lördag 14 juli 2018

Så klarar jag torkan

6 mm regn på fyra månaderna när man bor på en sandås är ingen lek. De få moln som varit i närheten har gått runt och lyckats missa byn, men på det stora hela är hela trakten snustorr.

Mina närmaste grannar, korna väljer av nån anledning att vistas i solen fast de finns skugga längre bort. Har aldrig sett hagen så torr och neräten.

Bönderna slaktar för att klara foderbristen. Stöd dem genom att köpa svenskt kött!







I trädgården är det inte mycket bättre. Krukor och korgar behöver vattnas varje dag, men desto större planteringskärl ju bättre klarar de sig.





Eftersom det inte finns nån möjlighet att klara alla växter prioriterar jag hårt när det gäller vattning. Viktigast är grönsakerna vi ska leva av nu och kommande året liksom buskar och träd satta de senaste två åren och som inte hunnit etablera sig. Gräsrundeln längs bort där både vi och hönsen vistas mycket fick en sprinkler när vi anlade och den har använts vid några tillfällen. Övrigt gräs är brunt och nerslitet.




Här syns rundeln bättre, halvtorr, men i alla fall lite grönt för hönsen att beta och inte så deprimerande för ögat som övriga trädgården.


I framkant backar med fleråriga ätliga växter som skulle planterats ut i våras, men som nu skolats om till större krukor för att klara vattningen och senare utplantering.


Grönsakslandet där något får rotblöta varje kväll är som en oas bland allt brunt.


Grannarnas brunnar sinar. Vi har två egna brunnar som tur är aldrig har blivit tomma. Den ena vattnar grannens kalvar och den andra är vårt dricksvatten. Till trädgården kör vi sjövatten i tank på pic-up. Vi har en pump i sjön och en mindre hemma. Mannen hinner med tre kubikmeter per kväll. Det ska räcka till Södra filialen också där jag har 150 kvadratmeter vintergrönsaker. Att grönsakerna blir bra är viktigt, både för all möda som lagts ner med sådder, pluggar, markberedning, sättning och täckning innan torkan kom och för att köpa så lite som möjligt. Vi kan nog räkna med att torkan kommer att påverka matpriserna rejält till hösten.







 
Även vanliga år är det viktigt att skydda jorden mot uttorkning och nu förstås viktigare än nånsin. Jag använder ensilage till marktäckning så långt det går, i hallonland, under kål, pumpor, squash, potatis, bönor, kronärtskockor. Det går åt tre ensilagebalar (vita ägg) per säsong. Där det är trängre mellan raderna i pallkragar och andra lådor använder jag gräsklipp så långt det räcker. Några vändor med klippen hann det bli tidigt i våras och det som lades på ligger kvar utan att ha förmultnat. Normalt vid den här tiden brukar jag har fyllt på med två decimeter i ett andra lager.








Mina strutbräken var först ut att ge upp redan för nån månad sen och nu har jag klippt ner hela perennrabatter som inte är prioriterade. Det vissna blir till täckning på andra ställen.

Att dutta runt med vattnet gör mer skada än nytta. Det gäller att ge rejäla rotblötor en eller två gånger i veckan så att inte rötterna luras att dra sig uppåt. Ett nysatt träd behöver 60 liter i veckan en normal sommar. Squash, pumpor, kronärtskockor, sparris, sallat och annat ettårigt behöver jämnare vattning.

Att vattna med slang tycker jag är förrädiskt. Ofta blir det alldeles för lite vatten. Jag har roat mig med att räkna tyst för mig själv hur lång tid det tar att fylla en kanna med slangen och sen räkna lika långt när jag slangvattnar på plats. Det är en dryg väntan. Jag behöver stå kvar dubbelt så länge mot vad jag gjort om jag inte räknat.

Spridare är inte heller optimalt eftersom mycket av vattnet dunstar i värmen även om man kör kvällar och mornar.



Rätt växt på rätt plats. Torrabatterna tillhör det som inte prioriteras och inte har fått en droppe. Här har jag varit noga med växtvalet redan från början och de klarar sig bra även om de bara är hälften så höga och blomningen blir kortare. Bolltisteln har aldrig fått så mycket sol och aldrig varit så intensivt blå.



På andra ställen märks det tydligt vad som hamnat fel och är mer törstigt än jag trott, som till exempel höstsilverax och hortensia. De passar helt enkelt inte i min torra trädgård och kommer att grävas upp. Den som kan tillhandahålla ett bra hem är välkommen att höra av sig. Endast avhämtning.





