onsdag 28 januari 2015

Maja

På väg ut efter posten möter jag Maja. Med bestämda steg skyndar hon från hönshuset över parkeringen mot huset alldeles ensam.

Normalt sett så har hon uppvaktningen med sig, som för några dagar sedan innan snön kom.
Nuppe går hack i häl. Han är alfatupp, den som bestämmer, den som befruktar alla ägg och håller ordning på flocken. Just nu ruvar både Astrid och Petra så då är det bara Maja att pyssla om. Nuppe visar upp gobitar han hittar. Maja inspekterar, godkänner, ibland stoppar i sig nåt frö eller extra fint grässtrå. Höns betar mycket gräs och det är klorofyllet som färgar gulan gul. Petter som är andretupp född i fjol, håller sig på behörigt avstånd alltid beredd att rycka in om Nuppe för ett ögonblick skulle tappa uppmärksamheten. Väljer ofta en högre utsiktspunkt. Hans uppgift är nämligen att spana efter inkräktare, hålla uppsikt mot skyn, varna ifall duvhökens skugga närmar sig.
Ofta blir det bråk när man har flera tuppar, men silkeshönstuppar klarar rätt bra att hålla sams antagligen beroende på att de hittar en arbetsfördelning. Det skiljer dock mycket mellan olika raser. Jag tycker det är bra om de kommer överens, bra att ha en extra tupp om något skulle hända, som att en mård tar sig in i hönshuset eller räven slinker fram bakom husknuten. Det händer inte ofta, men kan aldrig uteslutas.






Idag är dock Maja alldeles ensam för ovanlighetens skull. Bangar kavaljererna för lite snö?
Vad rör sig i det lilla huvudet? Har det uppstått en konflikt i hönshuet, dålig stämning? Nä, i så fall hade det nog hörts. När höns gör upp, är det högljutt och irriterat, men tjuvnyp i det tysta förekommer i och för sig också.
Om det åtminstone varit vackert väder och solstrålar vid husknuten lockat, nej inte ens det. 

Uppför gången till entrén bär det som om hon fått nog och tänkt flytta in till oss. Passerar mig utan att vika en tum, tittar inte åt mig, nickar inte ens igenkännande. Nåt bestämt har hon i sinnet. Allt annat verkar kvitta. Fortsätter in bland hasselörten. Letar och sprätter bland fjolårets strutbräkenblad och torra löv som smält fram nära äppelträdets stam. Det verkar som om hon hittar nåt att smaska på då och då. Om det är en frusen larv under nån barkflik eller ett gömt frö som nån fågel glömt kan jag inte se. 
Är det månde så att ett plötsligt godsisug har uppstått. Det känner man ju till hur det kan vara när kroppen bara skriker efter choklad.
Efter en timme eller så är hon nöjd och ger sig med lika raska steg tillbaka till hönshuset. Dags att lägga dagens ägg.


Allt gott

52 kommentarer:

  1. Vilken fantastisk berättelse! Du har en mycket fin och inspirerande blogg
    Hälsningar från norr! //Ulrika

    SvaraRadera
  2. Underbart att läsa om Majas morgonbestyr :) Höns är härliga personligheter... minns våra höns med saknad. Skulle gärna ha nya, men det funkar inte så bra med tanke på våra husbilsturer under sommaren. Får nöja mig med grannens... de har också två tuppar och de basar över ungefär halva hönsflocken var och går alltid åt var sitt håll när de kommer ut på morgonen...
    Ha det gott!

    SvaraRadera
  3. Underbar berättelse! Det är alltid lika roligt att läsa dina inlägg, du skriver så mycket intressant, roligt och levande. Tack för att du förgyller bloggvärlden!
    Kram Eva

    SvaraRadera
  4. Vilken trevlig o kul liten berättelse om Maja, du lyckas väva in både mystik, fakta och komik i din berättelse :)
    Ha det gott/Monne

    SvaraRadera
  5. Du har bidragit till att ge mig glädje denna dag med din berättelse! Småmysigt med höns och deras bestyr.
    Ha det bra idag! Åsa

    SvaraRadera
  6. Vilken trevlig liten berättelse som andas omtanke och kärlek till dina husdjur. Alltid ett nöje att läsa dina texter, vackert och nyanserat språk.

    Kram!

    SvaraRadera
  7. Underbart! Djur är fantastiska ocj det är så spännande att studera dem. Tack för att du delar med dig av söt berättelse och fina bilder.

    Kram,
    Maria

    SvaraRadera
  8. Så fint du berättar, som en saga! Och vem känner inte igen sig i godissuget och det där att vilja vara ensam för en stund?

