söndag 26 juli 2015

Att vara tupp i hönsgården

Det är bra att ha en reservtupp om andremannen vet sin plats så bråk kan undvikas. I år började sommaren med tre tuppar för att de verkade komma bra överens och för att jag omöjligt kunde välja mellan de två svarta ungtupparna Herr blå och Herr röd. Brukar namnge dem efter utseende eller egenskaper och Herr röd hade något rödare haklappar.


Maja och Herr blå (Pablo)

De lyckades charma varsin höna utan att alfatuppen Nuppe fick spader. Ofta sågs de gå två och två ibland som en liten procession. När två hönor lagt sig att ruva, blev det oordning och Herr röd blev utan höna. Det tänkte han förstås inte nöja sig med utan försökte stjäla nån av Nuppes damer och det blev ett himla liv. Till slut läggs mer tid på att bråka, jaga varandra och kuckelikua ikapp än att ta hand om hönorna. Oljudet blir också jobbigt att lyssna på och man får tänka lite på grannarna, alltså fick Herr röd bli änglatupp.

När de ruvande hönorna kläckt och kycklingarna blivit tillräckligt stora får de flytta ut i burar på gräsmattan. Herr blå som vid detta laget bytt namn till Pablo efter att en väninna hört fel, höll sig mycket runt burarna och lade stor möda på att flirta med damerna. Dessutom var burarna var sin sida trädgårdslandet och ibland visste han inte vem han skulle vara hos utan ställde sig exakt mitt emellan för att vara beredd att rycka ut och erbjuda sitt beskydd. Hur Nuppe kunde lämna sina favorithönor och stanna inne i hönshuset är fortfarande en gåta, men Pablo fick flirta fritt och till slut gav Maja och Astrid med sig.



Nu har kycklingarna blivit 7-8 veckor och tonåringar. Maja och Astrid tycker att de gott kan klara sig själva och har slutat locka på dem när det vankas godbitar. Maja har börjat värpa och är plötsligt  högintressant för Nuppe igen, men Astrid är ändå favoriten. Gammal kärlek rostar inte ens i hönsvärlden. Alltså har han slutat sura i hönshuset och resolut tagit tag i saken. Nu ser man honom igen med Astrid vid sin sida. Ivrigt letandes läckerbitar att presentera för henne och däremellan försöker han gå emellan Pablo och Maja så mycket han hinner.


Ha det så gott



37 kommentarer:

  1. Så underbart att få höra lite från hönsvärlden. Alltid lika fascinerande och tänk så lika de är oss människor!

    Ha en fin söndag.
    Kramar från Eva-Mari

    SvaraRadera
  2. Vilken dramatik det kan bli i trädgården/hönsgården :) Hoppas att allt blir som vanligt nu igen och att Pablo inte behöver bli änglatupp han också :( Tack för ännu en härlig berättelse om dina hönor :) Ha det gott/Monne

    SvaraRadera
  3. Vilken härlig berättelse om era tuppar och hönor. Visste knappt att det var så mycket uppvaktande. Ha en fin dag Kram Pernilla

    SvaraRadera
  4. Man skulle nog vara en höna, låter kul
    och bli så uppvaktad. Det är så roligt och
    läsa om livet i din hönsgård.
    Kramar/AM

    SvaraRadera
  5. Det blir lite dramatik i hönsgården emellanåt.
    Ha an bra dag
    Mariana

    SvaraRadera
  6. Så intressant att få litet rapporter från en värld jag sällan kommer nära. Vi har ju andra bekanta med hönsdjur, men de är nog inte på det personliga planet som du är med dina. Dessutom hamnar en del i frysen och vidarebefodras även till mig ibland (tröjor mot ägg och kött). De har berättat att silkeshönsen har blått kött (säkert även Herr Röd), men där går gränsen för dem. De nöjer sig med potatisen Blå Kongo. / Britt

    SvaraRadera
  7. Jag tänkte fråga om det är silkeshöns,,men ser att lavendia har "sagt det"..oj så fina de är.Tänk va de kan va härliga,, uppvaktar o har sina fröknar under beskydd.

    SvaraRadera
  8. Tack för den rapporten, härligt att läsa.
    Ha det fint!

