söndag 14 juli 2019

Morgondimma och pärliga spindelnät

Igår hörde jag sommarens första syrsa när jag plockade smultron och i morse låg dimman tjock över trädgården. Det betyder högsommar.




Plötsligt är trädgården fylld av de mest konstfulla spindelnät trädda med pärlor. Förstås finns de där varje morgon men osynliga för ögat utan dropparna.



Armeringsnätet har fått dekorationer.



 

Nån tyckte vindsnurran var ett lämpligt ställe.



På denna bilden händer det mycket men spana in närmaste portalen som har fått den allra sprödaste och mest delikata kristallkrona.



Inte ens pumpen är bortglömd.




Älskar att fota i dimma när solen just bryter igenom och innan värmen blir för tung. En skön söndag utan några måsten. Trädgården i hyggligt skick om man undantar skämsytorna där hönsen ställt till det. Ärtnäten dignande av skördefärdiga baljor, mogna tomater lite överallt och kamomilldoft i små pustar från trädgårdslandet.
Ha det så gott

Instagram @atligatradgarden
Länksamlingen TrädgårdsFägring


Nästa helg, söndagen den 21 juli är jag med i Lands öppna trädgård kl 12-18. Guideningar kl 13 och 16 och jag har tänkt ut kluriga tipsfrågor med priser från Frökungen. I år är vi en hel bukett trädgårdar som ställer upp i mina trakter så det går fint att lägga upp en runda för dagen. All info om trädgårdarna som är med finns HÄR Jag kallar mig numera Ätliga trädgården även om bloggnamnet inte har ändrats.
Välkommen!

fredag 5 juli 2019

Hönsen och jag har en överenskommelse

Rött är vackert och mumsigt tycker både vi och hönsen. Som tur är har vi tre stora röda vinbärsbuskar på rad från söder till norr. Det betyder att nu när första busken är mogen är den sista fortfarande grön och det blir en lång skördesäsong.



Hönsen trivs i skuggan under buskarna, där fukten stannar kvar i det lite slarvigt klippta gräset. De hittar säkert insekter och larver och är samtidigt skyddade från rovfåglar.


Jag har fyra svarta höns och Petronella känns igen på blå fotring.

I bärtider trivs de extra bra.  Petronella är mest försigkommen, siktar in sig på fina lysande bär, hoppar och drar ner. Hon har några somrar på nacken, fyra fem om jag inte minns fel och har varit med förut. Snövit är som en lillasyster, följer nyfiket hack i häl, ser och lär. Plockar upp det som tappats och glömts och betraktar det som sitt.





Höns har ett fantastiskt matminne. Annat tycks lätt glömmas bort, som att man blir bortkörd från pallkragarna eller att man inte får gå in i trädgårdslandet, men mat verkar det finnas ett särskilt minne för.




Hönsen och jag har en deal, en outtalad överenskommelse att de får alla bär de kan nå från marken. Det gäller även hallon och druvor. Vad det gäller druvor var det nån som i fjol kom på att man kunde använda sig av bänken framför för att nå lite högre. Får se om den kunskapen sitter kvar i år när det är dags.

Allt gott
Instagram @atligatradgarden
Länksamlingen TrädgårdsFägring
---=000=---

I år deltar jag i Lands Öppen trädgård söndagen den 21 juli 12-18. All info på https://www.land.se/oppentradgard/#/ där jag heter Ätliga trädgården precis som på instagram och finns i Kronobergs län.


fredag 28 juni 2019

Vad säger tomatbladen, del 2

Trodde jag tänkt ut det bra när jag påbörjade tomabladserien och serien om odlingsplatser som jag tänkt mata på med under sommaren men det händer ju så mycket annat hela tiden.

Nu är det i alla fall dags för del 2 om tomatblad och det handlar om blad som rullar sig.



Kraftiga temperaturskillnader t.ex. när det blir för varmt i växthuset kan få tomatbladen att rulla ihop sig. Det beror på ansamlingar av kolhydrater i bladen. Detta är inget som är farligt och det påverkar inte skörden. Olika sorter visar större eller mindre symptom på fenomenet. Det kan även hända utomhus med plantor som står riktigt soligt och varmt.


I början av säsongen när det är riktigt kallt om nätterna kan man ibland se att både stjälkar och undersida av bladen blir lila på vissa sorter samtidigt som bladen rullar sig. Då har de helt enkelt haft en nära-döden upplevelse och det gäller att snabbt få upp tempen till över 15 grader.


