söndag 8 februari 2015

Älskade ogräs

Med jämna mellanrum läser jag om olika växter: "Det där är ett riktigt ogräs". Efter ett tag i bloggvärlden tänkte jag: "Hjälp, hela min trädgård är ju fylld av ogräs!". Men vad menar vi egentligen när vi lite slarvigt slänger oss med såna fraser. Generellt är det väl ändå en växt som hamnat på fel ställe, har god livskraft eller är bra på att föröka sig. Tacksam skulle man också kunna säga.

Det kan ju vara en växt som är svår att kontrollera för att den frösår sig villigt eller sprider sig aggressivt med utlöpare, kanske till och med både och. Kanske är det en fådd växt som man inte riktigt är beredd på hur den ska bete sig.  Den kanske har hittat de optimala växtförhållandena och trivs alldeles extra bra eller är det den där roten som alltid kommer igen med nya skott hur mycket man än gräver.

Efter att ha tänkt på det där några varv till, så har jag kommit fram till att jag har en förkärlek för "ogräs". Jag gillar frösådder, att det poppar upp nya plantor där jag minst förväntar mig, att det blir nya kombinationer som jag knappast hade tänkt ut själv. Hur glad blir man inte när en dubbel sippa plötsligt reflekterar vårsolen med neongula miniparaboler under storramsens vandrande skugga och med lätt bultande hjärta hör jag mig själv utbrista "Men lille vän, har du flyttat hit alldeles själv!", som om jag vore en tonårsmamma med nyss utflugen telning. Nu handlade det bara om en femmetersflytt från modersplantan, men det är ju ändå en bit om man är en sippa.

Vill man inte ha frösådder tar man helt enkelt bort frökapslarna i god tid och ser till att hålla igång jorden med krattan, planterar tätt eller marktäcker. Då är det inte mycket som får fäste. 


 Många marktäckare som, flocknävor, ormöga, myskmadra, timjan och revsuga skulle kunna kallas "ogräs", men planterade på rätt ställe fyller de sin funktion och jag skulle verkligen inte vilja vara utan nån av dem. 

Andra växter som röda alunrötter och daggkåpor förökar sig villigt, är förstås vackra, men inte det mest spännande jag kan tänka mig. Hos mig suveräna som utfyllnad i en växande trädgård och tills plånboken tillåter större inköp eller jag hittar nåt roligare. 


När man väl lärt känna en växt, skapat en relation är det också lättare att komma överens om hur förhållandet ska se ut. 
När det gäller myntor gäller det att förstå dess natur snabbt. De behöver stränga förhållningsorder och egen kupé. Stora korgar där de kan bre ut sig eller grävas ner i minst 40 cm djupa fack eller hinkar med hål i botten, där rötterna avgränsas och inte kan slinka iväg. En förrymd rot, är som en glad fis. Den sprider sig all världens väg, blandar sig med kreti och pleti och går inte att få tag på igen. 
Men vad vore en sommar utan färskt myntate, strimlade blad över glassen och späda krämiga bondbönor i god olivolja med mynta och citron. Det vattnas i munnen... 


Jag odlar i zon 4 i småländska inlandet. Här kan klimatet bli ganska tufft. Barfrost och -20° är inte ovanligt. Kanske är det så att jag behöver några tacksamma växter för att inte deppa ihop. Något som ändå blommar och trivs när moder jord visar vresig sida eller nyper mig i örat. Det hindrar ju inte på nåt sätt att jag även lär känna mer svårflirtade vänner. 
Dessutom är det ju så att det som är "ogräs" för den ena kan trivas mindre bra hos nån annan.

Vad har du för "ogräs"?




