrummet på golvvärmen, utan extrabelysning, vilket gör att jag måste passa både morgon och kväll så jag inte missar nån grodd. Så snart minsta lilla nacke syns flyttar de garaget som är svalare, optimalt är 18-20 grader och de får extra belysning.

Ibland händer det ändå att olyckan är framme.



De här glömde jag ett dygn i badrummet och hittade dem fem cm långa i halvskummet. Rangligheten följer med hela plantans liv, ger längre avstånd mellan klasarna, sköra plantor och sämre skörd, men det finns räddning!




I vanliga fall sätter man tomaten minst en tredjedel djupare än tidigare vid varje omplantering, men det finns inget som hindrar att man sätter ännu djupare. Samtidigt plockar man gärna bort ett par av de nedersta bladen. Till skillnad från andra växter har tomaten inget emot att mista hjärtbladen utan växer glatt vidare och bildar rötter på all stjälk under jord. Detta fenomen kan man utnyttja när plantan ranglat iväg. Det gäller bara att få all stjälk under jord åtminstone upp till första karaktärsbladet. Jag använder djupa krukor. Ofta går det att lägga plantan ner med bara lite jord i botten och låta den komma upp i en mjuk båge utan att bryta av. Det kvittar hur den ligger i krukan så länge all överskottsstjälk är under jord. Nya rötter bildas och det blir en stark fin planta. Om stjälken skulle gå av är det bara att stoppa ner toppen och hålla fuktigt, men plantan tappar den månaden i sin utveckling som det tar att bilda nya rötter. Alltså en månad senare skörd och det har jag inte råd med i zon 4.




Nu är plantorna räddade och kommer att växa sig starka och fina. 
Att jag använder papperskrukor har ingen betydelse för hur plantorna växer.


Allt gott



Ps. Det finns några platser kvar på tomatkkursen den 17 maj. Plats: mitt växthus i Benestad. Mer info HÄR anmälan till anette.brunsell(at)gmail.com

--//--

Fler färska inlägg hos TrädfårdsFägring. Klicka HÄR



lördag 31 mars 2018

Kuriosa om ägg

Nu drar det lilla gänget ut på sina dagliga matletarrundor. Rycker små strå ur gräsmattan och sprätter bland löven. Silkeshönsen är väl rustade för kyla med dun långt när på fötterna, men framåt lunch trycker de ihop sig mot de mörka garagedörrarna som vetter mot söder, bunkrar värme och solbadar i gruset.



Att just ägget blivit påsksymbol är säkert ingen slump. Det värps så det står härliga till vid denna tiden. Meningen är ju att samla ihop 20-25 stycken att lägga sig på, fast nu snor jag ju de flesta. Tre få hönan behålla att ruva på när hormonerna skriker ruva, RUVA, RUVA! Hos industrihybrider är drivkraften att ruva bortavlad, vilket gör att de värper mer eller mindre året runt. Höns som fått behålla sina naturliga egenskaper gör uppehåll när de ruggar, medan de ruvar och medan kycklingarna är små, totalt ca fyra månader. Silkeshöns ruvar gärna flera gånger per säsong och då blir uppehållet förstås uppehåll varje gång. Som tur är lägger sig inte alla höns samtidigt, utan vi har nästan alltid ägg. Jag tycker också det känns bra att leva med naturen och äta lite fler ägg när det finns överskott och hushålla med dem när det finns färre.

Otvättade ägg håller ca tre månader i rumstemperatur. När man tvättar dem förstörs den skyddande hinnan, så det väntar jag med tills de ska användas. För att ytterligare förlänga hållbarheten har jag dem i ett särskilt kylskåp i garaget, med den trubbiga sidan uppåt. Det är där luftblåsan finns.



När man i bondesamhället tillämpade fastan i praktiken sammanföll det alltså med högsäsong i värpandet och äggen var lätta att spara. Framme vid påskhelgen hade man ett rejält lager och vad kunde vara mer naturligt än att laga alla möjliga äggrätter till påsk.

Redan från början ligger tusentals äggämnen färdiga i äggstockarna. Det finns alltså underlag för ett bestämt antal ägg under livet och man kan driva på hönan hårt, så hon värper mycket under kort tid eller kan hon få lulla runt, värpa i sin naturliga takt och få ett långt liv.  Mina silkeshöns som får leva efter sina naturliga instinkter och göra sina uppehåll för återhämtning är istället produktiva upp i hög ålder.  Bästa hönan Astrid går på sitt nionde år. Jag känner henne väl vid det här laget. Vad hon gillar att äta, hennes vanor, hur hon är som mamma och skulle det saknas tupp under en period är hon den självklara ledaren. Hon äter ur handen och solbadar helst i hallonlandet.



