söndag 26 februari 2017

Olika smak

Hönsen hinner knappt mer än komma ut förrän Petter upptäcker spannen med granris och skogsolvon som jag håller på att städa undan.

Han kacklar till på sättet som betyder "Hej, hallå! Jag har hittat gobitar" samtidigt som han sträcker sig mot bären och nickar upprepade gånger. Själv rör han inga utan inväntar Astrid, alfahöna med särskilda förmåner dvs alla respekterar att hon äter först i annat fall ser hon till att få sin vilja igenom. Hon är i vilket fall alldeles bredvid. Inspekterar snabbt bären som lyser vackert i solen, vänder på huvudet och kollar först med ena ögat, sen med andra, men nåt faller inte i smaken.


En sekund senare vänder hon baken till och går vidare i jakten på mat utan att ens ha provsmakat, medan Petter står kvar och ser ganska förvånad ut.



Resten av flocken anländer. De svarta ännu namnlösa unghönsen föses snabbt undan av Gracie som inte är lika kräsen. Hon gör klart att bären är hennes och äter med hela ansiktet. Efter en stund är näbben kladdig och rödmosig. Hade jag inte sett det hela skulle jag trott hon råkat ut för en olycka.


Petter har inga invändningar. Han vill att alla ska ha det bra, men särskilt Astrid förstås💕

Allt gott



onsdag 22 februari 2017

Boostar övervintrarna



I bubbelplasttältet mår övervintrarna toppen med LED-ljus 12 timmar om dagen och en värmefläkt som går på vid cirka +8°. Hittills har vintern varit mest ruggig, mulen och inte så vansinnigt kall.  Fläkten har inte gått överdrivet mycket trots att det varit runt nollan i övriga växthuset. De få dagar solen tittat fram har det blivit varmt på en gång och väggen har fått komma upp. Olivträd, gräs och skimmia övervintrar i själva växthuset. De klarar ju till och med nån minusgrad.



Plötsligt såg jag att fuchsian fått ohyra, vilket bekräftade mina fördomar om den växten. Det är alltså min första fuchsia någonsin. Möjligen har jag bidragit till eländet lite genom att låta den torka ut för mycket. Hade ändå tänkt boosta flera av växterna med nässelvatten. Nässelvatten är helt enkelt fantastiskt mot ohyra. Många är de tomatplantor som räddats. Nu hade jag inga egna torkade nässlor, men det finns ju pulver i hälsokostbutiken. Lät en halv deciliter dra i en kanna under natten. När man ska behandla ohyra finns det ingen anledning att låta det stå tills det ruttnat och luktar pyton. Köpenässlor är så finpulvriga att man inte behöver sila. Ställde bara växterna i en balja och vattnade över. Nässelvatten dödar inte ohyran, utan stärker plantornas cellväggar med sitt kisel så att de inte blir mottagliga. Jag antar att krypen helt enkelt svälter ihjäl.
Gyllenlacken som är en ovanligt törstig gynnare fick stå kvar och suga åt sig ordentligt. De hade visserligen inte ohyra, men i förebyggande syfte. Jag fick inte nån riktig blomning att njuta av förra sommaren eftersom det var kållarvsinvasion och även gyllenlacken drabbades. Nu ska de få en ny chans att visa vad de går för. 

Hur gör ni?

Allt gott


söndag 19 februari 2017

Varmbänk del 3 Ladda och starta

I år bygger jag varmbänken i den nya murade lådan mot växthusets södersida. Den har måtten 240x80x80 cm och luckorna öppnas var för sig för att de inte ska bli för tunga att hantera. Runt själva lådan har jag tillfälligt lagt extra isolering i form av byggfrigolit.

Jag har försökt att hålla mig i skinnet och inte dras med i den allmänna ivern och starta för tidigt. Varmbänken bör hålla 15-20° i jorden minst sex veckor framåt och klara sig även om det blir rejäla köldnätter. Det är inte helt ovanligt med värsta vargavintern långt in i mars här där jag odlar i hjärtat av Småland, zon 4. När jag väl har sått och planterat i bänken vill jag dessutom undvika att har täckning på locket eftersom växterna behöver ljuset.