    Ha det fint i hönsgemenskapen.
    Kramar från Eva-Mari

    SvaraRadera
  9. Underbar berättelse! Och huvudpersonen är en riktig skönhet.

    SvaraRadera
  10. Ja men hon är väl för bedårande, så söööt! Tack också för den fina berättelsen! Jag kan inte få nog av dem. Berätta mera! Kram Merja

    SvaraRadera
  11. Ja men hon är väl för bedårande, så söööt! Tack också för den fina berättelsen! Jag kan inte få nog av dem. Berätta mera! Kram Merja

    SvaraRadera
  12. Oh vilket roligt inlägg. Nästan så man önskar att man hade höns. De kan verkligen vara personligheter. Det beskriver du tydligt. / Britt

    SvaraRadera
  13. När jag började läsa blev jag nästan rädd att det var lo-djuret, som kretsade runt dina telningar. Jag visste inte att höns hade olika personligheter - precis som det är med hundar alltså.

    SvaraRadera
  14. Underbar berättelse ur hönsens värld. Klart att hon måste ut och röra på de lurviga!
    Ha det så gott:)
    Kram Ann

    SvaraRadera
  15. Så söööt berättelse! :-) Jag har också haft höns, då jag bodde hemma som ''ung''... ;-) Nu är alla borta sedan 3 år ungefär, där hönshuset stod finns istället ett trädgårdsland - och det växer otroligt bra där! Hönsen har gödslat på bra.. ;-)

    SvaraRadera
  16. Så roligt att läsa! Någon gång framöver skulle jag gärna skaffa några hönor. Vilken lycka att kunna gå ut i hönshuset och plocka dagsfärska ägg. Dina silkeshöns är ju bara såååå fina :)
    Kram
    Birgitta

    SvaraRadera
  17. Härlig läsning! De är verkligen små personligheter, både hönsen och våra fyrfota vänner!
    Ha det gott!
    Kram Lena

    SvaraRadera
  18. Om jag bodde på landet skulle jag tveklöst ha höns. Hon är ju så söt Maja.
    Kram

    SvaraRadera
  19. Vackra Maja. Tänk om man kunde läsa hennes tankar.
    Kram!

    SvaraRadera
  20. Jag känner igen mig, tycker också att det är skönt att få gå i ensamhet ibland och slippa kacklet. Klok liten höna, och så söt sen:-)

    SvaraRadera
  21. Charmigt igen! :) hon ser lite bekymrad ut Maja, framåtböjd med "händerna"
    , på ryggen nästan. :)
    Du skriver så berättande, som en barnboksberättare!
    Och fina bilder på den vackra hönan o tupparna.

    Ha det gott, kram Ewa :)

    SvaraRadera
  22. Så mysigt det ser ut! Och Maja är väldigt fin-
    Ha det gott!

    SvaraRadera
  23. Underbar berättelse. Härligt att dina höns vill gå ut i snön! Mina höns vägrar!!


    Ha en fin kväll

    SvaraRadera
  24. :) Söta Maja. Ja, även hönepöner kan få cravings. Likväl som vi då äter allt som finns i skafferiet, äter de allt som finns under löven <3 Kram!

    SvaraRadera
  25. Vilken underbar historia och läcker höna. Höns verkar vara väldigt speciella i sitt sinnelag.
    Ha de gott. Kram, Catarina

    SvaraRadera
  26. Ååh va söta höns! Går det bra att ha silkeshöns ute vintertid, har förstått att de är lite känsligare för väder och vind än vanliga hönsraser? Trevlig blogg! / Malin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Silkeshöns är känsligare än andra när det gäller väta eftersom de har färre riktiga fjädrar som stöter bort vatten och desto mer dun. Annars har jag inte märkt nån skillnad. De väljer skälva när de ska gå ut. Ofta är det ljuset och väderleken förstås som styr.
      /Anette

      Radera
  27. Tack snälla för den trevliga berättelsen.
    Så kul att se dem springa ute i snön, trodde de inte ville vara ute i det kalla.
    Men vissa dagar är väl lite mildare så klart, de är super söta.
    Rolf är mycket mån om 'sina' hönor, ja det är han som sköter om dem.
    Jag bara hämtar äggen, *fniss*

    Må väl, kram/ Eva

    SvaraRadera
  28. Roligt att få en inblick i hönsens värld med denna charmiga historia. Kanske får ta tillbaka min fördom om en liten hönshjärna. Maja tycks iallafall veta vad hon vill och så måste hon vara en av de sötaste jag sett.
    Luna

    SvaraRadera
  29. Va vackra dom är!! Och det är klart hon skulle ha en bit "choklad" ! ;)

    SvaraRadera
  30. Så söt hon är!
    Höns är härliga
    Mariana

    SvaraRadera
  31. Vilken härlig berättelse och fina bilder! Tack för att du bjöd på det och gjorde mig glad så här på nattkröken.

