fredag 22 november 2019

Ny invasiv snigel - svarthuvad snigel

På sistone har det dykt upp bilder på en ny snigelart i sociala medier. Den har svart huvud, kroppen är gråaktig, men på vissa bilder är huvudet indraget och bara de svarta antennerna syns.
Foto: Markus Rehnberg
 Jag ringer naturvårdshandläggare Markus Rehnberg på länsstyrelsen i Västmanland som har tagit ett par av bilderna och får veta att det var Solveig och Kjell Wadelius i Virsbo som först slog larm. De hittade 500 på en dag i sin trädgård. Länsstyrelsen har inventerat och kommer att följa upp till våren, eftersom de stora individerna kommer att dö under vintern, men äggen överlever.

Man vet egentligen inte så mycket om den är arten. Snigelexperten Ted von Proschwitz har identifierat den som Krynickillus melanocephalus "Den som har svart huvud" Fram till alldeles nyligen hade den inget svenskt namn utan kallades svarthövdad snigel eller svarthuvudsnigel. Nu har man bestämt sig för att den heter Svarthuvad snigel.

Det man vet är att den ursprungligen kommer från Kaukasus och också dykt upp på olika ställen i Europa. Man vet att den kommit hit med växter troligen från Baltikum och att den beter sig invasivt. Den har samma matvanor som mördarsnigeln dvs den äter växter. Sniglar är hermafroditer, de har möjlighet till självbefruktning så det räcker med att man får in en individ för att arten ska få fäste.

Även om den inte uppmärksammats förrän nu i höst så kan den ha funnits nåt år i Sverige. Flest rapporter kommer från Västmanland, Stockholmsområdet och angränsande trakter, men individer har hittats så långt söderut som Gislaved och Lagan.
Foto: Markus Rehnberg

Den kan alltså vara spridd över mycket större områden än vad som visat sig hittills. Vi är nog inte vana vid att reagera på det här snigelutseendet. Jag scannar min hjärna febrilt efter minnesbilder från sommarens snigelexkursioner, men kan inte säga säkert om jag sett den.

När jag googlar på snigel Virsbo finns det en hel del skrivit om fynden och experterna uttrycker stor oro. 

-Bra att du bloggar om det här, säger Rehnberg. Vi behöver sprida informationen i alla  media.

Ibland känns det som vi har drabbats av Egyptens tio plågor i bibeln (såg ett program om det nyligen där man hade teorier om hur gräshopporna kunde bli så många osv). Tråkigt när fina växter blir demolerade och när man tänkt leva på det man odlar känns såna här snigelbesked tunga.

Det som gäller om man hittar sniglar är förstås att oskadliggöra dem och hålla utkik efter fler. Jag tänker att det kan vara bra att fota sina fynd innan man har ihjäl dem och meddela sin länsstyrelse.







söndag 17 november 2019

Fem favoritbönor

Ärtor och bönor tillhör de mest odlingsvärda grönsakerna med högt näringsvärde, proteinhalt och många användningsområden. Jag tror till och med det finns en böna för varje läge och minsta vrå, från lägenhet, till oss som har lite mer svängrum, ja numera odlar jag också ärtor och bönor inomhus på vintern i form av ärtor och skott, men det får bli ett annat inlägg.

Från barndomen kommer jag ihåg skolans gröna ärtor till mandelfisken, de förhatliga bruna bönorna och ärtsoppan. På sommaren ett knippe pålitliga 'Norli' från mammas land.  
Tak och lov har jag med tiden upptäckt att ärtor och bönor är så mycket mer! En underbar värld av färg, form och användningsområden, även om den klassiska ärtsoppan fortfarande hänger med.



Här tänkte jag bara säga nåt kort om fem av mina favoriter.

Nu testar jag alla möjliga sorter, men behåller en kärna av måste-ha-bönor varje år.
Bonbönan är en sån. Från början köpte jag några av dessa på en trädgårdsmässa. De kom från en yrkesodlare som fått över och man hade inte tagit reda på sortnamnen. Sen dess har jag sparat eget utsäde, som jag gör med alla jag gillar. 
Bondbönor sägs vara den mest näringsrika och proteinrika bönan av dem alla och odlades allmänt för ett par, tre generationer sen. Den ansågs som fattigmat, men har verkligen fått en renässans. I butik har den delikatesspris. Man köper de hela baljorna och det tycks som man får en del för pengarna, men efter spritning, att bönorna pillats ut försvinner hälften. På stora färdigvuxna bönor tar jag också bort det läderartade skalet och då försvinner ytterligare hälften. Kvar är ett par deciliter för runt 40 kr.
Varje planta kan ge det dubbla och man får plats med 6-8 i en pallkrage och förstås få ett helt vinterförråd om man sätter ett par rader på friland. 
Späda bönor äter jag med god vitlöksvinägrett och örtkryddor, större färska och torkade blandas i potatismoset till "bönegröt", används i grytor eller blir färs till friterade bollar. På vinters sår jag ärtskott inomhus som kan klippas ner ett par gånger innan de ger upp.
Det finns en mängd olika sorter att välja på och smaken skiljer sig inte så mycket åt. Man får räkna med att de flesta får ohyra i toppen, därför nyper man av 10 cm eller så spolar man bort dem med slangen. Lättodlade.