Såna gamla damer förekommer inte bland industrihönsen. Deras värphybrider jobbar på mest hela tiden pådrivna med välkomponerat värpfoder och kan komma upp i 350 ägg per år. Ofta har de tappat fjädrarna och ser förfärliga ut när de går till slakt ca 17 månader gamla. Vill man rädda en industrihöna och ge henne lugna och fina förutsättningar med fritt bete och varierad kost i en liten flock, kommer hon att återfå fjädrarna och börja värpa igen.

Äggkuriosa
Smaken på äggen beror på vad de äter. Mina som går fria i trädgården och pickar i sig frö, insekter och en ansenlig mängd gräs ger fylliga, smakrika ägg med nästan orange gula.
Bruna värphybrider saknar ett enzym som bryter ner ett ämne i raps, vilket kan ge ägget fisksmak. Därför innehåller färdigt foder till bruna höns inte raps.
Färgen på ägget påverkar inte smaken.

Riktigt färska ägg är svåra att skala för hinnorna klibbar ihop och drar med sig vitan så det blir fula hack. De behöver ligga till sig en till två veckor för att bli lättskalade, vilket jag själv oftast missar när det ska göras fina ägghalvor.


Testa äggets färskhet genom att lägga det i en skål fylld med vatten. Ligger ägget ner på botten är det dagsfärskt. Veckogamla ägg ställer sig upp i vattnet medan riktigt gamla ägg flyter upp helt till ytan. Så länge ett knäckt ägg inte luktar illa är det ätligt.


Ha det gott



fredag 23 mars 2018

Jordmandel - årets experiment


Årets experiment är jordmandel, ett 50 cm högt halvgräs från Medelhavet och Asien, som jag nu förgror inomhus. Konstaterar att de gror väldig ojämnt och är glad att jag inte slängde de som inte hade grott för en månad sen. Nu kommer de nämligen på löpande band. 
Se så fint rötterna tar sig igenom papperskrukorna. Dags att ge dom mer utrymme. Sen tänkte jag plantera dem tre och tre i 20-liters murarhinkar för att kunna ha i växthuset till att börja med. Lätt att flytta ut och in. Skördas andra året. En mandel ska kunna ge flera hundra nya. Räknar med att sätta några på friland också så jag kan jämföra vad som är bäst. Lär nog återkomma till de här efter hand.




Rostade jordmandlar kan ätas färska, rostas som snacks, de kan torkas och de kan malas till mjöl, men mest kända är de kanske i drycken horchata.
Allt gott

Nya länksamlingen TrädgårdsFägring kommer med färska inlägg varje söndag. Man deltar på valfritt tema men vill man ha lite hjälp med inspirationen finns det även temaförslag. Jag skriver som vanligt mest om grönsaker.


Klicka HÄR

onsdag 14 mars 2018

Det spirar och gror

Ute håller vintern sitt grepp, men inomhus gror och spirar det desto mer.  De flesta plantorna hamnar i garaget efter de har grott. Tar mig en stund varje kväll, sår ett par sorter, vattnar, skolar om, flyttar runt och pysslar. Det är rogivande. Det behöver inte var nån lång stund men just regelbundenheten gör att det ändå blir en hel del gjort och att det fyller på i varje vrå. Det där med att hålla igen är inte riktigt min grej.





100% grobarhet på egeninsamlade Vilmafrön. Mer än vad man kan säga om alla sorter. Vildtomaterna är riktigt tröga att gro. Har bara 50% grobarhet på köpt material. I år blev det 30 tomatsorter. Hur knasigt är det... men nästan omöjligt att välja bort gamla favoriter.




Första sådden Vilma har börjat blomma med små, små solar som gör mig så glad. Nu är det fram med hittefjäder och pollinera varannan dag. Drar med handen lätt över plantorna för att känna färskt grönt och den speciella bladdoften, men också för att det stimulerar rotsystemet.




Morötter på kruka för att det är kul. Brukar bredså fjolårets slattar eftersom grobarheten är för dålig för prydliga rader på friland. Sen skördegallrar jag fram späda primörer ur krukan och sparar 7-10 stycken som får växa sig stora. Blasten är också användbar både i sallad, som dekoration på morotssoppan och till pesto.





I växthuset har de höstsådda pak choiplantorna tagit fart, liksom spenat, bindsallat, rädisor och tidiga morötter i backar. Lite vårsol nu så blir det även fart i varmbänken.

Blommor blir det också. Det här är vit gräsfibbla. Nån som har testat?


Allt gott

Ps. Det finns en ny samlingssida för nordiska bloggar, TrädgårdsFägring som uppdateras varje söndag. Än ligger den i sin linda, men vi bygger tillsammans.
Klicka här