Ibland odlar jag den som krukväxt inomhus på vintern. Funkar bra, men man får starta krukorna tidigt på hösten eftersom den växer ganska långsamt. Att lyfta in en färdig planta är nästan enklare. Kräver dock en riktig djup kruka för här snackar vi ordentlig pålrot.
Precis som kålväxterna är sandsenapen törstig. Desto mer vatten ju mildare smak och motsatt ju mer plågad och torr desto pepprigare i smaken.
Den kan få samma insektsangrepp som kålen. Jordloppor till exempel visar sig som små torra prickar på bladen eller ännu värre hål och undviks bäst genom att hålla jorden fuktig. Ibland lägger jag strängar av stenmjöl eller aska precis runt plantorna och det fungerar bra men måste göras innan angrepp visat sig och förnyas efter regn och vattning.
Nåt år när kållarverna varit extra rikliga har de också gått på sandsenapen, men det är undantag. Oftast klarar den sig fint och de små prickarna från jordlopporna går att överse med. Inget farligt.
I juni, juli kommer blomningen. Jag brukar nypa bort blomställningarna efter hand för att dra nytta av bladen lite längre, men till slut brukar blomningen ändå vinna.
Sandsenapen är användbar till mycket, men här blir det ofta pesto, eller som bladgrönt på pizzan.
Även om jag odlar mycket grönt på vintern också är det skönt att vara inne i den perioden igen när man kan hämta det mesta från landen och naturen.
Allt gott
Ps. Har ju glömt att tacka för namnförslagen till mannens äventyrliga höna i förrförra inlägget. Brunhilda efter en av asatrons valkyrior tilltallade mig lite extra. Så när det är min tur att stänga in hönsen på södra filialen säger jag: "Natti, natti Brunhilde" och våra blickar möts i hemligt samförstånd där hon sitter på näst högsta pinnen lite till vänster bland de andra i hönshuset. Hon fick en gul fotring så jag är säker på att känna igen henne bland alla andra bruna Lohmann. Höns är vanedjur och väljer samma sovställe varje natt och dessutom har hon ju inga fjädrar på huvudet, så än så länge skulle jag känna igen henne även utan ring.
//
Länk till fler trädgårds- och odlingsbloggare HÄR
Ja, jeg ble overrasket da den italienske ruccola-planten kom tilbake i bedet år etter år. Superbra vekst som jeg må ha i salaten hele året :) (Sår dem inne under plantelys om vinteren)
SvaraRaderaSandsenap, det namnet kände jag inte till. Ruccola tycker oxå jag om, däremot är jag återhållsam med kål i år då det nog blev en "överdos" i fjol med kål högt och lågt, i kåltunnel, i drivbänk etc.
SvaraRaderaSka leta efter den fleråriga för det känns som en välinvesterad sådd... Sen är det vattningen när jag missat den brukar bladen kännas oätliga precis som rädisor som inte får tillräckligt. Det kan bli lite för mycket av det goda :)
SvaraRaderaKram, Carina
Hej Anette!
SvaraRaderaHar inte tänkt på att det finns en flerårig, den skall jag så. Vad kul att hönan får heta Brunhilda.
Ha det fint /Marika
Sandsenap har mycket mer att lära mig än vad jag anade. Flerårig låter ju perfekt.
SvaraRadera//helene
Ruccola vet jag var det är, men ordet sandsenap har jag aldrig hört talas om. Alltid lär man sig något genom bloggar, roligt.
SvaraRaderaRegnet öser ner i Wales, kanske bra för växterna, men inte för de som har ledig och vill ha sol och värme.
Var på ett fantastiskt ställe mitt i veckan och då sken solen.
Önskar dej en skön söndag!