Golden Sweet är en sommarsockerärt, spröd, söt och behöver bara några sekunder i kokvattnet. Det är en kulturarvssort som tillhör gruppen gråärtor. De kännetecknas av lila blomning och buckliga grågrönbruna ärtor. Finns av och till hos Impecta.

Lokförare Bergfälts jätteärt

En av de stora fördelarna med att odla själv är att få tillgång till ett enormt utbud av grödor som man aldrig stöter på i butik, inte för att de är dåliga, utan för att det kostar för mycket att registrera nygamla sorter för kommersiell odling. Bara de stora aktörerna har råd. Som hemmaodlare däremot går det alltid att få tag på frön via byten, Tradera, Statens Lantbruksuniversitets webbutik SLU, bevarandeföreningen SESAM och inte minst sociala medier.



Lokförare Bergfälts jätteärt är ännu en sådan sockerärt som också tillhör gråärtorna, lila dekorativ blomning och enorma skidor, de längsta lika långa som handlov till lillfinger och cirka 3 cm breda. Uppseendeväckande och spektakulära och det är inte bara själva skidorna som är stora utan hela plantorna som blir ca 3 meter höga och behöver nät att klättra i.  När jag var med i Lands öppna trädgård i somras kom det över 700 besökare och jag fick många frågor om jätteärten men vågade faktiskt inte nämna namnet eftersom det varit en hype runt sorten de senaste åren.
Trots sin storlek är skidan spröd, saftig, söt och mycket god. 


Mor Kristins buskböna, ytterligare en nygammal sort som inte finns i kommersiell odling. Stora ca 15-20 cm långa baljor som på låga buskar som inte behöver stöttas. Både baljorna och de mogna bönorna är snyggt rödbrokiga och en ren fröjd för ögat. Påminner både i utseende och smak om borlottibönan med en lätt nötaktig smak. Som färska använder jag bönorna i sallader, röror och såser, men det är lätta att överkoka och då blir det pastej att lägga på mackan istället. Torkade används på samma sätt, men är inte lika känsliga för överkokning.



Sist men inte minst slår jag ett slag för en helt vanlig störpurpurböna som jag ofta odlar just i störarna i trädgårdslandet, de som amplarna hänger i. Två plantor i varje stör brukar gladeligen slingra sig vackert uppåt, ibland med lite hjälp. De används i första hand som brytbönor och skördas under 10 cm, men man missar alltid nån som växer sig enorm och då använder jag bönorna som vilken kokböna som helst, även till smörgåspastej. Ibland använder jag de fullvuxna ca, 30 cm långa baljorna som bordsdekoration på höstkanten. De torkade är också snygga. De små baljorna går bra att frysa och mjölksyra. Störpurpurbönan levererar hela säsongen, mycket och länge och har aldrig visat tecken på sjukdom eller rost trots att jag inte byter växtplats på dem så ofta som man kunde önska. Däremot levererar de betydligt sämre i närhet av gul lök, även andra sorter kan vara känsliga. Denna lila böna finns också i en buskvariant som kan vara lättare att hantera för den lilla trädgården eller balkongen. Tyvärr tappar de sin lila färg i tillagningen.

Många plockar i sig sockerärtor och även andra baljväxter färska, men de innehåller en giftig grupp av proteiner, kallade lektiner och ska därför alltid kokas, färska som torkade.

Ärtor och bönor är goda jordförbättrare eftersom rotsystemet drar upp och binder kväve i jorden, därför odlas de sist i växtföljden och gärna som gröngödsling.

Ska du odla nån ärta eller böna till sommaren?

Instagram @atligatradgarden
Länskamlingen Trädgårdsfägring







lördag 9 november 2019

Odla vintergrönt i backar



Att så i backar inför vintern passar mig perfekt. Även om jag inte alls har samma behov av sallad på vintern så är det fräscht med nåt färskt grönt på tallriken.


