tisdag 24 februari 2015

Lökfest

Glömde jag sätta all löken, är första tanken när jag ser att tulpanerna ligger ovan jord. Hur kan jag ha gått förbi här flera gånger utan att upptäcka detta... Nej, men skotten är ju ätna på... Uppdragna!









Trodde i min enfald att rådjuren inte gillade vildtulpaner efter förra årets provodling i en hörna av rabatten. Glad i hågen satte jag ett par hundra till i höstas som nu alla låg uppryckta när jag tittade närmare. Nu är de nerpetade igen och ett elstängsel ramar in sjumetersrabatten. Gröna plastpinnar med knallorange eltråd som drivs med ett bilbatteri. Fult som bara den, men nu hoppas jag ändå att Bambi med följe ska skaffa sig andra vanor de närmaste veckorna.

'Persian Pearl'



Ha det gott

lördag 21 februari 2015

Lånar hem en bit natur

Inte för att jag har långt till naturen, den finns alldeles runt hörnet, men jag brukar ändå låna hem lite mossa, stensöta, grenar och några snödroppstuvor ett litet tag.












Ha det så gott



onsdag 18 februari 2015

Jordärtskockor, mums!

Jordärtskockor är bland det godaste jag vet. Kan helt enkelt få riktiga jordärtskockssug och det fick jag häromdagen. 

De jag skördade i höstas har förvarats hängande i nätsäckar i en frostfri brunn (utan vatten),  men huvudlagret har övervintrat i landet omstoppade och täckta av ett tjockt lager halm från täckodlingen. Det gäller att hålla frostfritt. Eftersom vi dessutom inte haft kallare än runt -5° hela vinter, har de klarat sig hur bra som helst med bara en liten fryst skorpa på några cm överst. Bara att gräva upp efter behov.



När det är dags att förbereda landet för årets odlingar, kommer jag att gräva upp alla jordärtskockorna och sätta dem på nytt ställe, eftersom de forlorar i kvalité av odlas på samma plats år efter år, hur frestande det än kan vara att låta dom bara stå kvar och bilda djungel. För många kan de nog bli ett ogräs, men jag är noga med att ta vara på alla små knölar som jag kan hitta och inte sprida blasten hur som helst över landet när jag skördar. De knölar som ändå blir kvar är lätta att gräva upp.

Gödslar landet och sätter de finaste knölarna med ca 30 cm mellanrum och 10-15 cm djupt. Eftersom de blir 2-3 meter höga brukar jag också tänka på att plantera i bakre kant så de inte skuggar allt annat eller plantera som vindskydd.

Under senhösten kapar jag stjälkarna till 50 cm och låter knölarna växa vidare. Stoppar om med ett tjockt lager marktäckning, halm, ensilage, gräs, ull eller vad jag får tag på.

Vissa sorter blommar vackert, tillhör familjen kogblommiga växter Asteraceae, påminner om solrosor och tillhör mycket riktigt solrossläktet Helianthus. Det vetenskapliga namnet är H. tuberosus. I knölarna lagras kolhydraten inulin som är en källa till fruktos inom industrin. Det gör också knölarna svårkokta på det sättet att de lätt faller sönder. Mest användbara är de därför till soppor, puréer, i mos och gratänger, men även friterade som chips och stekta i tunna skivor. Periodvis är jag lite känslig för inulinet särskilt i soppor (man kan bli lite svullen), men stekta jordärtskockor bukar aldrig vara några problem.

Här kommer ett av mina favoritrecept och ett gott tips är att steka mer skocktopping än vad jag skrivit i receptet. Den tar nämligen alltid slut här hur mycket man än gör. God även till omelett och som topping i soppan.  God kall.