 Ha det så fint


49 kommentarer:

  1. Intressant inlägg, mycket tänkvärt :) Det enda som egentligen sprider sig hos mig är daggkåpan, men jag har bland annat fingerborgsblomma och brunnäva också, dem har jag dock inte fått några nya plantor av. Vet inte om det beror på att dem inte trivs optimalt eller om jag är lite väl frenetisk i mitt ogräsrensande på våren så att även dessa plantor följer med, tar alltid ogräs väldigt tidigt på våren så man vet ju inte riktigt vad allt är, mycket dumt därför tänkte jag att jag ska vänta lite i år för att se :) Ha det bra!
    Varma hälsningar,
    Sofie

    SvaraRadera
  2. Håller med dig till viss del :) Tror däremot inte att det räcker att plantera tätt för att slippa vissa "ogräs", inte här i alla fall i zon 1-5 :) Här växte t.ex brunnävan så till den milda grad att de andra växterna inte fick livsrum och Myskmadran tog över helt. Men andra som stor ormrot o flocknäva är älskade växter som tillåter att "grannarna" också får finnas om än något trångt:) Men vackra är de alla fast i min trädgård vill jag inte ha dem :) Ha det gott/Monne

    SvaraRadera
  3. Hej, jo det finns mycket som folk kallar för ogräs... jag tänker som du, huvudsaken är att det växer något. Plats finns och jag älskar då det dyker upp någonting nytt i blomlandena. Favorit hos de som bara ploppar upp är Akilejan, älskar den, den är tålig och så vacker!

    SvaraRadera
  4. Instämmer helt med dina funderingar. Jag funderar också över det där när jag läser. Det är nog mest ett uttryck för rätt växt på fel plats. Precis som med oss människor - där blir det inte heller så bra. Är det det som är maskrosbarn??!?!?

    Vackra collage du skapat. Föll särskilt för kardvädd och rönnspirean med sin kompis. Grönmyntan och myskmadran finns här och kommer finnas kvar men de får hålla sig lite för sig själva. Myntan växer bland mina sommarkrukor.

    Ha en härlig söndag! Carina

    SvaraRadera
  5. Så sant, så sant.De flesta gillar jag men både Vinca och penningblad har jag definitivt tröttnat på för att de inte låter de andra vara med! Och så den där som heter nästan som jag...kers...Fast om spanjorerna fortsätter bre ut sig och mumsa på allt så är man väl snart tacksam för dem också :)

    SvaraRadera
  6. Kommer inte på något. Jag fungerar nog som du. Kan inte komma på något som växer helt oregerligt så jag inte har någon koll. Kanske beror det på att jag nästan aldrig gödslar;) I vår tänkte jag faktisk se till att få ut lite ko eller häst gödsel. Får se vad som händer sedan. Är nog mer en betraktare, har ett ställe där jag testar penningblad vs kirskål. Med spänning iakttar jag kampen.
    Trevlig helg!

    SvaraRadera
  7. Härliga växter vi får se...enl. mej iaf ;).............för mej finns inget ogräs ;)....jag gillar när det är vildvuxet...är inte så mycket för perfekta odlingar....det är klart att det beror på var det är någonstans...jag menar , att på vissa ställen är det snyggt med ordnade växtförhållanden och nödvändigt också förstås ;)...och visst är det härligt att gå i en "perfekt" trädgård...gula maskrosor på en mörkgrön gräsmatta är väl vackert !!!..hihi...
    Kram bia

    SvaraRadera
  8. Jag gillar faktiskt många växter som andra ratar, som randgräs, teveronika och revsuga, just för att de breder ut sig och täcker jorden bra. Det enda ogräs som jag rensar bort är åkerfräken, som är trist att ha i rabatterna.
    Trevlig helg/Titti

    SvaraRadera
  9. Så fort jag hör ordet ogräs ser jag maskrosor framför mig.. ;-)

    SvaraRadera
  10. Precis så är det som du beskriver. Rätt växt på rätt plats och så avgör du själv vad som är ogräs. För mig är inga perenner ogräs bara de traditionella som maskros med flera. Fast jag tror att många skulle säga att revsugan jag har är ett ogräs. I min förra trädgård hade jag tex digitalis och daggkåpa överallt men ogräs nä!! Njut du av dina "ogräs". Kram Merja

    SvaraRadera
  11. Visst kan vissa växter växa likt ogräs och många de sorterna du visar har jag också. En blomma som man ofta läser "ogräs" om är svalört. Den har jag på ett ställe i trädgården, där den får växa under en buske där inget annat vill växa. Så hos mig är den inte alls ett ogräs, fast visst gäller det att hålla efter den lite. Mitt värsta ogräs annars är väl den ettåriga vallmon i alla dess former - alltså min favoritblomma, som får växa som den vill. Så hos mig är den definitivt inte ett ogräs ;) Ha det så gott. /Anette