Senaste veckan har vi hämtat sammanlagt 12 baljor hästgödsel från två stall i byn. Allra helst skulle jag vilja haft all gödsel på en gång, men jag har inte den möjligheten. Om gödseln inte redan är halmblandad gäller det att få tag i så ren som möjligt så man kan blanda själv istället. Att testa med andra sorters gödsel är ingen idé för de alstrar inte samma värme vid nerbrytningen och allt går som namnet antyder ut på att skapa en varm miljö i bänken där man kan odla fastän det är vinter ute och skörda ett par månader tidigare än på friland.
Man kan göra på flera olika sätt. Utnyttja bänkar i växthus om de är minst 60 cm djupa, praktiskt för de får extra skydd, bygga en bädd ovanpå jorden och lägga på en ram eller gräva sig neråt i en odlingsbädd som jag brukar göra.
Även denna murade bänken är delvis under jord.




Jag lägger ett tunt lager gödsel och varvar med lika mycket halm. Vattnar med ett par hinkar kokhett vatten för att få igång processen och trampar ut eventuella luftfickor. Man tänka på att det ska finnas utrymme kvar för ca 20 cm jord och att inte växterna ska slå huvudet i taket. Jorden står sen i höstas travad i hinkar i garaget för att inte frysa. Det mesta är begagnad tomatjord från växthuset som jag gödslar upp lite grand.

Placerar en termometer mitt i lådan med display utanför så jag enkelt kan följa utvecklingen. Jag räknar med att få upp temperaturen till 60-70° innan jag fyller på jorden och sen väntar jag till den sjunker till 25-30° innan jag sår och planterar




Under tiden har jag täckt även locket med frigolitskivor och kvasten över så att de inte flyger av.

Återkommer när det är dags för sådd.

Allt gott







onsdag 15 februari 2017

Flyttbar vägg

Ett av mina problem är att man ser rakt in i växthusrummet från parkeringen. Jag har funderat mycket på detta, men mannen är van vid att kunna köra in för att t.ex. lasta av hönsburar och annat tungt.

På loppisrundan i helgen tror jag att lösningen dök upp.


Jättestora zinklådor som kan radas upp och planteras i. En tredje har jag redan. De var sorgligt misshandlade med inbuktade väggar, men mannen riktade upp dem riktigt bra.


Så här skulle det kunna se ut. Behöver vi komma in med ett fordon går de till nöds att flytta. Det känns i alla fall som ett bra sätt att prova sig fram på, känna efter under sommaren. Funkar det kanske det kan bli en permanent avskärmning med en bokhäck. Det skulle också gå att plantera häck i zinklådorna, kanske en hallonhäck. Möjligheterna är många. Till sommaren har jag i alla fall tänkt börja med klockrankor som får klättra i armeringsmattor.

Allt gott

onsdag 8 februari 2017

Vintergrönt

Hyllorna gapar tomma i mataffärerna.  Köldknäpp och översvämningar i södra Europa gör att det är brist på grönsaker. De sallater och tomater som fortfarande går att få tag på har stigit skyhögt i pris. 

Jag är så tacksam för att jag tycker det är roligt att odla, för att inte vara beroende av faktorer jag inte kan påverka flera hundra mil bort. Jag känner mig nämligen inte alls berörd. Här finns det ätligt lite här och var på hyllor och bänkar. Inte så mycket av varje sort, men en hel del att välja på ändå.

Så jag tänkte tipsa om hur jag gör för att hålla oss självförsörjande med grönt under vintern. Nån bild har jag visat tidigare.

Förra året hade jag ett helt bord vid balkongdörren fullt av plantor. Portulak och krasse självsår sig överallt när man en gång introducerat dem i trädgården liksom syran. Bara att samla ihop och flytta in tillsammans med uppkrukad gräslök, kinesisk gräslök, trädgårdssyra och portulak.



Körvel, basilika, vinersallat, rucola, isbergsallat, vitlök sår jag i september och flyttar in. Allt klarar sig till efter jul utan belysning. Det som får extraljus växer hela vintern som babyleaves av sallater som jag sår i omgångar. 



I år har jag minskat antalet krukor och utnyttjar växthuset istället. Sådde i september i backar av plast som jag klätt med tidningar. Backarna är placerade på ett upp-och-ner-vänt odlingsbord så jag får benställningen som tältpinnar när jag täcker med dubbel odlingsväv. Här är det närmast i bild pak choi och vinterallat, portulak och småpurjo längre bak. Gallringsskördat hela vintern.



