fredag 29 juni 2018

Bekämpa kålfjärilar

 Det fladdrar plötsligt i alla möjliga färger över blommande kryddväxter och rabatter, men över kålväxterna mest i vitt. Kålfjärilarna är här. För den vanliga trädgården känns väl fladdret mest hemtrevligt, men när man odlar kål känns de vita fjärilarna mer som små dödsänglar som till varje pris måste luras.



Kålfjärilar är ett samlingsnamn för de stora vita dagfjärilarna rapsfjäril, rovfjäril och kålfjäril. De har en gemensam kärlek till kål- och senapsväxter.

Ofta hinner de med två till tre generationer men pupporna klarar inte övervintringen i Sverige. Första generationen kommer istället med vindarna över Östersjön från varmare delar av Europa. Vissa år blir det riktiga invasioner. Som om inte detta vore nog finns det kålmal att se upp med också.

Nån enstaka kålfjäril dök upp redan för några veckor sedan och tog mig lite på bar gärning. Kände den karaktäristiska lukten av larvbajs när jag vattnade blomkålen, vilket fick mig att undersöka bladens undersidor. Man brukar också kunna se svarta bajsprickar i bladvecken.


Tyvärr ratar hönsen kålfjärilslarver och de var alldeles för många för att mosas mellan tummen och bladen utan att ge mig äckelanfall, så de insamlades i skålen, vatten fylldes på och en droppe diskmedel trollade bort ytspänningen så att de snabbt drunknade. 
Sen har det varit lugnt tills nu.

I förmiddags visade en kålfjärilsmadam stort intresse för svartkålen i trädgårdslandet. Hon undersökte varje planta noga, varje blad. Tog en större lov runt hela landet för att återkomma till några av favoritplantorna.






Då och då dök hon snabbt ner under bladen för att lägga äggen, men ångrade sig ideligen. Svartkål är egentligen inte förstahandsval för kålfjärilen.




 Om möjligheten finns är blomkål, broccoli och brysselkål intressantare, men desto fler kålfjärilar som slåss om växterna desto mindre kräsna får de lov att vara. Ett riktigt jobbigt kålfjärilsår duger både sandsenap, slingerkrasse och gyllenlack.

Även ganska hårt angripna plantor hämtar sig ganska bra om man plockar bort larver och angripna blad och minskar stressen på plantorna genom jämn vattning och välgödslad jord.

Jag gillar att använda kålplantorna som prydnad och blandar gärna med sommarblommor, vilket gör det lite svårare för fjärilarna att välja just dessa plantor. Dagens hona var ju minst sagt velig och vid kontroll hade hon inte lagt ett enda ägg. Många plantor tillsammans är intressantare ur kålfjärilen perspektiv.



Nu klarar jag att hålla hygglig koll på mina nio plantor i trädgården, skrapa bort ägg och klämma larver, men har man en större odling finns det biologiska preparat godkända för ekologisk odling på marknaden.


Bilden togs för ett par veckor sen så kålen är större nu
På Södra filialen har jag kålen i nättunnel eftersom jag inte är där och tittar till mer än nån gång i veckan. Vanlig väv driver på växtligheten och gör klimatet onödigt varmt för kålen. Bågarna är vanliga elrör som vi kapat efter bredden på nätet. Problemet här blir istället sniglarna och att det är lite bökigt att skörda enstaka blad och kålrabbi som blir skördeklar mycket fortare än övrigt. Täckodling håller jämn fuktighet och ogräset borta.




Alla vita fjärilar är inte kålfjärilar. När man som jag bor i skogsbrynet med ängar runt, kan man få besök av alla möjliga som urskiljs på storleken eller hur snabbt de flyger, men ändå är det nog så att alla vita får min vaksamhet att öka.




Allt gott

--//--

 Länksamlingen TrädgårdsFärgring HÄR



lördag 23 juni 2018

Användbara squashen

Squashen är en av de mest användbara grönsakerna hos mig som jag absolut inte vill vara utan, lika viktig som potatis, morötter och lök.


