Kattfoten...

När jag var barn växte KATTFOTEN Antennaria dioica vild längst bort i hagen. Stora vita och rosa tuvor bredde ut sig på den torra och magra jorden. Det var nåt magiskt över dom. Antagligen för att man lade märke till tuvorna på långt håll och så för namnet... kattfot. Ett ovanligt vackert namn i mina öron. Brukade cykla iväg längs soliga grusvägar för att hälsa på de där tuvorna och fantisera om vilken blomma som var mest lik kattens tass, som alltså hade lika många kuddar som trampdynan. Högtidsstunder. En vacker dag var dom borta, kanske jag var där vid fel tid på sommaren. Jag hoppas i alla fall att det var så enkelt.
Även i byn där jag bor nu har det funnits kattfot förr. För några veckor sedan återplanterades ett par fläckar i hagen runt hembygdsgården och jag hoppas de ska trivas och bli fina tuvor.
Läser på nätet att för lite betande och igenväxning gör att kattfoten minskar.

För några år sedan planterade jag ett par plantor på Solsidan som nu kryper in mellan gatstenarna och det får de så hemskt gärna göra. Är så glad för att de trivs och sprider sig och dessutom ger den raka och hårda kanten på stensättningen ett mjukt och naturligt utseende.

Mina plantor är starkt ceriserosa men färgen kan variera över hela skalan till vitt. Arten är tvåbyggade dvs varje planta är antingen hane med ståndare eller honplanta med pistiller. Jag har honplantor och det ser man på att blomkorgarana är längre och smalare. Hanblommorna är ännu mer "kattfotlika" Frågan är om honplantor även kan vara vita? Kanske nån som vet.

Kattfoten och betongfåglar som jag gjorde för 5-6 år sedan. De har fått en härlig patina med lite algpåväxt och på lite håll ser man först inte att de är av betong

Ha det fint