Risotto med torkad svamp och jordärtskockor

3 dl torkad svamp tex trattkantareller, gul- el svart trumpetsvamp
12 dl vatten + 2 msk gott grönsaksbuljongpulver
1 dl vitt vin
1 gul lök
3 msk olja
3 dl avorioris
250 g jordärtskockor
salt och peppar
parmesan

färsk persilja

Lägg den torkade svampen i en gryta och häll på vatten så att det täcker. Låt stå och dra under natten eller åtminstone ett par timmar eller följ instruktionerna på förpackningen. Koka bort vattnet. Lyft upp svampen och lägg åt sidan.
Koka upp 12 dl vatten och lös upp buljongpulvret . 
Finhacka löken smält i olja på medelvärme i gryta där risotton också får plats.
Lägg i riset och låt det fräsa med tills det  blir glasartat 3-4 minuter.
Spä riset med vin och buljong men bara 2-3 dl i taget så att vätskan efter hand får koka ihop med riset. Inget lock på grytan.
Skala och skär jordärtskockorna i 3-4 mm skivor. Stek i lite olja på stekpanna tillsammans med svampen. Smaka av med salt.
När risotton blivit lagom krämig och riskornen fortfarande har en liten kärna, ta kastrullen från värmen. Smaka av med salt och peppar och riv över rikligt med parmesan.

Servera risotton ur gjupt fat eller skål och med den knaperstekta svampen och jordärtskockorna som topping. Strö över färsk persilja.

 


Ha det fint vänner

söndag 15 februari 2015

Nuppe och madamerna


”Djur känner attraktion inför ett annat djur och parar sig inte med vem som helst”, säger Luna Ek på sin blogg, apropå Alla hjärtans dag.

Det gäller inte minst fåglar och även höns.

Tuppens mål i livet är att sprida sina gener, även om det inte är medvetet utan går på ren instinkt och han har ett litet harem som han sköter med omsorg. Tio klarar han av rätt bra, men oftast har han bara fyra, fem madamer.


Ja, vad är det han ska hinna med då?

När en av hönorna lagt ett ägg ställer hon sig utanför hönshuset och kuckelikuar i högan sky. Många gånger har jag lurats att tro att inkräktare tagit sig in i hönsgården, räv, mård, mink, lös hund eller att duvhöken slagit till och jag har kastat mig ut för att rädda den stackaren, men ett illskrik på förmiddagen betyder oftast att ... NU HAR JAG LAGT ETT ÄGG, TJOHO!

Var tuppen än befinner sig i trädgården släpps allt som är för händer och han rusar till hönan så fort fötterna bär. För höns flyger inte och särskilt inte silkeshöns. Nästa ägg ska befruktas, men inte bara så där. En hyfsad kavaljer dansar lite först med vingarna något lätt lyfta så han ser stor fluffig och attraktiv ut. Fem raska småsteg till vänster om hönan, fem till höger, snabbt går det. De små fötterna trummar på, kanske en extra vända för favotihönan. Hönan står helt lugnt kvar, akten avslutas och sen går de tillsammans ut i trädgården och letar upp gänget.
Astrid är favorithönan. Hon står högst i rang efter tuppen i hackordningen. Hennes kycklingar får också hög rang och särskild omsorg. Ni kommer väl ihåg Corneilis Vreeswijks låt om hönan Agda. Två hönor kan vara jämna i rang, men då är de ofta längre ner i hackordningen.




Nuppe som han heter,  ägnar mest tid åt Astrid. Tar henne på olika turer genom trädgården, matletarrundor. Övriga hänger på, både små, stora och eventuella ungtuppar, men håller sig på det avstånd som rangen kräver.

Nuppe går bredvid Astrid och erbjuder henner olika trevliga fynd han hittar. Något ätbart eller fint markeras med ett litet strupljud. Hönan kommer genast och inspekterar. En liten fluga, larv, skalbagge ett läckert grässtrå slinker snabbt ner. Av nån anledning har alla mina tuppar tyckt att nerfallna blomblad från fruktträden på försommaren är extra vackra och det verkar ibland som Nuppe vill ge Astrid alla han kan hitta. Han nuddar dyrgripen med näbben, hackar med huvudet upp och ner, möter Astrid med blicken och låter lite högre och intensivare än vanligt. Tålmodigt tittar hon på blomblad efter blomblad innan hon går vidare. Han är allt en riktig flirtkula den där tuppen. Blir varm om hjärtat och tänker på de långskaftade rosor jag brukar få av Mannen på Alla hjärtans dag.




