Julbordskalender 2019, lucka 8

Claes Hellqvist är en av mina vänner på Instagram som ständigt imponerar med sin kunskap och stora, fina odlingar i östra Dalarna, zon 4-5. Själv säger han om sitt konto "En köksträdgårdsdagbok, om odlingens glädje och vedermödor. Två i hushållet men vi odlar som om vi fortfarande var fem" /Anette

Ingen jul utan sima (finskt mjöd) på julbordet

I slutet på 60-talet reste min far varje sommar runt i Tornedalen och inventerade skador och sjukdomar i bärodlingar. En varm julidag i Erkheiki norr om Pajala blev han bjuden på källarkall, läskande finskt mjöd, sima, hos en odlare. Tror inte att han någon gång, varken förr eller senare, bett om ett recept, så uppenbarligen blev han knockad av denna rätt alkoholsvaga slåtterdryck. Ett halvår senare stod några immiga, egenbryggda flaskor på julbordet så att även resten av familjen hemma i Umeå skulle få smaka.

Att påstå att det var kärlek vid första ögonkastet är nog att överdriva. Tvärtom, de där flaskorna med ett grumligt, ljusgult innehåll med några uppsvällda russin flytande högst upp betraktades med stor misstänksamhet och såg verkligen inte särskilt lockande ut jämfört med den söta julmusten. Men alla smakade och höll god min. Och siman den återkom, jul efter jul, och blev efter några år ett lika naturligt inslag på julbordet som skinkan, fårfiolen och sillen.

Åren gick, vi bildade familj och hamnade i en annan del av landet. En dag hittade jag ett stort bestånd förvildad humle längs en å inte långt hemifrån. En bit uppströms låg en gång Sveriges nordligaste kloster, Gudsberga, numera bara en ruin. Fantasin sattes i rörelse och vi lekte med den svindlande tanken att det kanske var rymlingar från den senmedeltida klosterträdgården. Några rotskott följde med i fickan hem och året efter skördade vi stolta vår första egna humle på några humlestörar. Såklart måste vi då testa att brygga vår egen sima efter farsans recept. Och det har vi gjort sedan dess, år efter år. Våra nu vuxna barn visade de första åren samma misstänksamhet som jag och mina syskon gjorde. Men smakpreferenserna förändras med tiden och för något år sedan fick vi frågan: ”Ni har väl kommit ihåg siman?” Men man ska väl vara ärlig med att de alla ännu inte förstått simans storhet …

Är man kinkig är väl sima egentligen inget mjöd. Mjöd ska innehålla honung, siman innehåller socker, förutom jäst, vatten, citron och russin. Nu i adventstider brygger vi i alla fall vår egen Kloster-sima efter vårt ärvda tornedalska recept (vi brukar göra en halv sats, det räcker).

Sima

• 5 l vatten
• 1-2 citroner, skivade
• 2 hg farinsocker och 2 hg strösocker
• en näve humle
• 1 tsk jäst
• russin

Koka upp vattnet och lägg i sockret, humlen och citronerna. Låt det svalna till fingervarmt. Smula ned jästen och låt stå över natten. Sila och häll upp på flaskor, tillsätt fem russin och en msk socker. Förslut med en bomullstuss och låt stå i rumstemperatur i 2–3 dygn eller tills russinen flutit upp till ytan. När den är klar ställer vi upp den på en kallvind och på julafton plockas några kalla flaskor fram strax innan julbordet serveras.

Instagram @cghellq

Anette Brunsell
Instagram @atligatradgarden