lördag 18 maj 2019

Många faror lurar på hönsen

Hönsen är en fantastisk och produktiv del i trädgårdens näringskedja, förökar sig och föder många, inte bara oss. Dagligen vaktar skatan på tillfälle att ta sig in genom dörren på som står glänt och skutta längst in i det allra heligaste i hopp om att sno nåt ägg i redena innan vi hinner dit. En och annan framgångsrik eskapad gör mödan värd att försöka igen och igen.




Ett år hade igelkotten slagit läger med sju ungar i förrummet.
Å, så gulligt! Vi har en igelkott är det första man tänker, men i nästa varv förstår jag att det är äggtjuvar som bosatt sig i skafferiet.

Att råttor dras till hönshus är säkert allmänt bekant, även om kisse är bra på att hålla dem i schack och ibland väljer att övernatta i hönshuset när det ska jagas på allvar. Hönsen har inget emot detta. Nån gång har det faktiskt hänt att nån halvfet råtta suttit på rumpan och ätit hönsmat direkt ur foderautomaten när jag öppnat dörren, men det är ett tag sen nu. Äckligt jag vet, men det är sanningen. Allt med höns är inte ulligt och gulligt.

Nåt som jag också lärt mig är att räven valpar i slutet av mars och veckan innan provianteras det. Det vill säga nån höna stryker med. I år var det min fina tupp. I fjol rensades flera hönsgårdar i byn helt. Det är svårt att helt skydda sig.

Sen har vi mården, illern och duvhöken på hösten. Att hönsen lyckas föröka sig och bli fler överhuvud taget är nästan ett under med alla faror som lurar runt hörnet. En höna kan mycket väl ruva fram 20 kycklingar, men man kan anta att det inte skulle bli många kvar om hon levde i det vilda. Jag tänker på änderna som börjar med en lång rad ungar efter sig som stadigt krymper under sommaren tills det är bara två, tre kvar. Så sorgligt, men det är ju så naturen fungerar. 

Nåt som fåglar och höns har en medfödd skräck för är ormar. Jag har en gummiorm som jag lagt på olika ställen i trädgården och sen studerat hur hönsen beter sig. 4-5 meter ifrån kommer varningsläte och de går inte närmare. Detta utnyttjar jag genom att lägga ormen där jag har en känslig gröda som behöver växa till sig lite innan hönsen får komma nära. Det funkar på andra fåglar också om man t.ex. vill ha mossan på en sten ifred för koltrastarna.



För ett par veckor sedan låg ormen under häggmispeln där jag brukar ha den ibland för att rädda den hårt ansatta myskmadran. Tänkte, att mannen lagt ut den, men vid nästa ögonkast såg jag att det inte var min orm utan en levande.  Så märkligt att den placerat sig just där gummiormen brukar ligga och dessutom hade samma storlek och snarlik färg. Dvs den var kolsvart. Eftersom ormen i sin överraskning tyckte det var bäst att stelna och ligga helt still minst en kvart, fick jag gott om tid att studera och hämta kameran. Inga gula fläckar, men alla snokar har ju inte fläckar. Inget sicksackband, nej alla huggormar har ju inte mönster, likaväl som det faktiskt finns mönstrade snokar. Det enda säkra sättet att artbestämma är att se hur pupillen är formad. Lyckades förstora och ljusa upp tillräckligt för att se rött öga med elliptisk pupill, alltså säkert tecken på huggorm. Snoken har rund pupill oavsett om den är grön, grå, svart eller till och med har sicksackmönster. Känns viktigt att veta vad man har för djur kring sig om olyckan skulle vara framme.
Noterade också att hönsen som alldeles nyss gick vid staketet och sprätte nu tryckt ihop sig vid sitt SPA och ser alldeles villrådiga ut.


Funderade lite över vad som kunde förmå ormen att våga sig in på tomten där vi rör oss hela tiden. Kanske törstig, kanske på väg till hönshuset. Vi hittade för ett tag sen ett ömsat skinn bakom uthuset, alltså baksidan av hönshuset och mannen stötte ifjol på en svart orm i högen med reservsten.


Jag har inget emot orm i närheten av tomten utan vill gärna leva sida vid sida. Jobbar för mångfald på alla sätt i trädgården och det gäller även orm. Tycker till och med det är lite coolt att ha ett fridlyst djur i närheten och dessutom en helsvart huggorm. De sätter i sig en mängd gnagare som annars ställer till skada i odlingarna om de blir för många, men jag vill förstås inte springa runt och snubbla över orm eller riskera att katten blir biten i tassarna. Alla bett innehåller inte gift, men man kan ju få andra infektioner.
Efter att ha passerat vår närgångna granskning återvände ormen till sitt och jag hoppades att den skulle blivit tillräckligt avskräckt för att hålla sig i skogen.