Vincan i skuggan under äppelträden hoppas jag verkligen klarar sig. Den är vintergrön och bäddar in ett stort område.




En liten regnbågsbräken som jag tror hamnat på rätt plats om stackaren bara får etablera sig. Jag har gett mig den på att plantan ska klara sig. Marken sluttar lite och går inte att punktbevattna med kanna eftersom vattnet rinner av, istället har den fått en PET-flaska som jag fyller på en gång om dygnet.

Djuren har det också tufft. Alla insektsblänk är framme. Jag gillar fat med glaskulor för humlor och bin att landa på så att de inte drunknar. En rödhake har kommit på att använda den flytande ångalstraren i utomhusbadkaret som brygga och hönsen har flera vattenhål att välja mellan.  

När jag skulle gå in efter fotorundan hade jag ändå hela hönsgänget efter mig. Inte för att de skulle åt samma håll, utan skyndande med tuppen i spetsen för att hinna ikapp mig och med det speciella tiggarkacklandet som annars bara hörs på hösten när det börjar bli ont om mat i trädgården. Alltså redan dags att börja stödfodra. Sprang genast och plockade några nävar röda vinbär och hämtade solrosfrökärnor, kvar från i vintras, i väntan på att returbrödet från matbutiken ska tina.






Har ni äntligen fått regn eller hur klarar ni torkan?






--//--

Trevliga trädgårdslänkar HÄR




fredag 6 juli 2018

Fest hos hönsen

När Astrid ruvar har plötsligt Lilla stumpan blivit högsta hönset som går med tuppen och passas upp som en drottning, fast jordgubbarna hittade hon alldeles själv.



Bär är gott, gottigottgott, men den här sorten har Lilla stumpan, 3 år inte smakat förut. Jordgubbslandet är nämligen både utom syn- och räckhåll och att det skulle bli några över händer sällan.

- De ser ju väldigt goda ut men ska man våga...
Petter avvaktar. Detta här nyhet även för honom.



 - Jag vågade, jag vågade!




- Hur går det Stumpan?

- Det är slafsigt, men gott. Jag måste putsa näbben mellan vartannat hack.



- Nej, nu måste jag också smaka, menar Petter och snor helt enkelt gubben för Stumpan medan hon tillfälligt släppt taget för att torka näbben. Så gör inte en gentleman, men han kan helt enkelt inte bärga sig.


Grace sträcker på halsen bakom en lutande trädgårdsstsol för att se vad som försiggår där borta. Hon är bekant med jordgubbar sen tidigare eftersom hon i smyg brukar få en då och då när de andra är nån annanstans. Jag tycker nämligen lite synd om henne med den deformerade näbben som inte riktigt funkar för små frö och saftiga grässtrå, men gubbar och andra bär går väldigt bra.




Tonåringarna håller sig lite molokna på behörigt avstånd i väntan på lillturen. De har nyss fått en tillsägelse i form av ett dovt kacklande, att inte komma för nära. I hönsflocken är det viktigt att veta sin plats.

Allt gott!


Länksamlingen TrädgårdsFägring HÄR





fredag 29 juni 2018

Bekämpa kålfjärilar

 Det fladdrar plötsligt i alla möjliga färger över blommande kryddväxter och rabatter, men över kålväxterna mest i vitt. Kålfjärilarna är här. För den vanliga trädgården känns väl fladdret mest hemtrevligt, men när man odlar kål känns de vita fjärilarna mer som små dödsänglar som till varje pris måste luras.



Kålfjärilar är ett samlingsnamn för de stora vita dagfjärilarna rapsfjäril, rovfjäril och kålfjäril. De har en gemensam kärlek till kål- och senapsväxter.

Ofta hinner de med två till tre generationer men pupporna klarar inte övervintringen i Sverige. Första generationen kommer istället med vindarna över Östersjön från varmare delar av Europa. Vissa år blir det riktiga invasioner. Som om inte detta vore nog finns det kålmal att se upp med också.

Nån enstaka kålfjäril dök upp redan för några veckor sedan och tog mig lite på bar gärning. Kände den karaktäristiska lukten av larvbajs när jag vattnade blomkålen, vilket fick mig att undersöka bladens undersidor. Man brukar också kunna se svarta bajsprickar i bladvecken.


Tyvärr ratar hönsen kålfjärilslarver och de var alldeles för många för att mosas mellan tummen och bladen utan att ge mig äckelanfall, så de insamlades i skålen, vatten fylldes på och en droppe diskmedel trollade bort ytspänningen så att de snabbt drunknade. 
Sen har det varit lugnt tills nu.