Nuppe äter inte så mycket själv på de här rundorna utan sparar sig till kvällen. Det är viktigt att hönorna hittar tillräckligt för att kunna värpa och producera ägg med hans avkommor. Medan hönan pickar i sig står tuppen rak och spejar efter inkräktare, beskyddar sin höna och sin flock. Ibland smyger nån höna iväg och är borta nån halvtimme eller så, tills det hörs ett nytt mycket bestämt kallande från dörröppningen och tuppen åter kastar sig handlöst iväg. Tvärsar över tomten mellan hostor och ormbunkar, korsar parkeringen och möter sina höna, dansa, dansa, befrukta och tillbaka till de andra.
Mellan dessa utryckningar, raggar han dessutom upp nån i flocken som är med på turen och hinner hälsa på de hönor som har fått egna burar i trädgården där de är med sina nykläckta kycklingar på sommaren. Är det Astrid som har småttingar får hon fler besök än de andra. De kan också hända att han tar lite lättare på det där med att valla flocken om den bara består
av unghöns och småtuppar och i stället spenderar timmar utanför hennes bur och han dansar för henne, fem steg och vänster, fem steg åt höger, stor fluffig och grand.


Allt gott


onsdag 11 februari 2015

Tomater 2015

Om jag bara fick odla en enda grönsak... (O hemska tanke!)  så skulle det nog bli en tomat. Man kan nog säga att det finns en tomat för varje tillfälle och varje läge. 
Förra årets favoriter blev fönstertomaten 'Wilma' och ampeltomaten ´Tumbling Tom´ och  som givetvis får återkomma i år och nu utökar jag dessutom med en röd. En mer tacksam, lättodlad, frisk och rikgivande sort får man nog leta efter och praktiskt att kunna odla i ampel och balkonglåda när det är trångt om utrymme.

'Wilma' får plats på fönsterbrädan och ger körsbärstomater fram till jul med lite hjälp av extra belysning, för ljus är ju alltid ett måste. Har man den inomhus kan man utnyttja hela säsongen. I höstas tog jag sticklingar som blommar nu och faktiskt har jag redan några gröna tomater. Det verkar helt enkelt som om det går att hålla igång denna sort hela året med regelbunden föryngring. För säkerhets skull tog jag även frö.


Plommontomat 'Cal-J och 'Paola' är nya för i år, men jag hoppas de är pålitliga och står för basskörden i växthuset.

'Taxi´, 'Tigerella' och 'Zebra Green' är alla gamla goda bekanta som får bidra med färg och form, liksom nya 'Indigo Blue Beauty'. På fröfirmans bild ligger tre vackra blålila tomater med inslag av gult och rött. Kan inte motstå fast varningsklockor ringer. Tänk om det är så illa att inte ens proffsodlaren fått fram mer än tre tomater på plantan eller ännu värre, kanske en bifftomat från vardera tre plantor. Det har hänt förr. Rikgivande lär den hur som helst inte vara, men det är kul att prova udda också.


Bilder: Impecta och Rara växter


Väntar på ett på ryska Kotlas från Åke Truedsson också, men jag har ju att börja med. Flertalet sorter har jag tagit egna frön från och därför känns det extra roligt i år.






 LISTA FÖR EGET KOM-IHÅG:

VÄXTHUS
'Paola' F1, standardtomat, tidig, bra sjukd.resistens, 200 cm, tjyvas
Plommontomat 'Cal-J', tunnskalig salladstomat 100-150 cm, tjyvas

'Tigerella', randig, mellanstor, tidig, rikgivande h 150 cm, tjyvas, eget frö
'Zebra Green' grönrandig, tunnskalig med vindruvslik smak, 200 cm, tjyvas, eget frö
'Indigo Blue Beauty', bifftomat, klarar tuffare klimat, extra rik på antioxidanter, resistens mot solbränna och sprickbildning, starkväxande och behöver både toppas och tjyvas, halvhärdig annuell. (komma ihåg att ta sticklingar för att komma igång snabbare kommande år).
Pärontomat 'Yellow Pear', medeltidig, kulturarv, höjd 200 cm, tjyvas, från sticklingar, eget frö

BUSKTOMATER UTOMHUS
'Taxi', stor gul, eget frö
Ampeltomat 'Tumbling Tom' röd körsbär, tidig, ger rikligt under lång säsong, h 75 cm
Ampeltomat 'Tumbling Tom' gul körsbär, tidig, ger rikligt under lång säsong, h 75 cm, eget frö

BUSKTOMAT INOMHUS OCH UTOMHUS I HINK FÖR FLYTT INOMHUS TILL HÖSTEN
Fönstertomat 'Wilma' röd körsbärstomat, lång säsong, h 30-60 cm, från sticklingar och eget frö






 Har du nån favoritgrönsak?