 

Halvdassig morgon. PiaFia och hennes tuppkyckling har just börjat gurgla vid vattenfatet som är spetsat med en nässla. Hela flocken anser att detta är bästa vattenhålet i trädgården, men de andra har börjat dagen med matrunda. Två hönor ruvar. Frid i trädgården, men i hönshuset är saker på väg att hända.



Mannen hämtar mig. Han har nyss, nästan stigit på ormen som ligger på stentröskeln på väg in. Han hann förlänga steget och kliva över.
Aha, då var det ändå hönshuset som lockade! Vad gör vi? Jag får bestämma och väljer att ge den en tredje chans. Den förpassas till sin stenhög igen. Nu borde den väl ge sig.

Men så i förrgår var den där igen. Helt otroligt! Man måste väl ändå beundra detta mod och detta luktsinne. Tänk vilket sug efter protein den måste ha för att ge sig in på människomark, med dundrande automatsvarvar vägg i vägg, träskotramp, oljelukt, bilhjul, motorer, vasst knarrande grus, röster. Vågar mig nog på en gissning om att det är en hona som snart ska föda. Hon är hungrig. Hon har cravings!



Nu var måttet ändå rågat. Trots min beundran för denna modiga varelse så skyfflades hon ner i en hink och förpassades till ett lämpligt stenigt område 2 km bort, utan hus i närheten. Förhoppningsvis finner hon sig väl tillrätta och vi slipper fler överraskningar. Hönsen hann inte märka nåt. Förstora och se så vacker hon är.


Länksamlingen TrädgårdsFägring













fredag 10 maj 2019

Stenmursbygge

Äntligen är den på gång! 

Som jag har längtat efter att rama in trädgården, men mannen och jag har haft delade meningar om detta i över 20 år. Spontant, när jag flyttade hit var häck det första jag tänkte på. Sen försökte jag få gehör för staket. Efter att ha legat lågt några år, har jag så småningom lyckats plantera idén om en stenmur.

Avgörande kom när jag letade efter lämplig entreprenör och fick ett erbjudande från Kjell Gustavsson som är erfaren gärdsgårds- och stenmursbyggare att börja på muren som kurs i samarbete med Kronobergs Läns Hembygdsförbund och Studieförbundet Vuxenskolan i Alvesta. Lycka!


Älskar sten, älskar stenmurar. Eller vad säger ni om den här muren från en trädgård i Härlöv. Det är i alla fall en av målbilderna även om jag också tänker mig att nåt ätligt som löparfetblad skulle få vara i fred för hönsen nån meter upp.


På hösten skulle pumporna kunna ligga på muren och torka i solen. Denna muren finns i skogsbrynet bara 100 meter bort. Nån mossa lär det förstås knappast hinna bli i min livstid, men ändå!


Småland är verkligen stenigt. Det är inte bara som man säger. Här finns urberg, flyttblock, rullstensåsar, klappersten, små stenar, stora stenar. Faktum är att hela trädgården vilar på en sandplatå med flyttblock och en rullstensås bakom växthuset.



Men när man väl behöver sten, finns det ingen vettig som passar. Då är de för stora, för runda eller för kantiga som sprängsten. Lösningen här blev att köpa drygt 30 kubikmeter från en annan del av kommunen.


Förr byggde man av den sten som fanns till hands för att bli av med den från åkrarna. När befolkningen ökade behövde ny mark brytas, skog huggas, stubbar avlägsnas, sten sprängas, spettas och brytas. Ett arbete man knappast kan förställa sig och antagligen bidrog till den småländska envisa mentaliteten. Nånstans i bakhuvudet har jag också, att det faktiskt var brist på trä i Småland och lag på att använda sten vid gärdesgårdsbyggen under nån period. Veden skulle gå till de stora nyanlagda bruken, järnbruk, pappersbruk, glasbruk.

Stenmurar har respekt med sig på alla sätt. Det känns vemodigt att springa på en mur mitt i skogen och tänka på allt arbete som lagts ner. Ofta är de välgjorda som konstverk. Sen har nån helt respektlöst gjort granplantering av åkerlapparna.