En liten tuva senapskål, alltså den vilda formen av rucola som är perenn. Den övervintrar utomhus också, men i växthuset växer den dessutom så smått så fort den får ljus.




Malabarspenat i fönstret ger bra insynsskydd. Lagom att klippa ner i januari och låta börja om. Till nästa år räcker det med tre plantor. Det blir många ostmackor med grönt.



Fönstertomaten Vilma blir som namnet antyder inte så hög, bara ca 30 cm på en säsong. Dessa plantorna är på sitt tredje år och ca 50 cm höga. Näringsvattnar med svag lösning i varje vatten, handpollinerar. De har gett 10-20 tomater på varje nivå oavbrutet. De första åren fick de klara sig utan belysning, sen tyckte jag de var värda en egen lampa. Plågar dem lite genom att låta dem torka ut lätt mellan vattningarna för att få så söta tomater som möjligt.

När jag snabbt vill ha färskt grönt är det skott som gäller av bondbönor, mungbönor, solrosfrö och vanliga gula ärtor som jag först blötlägger. De gror fort och passar verkligen bra nu om man inte vill lägga en liten förmögenhet på köpegrönt.




Solrosskott är en favorit. Blötlägger fröna 1-2 dygn i ljummet vatten. Genomfuktar jorden och lägger fröna ovanpå. För att slippa få dem jordiga ställer jag ett lock från en skokartong över istället för att täcka med jord. När de börjar utveckla hjärtblad tas locket av och de får bli gröna i fönstret. Sen ställer jag dem svalt 10-15° för att de inte ska bli förvuxna och beska innan jag hinner äta upp.

Allra snabbast går det att grodda. På 3-4 dagar har man mängder av nyttiga, krispiga groddar. Mina favoriter är mungbönor, alfalfa och rättika, men det finns många fler man kan testa. Principen är densamma. Blötlägg 4-8 timmar beroende på fröstorlek. Lägg i glasburk eller groddtråg. Skölj morgon och kväll i ljummet vatten. Låt rinna av. Ställ i rumstemperatur i ett mörkt köksskåp tills de grott. För att bli gröna kan alfalfan sen stå nåt dygn i fönstret. Förvaras i kylskåpet upp till en vecka. Man fortsätter att skölja.




Allt gott


söndag 5 februari 2017

Kaxiga blomsterbönor eller svala allium i vitt



Behöver du några blomsterbönor? Ehh... Innan jag tänkt ut ett diplomatiskt svar fortsätter mostern...
Jag skickar några.  Ett par dagar senare fiskar jag upp ett tjockt rasslande brev ur lådan med en näve blomsterbönor i en omsorgsfullt rullad strut.
Liknande utspelade sig flera år i sträck och samma problem med var jag skulle sätta dem varje gång. Orange blommor. Jag gillar ju inte orange. Svår färg att placera och rankorna blir tre, fyra meter långa, måste förgros och vaktas för att inte bli snigelföda den första tiden. Suck, pust, stön.

Samtidigt blir jag glad av omtanken och vem gillar inte rasslande kuvert, bönorna är så vackra och jag kan helt enkelt inte slänga.



Så fick det bli en orange hörna med blomsterbönorna i ett torn, matchade av röd stege, en styvklematis i mellanhöjd med vinröda blad och orange nejlikrot som golv. En hörna som gör mig glad när den brinner i kvällssolen.



Jag kom på att blomsterbönornas baljor är ätliga, ja till och med goda. Varför hade ingen sagt det tidigare.  7-10 cm långa smakar de lite som haricots verts. De är kompakta och går bra att frysa. Numera kan jag inte tänka mig en sommar utan blomsterbönor, men jag föredrar att kalla dem rosenbönor, eftersom blomster låter just som om det bara vore blomningen det handlade om, när de är så mycket mer.

Den orange hörnan ligger nära grönsakslandet och då kunde jag ju lika gärna låta några tagetes smyga sig in. De hjälper till att hålla jorden pigg.



Till och med när jag skriver det här, slits jag mellan smakriktningarna. Visst sjutton vill jag ha en lugn sval, harmonisk och prydlig trädgård, gärna med vita allium som sticker upp i grupper över hostor med matchande kant, men vissa dagar vill jag också klä mig i orange, med prickar och streck, känna mig kaxig som ett orangelysande böntorn och en busig linnétagetes.

Allt gott