lördag 20 oktober 2018

Övervintra kronärtskockor och göra jord i säckar

På kronärtskockornas fröpåsar brukar det stå att de odlas som ettåringar, men kronärtskockor är perenna även om de är ganska känsliga och nyckfulla och har en tendens att säga ajöss efter några år.


Poängen med att låta dem övervintra är att plantorna blir betydligt större för varje år, buskar sig mer och ger fler och fler skockor. Som odlingsentusiast triggas jag förstås av utmaningar. Det känns helt enkelt som en liten seger att lyckas övervintra så många som möjligt. Om man bara har nån enstaka planta kan uppgrävning och förvaring frostfritt inomhus vara ett alternativ, men jag har ett tiotal plantor så det går bort. Oftast sätter jag också några nya och fyller i luckorna med till våren.


Gången till kronärtskockslandet har fått en röd port. Det känns lite som ett hemligt rum där bakom med sparrishäck till vänster och stora flyttblock som ramar in själva landet.

Det absolut viktigaste är att plantorna står väldränerat i sandjord eller i lutning så rötterna inte ruttnar om det blir sträng kyla. Minus 20 grader och snöfritt är inte ovanligt här på kanten till småländska höglandet. Utan skyddande snötäcke blir det riktigt tufft för växterna, men ett tjockt lager löv hjälper bra. Jag lägger 30-40 cm och petar in under bladen.


Plantorna får stå kvar under vintern, både för att jag tror de mår bäst så, men också som boplats för insekter. Vissa skockor blir som grafiska konstverk om det skulle komma lite snö. I år är de dock krympta och förtorkade eftersom de helt enkelt inte fått tillräckligt med vatten. Mer matiga grönsaker fick prioriteras framför delikatesserna, men jag hoppas kampen om dropparna gett desto djupare rötter som ger extra maffiga plantor nästa säsong.

Nu ska de bara överleva vintern, sin andra i denna bädden.


Trots många egna träd räcker löven knappt till att täcka odlingslådorna, men grannen som har en hel dunge och lönnar med stora löv bistår med säckar. Jag lämnar påsar och sen står de snyggt uppradade vid deras staket. Toppen!

Det går åt mer än man tror. 




Eftersom läget är ganska vindskyddat kommer löven att ligga kvar av sig själva, men kanten mot gången täcker jag med granris för att staga upp bädden och för att hönsen älskar den här hörnan. Bästa sprättstället så snart solen tittar fram.

Framåt vårkanten gäller det att ha lite fingertoppskänsla och lyfta av löven i omgångar så plantorna inte blir chockade av plötsliga frostnätter, men ändå får ljus att växa till sig. 

En hel del löv kommer att ha komposterat sig och resten förpackas i sopsäckar för att bli jord. Om löven inte är fuktiga vattnar jag upp till en halv kanna i säcken. Knyter ihop och märker med tex Vår 2019, brukar skriva på en såsticka av plast med blyertspenna, göra ett litet hål med en spik och fästa runt påsen med en bit spoltråd. Med saxen gör jag små hål i påsen runt om. Inte så stora att sniglarna tar sig in. Ställer säckarna i skuggan på norrsidan av uthuset och utan att behöva göra nånting extra, köra en meter med bilen, eller punga ut med en enda krona har jag världens bästa och näringsrika jord om 1-1/2 år. Kretslopp är fina grejer! Påsarna återanvänds förstås också år från år. Revor lags med bred tejp.


Allt gott


 Länksamlingen TrädgårdsFägring HÄR









lördag 13 oktober 2018

Lägger äpplena i stuka

Grannens röda järnäpple som jag passerar på väg till brevlådan är en fröjd för ögat, men inte för gommen. Stenhårt och smaklöst. Trädet brukar leverera överdådigt och ställer mest till arbete för ägarna med att städa upp all fallfrukt. Vi är några stycken som brukar få ta till dekoration.

Nu verkar det ju inte särskilt logiskt att man på 1940-talet skulle satsat på frukt som inte är användbar och pynt tror jag inte stod så högt i kurs under kriget. Läser i äppelbibeln "Svenska äpplen" av Görel Kristina Näslund och Ingrid af Sandeberg att järnäpplet var mycket populärt i Tyskland under denna tid och en annan källa säger att äpplet ska grävas ner och ätas till midsommar kommande år!?  En  bybo berättar också att det var just så äppelträdets ägare gjorde även här. 

Vad jag förstår handlar det i detta fallet inte bara om vinterförvaring utan också ett sätt att få äpplena att mogna genom mindre syre eller möjligen att koncentrera etylengasen som de avger. Etylengas påskyndar ju mognad.




Sagt och gjort. Nu gräver jag ner grannens äpplen, eller rättare sagt de som blev kvar efter att jag sorterat bort kantstötta och angripna. Det gäller att vara noggrann. Ett skadat äpple som börjar ruttna kan lätt förstöra allihopa i stukan. 