Vår stenmur, kallmur, blir 90 cm hög, 90 cm i basen, svagt lutande inåt och 80 cm upptill, 30 meter lång. En ganska nätt mur helt enkelt. Kommer att passa in så bra. Kursen kommer bara att hinna bygga nån meter på en dag, men det viktiga är att vi är igång. Sen kommer vi förstås att få betala själva. 


Instagram @atligatradgarden
Länksamlingen TrädgårdsFägring







fredag 3 maj 2019

Avhärda

Att odla i en villaträdgård som egentligen inte är anpassad för att driva upp mängder av plantor, innebär mycket logistik. Många plantor börjar inomhus på fönsterbrädan med undervärme för att flytta ut där det är svalare i garaget eller nåt av växthusen. Annat står i växthusen från början och gror. Så snart solen tittar fram blir det ganska varmt innanför glasen även om luckor och dörrar är öppna. Det skulle bli en chock för allt förgrott att flytta ut direkt för nätterna är fortfarande kalla nära nollan. Det gäller att få en så smidig övergång som möjligt och avhärda.

Jag använder mig av lite olika sätt. 


En del står i hyllan vid garageväggen, men bara sånt som tål sol och hunnit rota sig väl. Hyllan har avtagbara väggar klädda med byggplast som jag kan lyfta av och på. Nyskolade plantor vill jag skydda från direkt sol i början och de hamnar i lusthuset, utan väggar, men med väv över backarna.


Bänken på södersidan av växthuset brydde jag mig inte om att ladda med hästgödsel som varmbänk i år eftersom vintern var mild och jag redan hade en hel del grönt att äta, så istället fungerar den som kallbänk och låda för avhärdning. Jag ställer helt enkelt ner brickor, backar och burkar och täcker med odlingsväv på natten som jag klämmer fast i den tomma fönsterramen som fungerar som lock. (När jag använder lådan som varmbänk har jag glas i ramarna). Murarna ackumulerar värme under dagen och jämnar ut temperaturen något under natten. Det här tycker jag är det optimala sättet att avhärda. Inget bära hit eller dit och milda nätter behöver jag inte ens täcka.


Här finns all möjlig lök som frösådd gul och röd, vit gräslök, purjolök, salladslök, svartkämpar, stockrosor, rotselleri och timjan bland annat.



Men en del bär jag fortfarande in och ut på det gamla vanliga sättet. Har i alla fall parkerat cykelkärran nära som extra avställningsyta.

Nåt man ibland glömmer är att även köpeväxter som ettåringarna till krukor och urnor behöver avhärdas ett par veckor. Vet inte hur många gånger jag köpt växter på torget och sen tagit för givet att de är avhärdade, men de är de oftast inte. Det som händer om man fuskar är att växten blir chockad av den plötsliga temperaturförändringen. Tillväxten avstannar och det kan ta flera veckor innan den kommer igång igen. Ibland klarar inte plantan omställningen över huvud taget.

Länksamlingen TrädgårdsFägring




lördag 27 april 2019

Blåbärstry

I år blommar första busken Blåbärstry Lonicera caerulea var. kamtschatica Sevasttre så det står härliga till med klasar av ljusgula utdragna klockor i samma form som de blå bären sen kommer att få.  Formen är greppvänlig och färgen blå.  Buskarna är lättodlade på de flesta jordar. Här står de i Ätliga skogsbrynet med sandblandad torv och komposterad kogödsel, alltså ganska lågt ph och svag gödsling med allåkerbär som marktäckare.





Blåbärstry ska inte förväxlas med Blåtry, Lonicera caerulea som är den rena arten av samma växt, vars bär är svagt giftiga.


En av de bästa egenskaperna när man som jag odlar i zon 4 är att de är köldtåliga och klarar ner mot -40 grader. Så kallt lär vi väl aldrig haft det i hjärtat av Småland, men runt - 20 kan det absolut bli och nattfrost några dagar innan midsommar är inte ovanligt.

Mina tre buskar överlappar varandra i blomning för lång skörd. Den första busken blommar som mest nu och blommorna har klarat de senaste veckornas nätterna med temperaturer ner till - 7 grader alldeles galant. Just det här med temperaturväxlingar och frusen blomning är en fallgrop både när det gäller ätligt och andra perenner i mina trakter, men här har blåbärstryn alltså ytterligare en fördel.