Min lösning är att odla i backar som jag sår i september utomhus och täcker med odlingsväv. Att så på hösten har den fördelen att bäddarna i stort sett håller sig fuktiga på egen hand. 
I början av oktober fick vi en rejäl köldsvacka med temperaturer nedåt -6 och backarna fick hastigt och lustigt flytta in i lilla växthuset, eftersom det stora skulle städas. (Odling handlar mycket om logistik. Är det inte backar som ska flyttas är det olika högar med jord, gödsel och täckmaterilal.)

Fast jag odlar i zon 4 brukar det ändå vara tillräckligt många dagar mildväder emellanåt och även ljust nog för att sådderna ska hinna växa till sig innan det stora vintermörkret och den riktiga vintern kommer i januari, februari. Under vintern står backarna på ett upp-och-nervänt bord i stora växthuset med dubbel väv över. Temperaturen blir lite jämnare i större växthus och där är mer plats när jag vill plocka mina blad.



Allt passar sig inte riktigt att så på hösten, utan jag väljer sånt som tål några minusgrader utan att krascha. En av favoriterna som måste finnas med är vintersallat. Det är den som i butik säljs som små rosetter under det franska namnet mache med nötig god smak.



Pak choi är en annan superfavorit som tillhör kålsläktet utan att ha den kåliga smaken. Det finns både grön och röd och du kan ana en del röda blad lite över mitten i bild. Nu skördegallrar jag de 10-15 cm höga plantorna som har en tjock, krispig stjälk lämplig att woka. Det gröna hänger förstås med. Späda blad är även goda i sallader. Längre fram i vinter kommer de fem, sex plantor som är kvar att fylla upp hela backen.




Källfräne eller vattenkrasse som den också heter är nästa superfavorit. Tål inte riktigt lika mycket kyla som de övriga, men växer villigt om den inte får torka ut och känns så lyxig att kunna slösa med. Smaken är mild med en dragning åt pepparrot.


Ibland odlar jag också tatsoi som är en asiatisk snabbväxande kålsort, andra bladkålsorter, bindsallat, vinterportlak, rädisor,spenat och salladslök.

Poängen med bladgrönsakerna är att de hinner växa till sig tillräckligt på hösten för att kunna skördas under vintern medan salladslöken får en tjuvstart för kommande säsong.


Länksamlingen TrädgårdsFägring



fredag 1 november 2019

Förbereda varmbänk

Att odla i varmbänk bygger på att hästgödsel tillsammans med halm alstrar värme vid nedbrytningen och detta kan man utnyttja för att skapa undervärme och starta odlingarna redan i slutet av februari när det är minusgrader utomhus.

Förra vintern tänkte jag att jag redan hade så mycket grönt i backar i växthuset att inget mer behövdes, så jag förberedde ingen varmbänk, men ångrade mig gruvligt i april när det plötsligt blev ett glapp och jag varken hade färskt mikrogrönt eller spirande rädisor. Det misstaget gör jag inte om.

Annat att tänka på är att lådan måste ha en viss storlek för att behålla värmen fram till våren kommer och det blir naturligt odlingsväder, alltså fyra till sex veckor, minst. En pallkrage räcker inte, hur den än isoleras.




Min fasta bänk ser inte så stor ut, men är 240 cm lång, 60 cm bred och cirka 80 cm djup. Djupet behövs för att få plats med 40 cm hästgödsel och halm och sen 20 cm jord att odla i. Kvar bli 20 cm luftutrymme till glaslocket för växterna att sträcka ut sig på. Bädden kommer att sjunka ihop ca 10 cm så de får ytterligare lite växtutrymme framåt våren. 


Här kommer att få plats tillräckligt med babyleaves och rädisor för att täcka behovet tills det drar igång i de stora bäddarna.

Den här murade bänken tillkom för fem år sen när jag byggde växthuset och är även bra till att avhärda förgrodda plantor i, är fullmatad med energi efter gödselbäddarna och utmärkt för pumpor och squash som älskar värme. Dessutom är det väldigt behändigt att dumpa allt möjligt organiskt här som i en kompostlåda. 

Innan denna lådan hade jag en dubbelt så stor djupbädd i trälåda, invändigt isolerad med byggfrigolit och löst lock klätt med plast. Fungerade bra, även om det var svårt att nå över hela lådan eftersom locket satt i gångjärn och således blockerade ena sidan.

