söndag 17 november 2019

Fem favoritbönor

Ärtor och bönor tillhör de mest odlingsvärda grönsakerna med högt näringsvärde, proteinhalt och många användningsområden. Jag tror till och med det finns en böna för varje läge och minsta vrå, från lägenhet, till oss som har lite mer svängrum, ja numera odlar jag också ärtor och bönor inomhus på vintern i form av ärtor och skott, men det får bli ett annat inlägg.

Från barndomen kommer jag ihåg skolans gröna ärtor till mandelfisken, de förhatliga bruna bönorna och ärtsoppan. På sommaren ett knippe pålitliga 'Norli' från mammas land.  
Tak och lov har jag med tiden upptäckt att ärtor och bönor är så mycket mer! En underbar värld av färg, form och användningsområden, även om den klassiska ärtsoppan fortfarande hänger med.


Här tänkte jag bara säga nåt kort om fem av mina favoriter.

Nu testar jag alla möjliga sorter, men behåller en kärna av måste-ha-bönor varje år.
Bonbönan är en sån. Från början köpte jag några av dessa på en trädgårdsmässa. De kom från en yrkesodlare som fått över och man hade inte tagit reda på sortnamnen. Sen dess har jag sparat eget utsäde, som jag gör med alla jag gillar. 
Bondbönor sägs vara den mest näringsrika och proteinrika bönan av dem alla och odlades allmänt för ett par, tre generationer sen. Den ansågs som fattigmat, men har verkligen fått en renässans. I butik har den delikatesspris. Man köper de hela baljorna och det tycks som man får en del för pengarna, men efter spritning, att bönorna pillats ut försvinner hälften. På stora färdigvuxna bönor tar jag också bort det läderartade skalet och då försvinner ytterligare hälften. Kvar är ett par deciliter för runt 40 kr.
Varje planta kan ge det dubbla och man får plats med 6-8 i en pallkrage och förstås få ett helt vinterförråd om man sätter ett par rader på friland. 
Späda bönor äter jag med god vitlöksvinägrett och örtkryddor, större färska och torkade blandas i potatismoset till "bönegröt", används i grytor eller blir färs till friterade bollar. På vintern sår jag ärtskott inomhus som kan klippas ner ett par gånger innan de ger upp.
Det finns en mängd olika sorter att välja på och smaken skiljer sig inte så mycket åt. Man får räkna med att de flesta får ohyra i toppen, därför nyper man av 10 cm eller så spolar man bort dem med slangen. Lättodlade.

Golden Sweet är en sommarsockerärt, spröd, söt och behöver bara några sekunder i kokvattnet. Det är en kulturarvssort som tillhör gruppen gråärtor. De kännetecknas av lila blomning och buckliga grågrönbruna ärtor. Finns av och till hos Impecta.

Lokförare Bergfälts jätteärt

En av de stora fördelarna med att odla själv är att få tillgång till ett enormt utbud av grödor som man aldrig stöter på i butik, inte för att de är dåliga, utan för att det kostar för mycket att registrera nygamla sorter för kommersiell odling. Bara de stora aktörerna har råd. Som hemmaodlare däremot går det alltid att få tag på frön via byten, Tradera, Statens Lantbruksuniversitets webbutik SLU, bevarandeföreningen SESAM och inte minst sociala medier.


Lokförare Bergfälts jätteärt är ännu en sådan sockerärt som också tillhör gråärtorna, lila dekorativ blomning och enorma skidor, de längsta lika långa som handlov till lillfinger och cirka 3 cm breda. Uppseendeväckande och spektakulära och det är inte bara själva skidorna som är stora utan hela plantorna som blir ca 3 meter höga och behöver nät att klättra i.  När jag var med i Lands öppna trädgård i somras kom det över 700 besökare och jag fick många frågor om jätteärten men vågade faktiskt inte nämna namnet eftersom det rått en hype runt sorten de senaste åren.
Trots sin storlek är skidan spröd, saftig, söt och mycket god. 


Mor Kristins buskböna, ytterligare en nygammal sort som inte finns i kommersiell odling. Stora ca 15-20 cm långa baljor på låga buskar som inte behöver stöttas. Både baljorna och de mogna bönorna är snyggt rödbrokiga och en ren fröjd för ögat. Påminner både i utseende och smak om borlottibönan med en lätt nötaktig smak. Som färska använder jag bönorna i sallader, röror och såser, men det är lätta att överkoka och då blir det pastej att lägga på mackan istället. Torkade används på samma sätt, men är inte lika känsliga för överkokning.