Att ha minst två olika sorter som trivs ihop är viktigt för korspollinenringen. Alla buskar ger bär oavsett, men de blir större och godare när de korsas. Blåbärstryn är en nykomling på svenska marknaden och utbudet kanske inte är så jättestort i handelsträdgårdarna ännu när det gäller sorter.
Jag skickade efter mina från Blomqvists plantskola i Finland tillsammans med ett stort valnötsträd

Man kan ju undrar varför denna utomordentliga växt inte är mera spridd i Sverige, men det verkar som den är mest känd i Ryssland och andra öststater där den används flitigt i villaträdgårdarna. Kanske har vi helt enkelt haft för lite utbyte med öst, men där verkar finnas en stor växtskatt att gräva ur vad det gäller allt möjligt (inte minst tomater som jag är svag för).

Blåbärstry kan användas som oklippt häck eller solitära prydnadsbuskar. Det finns sorter i alla möjliga höjder från krypande halvmeters till upp till två meter. Blomningen sker på årsskotten och man beskär normalt inte.



Jag hoppas att mina så småningom ska gilla halvskuggan under den manchuriska valnöten som står till vänster utom bild och med tiden kommer att breda ut sin krona som en jättestor sparbanksek bakom växthuset och ätliga skogsbrynet. Just nu har de full sol och ett par kvadratmeter vardera att bre ut sig på, men det är ändå lätt hänt att plantera för tätt.
Bären är supernyttiga, anges till och med nyttiga än blåbär och används på samma sätt som vanliga blåbär till sylt, kompott, paj. Smaken varierar beroende av sort. Jag använder gärna färska eller frysta bär utan socker på morgongröten.



Jag kommer som vanligt att ha med mig tomater, både gamla pålitliga sorter och nya spännande bubblare, inte minst tidiga ryska. 



Sen är det TOMATPRAT hos mig den 14 maj. Började med de här träffarna förra året och det blev riktigt lyckat. Mannen bakade minipizzor lagom till fikat och sen kom sommarens enda regnskur just när vi skulle äta, men vi klämde ihop oss i växthuset och stämningen var god och hjärtlig. Kostnad 350 kr.





















måndag 22 april 2019

Växtfusk

Det händer att jag handlar roliga, udda eller ovanliga växter på Tradera, men man får se upp med både namnsorter och annat. Var på jakt efter vit malabarspenat och fick en röd. Förmodligen av ren okunskap från säljarens sida eftersom en fröfirma säljer röd (rubra) med det latinska namnet (Basella alba)!!!? Även kommersiella företag kan märka fel och inte minst lökväxter kan ha andra färger än vad som anges, det har nog många av oss råkat ut för. Ett visst mått slarv och okunskap kanske vi får leva med, men det finns andra som verkligen går in för att bedra och luras.


Häromdagen dök denna bilden upp i flödet. En blå begonia. För bra för att vara sant?

Ja, givetvis!
Även den oerfarne bildredigeraren måste väl reagera på att golvet är rosa och soffan mintgrön. Nån har dragit rejält i reglaget färgbalans i fotoredigeringen. Både soffan och golvet är med all säkerhet väldigt ljusa eller rent av vita i verkligheten och 


begonian ser egentligen ut så här. Snygg som den är med fotosyntes och allt.

Aporkidéer eller monkey orchids som de kallas utomlands har blommor som ser ut som små ansikten, arga, näpna, gulliga. Det finns många varianter.



Den här aporkidén finns dock inte i verkligheten, men det är ju ett kul bildkollage. Ståndare och pistiller åt alla håll. Jag tycker mig känna igen kronblad av tulpaner, pelargoner, rosor och ett djurkranium som allt är monterat på. Kreativt absolut, men det tråkiga är att den faktiskt salufördes som riktig växt precis som blå begonian. Båda annonserna var japanska. Jag blir nästan lite sugen på att beställa en apa och ser vad jag får. Nää, antagligen ingen planta alls och när vederbörande fått tillräckligt många anmälningar på sig är det bara att byta alias och starta ett nytt konto på säljsajten.


Instagram @atligatradgaren
Länksamlingen TrädgårdsFägring








lördag 13 april 2019

Lök just nu

Egen lök året runt är en målsättning och att har flera olika sorter att välja på underlättar. Gul, röd och schalottenlök fick jag börja köpa tidigt eftersom kaninerna åt upp nästan alla de nysatta plantorna i fjol. Kvar är utsädet till potatislöken. Purjon tog slut i januari, men vitlöken gav tre gånger mer än vanligt och på flätan som når nästan ända ner till golvet finns många kvar.