Mer i tomatbladserien kommer efter hand.



---------=000=--------

Från det ena till det andra så har jag anmält mig till Lands öppna trädgård i år. Det var egentligen inte planerat utan mer som ett infall. Det är ovanligt många som är med från mina trakter så det går att lägga upp riktigt trevliga rundor. Söndagen den 21 juli är det som gäller kl 12-18.


Länksamlingen Trädgårdsfägring



söndag 23 juni 2019

Rena vilda västern!

Kväll, och plötsligt ett väldigt liv på hönsen i trädgården. Hade det varit på förmiddagen kunde det varit signalen på att ett nytt ägg levererats, men nu reagerar vi blixtsnabbt och far upp för att se vad som händer. Mannen hinner först till fönstret och ser en räv ge sig av. 

Jag är inte jätteförvånad för tre mornar i rad har jag hittat svarta, blanka bajsar i lillfingerstorlek på olika ställen runt växthuset. Det kunde varit igelkottspillning om vi haft nån kotte, men hittade också en korv innanför sargen till potagen och dit kommer inga igelkottar, men jag hade räv runt växthuset i fjol också.

-Jag hämtar bössan ifall den kommer igen, säger mannen och hinner inte mer tillbaka från vapenskåpet och ställa ner den förrän räven åter är på parkeringen. Från kökstrappan ser jag en bit av benen bakom picupen när den kollar hönshuset längst in i vinkeln på uthusen. Där är tomt och hönsen är som bortblåsta. Jag ser benen vända och något lätt förvirrad stannar räven till nån sekund framför agaven. Mannen far upp på tå för att få fri sikt genom äppelträdet. Pang! Räven faller.

 
Jag far hemskt illa av sånt här, att se ett vackert djur dö, men i valet mellan att förlora höns är valet ändå lätt. Om rävungen fått en lyckad jakt skulle den återkommit gång på gång tills alla hönsen gått åt.

Varför stänger människan inte in hönsen, kan jag gissa att nån tänker. Nej jag vill att de ska leva så naturligt som möjligt. En hönsgård kan aldrig bli tillräckligt stor och det är nästan omöjligt att stänga ute räven även från en hönsgård. Inte om, utan när räven tar sig in är hönsen fångade i en dödsfälla och alla blir ihjälbitna och ivägburna en efter en.

Såna här räder händer tack och lov inte ofta. Det är många år sen senast och då var det en lös hund som roade sig.





Det är en märklig, makaber känsla att komma ut i trädgården när det ligger fjädrar överallt som om nån haft sönder ett par dunkuddar, hönshuset är tomt, ingen höna syns till och det hörs inte ett pip. De håller sig gömda flera timmar innan de vågar sig fram och det går att överblicka skadegörelsen. Andretuppen blev illa tilltygad och dog i ett rede under natten.

 
Skäggiga damen blev av med hela rumpan och det sved nog värre än en vaxning. Hon har blivit väldigt nervös och försiktig och går in till och med när hon ser oss. Övriga klarade sig bättre, men följer ändå med henne.

Den stora fällan är betad med tuppen som dog. Det finns ju sannolikt fler rävungar i närheten, men att en räv skulle gå i fälla är nog inte särskilt realistiskt.



Som monument av den sorgliga tilldragelsen har jag nu en kulhagelperforerad agave och en prickig stenfot. Rena vilda västern!


Instagram @atligatradgarden
Länksamlingen TrädgårdsFägring

Den 21 juli kl 12-18 är jag med i Lands Öppen trädgård 2019. Enda drop-in tillfället i år. Se hela listan på Land




söndag 16 juni 2019

Stenmurskursen

Vi har haft äran att vara värdar för en stenmurskurs i helgen. Nåt sånt händer knappast varje dag. Så fort man får veta mer om ett hantverk öppnar sig en spännande värld av kunskap, knep och beprövade tekniker som utvecklats under lång, lång tid.

Dessutom skulle min efterlängtade stenmur påbörjas.



Men först ett par teoritimmar. Vad gör man när man behöver en plats för 16 personer som kan mörkläggas, jo det blev en garageplats som vi avskilt med presenningar sen tidigare eftersom jag brukar ha en del tomatplantor här under belysning och det gäller att hålla värmen. Nu höll de istället ljuset ute.