Ha det så fint


söndag 8 februari 2015

Älskade ogräs

Med jämna mellanrum läser jag om olika växter: "Det där är ett riktigt ogräs". Efter ett tag i bloggvärlden tänkte jag: "Hjälp, hela min trädgård är ju fylld av ogräs!". Men vad menar vi egentligen när vi lite slarvigt slänger oss med såna fraser. Generellt är det väl ändå en växt som hamnat på fel ställe, har god livskraft eller är bra på att föröka sig. Tacksam skulle man också kunna säga.

Det kan ju vara en växt som är svår att kontrollera för att den frösår sig villigt eller sprider sig aggressivt med utlöpare, kanske till och med både och. Kanske är det en fådd växt som man inte riktigt är beredd på hur den ska bete sig.  Den kanske har hittat de optimala växtförhållandena och trivs alldeles extra bra eller är det den där roten som alltid kommer igen med nya skott hur mycket man än gräver.

Efter att ha tänkt på det där några varv till, så har jag kommit fram till att jag har en förkärlek för "ogräs". Jag gillar frösådder, att det poppar upp nya plantor där jag minst förväntar mig, att det blir nya kombinationer som jag knappast hade tänkt ut själv. Hur glad blir man inte när en dubbel sippa plötsligt reflekterar vårsolen med neongula miniparaboler under storramsens vandrande skugga och med lätt bultande hjärta hör jag mig själv utbrista "Men lille vän, har du flyttat hit alldeles själv!", som om jag vore en tonårsmamma med nyss utflugen telning. Nu handlade det bara om en femmetersflytt från modersplantan, men det är ju ändå en bit om man är en sippa.

Vill man inte ha frösådder tar man helt enkelt bort frökapslarna i god tid och ser till att hålla igång jorden med krattan, planterar tätt eller marktäcker. Då är det inte mycket som får fäste. 


 Många marktäckare som, flocknävor, ormöga, myskmadra, timjan och revsuga skulle kunna kallas "ogräs", men planterade på rätt ställe fyller de sin funktion och jag skulle verkligen inte vilja vara utan nån av dem. 

Andra växter som röda alunrötter och daggkåpor förökar sig villigt, är förstås vackra, men inte det mest spännande jag kan tänka mig. Hos mig suveräna som utfyllnad i en växande trädgård och tills plånboken tillåter större inköp eller jag hittar nåt roligare. 


När man väl lärt känna en växt, skapat en relation är det också lättare att komma överens om hur förhållandet ska se ut. 
När det gäller myntor gäller det att förstå dess natur snabbt. De behöver stränga förhållningsorder och egen kupé. Stora korgar där de kan bre ut sig eller grävas ner i minst 40 cm djupa fack eller hinkar med hål i botten, där rötterna avgränsas och inte kan slinka iväg. En förrymd rot, är som en glad fis. Den sprider sig all världens väg, blandar sig med kreti och pleti och går inte att få tag på igen. 
Men vad vore en sommar utan färskt myntate, strimlade blad över glassen och späda krämiga bondbönor i god olivolja med mynta och citron. Det vattnas i munnen... 


Jag odlar i zon 4 i småländska inlandet. Här kan klimatet bli ganska tufft. Barfrost och -20° är inte ovanligt. Kanske är det så att jag behöver några tacksamma växter för att inte deppa ihop. Något som ändå blommar och trivs när moder jord visar vresig sida eller nyper mig i örat. Det hindrar ju inte på nåt sätt att jag även lär känna mer svårflirtade vänner. 
Dessutom är det ju så att det som är "ogräs" för den ena kan trivas mindre bra hos nån annan.

Vad har du för "ogräs"?




 Ha det så fint