Även om det finns luckor i bassortimentet så gläds jag åt den färska löken som börjar spira trots en kall vår och minus på nätterna.



Ramslöken (Allium ursinum) i mörkaste delen av lunden trivs bra och kommer med blad i alla storlekar. De minsta i gången är fjolårets självsådd. Nu skyndar vi att äta av lagret i frysen så att vi kan börja på det nya. Mest smak har bladen som färska, som krydda på risotton, omeletten och pastan. Pesto på ramslök är gudomligt och den funkar bra i örtsalt. Hela växten har en lätt vitlökston och är ätlig inklusive blommorna som är fina att lägga in som kapris.


Förutom skugga, mullrik och lite fuktig jord gillar ramslöken väldränerat och det har den här för hela tomten vilar på en sandplatå. Lunden gödslas på hösten, mycket av löven och skrafset får ligga kvar och på vårvintern kalkar vi. Lök och kalk är generellt en bra kombo. Från början höstsådde jag löken i en lundrabatt andra sidan huset och sen har jag flyttat hit plantor eftersom de tenderade att ta över lite väl mycket i rabatten. Alltså ogräsvarning om de trivs för bra.




Skogslöken, kajplöken (Allium scorodoprasum) trivs också i lunden. Bulbiller sådda på plats. Första året ser löken ut som ett grässtrå och jag vet inte hur många jag råkat rensa bort av misstag. Ett trettiotal har i alla fall klarat sig och får nu självså sig bäst de vill. Används som pujolök och kajpsoppa är ju en delikatess.

En annan som fått flytta runt en del är den Kinesiska gräslöken (Allium tuberosum) som blir 50-60 cm hög med breda, platta blad och stora fina klotformade blommor i vitt. Frösår sig kopiöst där den trivs och om blommorna får vara kvar förstås. Jag upplever att den vill ha lite mer sol än kajplök och ramslök, men fortfarande väldränerat, mullrikt och lätt fuktigt på sommaren. Supergod och användbar med lätt vitlökssmak.



Den vanliga gräslöken har jag så gott om att det går att leka lite med tuvorna. Några har fått plats i kronor på armeringsjärn nerstuckna i pallkragarna. Tyckte det var ett kul sätt att ge lite höjd åt lådorna. Hittade dem på årets trädgårdsmässa i Älvsjö.
När den riktiga värmen kommer är de små krukorna dock inget bra ställe för den törstiga löken, då får de flytta tillbaka till kryddfacket och moderplantan.

Så här långt har det handlat om fleråriga sorter, men jag har för vana att höstså ettårig lök också, som hinner få ett bra försprång och kan bjuda på färskt hela vintern.



Salladslöken - knipplök i butik, såddes i en plastback med tidning i botten i september. Jag brukar tukta den efter hand, alltså klippa ner bladen en bit och använda i vinterns matlagning. Det gör plantorna lite kraftigare innan utplantering, men i år har jag inte alls hunnit med. Det har blivit ett väldigt trassel och nu lutar det åt att klippa ner till 8-10 cm även om jag inte har användning för allt grönt. Sen utplantering i kluster som en liten egen häck vid sidan om sparrisen. Håller sig fin långt in på sommaren som minipurjolökar tills den vanliga är tillräckligt stor. Det finns olika namnsorter. Jag har en röd snygg sort på gång också.

Sist men inte minst den ljuvliga vitlöken som sticker upp sina vassa spjut så fort tjälen gått ur jorden och spetsar spröda löv. Sådd i andra halvan av september. Viktigt att den rotar sig bra innan kylan kommer men ska inte hinna gro. Jag brukar täcka med ett lager löv som förhindrar att tjälen puttar upp lökarna. Sen gäller det ju att minska lagret när vårsolen tittar fram så blasten inte blir blek och kvävd därunder. Nu kan man nypa ett blad här och där till salladen och lite senare använda löken färsk innan den klyftat sig. Delikatess!
Nu när de kommit en bit på väg ska de få sig en dos kompost som jag myllar ner försiktigt mellan raderna och innan midsommar blir det en omgång till.









lördag 6 april 2019

Fyller upp växthuset

Växthuset är igång. Visserligen används det året runt för vinterförvaring och fotografering, men nu är det nyskurat både utvändigt och invändigt och börjar fyllas på.


 Ja, till och med glaskronan gnistrar nu lite extra.




Tomaterna flyttar ut lite efter hand även om det är i kallaste laget trots golvvärme och värmefläktar. Det går ju aldrig veta i förväg hur våren ska bli så jag satsar för fullt med sådderna och hoppas att uppvärmningen inte ska gå till en förmögenhet i slutänden.