Kommer ihåg när den var ny i landet, långt innan den hittade till mataffärens kyldiskar och då och då kunde stötas på hos entusiastiska grönsaksodlare som inte drog sig för att prova nytt. Det var på 1980-talet. Problemet var att vi inte visste vad vi skulle göra med allt. Vi tärnade som gurka och åt rå i sallader. Nån kom på att snabbt steka i skivor och äta med örtsalt.

Att squashodlandet ändå överlevde trots dessa enkla rätter som man åt tills det stod en upp i halsen kan väl kanske bero på växtkraften. Det är så kul att odla nåt som växer så fort och ger så mycket, 30-40 squash per planta. Det stimulerade uppfinningsrikedomen och ledde utvecklingen framåt när det gäller recept. Numera har jag lärt mig att skörda i tid och inte låta alla bli stora som syltpumpor även om det är bra att låta nån växa ut till full storlek för att ta frö av. Hur det än är brukar det lösa sig automatiskt framåt hösten när man åker bort ett par dagar eller bara missar nån under ett jätteblad.

Denna varma perioden har både plantor och squash växt minst 5 cm om dagen och upptar nu vardera en kvm. De ser alltså redan ut som de brukar göra i juli/augusti.



När det blir ett flertal någorlunda jämnstora på en gång 12-15 cm långa och smala som en Västeråsgurka, brukar jag skörda allihop, dela på längden, salta ytorna, låta dra nån timme. Sen torkar jag av saltet och lägger på grillen eller steker snabbt på hög värme. Det blir ett salt, krispigt och gott tillbehör som får ersätta potatis ibland.

Annat vi lagar mer eller mindre regelbundet är:
Fylld squash
Squashplättar
Tzatziki
Falsk potatissallad
Falsk ostkaka
Squashpaj
Squashchips
Inlagd squash som Bostongurka
Inlagd i söt lag som Västeråsgurka
Squashsoppa
Squash på pizza och varma mackor
Hanblommor fyllda och friterade
Pasta med sötfänkål, valnötter, stark ost och tärnad squash.

Markerade rätter är länkade till recept i tidigare inlägg. Övriga får ni faktiskt googla fram själva. Det finns massor på nätet.

Man kan tänka på att skala squashen om man har känslig mage. Det gäller gurka också. Annars använder jag gärna med skalet på eftersom det ger stadga, färg och mer substans.

När det gäller odling trivs squash bäst direkt i kompostjord, full sol och jämn vattning. Vill inte bli plågad med långa torkperioder ej heller dränkt och desto mer man plockar ju fler squash blir det. Sniglarna gillar också squash, så dem får man se upp med.


Allt gott

-//-

Jag gillar trädgårdsportalen TrädgårdsFägring. Klicka HÄR









söndag 10 juni 2018

Tomaterna på plats

Nu har tomaterna (i alla fall nästan alla) kommit på plats i sina murarhinkar både ute och i växthuset. Jag brukar räkna med 30 tomathinkar i växthuset, men som vanligt har hinkar köpts till. Sen tillkommer minitomater som nöjer sig med 5-literskrukor, paprikor, aubergine, mini-pumpkin-tree och en del annat. Det skulle gå att få in betydligt mer om jag nöjde mig med smala gångar, men jag vill ha lite svängrum.

Växthuset byter skepnad ett par, tre gånger under våren. Först med bubbelplasttält för övervintrare, sen med plantbord för uppdrivning och under sommaren i huvudsak tomater.



Här syns en fjärdedel. Har provat olika möbleringar med hinkarna varje år i hopp om den optimala lösningen...  och visst jag skulle kunna bära ut nåt bord och några stolar, men det är bra både med avlasatningsytor och att kunna ha en stol till hands då och då.