I förmiddags visade en kålfjärilsmadam stort intresse för svartkålen i trädgårdslandet. Hon undersökte varje planta noga, varje blad. Tog en större lov runt hela landet för att återkomma till några av favoritplantorna.






Då och då dök hon snabbt ner under bladen för att lägga äggen, men ångrade sig ideligen. Svartkål är egentligen inte förstahandsval för kålfjärilen.




 Om möjligheten finns är blomkål, broccoli och brysselkål intressantare, men desto fler kålfjärilar som slåss om växterna desto mindre kräsna får de lov att vara. Ett riktigt jobbigt kålfjärilsår duger både sandsenap, slingerkrasse och gyllenlack.

Även ganska hårt angripna plantor hämtar sig ganska bra om man plockar bort larver och angripna blad och minskar stressen på plantorna genom jämn vattning och välgödslad jord.

Jag gillar att använda kålplantorna som prydnad och blandar gärna med sommarblommor, vilket gör det lite svårare för fjärilarna att välja just dessa plantor. Dagens hona var ju minst sagt velig och vid kontroll hade hon inte lagt ett enda ägg. Många plantor tillsammans är intressantare ur kålfjärilen perspektiv.



Nu klarar jag att hålla hygglig koll på mina nio plantor i trädgården, skrapa bort ägg och klämma larver, men har man en större odling finns det biologiska preparat godkända för ekologisk odling på marknaden.


Bilden togs för ett par veckor sen så kålen är större nu
På Södra filialen har jag kålen i nättunnel eftersom jag inte är där och tittar till mer än nån gång i veckan. Vanlig väv driver på växtligheten och gör klimatet onödigt varmt för kålen. Bågarna är vanliga elrör som vi kapat efter bredden på nätet. Problemet här blir istället sniglarna och att det är lite bökigt att skörda enstaka blad och kålrabbi som blir skördeklar mycket fortare än övrigt. Täckodling håller jämn fuktighet och ogräset borta.




Alla vita fjärilar är inte kålfjärilar. När man som jag bor i skogsbrynet med ängar runt, kan man få besök av alla möjliga som urskiljs på storleken eller hur snabbt de flyger, men ändå är det nog så att alla vita får min vaksamhet att öka.




Allt gott

--//--

 Länksamlingen TrädgårdsFärgring HÄR



lördag 23 juni 2018

Användbara squashen

Squashen är en av de mest användbara grönsakerna hos mig som jag absolut inte vill vara utan, lika viktig som potatis, morötter och lök.


Kommer ihåg när den var ny i landet, långt innan den hittade till mataffärens kyldiskar och då och då kunde stötas på hos entusiastiska grönsaksodlare som inte drog sig för att prova nytt. Det var på 1980-talet. Problemet var att vi inte visste vad vi skulle göra med allt. Vi tärnade som gurka och åt rå i sallader. Nån kom på att snabbt steka i skivor och äta med örtsalt.

Att squashodlandet ändå överlevde trots dessa enkla rätter som man åt tills det stod en upp i halsen kan väl kanske bero på växtkraften. Det är så kul att odla nåt som växer så fort och ger så mycket, 30-40 squash per planta. Det stimulerade uppfinningsrikedomen och ledde utvecklingen framåt när det gäller recept. Numera har jag lärt mig att skörda i tid och inte låta alla bli stora som syltpumpor även om det är bra att låta nån växa ut till full storlek för att ta frö av. Hur det än är brukar det lösa sig automatiskt framåt hösten när man åker bort ett par dagar eller bara missar nån under ett jätteblad.

Denna varma perioden har både plantor och squash växt minst 5 cm om dagen och upptar nu vardera en kvm. De ser alltså redan ut som de brukar göra i juli/augusti.



När det blir ett flertal någorlunda jämnstora på en gång 12-15 cm långa och smala som en Västeråsgurka, brukar jag skörda allihop, dela på längden, salta ytorna, låta dra nån timme. Sen torkar jag av saltet och lägger på grillen eller steker snabbt på hög värme. Det blir ett salt, krispigt och gott tillbehör som får ersätta potatis ibland.

Annat vi lagar mer eller mindre regelbundet är:
Fylld squash
Squashplättar
Tzatziki
Falsk potatissallad
Falsk ostkaka
Squashpaj
Squashchips
Inlagd squash som Bostongurka
Inlagd i söt lag som Västeråsgurka
Squashsoppa
Squash på pizza och varma mackor
Hanblommor fyllda och friterade
Pasta med sötfänkål, valnötter, stark ost och tärnad squash.