    SvaraRadera
  12. Kirskål, jag har försökt rensa bort. Men det går
    inte så jag har gett upp. Och den har ju söta
    små blommor. Flera av dom du visar är ju jättefina,
    bara dom blommar fint så kan dom kallas vad
    som helst.
    Kramar/AM

    SvaraRadera
  13. Hej igen
    Har försökt skriva kommentar hos din bloggvän
    Kristina Ö men det lyckas inte. Skickar en hälsning
    till henne via dig
    Kramar/AM

    SvaraRadera
  14. När jag läste ditt inlägg, tänkte jag genast: kirskålen. När vi flyttade in i vårt hus fanns redan kirskålen här på ett av de härligaste ställena i trädgården. Den trivs ypperligt bland mina svartvinbärsbuskar och går inte att utrota, så den får växa vidare. Dessutom finns rötter kvar i jorden från de gamla trädgårdsväxterna som funnits i denna trädgård i århundraden (åtminstone 100). Och det är också sådant man får leva med för de går inte att utrota. Mormorsväxterna.
    Ha en fin dag!

    SvaraRadera
  15. Så bra, roligt och intressant du skrivit Anette, jag bara nickar och håller med i allt.
    Ett eller flera ogräs tar jag till vara på och gör 'mat', eller blandar tillsammans med spenat m.m.
    Det är då nässlor, kirskålen, som jag har 'en hel del av' fast de håller sig till sina egna platser, som tur.
    Du är ju oxå mång kunnig i dessa ämnen så det blir extra trevligt att läsa.

    Sen tänker jag på en vacker sång som heter, - ...jag låter mina maskrosor blomma men jag vet att de kallas för ogräs och bör rotas ut . . . . . 'Karl-Anton' heter han nog som sjöng den sången, vacker !
    Så jag gör som han . . . .

    Trevlig söndag, kram/ Eva

    SvaraRadera
  16. Fick en rejäl överraskning den första sommaren som kolonistugeägare. Länkar till det jag skrev om det ogräset: http://hyrestanten.blogspot.com.es/2011/08/karringskvaller.html Kanske har du hört talas om det?
    Gillar verkligen din beskrivning av tonårssippan :)
    Kram!

    SvaraRadera
  17. Ormroten är en favorit här... älskar också hur den kan breda ut sej och fylla igen hål i rabatterna.
    Nässlor och kirskål är väl annars sådana växter som jag har lite svårare för. Men här i vår nya trädgård finns de inte, det är jag tacksam för!

    SvaraRadera
  18. Åkerfräken! Säger bara det. Åkerfräken!

    SvaraRadera
  19. Här är det gott om ogräs om man menar blommor som sprider sig på fel ställen. ;-) Aklejor, fingerborgsblomma och rödbladig klöver sprider sig gärna i grusgården omkring pergolan. Klövern är som tur är lätt att dra upp. Den kom från "ingenstans" får några år sedan och har sedan spritt sig på några ställen i trädgården. Men den är samtidigt en fin marktäckare så det är inget större problem. då är det värre med kirskålen, revsmörblomman och våtarven. Mot dem för jag en ständig kamp. För att utrotta kirskålen planterade jag myskmadra, vilket var ett tips jag såg någonstans. Den sprider sig lika mycket, men är betydligt lättare att dra upp än kirskålen, och kirskålen har allt minskat litegrann...