Har man tillgång till små halmbalar fungerar de också bra att bygga med. Då lämnar man lika mycket utrymme i mitten som måtten på denna bänken och lägger ett löst genomskinligt lock ovanpå som kan vara gamla fönster eller enkel konstruktion med byggplast.

Nu förbereder jag lådan genom att använda kompostmaterialet i landen i trädgården, så den är tom i februari.

Jag har också räknat ut hur mycket jord det går åt för att täcka ytan med 20 cm: Djupet multiplicerat med måtten blir 20x240x60=288000 kubikcentimeter och det är lika med 288 liter.



Det är så här mycket!

För att inte behöva köpa denna jorden i vinter ställer jag undan hinkarna med begagnad tomatjord frostfritt.  En hink rymmer 20 liter, men innehåller nu ca 15 när tomatplantan är borta. 288/15= 19 hinkar.  Då vet jag också att det går åt minst dubbelt så mycket gödsel eftersom det lagret ska vara 40 cm när det är ihoppackat. Verkligen mycket mer än man skulle kunna tro.

Mer om varmbänk, steg för steg i tidigare inlägg. Sök på varmbänk.


Maj 2017. Vi har ätit av varmbänken i två månader och det börjar bli dags att låta hönsen få resten.

Instagram @atligatradgarden
Länksamlingen TräddgårdFägring

lördag 26 oktober 2019

Ätliga trädgården från ovan

Om ni undrar över rubriken så kommer bloggen att byta namn så småningom just till Ätliga trädgården som den redan heter på Instagram sen några år tillbaka. Jag är bara lite seg med att komma till skott.

Så här ser Benestad ut där jag bor och min plätt ligger lite ensam mitt i bild vid vägen ner mot sjön. Vi bor mitt emellan byns två fortfarande aktiva jordbruk, så på somrarna är det ungdjur, kvigor, sinekor och damer som ska kalva i hagarna närmast huset. Det finns förstås gott om hästar i byn också. Roligt med liv och rörelse. Till sjön är det ett par hundra meter, men båten har vi i grannbyn i mannens föräldrahem som han skämtsamt började kalla Södra filialen när en del maskiner flyttades till det renoverade svinhuset. Redan innan fanns en filial norrut i byn. När jag tog över svärmors trädgårdsland blev det också Södra filialen, men som sagt är det i nästa by.


Odlingarna har vuxit lite varje år. Den rektangulära platsen med lådorna är det ursprungliga trädgårdslandet från 1950-talet som vi renoverade för drygt tio år sen när sniglarna kom, grävde ur, tömde på armtjocka rötter från skogsbrynet som var ännu närmare inpå förr, snigelsäkrade och byggde lådor med djupbäddar.

Där den gröna rundeln är, hade förre husägaren potatisland, men numera odlas de på Södra filialen så de inte smittar tomaterna med mögel och annat. 
Mellan klockan ett och två vid rundeln har jag fem pallkragar som fungerar som cutting garden.
Ovanför pallkragarna vid staketet är den varmaste och mest skyddade platsen i trädgården, men också den torraste. Här försöker jag få ett aprikosträd och ett vitt björnbär att rota sig, men en del andra flerårig ätliga växter trivs redan bra som svartrot och rödnervig ängssyra.
Det ätliga skogsbrynet fortsätter bakom växthuset, i norr med lågt Ph och mycket torv sen lite mer sand och högre Ph ju mer söderut man kommer. Sparrishäcken får till exempel extra tillskott varje år. Vill du veta vad som odlas i skogsbrynet finns det tidigare inlägg om det. Skriv ätliga skogsbrynet i sökrutan som kommer det upp en lista med växter. 

Vilket jobb att hålla allt så här ogräsfritt kommenterade någon när jag visade baksidan av växthuset, men sanningen är att jag knappt rensar nåt alls. Det sköter hönsen som älskar att sprätta runt i all marktäckning som tillförs. Det vi får göra är att flytta tillbaka jorden så inte växthuset begravs.

Längst i söder lyser flisgångarna gula i det nyanlagda området som går under arbetsnamnet Mannes. Här hade vi frilandskomposterna för tjugo år sen vilket innebär kirskål, sly och hallonsnår. Allt som tillkommit runt växthuset de senaste fem åren, alltså ett par hundra kvadratmeter har fått en kvävande täckning av tjocka lager tidningar och en del wellpapp på raksträckorna innan vi lagt på 20-40 cm organiskt att växa i. Det funkar bra, men stor noggrannhet krävs med överlappningarna. Jag kommer att göra ett särskilt inlägg om Mannes och hur vi brukar gå tillväga längre fram i höst.