Markerade rätter är länkade till recept i tidigare inlägg. Övriga får ni faktiskt googla fram själva. Det finns massor på nätet.

Man kan tänka på att skala squashen om man har känslig mage. Det gäller gurka också. Annars använder jag gärna med skalet på eftersom det ger stadga, färg och mer substans.

När det gäller odling trivs squash bäst direkt i kompostjord, full sol och jämn vattning. Vill inte bli plågad med långa torkperioder ej heller dränkt och desto mer man plockar ju fler squash blir det. Sniglarna gillar också squash, så dem får man se upp med.


Allt gott

-//-

Jag gillar trädgårdsportalen TrädgårdsFägring. Klicka HÄR









söndag 10 juni 2018

Tomaterna på plats

Nu har tomaterna (i alla fall nästan alla) kommit på plats i sina murarhinkar både ute och i växthuset. Jag brukar räkna med 30 tomathinkar i växthuset, men som vanligt har hinkar köpts till. Sen tillkommer minitomater som nöjer sig med 5-literskrukor, paprikor, aubergine, mini-pumpkin-tree och en del annat. Det skulle gå att få in betydligt mer om jag nöjde mig med smala gångar, men jag vill ha lite svängrum.

Växthuset byter skepnad ett par, tre gånger under våren. Först med bubbelplasttält för övervintrare, sen med plantbord för uppdrivning och under sommaren i huvudsak tomater.



Här syns en fjärdedel. Har provat olika möbleringar med hinkarna varje år i hopp om den optimala lösningen...  och visst jag skulle kunna bära ut nåt bord och några stolar, men det är bra både med avlasatningsytor och att kunna ha en stol till hands då och då.




Under pelargonerna en rad med dvärgbusktomaten 'Wilma'. Några blir gå-bort-presenter och lotterivinster till midsommar, men minst fem kommer att sparas som krukväxter inomhus. Tomater är ju perenna i sin ursprungsform och fortsätter leverera inomhus om man bara har plats att hysa dem. 'Wilma' är liten och behändig och växer inte ur fönsternischen på flera år, fortsätter bara att leverera. 



Sen två veckor har vi haft egna  'Wilmatomater'. De första avnjutes under andakt. Det är ett mindfulnesstillfälle som sker i växthuset. Väljer noga ut den första som ska vara mörkröd och från en så gott som mogen klase. Jag blundar. Noterar att tomaten är lika varm som munnen och en lagom stor munsbit, saftigheten när det lagom tjocka skalet brister och inte minst sötman. Mmmmm...
Är inte sötman tillräcklig drar jag helt enkelt ner på vattningen och låter den plågas lite.
 

Eftersom jag inte köper tomater under vintern är det fem månader sedan jag smakade färska, med undantag att jag ätit nån köpetomat när jag varit bortbjuden. Det känns helt okej, mer än okej faktiskt. Det finns en finess med att bygga upp ett sug efter en råvara, att vårda med kärlek och längta, att äta efter årstid. Det skulle till och med kunna vara så att kroppen mår bra av att vila sig från en råvara ett tag även om tomater är väldigt nyttiga.

Ett tips: Första tomaten som blir röd avger ett hormon som påskyndar mognaden av övriga tomater, därför kan det vara bra att inte nypa bort den så fort den börjar ändra färg, utan vänta tills de flesta i klasen är mogna.




Växthuset åt söder. Det gula som lyser är tagetes som jag testar att odla som undervegetation i hinkarna. Tagetes förbättrar mikroklimatet i jorden. Några hinkar har fått tobaksplantor som också ska ha gynnsam inverkan på jorden.


Luft, luft, luft... Ju mer drag desto bättre dessa varma dagar.


Allt gott


Fler trädgårdsbloggar i länksamlingen TrädgårdsFägring HÄR




fredag 1 juni 2018

Göra plats för sommaren

Å, vad det känns hårt att slänga ut penséerna när de är som snyggast, men krukorna som i slutet av mars kändes stora till pytteplantorna är nu plågsamt små och behöver genomdränkas både morgon och kväll.  Lerkrukor är snygga men ökar också avdunstningen och 30 krukor tar sin lilla tid att gå igenom.