    Föredrar vintern när det gäller ogräs, för då slipper man i alla fall rensa rabatterna. ;-)

    Vinterhälsningar
    Elisabet

    SvaraRadera
  20. Det är alltid en fröjd att läsa dina härliga inlägg - du skriver så himla bra och är en ständig källa till inspiration !
    Har en förlåtande attityd gentemot ogräs eftersom jag inte orkar att hålla snyggt överallt. Sommaren vi byggde växthus och gifte oss i trädgården dukade vi upp festborden mot en fond av vackra blommor - ogräs som gått i blom !
    Annars är det nog Bergsklinten som inte går att utrota hos mig. Den växer där den själv känner för och vi har inte samma uppfattning om vad den borde vara. Till sommaren skall jag göra ett nytt försök att plantera den där jag vill ha den för den är ju vacker när den blommar och blommar gärna om.
    Ha det så gott !
    Kram/Isa

    SvaraRadera
  21. Du beskriver det mycket målande och korrekt, men jag är lite tveksam till det där med;".....att man helt enkelt tar bort frökapslarna i god tid och ser till att hålla igång jorden med krattan, planterar tätt eller marktäcker".
    Njae det fungerar nog inte alltid riktigt så, i alla fall om man har hela 5000 kvm att ta hand om. Man varken hinner eller orkar TROTS att man som pensionär är ledig hela dagarna!
    Nej, det bästa rådet - som jag efter 40 år som trädgårdsägare - nu försöker ta till mig är att acceptera ogräset och att det inte gör något om det är lite "runt i hörnorna".
    Det senare är otroligt svårt när man tidigare hade en 700 kvm - liten - trädgård och "folk" som kom och hälsade på med ett hånleende kunde slänga ur sig: "Titta, där är en jättestor maskros mitt i rabatten!" Alltså en enda, när man plockat bort tusentals!!
    Nu gör jag allt för att inte bry mig och så klipper jag gräset ofta så ogräsruggarna där åtminstone inte syns så mycket. *fniss*
    KRAM
    Susie

    SvaraRadera
  22. Vilka underbara växter du visar! Älskar växter som breder ut sig och fyller hela rabatten!
    Ogräs för mig är något helt annat.... Hatar kirskål!!! Det rotsystemet är inte att leka med.Smörblommor och våtarv ger mig också många timmars rensning....
    Ha det gott!
    Kram Lena

    SvaraRadera
  23. Spännande tankar om ogräs. Jag tycker inte att jag har så stora ogräsproblem. Visst har jag det som ofta kallas ogräs; kirskål, kvickrot och maskrosor men jag tycker inte de är ett så stort problem. De går ju att rensa bort. Mullvadar och sorkar är mycket jobbigare.

    Kram, Karin

    SvaraRadera
  24. Det finns massor av fina ogräs :)
    I min trädgård är det nog den oranga dubbla vallmon som jag ångrar att jag satte iaf. där jag gjorde eftersom jag inte kan begränsa den där...suck ja ja ;)
    KRAM från mig!

    SvaraRadera
  25. Jag har tyvärr åkerfräken på en plätt som kommer från fyllnadsmaterial när man gjort terrassen :-( Där har jag satt myntor som håller dem någorlunda i schack och myntorna får där växa helt fritt bara för att. Det sägs att fräken innehåller kisel och kan användas till hårtvätt bland annat, men de är allt lite hemska i en rabatt.
    Sen har jag kirskål på någon enstaka plätt och det är inte jättevackert heller även om man kan äta den, nja, jag hade gärna varit utan. Annars inga besvärliga rotogräs och maskrosorna på framsidan ska jag nog få ordning på.
    Det är kul med kultivarer som självsår sig. Jag tror att de finns för att sprida glädje.
    Ha en skön kväll.
    Hälsningar Maria

    SvaraRadera
  26. Du skriver så intressant! Jag har ogräs och det heter kirskål! Även om jag använder det i matlagningen så är det för mig ett himla ogräs.
    Ser att du visar kardvädd på en bild, jag köper hemskt gärna frö av dig om du har.
    Ha en fin vecka!
    Kram Eva

    SvaraRadera
  27. "En förrymd rot är som en glad fis" :D Det bara måste jag ha på en väggbonad <3 Tack för tipset om att gräva ned myntor och liknande i hinkar. Du har just räddat en liten del av min trädgård!