Äpplena är lagda i plastback med finmaskigt metallnät runt som sork- och kaninskydd. Backen placerad i grop på frostfritt djup. Ett tunt lager halm under för att inte jorda ner backen. 




Halm innehåller ju luft i sina ihåliga strån som har en isolerande effekt. Vid sidorna och över packar jag in backen med ca 30 cm halm. 




Stukan behöver också en liten skorsten, som jag gör av en tuss uppdragen halm.



Sen tillbaka med all jorden runt tussen.





Ett berg av löv som topping. Kanske behövs några granris eller ensilage för att hålla löven på plats. Och så lite jonglering med löven bara för att det är kul.


Det ska bli otroligt spännande att gräva upp och smaka äpplena till våren. 

Tar gärna emot synpunkter om nån har erfarenheter av just förvaring av äpple i stuka.

Om du inte känner igen trädgården från skissen i förra inlägget, beror det på att det här är odlingen som jag kallar Södra filialen på mannens föräldragård i grannbyn.

Allt gott




Länksamlignen TrädgårdsFägring HÄR

fredag 5 oktober 2018

Ny trädgårdsskiss

När akvarellådan ändå var framme passade jag på att uppdatera trädgårdsskissen. Det är ju egentligen väldigt kul att rita men blir av alltför sällan.

Ibland önskar jag starkt att jag hade riktigt gott om pengar och kunde anlita någon som förverkligade alla mina trädgårdsdrömmar så jag fick tömma huvudet.  Det är nämligen fullt av planer och ser lite... en hel del annorlunda ut för mitt inre än när jag tar på mig verklighetens kranka glasögon. Allt går så långsamt, mycket beroende på att jag är ensam om trädgårdsintresset och bara får låna mannen några timmar då och då för grovarbete. Det renoveras samtidigt på en gård i grannbyn.


Men nåt projekt per år blir genomfört och när jag ser tillbaka har det ändå hänt en del sen denna skissen 2014. Den är ritad på måfå så måtten är inte riktigt desamma som på versionen nedan.



1  8 blåbärsbuskar och svarta vinbär
2  Ramslök som marktäckare
3  Stäpp- och fjärilsrabatt
4  Mullbär
5  Hösthallon och höns-Spa
6  Kiwi
7  Varmkomposter
8  Perenna grönsaker
9  Hallon
10 Kronärtskockor
11 Sparrishäck
12 Pallkragar
13 Kryddor
14 Vinbärsbuskar
15 Smultron
16 Fruktträdgård

17 Vitt körsbär

Sen tillkom ett större växthus och därmed ytor runt om som nu odlas, men med mjuk övergång till lövskogen bakom. Tanken är att hela området bakom växthuset lätt ska kunna förvildas när jag inte orkar hålla på längre.

Inriktningen har också ändrats lite genom åren. Grunden är en fruktträdgård från 1950-talet. På 1990-talet höll jag på mycket med eterneller och odlade både ettåriga på lånad åkerbit och satte in perenner lämpliga för torkning. De flesta finns kvar. Fördelen med dem är att de är torktåliga och inte bangar för en solsommar utöver det vanliga.
Sen ville jag fylla på med tåliga mormorsväxter, tidsenliga med huset och ursprungliga trädgården och i den vevan flyttade ett tjugotal pioner in.

Intresset för  örter, kryddor, läkeväxter, fleråriga ätliga växter och grönsaksodling har funnits med sen början, men blivit allt starkare de senaste åren. Jag tänker fortfarande väggar, golv och tak fast inreder med ätligt istället. Allt är av utrymmesskäl inte med på skissen. Testar olika marktäckare som smultron, allåkerbär, hönsbär och är så glad att ramslöken vill sprida sig i lundarna. Ätliga växter flyttar in som prydnader och en del prydnadsväxter hamnar på tallriken.

Jag försöker att hela tiden utmana mig själv i att förbättra kretsloppet i trädgården genom att ta vara på vatten och så kallat "trädgårdsavfall". Gillar inte ordet men hittar inget bättre. För mig är det mesta återbäring som blir ny jord genom plankompostering, varmkompostering och lövkomposter. Annat blir till kransar, stöttor och staket. Jag strävar också efter att få ett så bra djurliv som möjligt och naturlig balans i trädgården. Är glad för alla fåglar, igelkott, en huggorm i röset och en snok i skogskomposten, solitärbin och fjärilar som alla bidrar på sitt sätt. Katt och höns inte att förglömma. Till och med sorkarna gör en viss nytta med att lufta jorden, bara de inte blir för många. 

Nu fortsätter jag att lära mig mer om såna ätliga växter som kanske inte är så vanliga i våra odlingar och har en plan för hur strukturen och väggarna ska förbättras efter hand. Trädgården ska få en mer privat och ombonat karaktär.

Allt gott

Länksamlingen TrädgårdsFägring HÄR