Nu har värmen varit så tryckande under lång tid att kvällarna går åt att rädda grönsaker och nyutplanterat som pluggplantor och sådder. Till och med de mest tåliga perenner slokar, som solhattar, kattfot och purpursporre.



Det är dags att bereda plats för sommaren. Vissa år har jag sparat en del och klippt ner lite försiktigt, men då gäller det att skrida till verket lite tidigare och samtidigt byta till större krukor. Klippet blir fint i låga, vida vaser och står minst ett par veckor utomhus.

Denna gången får plantorna ett förlängt liv i en fulrabatt som väntar på frösådda sommablommor. Planterat dem tre och tre ungefär som krukorna stått tillsammans så det ser ut som stora ruggar. Det blir lite lättare att vattna, men är egentligen bara konstjord andning, för jag kommer inte att ligga på alla fyra varje dag och plocka bort överblommat. Om en eller ett par veckor är det definitivt hej då. Annat är det med plantor, strategiskt placerade där man går hela tiden och gärna upphöjt. Så mycket lättare att nypa bort gammalt och därmed förlänga blomningen när man ändå går förbi.




Våren var verkligen extremt kort, sommaren startade redan i maj och nu ser trädgården ut som om det var augusti. Förgätmigejblomningen var över på en vecka. 

Min filosofi är att inte gnälla över det man inte kan påverka, som vädret t.ex utan göra det bästa av läget. Sår alltså en sen omgång solrosor och zinnia så det blir lite blomning att glädjas även i verkliga augusti och fortsätter att vattna allt annat som en galning.



Allt gott


Fler trädgårdslänkar HÄR

söndag 20 maj 2018

Sandsenap en favorit

Sandsenap eller ruccola, rucola som den kallas i butik är en av mina stora bladfavoriter. Den tillhör de korsblommiga växterna precis kål. Jag gillar den peppriga smaken och jag gillar att den är flerårig. En liten tuva i kanten av grönsakslandet kan man ha glädje av många år. Det råder en viss förvirring i fröhandeln beträffande namn, så man kan inte alltid lita på att det som säljs som sandsenap är flerårigt. Det finns ettåriga varianter också. Man får läsa det finstilta. Vild rucola är ett annat namn på den perenna. Ursprungligen kommer den från Sydeuropa där den växer vild, men finns även här på vissa ställen.

Ibland odlar jag den som krukväxt inomhus på vintern. Funkar bra, men man får starta krukorna tidigt på hösten eftersom den växer ganska långsamt. Att lyfta in en färdig planta är nästan enklare. Kräver dock en riktig djup kruka för här snackar vi ordentlig pålrot. 

Precis som kålväxterna är sandsenapen törstig. Desto mer vatten ju mildare smak och motsatt ju mer plågad och torr desto pepprigare i smaken.

Den kan få samma insektsangrepp som kålen. Jordloppor till exempel visar sig som små torra prickar på bladen eller ännu värre hål och undviks bäst genom att hålla jorden fuktig. Ibland lägger jag strängar av stenmjöl eller aska precis runt plantorna och det fungerar bra men måste göras innan angrepp visat sig och förnyas efter regn och vattning.

Nåt år när kållarverna varit extra rikliga har de också gått på sandsenapen, men det är undantag. Oftast klarar den sig fint och de små prickarna från jordlopporna går att överse med. Inget farligt.

I juni, juli kommer blomningen. Jag brukar nypa bort blomställningarna efter hand för att dra nytta av bladen lite längre, men till slut brukar blomningen ändå vinna.




Sandsenapen är användbar till mycket, men här blir det ofta pesto, eller som bladgrönt på pizzan.
Även om jag odlar mycket grönt på vintern också är det skönt att vara inne i den perioden igen när man kan hämta det mesta från landen och naturen. 


Allt gott


Ps. Har ju glömt att tacka för namnförslagen till mannens äventyrliga höna i förrförra inlägget. Brunhilda efter en av asatrons valkyrior tilltallade mig lite extra. Så när det är min tur att stänga in hönsen på södra filialen säger jag: "Natti, natti Brunhilde" och våra blickar möts i hemligt samförstånd där hon sitter på näst högsta pinnen lite till vänster bland de andra i hönshuset. Hon fick en gul fotring så jag är säker på att känna igen henne bland alla andra bruna Lohmann. Höns är vanedjur och väljer samma sovställe varje natt och dessutom har hon ju inga fjädrar på huvudet, så än så länge skulle jag känna igen henne även utan ring.


//


Länk till fler trädgårds- och odlingsbloggare HÄR