    SvaraRadera

  28. Här finns nässlor med en skylt där det står LÅT STÅ bara för att alla som kommer hit förstår att det är en trädgård som är lite halvvild. Jag känner precis som du att det är så tacksamt med de växter som inte bryr sig så mycket om barfrosten och kommer ändå. Dessutom så gillar inte sniglarna dessa växter.
    Kul tema.
    Ha det gott
    Annika

    SvaraRadera
  29. Jaha?? Näe jag fattar inte vad du menar??? Vad är "ogräs" för något? Kirskål? Åkerfräken? Näe, här finns det inget sånt ;)

    Men en jädra massa vita brun-nävor och myskmadra och daggkåpa och för att inte tala om Digitalis??
    Men visst är väl det galet vackra växter?

    Kram

    SvaraRadera
  30. Åh, vilket bra inlägg! Hade du haft en gilla-knapp, hade jag tryckt på den om och om igen...
    Det enda riktiga ogräset som jag tycker är jobbigt är kirskålen, som redan börjat visa sig. Men annars har jag inget emot många av de spridningsvilliga, ja, generösa, växterna, som kan hanteras via att ta bort frökapslar eller rensa bort tidiga självsådder. Men nu gillar jag ju det halvvilda, inte så tuktade... Hursomhelst, saknar fortfarande vit brunnäva här, så ibland är det där ogräset absolut ett Oh! Gräs!, ha ha!
    kram
    Katarina

    SvaraRadera
  31. Jag tycker om när det är vilt och lite otuktat så jag gillar fröspridning. Det blir något oväntat och vackert operfekt när en trädgård har "egenskapade" växter där dom kanske inte ska vara egentligen.

    Ett bra inlägg! Det ska jag spara.

    SvaraRadera
  32. Jag tycker att det är vackert när det blommor lite "hej vilt",det blir en vacker trädgård tycker jag.Kram Ulrika

    SvaraRadera
  33. KIrskålen är ett gissel och jag har nästan givit upp kampen mot den, så jag räknar inte ens med den längre.
    Timjan och vallmo, fick jag veta av en grannfru, att det är ogräs som jag inte borde ha i min trädgård, men
    där håller jag inte med. Även om jag inte vlll ha dem överallt så är det ju helt underbart att känna doften
    av timjan när man rensar i rabatterna!
    Kram M.E

    SvaraRadera
  34. Ju äldre jag blir ju mer 'ogräs' vill jaga ha iallafall om man jämför med dina vackra bilder. Blir det för tokigt hjälper jag till att manövrera in på lugnare spår. Det är ett enkelt och billigt sätt att ha trädgård.T o m när det gäller rotogräs som kirskål, knölklocka,maskros börjar jag ändra attityd,fast jag vet att de konkurrerar om ljus och näring på bekostnad av annat. önskar bara att mina grannar på andra sidan häcken är med på noterna. Trots spärråtgärder och markduk kan vi inte lösa den problematiken.Lagom är nog alltid bäst för grannsämjan./Luna

    SvaraRadera
  35. Har man stor trädgård är vissa 'ogräs' välkomna.
    Har vintergröna på baksidan som beter sig som ett ogräs.
    Mariana

    SvaraRadera
  36. Svar: Jag tror inte jag har skrivit om permakultur men på ön Koster finns det en familj som sysslar med det. Jag har tänkt åka dit nån gång när det passar. Det är intressant.
    Kram Eva

    SvaraRadera
  37. Vilken underbar kärleksförklaring till dessa egensinniga växter som vägrar sej kuvas, utan gör som dom känner för :) En " levande trädgård " behöver dessa busfrön som bringar lite oreda...Men inte för mycket, för lagom är ju för det mesta bäst ;)
    En del sorter vill ju gärna ta över rabatterna, så dom får flytta till den "vilda delen " av trädgården, för jahg har ju så svårt att slänga något levande på komposten.
    Ha det gott !
    Kram / Anneli

    SvaraRadera
  38. Fina "ogräs" du visar, man kan ju säga lättodlad också. En växt som gjorde mig galen och som jag grävt upp är aklejruta, jag gillade den från början men sen frösådde den sig väl mycket innan jag hann sätta stopp. Flocknävan får man hålla efter och det är inte särskilt svårt, liksom myskmadran.
    Kram