Det gäller också att komma ihåg att öppna dörrarna så fort solen visar sig. Takluckorna öppnas automatiskt men de räcker inte långt. Det blir snabbt över 30°


Ett gammalt kompisgäng till mannen hör av sig och vill ta en öl. Perfekt att jag inte hunnit fylla upp med fler tomater för nu blev det ju plats att sitta här. Ville inte störa dem med kvällsfotografering, men du får föreställa dig att det blir rätt mysigt med ett trettiotal värmeljus runt om på muren och lampslingor i taket när skymningen lägger sig.



I den bästa av världar hade jag förstås byggt ett jätteväxthus där jag kunnat ha en permanent umgängeshörna, men jag satte upp så stort platsen och ekonomin tillät och är hyggligt nöjd med att det ändå blivit rätt flexibelt. Det blir fyra, fem ommöbleringar per år, allt efter behov, men då har jag god hjälp av mannen.




De röda trädkaktusarna (Aeonium arboreum) stortrivs hela året om i växthuset, men måste förstås bo frostfritt i övervintringstältet när det är riktigt kallt.





Lite blomning och färg piggar upp så några penséer får vara kvar tills jag vågar låta dem byta plats med pelargonerna. I fjol var jag nämligen för snabb och hade ihjäl ett par favoriter.


Länksamlingen TrädgårdsFägring

fredag 29 mars 2019

Göra små papperskrukor

Idag återanvänder jag ett inlägg som känns superaktuellt just nu i såtider.


Till plantor som växer relativt snabbt som tomater, pak choi, ärtor och bönor tycker jag papperskrukor är bäst. För det första slipper jag diska åtminstone nåt hundratal plastkrukor, det blir många nog ändå, för det andra tar de mindre plats. Pak choi, ärtor och bönor skolas inte om alls, tomater en gång, max två.
Om valet står mellan att köpa in plastkrukor för sådd av snabba grödor eller göra egna är valet solklart. Papperskrukor är miljövänliga och behöver inte vinterförvaras eftersom man sätter ner hela paketet när man planterar. I mina ögon är de dessutom snygga. Gillar också idén med att använda material mer än en gång, att tidningar och reklam kan få ett ytterligare liv och sen bryts ner och återgår i kretsloppet, i mitt kretslopp. Det känns gott.



Jag använder en krukmakare av trä. De finns i olika storlekar hos välsorterade trädgårdsbutiker. Jag googlade och köpte mina på nätet. Sen klipper jag remsor som räcker två varv runt formen och är så breda att det blir en botten också. Viker ihop botten som kanten på ett paket. Det tar bara nån sekund, ställer formen i träunderdelen med spår och trycker till. Det gör att krukan håller ihop.

Fyller med 2/3 plantjord och resten såjord. Vattnar igenom.



Sår ett frö i varje kruka och trycker till lätt med handtaget på krukmakaren.




Såstickor av mjölkförpackningar fungerar bra. Tyvärr är de inte komposterbara utan lämnar kvar den vaxade hinnan, men det finns ju fortfarande en poäng i att återanvända soporna och pengar att spara. Tänker varje år att jag ska vara duktig och skära till alla stickor på vintern innan det blir högsäsong, men jag står fortfarande och pysslar efter hand som de behövs.

Placerar krukorna i IKEAS förvaringsbox SAMLA. Jag tycker storleken 28x19x14cm passar mig bra. Använder locket som hör till, har gjort ca 15 hål i för ventilation. Hädanefter vattnar jag bara direkt i boxen. Ställer lådan på golvvärmen. Så snart det syns det minsta lilla grönt går flytten till garaget där det är svalare och plantorna får växa till sig under växtbelysning. När det blir 10-15 grader i växthuset ställer jag dem där direkt.



När plantorna har fått 2-3 blad tar jag bort locket.




Krukorna bildar en stor klump i lådan och håller fukten bra. Rötterna tar sig igenom pappret och när de är så här fina är det dags att plantera ut. De går lätt att dela utan att skada rötterna. Dom här hamnade i varmbänken och på friland i lilla växthuset.




Vill man lyxa till det lite kan man använda ett dekorativt papper. Fint om man vill ge plantor som present.


På instagram @atligatradgarden
kan du se en liten film om hur jag använder dem till tomater, plus en större storlek för omskoling.


Länksamlingen TrädgårdsFägring

Allt gott