Sist men inte minst slår jag ett slag för en helt vanlig störpurpurböna som jag ofta odlar just i störarna i trädgårdslandet, de som amplarna hänger i. Två plantor i varje stör brukar gladeligen slingra sig vackert uppåt, ibland med lite hjälp. De används i första hand som brytbönor och skördas under 10 cm, men man missar alltid nån som växer sig enorm och då använder jag bönorna som vilken kokböna som helst, även till smörgåspastej. Ibland använder jag de fullvuxna ca, 30 cm långa baljorna som bordsdekoration på höstkanten. De torkade är också snygga. De små baljorna går bra att frysa och mjölksyra. Störpurpurbönan levererar hela säsongen, mycket och länge och har aldrig visat tecken på sjukdom eller rost trots att jag inte byter växtplats på dem så ofta som man kunde önska. Däremot levererar de betydligt sämre i närhet av gul lök, även andra sorter kan vara känsliga. Denna lila böna finns också i en buskvariant som kan vara lättare att hantera för den lilla trädgården eller balkongen. Tyvärr tappar de sin lila färg i tillagningen.

Många plockar i sig sockerärtor och även andra baljväxter färska, men de innehåller en giftig grupp av proteiner, kallade lektiner och ska därför alltid kokas, färska som torkade.

Ärtor och bönor är goda jordförbättrare eftersom rotsystemet drar upp och binder kväve i jorden, därför odlas de sist i växtföljden och gärna som gröngödsling.

Ska du odla nån ärta eller böna till sommaren?

Instagram @atligatradgarden
Länskamlingen Trädgårdsfägring







8 kommentarer:

  1. Jag är inte så bra på bönor men bondbönor kommer det bli och gröna bönor samt vaxbönor. Fina och inspirerande bilder. Kraaam Pia

    SvaraRadera
  2. Jag fick för några år sen ärtor som gått via flera odlare, och ursprungligen fåtts från Sverige. Vi har nu kommit fram till att det troligtvis är av Lokförarens jätteärtor som du beskriver ovan. De är de största, godaste och sprödaste ärter jag någonsin odlat och ätit. Är så mån om att odla och ta nya ärter varje år, så de inte ska ta slut. Jag har också gett vidare ärtor till andra odlare i år. Golden sweet sorten ska jag skriva upp nu, den ser också intressant ut! Ha det fint!

    SvaraRadera
  3. Bönor har jag aldrig riktigt kommit igång med. Däremot har jag odlat båda salladsärt och sockerärt och ... jag har ätit dom råa! Hade ingen aning om att dom innehöll ett gift och jag har heller aldrig känt av det. Men om jag förstår dig rätt så behöver dom bara ner i vatten några sekunder och då blir dom ju fortfarande som färska. Tack för informationen!

    Ha det gott!
    Anita

    SvaraRadera
  4. Ojoj, jag har alltid ätit mina sockerärtor råa, både de jag odlat själv och de jag köper. Är ju själva tjusningen att strosa runt i köksträdgården och äta lite av allt man odlar.
    Störpurpurbönan såg lite intressant ut, den måste jag nog testa framöver =)
    Ha det gott!

    SvaraRadera
  5. Min dotter älskar att odla bönor, det här är ett inlägg för henne att läsa.
    Kram!

    SvaraRadera
  6. Här odlas det både bönor och ärtor! :) Mest borlotti och bondbönor, men jag har fått en äldre "bruna bönor"-böna av en farbror som inte orkar odla den själv längre som jag ska testa nästa år. Jag fick lära mig för länge sedan att sockerärtor och små späda spritärtor går bra att äta råa, men inte stora äldre ärtor till typ ärtsoppa och aldrig bönor. Det har väl med nivåerna av de olika ämnena att göra tänker jag.

    SvaraRadera
  7. Jag tillhör de många :) Så jag kanske inte mår så bra trots allt. Men söta brytärtor hinner aldrig nånsin in till en kastrull. och det är detsamma med späda bönor men där är jag mer restriktiv med mängden.

    Spännande sorter du berättar om och jag vill definitivt pröva ett par av dem som jag inte odlar nu.

    Kram, Carina

    SvaraRadera
  8. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera