onsdag 12 februari 2014

Vad hände med Astrid...

Astrid är en av mina kärlekskranka unghöns som jag skrev om den 26 jan. Flera har undrat hur det gick sen:
Jo, det blev eftermiddag. Skymningen kom och det började snöa. Höns brukar gå in i god tid innan solen går ner, men Astrid lade sig i vintergrönan under grenen med koltrasten och snön föll i sjok stora som näsdukar och nästan täckte henne. Då fick vi helt enkelt ingripa och bära in henne.

Dagen efter hade det fallit mer snö. Astrid hade bråttom ut, medan de andra klokt nog valde att sitta inomhus och kura. Hönor är naturligt lite skeptiska till snö. De måste lära sig efter hand att den är ok att gå på. Eftersom det är Astrids första vinter drog hon sig för att korsa parkeringens vita vidder och höll sig utmed uthuset och under lutan. Den vackra koltrasten syntes på sin vanliga gren där de hade träffats tidigare hela veckan, men sen gav han upp.
Nästa dag hade han fått sällskap av ytterligare tre koltrastar och sen kom en hel flock och stannade ett tag. Koltrastflocken drog vidare och den vackra kärleken med fjädrar svartare än svarta och näbb gulare än gul, följde med.

Astrid har dock fortsatt att rastlöst vanka av och an ensam längs uthuset.
Idag var det lite ljusare ute och hon fick först sällskap av de andra unghönsen och sen av de äldre med tuppen i spetsen. Tuppen bryr sig inte om "tonåringarna". De hålller ihop i ett eget gäng och vet sin plats en eller två meter efter huvudklungan.
Kärlekskranka Astrid fick i alla fall nåt annat att tänka på ett par timmar. Hittade tappade frön i buskaget och käkade massor av gräs.

Plötsligt hördes ett kort skarpt varningsläte från en eftersläntare på parkeringen. Ögonblickligen tog småfåglarna upp varningen med ett öronbedövande kvitter. Hönsflocken stelnade till och stod alldeles still. Svarta Petra stack in huvudet i syrenen. Den hödja beredskapen varade bara 5-10 sekunder, så antagligen måste det ha varit en främmande katt som slunkit förbi utom synhåll för mig. Inga rovfågelsiluetter på himlen. Om det kommit en hund, räv, mård eller annat rovdjur hade de rört upp himmel och jord och sprungit och gömt sig ordentligt. Hönor har olika varningsläten för olika situationer.

Astrid, Petra, Nuppe och de andra gick en runda till i trädgården, sen radade de upp sig utmed garageväggen och njöt av solen som kom fram just efter jag slutat fotografera.

Tuppen vakar över favorithönorna så de kan äta i lugn och ro
Astrid hittar många gobitar under fjolårslöven


20 kommentarer:

  1. Så roligt att läsa om dina fina hönor och då Astrid. Så du menar att kärleken är slut nu! Kram Merja

    SvaraRadera
  2. Åhhh, höns! Jag vill också ha höns! Och en som heter Astrid!
    Vad är det för fin ras du har? Tror aldrig jag har sett så där fluffiga fina.
    Ha en fortsatt fin vecka!
    /Anna-Karin

    SvaraRadera
  3. Det är silkeshöns, en dvärgras som har mer fluff en fjädrar. Jättetrevliga!
    Önskar dig också en fortsatt fin vecka!

    SvaraRadera
  4. Hej!
    Så kul att du hittat min blogg. Jag sätter upp dig på min länklista så jag hittar dig lättare. En härlig trädgårdsblogg blir mysigt att titta in i särskilt nu när vi snart har våren här. Ha det så gott!
    Kram Ann

    SvaraRadera
  5. Tack för länklistning! Jag har försökt sätta upp mig på din också men får felmeddelande och ombeds att försöka senare, så då gör jag väl det.

    Allt gott till dig också!

    SvaraRadera
  6. Verkligen vackra höns. Tänk att de är så individuella....precis som alla vi andra.
    Mysig att ha dem vandrandes i trädgården.

    Kram
    annika

    SvaraRadera
  7. Hej som sagt, vilken kul o gullig historia. Jag svarade dig inne på min blogg. Kul att du kikar in. Jag har nu lagt till dig på min blogglista.

    Ha det gott, hälsningar Ewa :)

    SvaraRadera
  8. Så fint du skrivit om Astrid och hennes äventyr.

    SvaraRadera
  9. Nu har jag läst båda berättelserna om Astrid och koltrasten. Alldeles underbart! Och så fina dina höns är!

    Kram
    //Linda

    SvaraRadera
  10. Vad gulligt! Jag läste också om Astrid förra gången. Vilka söta höns med liksom haremsbyxor.Ser att de heter silkeshöns.

    SvaraRadera
  11. Så härligt det var att läsa om Astrid och koltrasten i dina två inlägg. Kärleken kan vara märklig och mäktig. Nu hoppas vi att både Astrid och koltrasten med fjädrar svartare än svartast och näbb gulare än gult kommer att hitta nya kärlekar. Jag älskar sådana här berättelser som är ur verkliga livet. Det finns mycket att upptäcka omkring oss.

    Önskar dig en fin dag!
    /Anita

    SvaraRadera
  12. Vilka "fluffiga" höns... ser mjuka och lena ut! Spännade att ha en trädgård där tanken är att odla året om!
    Ha en fin torsdag
    Kram Sandra

    SvaraRadera
  13. Vilket liv!!! Så roligt!! Jag skulle gärna ha några höns om jag bodde inte i en lägenhet :)

    Trevlig helg!

    kram/Olg@

    SvaraRadera
  14. Så fina höns du har....jag har haft 5 höns och en massa kycklingar som mest blev tuppar , hihi....men nu var det några år sedan vi gav bort dom ;))......i gamla hönshuset ska jag nu öppna ett loppis till våren ;)))...här på gården...ska bli kul ;)....kram bia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är konstigt att det oftast kläcks flest tuppar! Jag tror jag har hört att det föds flest pojkar också, men av nån anledning blir vi kvinnor äldst...

      Låter jättekul med loppis, lycka till!

      Radera
  15. Så morsomt å lese om hønene dine og kjærlighetssyke Astrid :)
    Vi hadde høner tidligere og jeg savner hønseholdet når jeg leser historien din. Det er koselig med med liv i hagen:)

    SvaraRadera
  16. Tack för din kommentar! Mycket tänkvärt som jag ska ta till mig :)
    Ha en fin alla-hjärtansdag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad har jag nu sagt... fick tänka efter lite... Önskar dig all lycka till, för visst gör det ont när knoppar brista

      Radera
  17. Vilken SJUKT söt post...söta hönor och snart äre våårrr :) jag hoppas att du haft en fin Alla hjärtan i helgen.

    Ny post ute....hur man hittar drömmattan :)

    LOVE Maria at inredningsvis - Swedish decor, food, and fashion

    SvaraRadera
  18. Himmel, du bor i zon 4 och har inte heller nån snö...... Och vilka fina hönor. Jag hade Silkeshöns förr, nu har jag Hedemora och Islänning.

    // Bea

    SvaraRadera