Under pelargonerna en rad med dvärgbusktomaten 'Wilma'. Några blir gå-bort-presenter och lotterivinster till midsommar, men minst fem kommer att sparas som krukväxter inomhus. Tomater är ju perenna i sin ursprungsform och fortsätter leverera inomhus om man bara har plats att hysa dem. 'Wilma' är liten och behändig och växer inte ur fönsternischen på flera år, fortsätter bara att leverera. 



Sen två veckor har vi haft egna  'Wilmatomater'. De första avnjutes under andakt. Det är ett mindfulnesstillfälle som sker i växthuset. Väljer noga ut den första som ska vara mörkröd och från en så gott som mogen klase. Jag blundar. Noterar att tomaten är lika varm som munnen och en lagom stor munsbit, saftigheten när det lagom tjocka skalet brister och inte minst sötman. Mmmmm...
Är inte sötman tillräcklig drar jag helt enkelt ner på vattningen och låter den plågas lite.
 

Eftersom jag inte köper tomater under vintern är det fem månader sedan jag smakade färska, med undantag att jag ätit nån köpetomat när jag varit bortbjuden. Det känns helt okej, mer än okej faktiskt. Det finns en finess med att bygga upp ett sug efter en råvara, att vårda med kärlek och längta, att äta efter årstid. Det skulle till och med kunna vara så att kroppen mår bra av att vila sig från en råvara ett tag även om tomater är väldigt nyttiga.

Ett tips: Första tomaten som blir röd avger ett hormon som påskyndar mognaden av övriga tomater, därför kan det vara bra att inte nypa bort den så fort den börjar ändra färg, utan vänta tills de flesta i klasen är mogna.




Växthuset åt söder. Det gula som lyser är tagetes som jag testar att odla som undervegetation i hinkarna. Tagetes förbättrar mikroklimatet i jorden. Några hinkar har fått tobaksplantor som också ska ha gynnsam inverkan på jorden.


Luft, luft, luft... Ju mer drag desto bättre dessa varma dagar.


Allt gott


Fler trädgårdsbloggar i länksamlingen TrädgårdsFägring HÄR




fredag 1 juni 2018

Göra plats för sommaren

Å, vad det känns hårt att slänga ut penséerna när de är som snyggast, men krukorna som i slutet av mars kändes stora till pytteplantorna är nu plågsamt små och behöver genomdränkas både morgon och kväll.  Lerkrukor är snygga men ökar också avdunstningen och 30 krukor tar sin lilla tid att gå igenom.


Nu har värmen varit så tryckande under lång tid att kvällarna går åt att rädda grönsaker och nyutplanterat som pluggplantor och sådder. Till och med de mest tåliga perenner slokar, som solhattar, kattfot och purpursporre.



Det är dags att bereda plats för sommaren. Vissa år har jag sparat en del och klippt ner lite försiktigt, men då gäller det att skrida till verket lite tidigare och samtidigt byta till större krukor. Klippet blir fint i låga, vida vaser och står minst ett par veckor utomhus.

Denna gången får plantorna ett förlängt liv i en fulrabatt som väntar på frösådda sommablommor. Planterat dem tre och tre ungefär som krukorna stått tillsammans så det ser ut som stora ruggar. Det blir lite lättare att vattna, men är egentligen bara konstjord andning, för jag kommer inte att ligga på alla fyra varje dag och plocka bort överblommat. Om en eller ett par veckor är det definitivt hej då. Annat är det med plantor, strategiskt placerade där man går hela tiden och gärna upphöjt. Så mycket lättare att nypa bort gammalt och därmed förlänga blomningen när man ändå går förbi.




Våren var verkligen extremt kort, sommaren startade redan i maj och nu ser trädgården ut som om det var augusti. Förgätmigejblomningen var över på en vecka. 

Min filosofi är att inte gnälla över det man inte kan påverka, som vädret t.ex utan göra det bästa av läget. Sår alltså en sen omgång solrosor och zinnia så det blir lite blomning att glädjas även i verkliga augusti och fortsätter att vattna allt annat som en galning.



Allt gott


Fler trädgårdslänkar HÄR