    SvaraRadera
  32. Härligt inlägg och jag tar till mig allt för att komma över min rädsla för höns.
    Fina bilder som vanligt.
    Allt gott
    Annika

    SvaraRadera
  33. Så himla fina de är!

    Jenny

    SvaraRadera
  34. Skratt, vilken fantastisk berättelse.Så roligt beskrivet.
    Maja är den vackraste höna jag sett. Fin och rolig familj. / Kram Yster

    SvaraRadera
  35. Fantastisk historia! Du verkar känna dina höns utan och innan. I vår/sommar planerar vi göra i ordning för höns i den gamla ladugården. De kommer att få det bra våra höns hoppas jag. Då kanske jag också så småningom kan göra ett lika fint och roligt inlägg som det här. Intressant med två tuppar som har gjort en viss arbetsfördelning. Annars trodde jag det mest var slagsmål när det finns två tuppar i hönsgården. Man lär sig nå´t nytt varje dag. Tack för det!
    Ha det gott!
    /Eva Linnea

    SvaraRadera
  36. Så härligt det låter med höns och så vackra dina är. Jag är sugen men maken säger nej. Vi får väl se närman går i pension om det inte blir några små godingar i alla fall !
    Ha det så gott !
    Kram/Isa

    SvaraRadera
  37. Åh så fin hon är Maja!! Härlig historia, klart hon var sugen på något:) Kram Anna

    SvaraRadera
  38. Så fina höns du har ;)).....kommer ihåg när vi hade höns också...nu känns det avlägset ;)
    Trevlig helg!
    Kram bia

    SvaraRadera
  39. Åh, så fina höns du har! Det måste varit något riktigt gott där under trädet, eftersom hon ville dit trots snön. Härlig vardagsberättelse!

    Vinterhälsningar
    Elisabet

    SvaraRadera
  40. Underbart inlägg och ljuvligt söta små höns du har (misstänker att alla är lika söta som Maja).

    SvaraRadera
  41. Tack, vilken vacker berättelse du har delat med dig av. Den fick hjärtat att klappa lite extra när man levde sig in Majas och hennes kavaljerers värld. /Anna-Karin

    SvaraRadera
  42. Du skriver så fint om dina hönor, det är så härligt att
    läsa om djur som har det bra!
    Så fluffiga och mjuka de ser ut dina hönor ;)

    Ha det gott!

    SvaraRadera
  43. En underbar berättelse. Och dina höns är ku så söta och fina. Intressant det här tycker jag. Kram på dig

    SvaraRadera
  44. Nä nu blir jag avundsjuk igen. Höns är nog mitt favoritdjur men än så länge finns de bara i drömmarna. Vilken härlig berättelse.
    Trevlig helg!

    SvaraRadera
  45. Så fint du skriver Anette! Så otroligt söta silkeshönsen är och riktiga små personligheter. När jag var liten hade jag dvärghöns hos min mormor. Kommer ihåg att jag tyckte det var väldigt mysigt. Min väninna renoverar ett hönshus hemma på sin gård och i sommar ska jag få hyra in mig med ett par stycken. Min familj vill inte ha höns hemma i vår lilla trädgård, synd;-) Bra att ha en vän då.
    Ha en härlig helg!
    Milla

    SvaraRadera
  46. Gillar att du berättar om hönsen och deras bestyr och personligheter. Maja är en riktigt charmig dunboll till höna! :) Mina morföräldrar hade höns, saknar det ibland, men det är svårt nog som det är att hitta husdjursvakt när vi ska iväg någonstans.
    Kram Kristina

    SvaraRadera
  47. Vilken underbar skildring! Medryckande!
    Ja, jag var helt "med" i undran o förundran... och charmades av denna Maja.
    kram
    Katarina

    SvaraRadera
  48. Härlig berättelse och jag måste säga att Petter bär en riktigt snygg dräkt. Skulle gärna kunna läsa Majas tankar.

    Kram, Carina

    SvaraRadera
  49. Galet, roligt och härligt inlägg! Jag som är ny hönsägare har typ 10 000 frågor om de men jag fattar att detta inte är rätt "problemforum"

    Men varför i helskotta börjar de aldrig lägga ägg???

    //Veronica

    SvaraRadera
  50. Underbara höns, och trevligt skrivet, har alltid drömt om ett hönshus, men det blir nog inget, får njuta av dem som finns på stallet. Ha en skön söndag!

    SvaraRadera
  51. Å vilket härligt inlägg! Ja, jag har ofta undrat vad som rör sig i hönshjärnorna, men ofta kommit fram till att det inte är sådär jättemycket. :)

    SvaraRadera