Egentligen skulle jag kunna berätta hur mycket som helst om den här bilden, som att det pågår plantering av vita narcisser i vänster nederkant. Det är förpackningarna som ser ut som vita pluttar på gräsmattan. Den blå pricken i höger överkant är en bikupa som tillkommit i sommar. Vi har inte själva tänkt att ägna oss så mycket åt biodling även om det verkar väldigt intressant, men är glad för att få vara värd åt samhället. Konstaterar också att det är mycket småpryttlar kvar att ta in. 

Till vänster utanför bild kommer fruktträdgården, mer traditionella rabatter, men mer och mer ätligt smyger sig in där också.




Och så måste jag ju visa en självsådd backsippa som blivit lite vill och blommar redan nu. Älskar backsippor, så det får gärna dyka upp fler.


Länksamlingen TrädgårdsFägring








lördag 19 oktober 2019

Höst i ätliga trädgården

Äppelträden gör min lilla värld gul och jag njuter av hösten i fulla drag. Lagom varmt och skön luft.  Det blev mer fotat än jobbat idag. Även själen behöver sitt.




Jordgubbsrevorna hänger meterlånga från amplarna.



Rödbetorna är egentliga upptagna och lagda i jordkällaren, men några är bra att ha nära till hands för en pytt eller varm rödbetssallad.



Älskar mangoldens neonfärgade stjälkar. En av trädgårdens mest tacksamma grönsaker. Våren är spenatens tid. Sommar och höst är det mangold som gäller. Den används precis som spenat men tål sommarvärmen utan att gå i blom, liksom flera minusgrader under längre perioder. Brukar kura ihop sig lite, men ser snart lika pigg ut igen när det blir plusgrader. Visst syns det att den är nära släkt med rödbetan. Undrar varför man aldrig ser den i matbutikerna?



Några av blåbärsbuskarna har varit knallröda rätt länge.




Kronärtskockorna ser ut som de vore tecknade, men det är faktiskt ett vanligt foto utan filter. De vi inte åt upp står kvar som mörka siluetter, krypin för nyckelpigor och andra insekter. Skafferi för vinterfåglarna.



Björnroten har vält över hönsbärsmattan.

fredag 11 oktober 2019

Äntligen häck

Nu har det blivit häck runt Äppelstunden! Det känns som att ha gått halvnaken och äntligen fått på sig en kappa.

Att något skulle rama in har jag varit på det klara med sen hörnan gjordes, men vad hittar man på med en bit mark som sakta rör sig och brant slutar i en slänt. Först var tanken en gammaldags gärdsgård av slanor och störar, mannen gick på kurs och material inhandlades. Sen tänkte vi ett varv till och fick inse att störarna nog skulle ge med sig och rätt snart börja luta om de inte sattes minst en meter in på platån och så mycket mark ville jag inte offra.

Efter att i fjol ha planterat en bit häggmispel i färdig höjd på andra sidan huset, kändes det plötsligt som det perfekta valet även här. Häggmispel passar bra in i miljön, rötterna kommer att hjälpa till att binda jorden och färdig höjd gör att häcken kommer att bli jämn när vi klipper trots att en del står i solen och andra plantor mer i skugga under äppelträden. Den kommer också att klara den magra jorden som mest består av sand och att leva i zon 4. 


För en gångs skull har jag kommit ihåg att fota hur det såg ut när vi började.

En tråkig infart, men inte mycket att göra åt garage och bilar. Telefonledning tas väl ner så småningom.


Samma plats, nu med vindskyddande häck. Grannen kommenterade att de inte kunde se in, vilket jag förstås tycker är positivt.


Tunga klumpar att försöka få rakt och på rätt höjd. Alla är olika stora och har olika form.


Även om jag försökt hålla området tomt i ytterkanterna där häcken skulle vara, blev det en hel del ramslök att flytta. Passade på att dela ruggar och även plantera in i ett nytt område i andra änden av tomten som ska fyllas med fleråriga ätliga växter. Ramslöken kommer att stormtrivas som marktäckare i häcken.


Kajplöken fick också flytta tillfälligt, men nu är den välkommen att sprida sig lite som den vill igen.



Återstår att jämna till häcken både i överkant och sidor, men det får vänta till torrare väder. Sen gäller det att ta hand vattningen ordentligt närmaste åren. Det blir droppslang, men även den ska skötas så det inte blir täppt nånstans utan alla får. En planta kan dra upp till 12 liter per vecka. Gångarna ska få ny flis.



Instagram @atligatradgarden
Länksamlingen TrädgårdFägring