Kursledare är hembygdsprofilen Kjell Gustafsson som genom åren lärt tusentals personer bygga gärdsgårdar, stenmurar, slå med lie och bygga spåntak, varvat med ett och annat skämt och många goda historier.

Att använda maskiner hade inte varit nån skam, men idag får man nöja sig med en Sugga som hjälpmedel,

skottkärra eller bära för hand.





Här skymtar vi en känd bloggprofil från trädgårdsvärlden nämligen Carina med 4seasonsbycarna.com/



Deltagarna är indelade i arbetslag om tre och har fått varsin bit att bygga på.



Det vänds och vrids på stenarna för bästa passform och när det inte räcker till...


...så lägger man i flisor, klövesten för att ge stadga. Vi får veta att ett av de vanligaste felen man gör är just att stenarna inte är ordentligt förankrade med klövesten och murarna därför lättare skadas av vibrationer från vägar även om de ligger tre, fyra meter bort.


Lunch i den lilla skugga som går att hitta.




Oj, oj oj!


Mer teori och nu är det stenverktyg som står på schemat
.


Konsten att klyva med stenkilar.



Det sjöng så vackert i stenen när Kjell knackade och vips så sprack den.


Att göra ett decimeter djupt borrhål för hand tar cirka en timme så här borrades det med maskin, men alla fick prova på för hand också.





Gatsten från olika länder. Porfyr från Italien, ljus sten från Grekland och svensk granit. En stenhuggare i Bohuslän skulle klara att hugga två smågatsten "knott" i minuten.

Det här blev en mycket mer spännande och rolig dag än vi nånsin vågat hoppas på. Tack alla!

Ett arrangemang i samarbete med Kronobergs läns hembygdsförbund och Studieförbundet Vuxenskolan i Alvesta.

Nu ska vi bara bygga klart resten...


lördag 8 juni 2019

Lite grand från ovan

Mannen hyrde en lift för att måla huset och jag passade förstås på att fota från ovan.



Gräsrundeln fungerar som ett torg där det händer lite av varje och många funktioner är samlade runt. Just nu skolar jag om frösådda perenner, planterar ut det sista förgrodda och diskar monstruösa mängder krukor.


Framför växthuset till vänster, men bakom häggmispeln odlar jag i fem pallkragar, oftast olika projekt för tidningar, så även i år.

Bakom vita växthuset ligger Ätliga skogsbrynet där jag skapar ett mer självskötande område med fleråriga grönsaker, bärbuskar och nötter.

Mellan växthusen, men bakom staketet rör vi runt ordentligt mellan flyttblocken. Täcker med tjocka lager tidningar och fyller upp med schaktmassorna vi gräver bort när vi grundar för stenmuren. Hit ska sen massor av strutbräken, mängder av ramslök, humle, nävor och annat skoj flytta till ytterligare ett ätligt område som ska få förvilda sig.

Sen kommer Lilla växthuset som ligger i Snigelfortet. En lådodling med bockad plåtsarg som hindrar fritt inflöde av marodörer.

Närmast i bild zinklådor med luktärtor och Mor Kristins buskbönor på insidan.

Det är på dessa ytor jag rör mig mest, ilar hit och dit mellan olika stationer. Arbetsrummet med ståbord, vatten, krukor, jord, hinkar, kannor, nässelvatten och annat ligger inramat av växter vägg-i-vägg med lilla växthuset på baksidan. Bord och stolar används mest som avställningsytor. När vi fikar eller har gäster sitter vi på andra ställen i trädgården, gärna under äppelträden eller kanske i lusthuset.




Nu har jag vridit lite grand på korgen och befinner mig ovanför syrenbuskaget som delar av mot huset och högt över äppelträden. Under grönskan där ner finns umgängesytor och rabatter, även om det är svårt att tro från denna vinkeln. Huset är nyfärgat.





Så här ser jag ut när jag roar mig i luften och så ser ni vyn mot garagen och parkeringen som jag aldrig visar annars.

Liften styrs med en joystick och den går att "köra" hur som helst åt alla håll. Även korgen går att vrida. Riktigt kul mojäng! Trixet var att manövrera under ledningen eftersom det blev tajt mot syrenerna, men jag fixade det med.


Allt gott


Instagram @atligatradgarden
Länksamlingen TrädgårdsFägring