    SvaraRadera
  39. Det du beskriver som ogräs skulle jag aldrig kalla ogräs, men det är klart, olika sorters mynta är ju lite väl livskraftiga kanske och daggkåpan den tar ju för sig ordentligt men den ene är ju väldigt god och den andre vacker så ogräs, nej. Jag har en del ogräs som jag knappt vågar nämna, fräken, kirskål.......
    Kram Anna-Karin

    SvaraRadera
  40. När hyllan är helt klar med belysning och inplockning av utlokaliserade böcker, så ska jag fota den igen och visa den lilla samlingen av karaffer lite närmare!
    KRAM
    Susie

    SvaraRadera
  41. Hej!

    Vilken skön inställning. Jag hittade världens finaste blomma i dungen intill huset. Jag plockade den och funderade på hur jag skulle få in den i trädgården. Vänner kom på besök och tittade med fasa på den vackra rosa vindan i vasen på bordet. För dem var den det i särklass värsta ogräset. Hos mig är det nog kirskål, men jag proppar i mig så mycket jag bara kan :D

    Kram
    //Linda

    SvaraRadera
  42. Rolig och uppmuntrande läsning! Jag tänker direkt på min rödbladiga revsuga som blivit en växt som jag både älskar och hatar. Å ena sidan har den bitit sig fast i gräsmattan riktigt rejält på sina håll, å andra sidan är den kanonbra att fylla ut med i både krukor och andra planteringar. Tänkvärt och inspirerande inlägg, tack för det!
    Kram Åsa

    SvaraRadera
  43. Jag älskar de där vildarna som sprider sig och hittar nya växtplatser.

    SvaraRadera
  44. När jag läser ditt inlägg idag inser jag att jag också har massor av ogräs i min trädgård.

    SvaraRadera
  45. Massor av ogräs här också, men jag märker också, precis som du är inne på, att det som är ogräs för en i Skåne till exempel kanske inte är det hos mig i zon 6. Jag är tacksam över att en viss planta överlever och så småningom ger mig några nya plantor.
    Stjärnflockan är ett ogräs i min trädgård, men jag vill aldrig vara utan den... :)

    SvaraRadera
  46. För mig är ogräs sånt jag inte vill ha och inte blir av med. Man kan verkligen bli galen, har problem med vissa som jag inte vet namnet på, kvickrot bland annat, annars är jag ganska tolerant, tror jag.

    Jenny

    SvaraRadera
  47. DÄR.....hittade jag din blogg!
    Intressant inlägg om ogräs! Själv har jag massor på torpet och jag märker att det är en avvägninngsfråga, om VILKET ogräs jag föredrar. Myskmadran får gärna föröka sej i min blomrabbat, under pionerna och allt det andra, hellre det än den förhatliga knölklockan som dyker upp precis överallt, ja, det finns ingen hejd på den!
    Jag kan även fördra kirskålen, men knölklockan är värre! Så hopplös att bli av med!
    Kvickrot, ser jag också här ovan, och den är väl ett gissel i trädgårdslandet även för mej!
    Dina "ogräs" tycker jag är väl så rara och blommar gör de dessutom!
    Nu ser vi fram emot en ny vår med allt vad den innebär! Ljuset är tillbaks och man kan redan skymta vissa vårtecken! Åh, så skönt!

    Lisa

    SvaraRadera
  48. För mig är kirskål ogräs när de trasslat sig in ibland perennerna men i utkanten av trädgården när jag kan plocka de vita blomskyarna helt perfekt. Sen får växter gärna slå sig ner lite där detaljer det passar hemma hos mig. Nu har jag täta rabatter men ibland irrar sig små utbölingar in. Ogräs, ibland, och allt är ju i betraktarens ögon☺
    Kram Milla

    SvaraRadera
  49. Ogräs kan vara vackert och naturligt lummigt. Beror helt på. :) Det tog mig över tio år att bli av med knölklocka som växte bland rosorna. Men det andra ser som 'ogräs', gul nunneört t.ex. har jag inga problem med. Så länge de går bra att rensa bort är det lugnt. Malvor har jag däremot valt bort... ;)
    Kram Kristina

    SvaraRadera