    SvaraRadera
  9. Vilken dramatik, som värsta dokusåpan...;-)
    Härlig läsning!
    Kram Lena

    SvaraRadera
  10. Härligt referat från hönsens värld du ger oss! Tack! Älskar höns, de är skoj att vistas med. Dock trist att man ibland måste ta bort någon, men så är det ju här i världen, äta eller ätas.
    Ha det fint! Kram

    SvaraRadera
  11. Vi har också några höns och under årens lopp har vi också tagit emot en och annan tupp, men nu har jag kommit fram till att tuppar skall vi inte ha. Alltför mycket oljud och kacklande. Däremot är Herr Anka rätt tystlåten av sig där han spatserar runt i trädgården med sin Fru Anka. Fast mig ser han som sin rival och jag uppvaktas och jag utmanas så fort jag visar mig. Tack och lov är inte hans nyp så farliga och jag vet ju att innerst inne är han en gentleman.
    Ha en fortsatt fin sommar!

    SvaraRadera
  12. Vilket drama! Eller actiondrama till och med, med allt en sådan skall innehålla; kärlek, bråk och till och med död, men det verkar som kärleken vinner till slut ändå ;) Och snygga karaktärer med, precis som på film!

    Kram Gunilla

    SvaraRadera
  13. Tack för härliga berättelser från er "hönsfarm"! Förstår att ni har stor glädje av både hönor och tuppar.
    Ha det fint!
    Kram Eva

    SvaraRadera
  14. Det är fantastiskt att läsa dina berättelser om tupparna och hönsen. Riktiga karaktärer och det verkar såväl vara drama, feelgood som komedi i hönsgården =o))
    Allt gott!
    /Katarina

    SvaraRadera
  15. Trevlig tolkning av hönsgårdens sociala liv. Att vara tupp i en hönsgård är nog en eftersträvansvärd position, tänkte jag innan jag läste klart...men som överallt annars så funkar det inte med flera tuppar.

    Kram!

    SvaraRadera
  16. Så trevligt att få följa historien om dina tuppar och hönor! Du kan verkligen konsten att skriva på ett fängslande sätt som gör en nyfiken att läsa vidare.
    Må så gott!

    SvaraRadera
  17. Livet i en hönsgård är fullt av dramatik! Kul tuppar. Men kycklingar är sötast!
    Agneta kram

    SvaraRadera
  18. Vem behöver en tv när man har hönor? Jag vill ha hönor! Buhu.

    SvaraRadera
  19. Vilka personligheter, så himla kul att höra om dina höns. Vill oxå ha!

    SvaraRadera
  20. Ja tänka sig vilken dramatik som kan ske i hönsgården. Så fantastiskt fina färger dem har. Ha det fint!
    Varma hälsningar,
    Sofie

    SvaraRadera
  21. Intressant att läsa om intrigerna i hönsgården. Så söta de är i sin rufsiga fjäderdräkt./ Kram Titti

    SvaraRadera
  22. Vilken charmig och roande berättelse! Du får börja skriva hönsböcker! Kram Anna

    SvaraRadera
  23. Måndagmorgonens första skratt :D....fast lite synd var det ju att Herr Röd blev änglatupp även om jag mycket väl förstår varför han förpassades till tupphimlen!
    Ha en fin dag!
    Birgitta

    SvaraRadera
  24. Vilka dramer som utspelar sig i en hönsgård! Hos dig behövs ingen tv, du har dokusåpan i trädgården hela tiden! :D
    Ha det gott!
    Annika

    SvaraRadera
  25. Åhhh...TACK...jag bara äääälskar dina berättelser från hönsgården!! Det är ju precis så det är, i verkliga livet, antingen man har fjädrar eller inte. Men änglatupp, det var ett hårt öde, fanns det ingen som ville ha en morsk kille i sina bästa år? Fast det är klart, vem kan erbjuda den standarden som han var van vid...Och nu är ju friden återställd, så nu kan jag lugnt följa fortsättningen framöver, och tonåringarna...ja dom blir säkert också intressanta vad det lider!
    Ha det så gott vännen!!
    Kram kram

    SvaraRadera
  26. Jag skrattar lite gott och drar paralleller till mina kanariefåglar. De är rätt snälla mot varandra, men i dag var det allt lite bråk om vem som skulle få använda badkaret först och vem som skulle komma två och vem som skulle hoppa in sist. Har börjat sätta upp grönsaker på tre olika ställen för att det inte ska bli konkurrens om just den biten i buren :D

    Kram
    Linda

    SvaraRadera
  27. Vilket drama. Skönt att ordningen är återställd i hönsgården. Så roligt att läsa.
    Jo, vi hade hyfsat väder på Skåneresan. Inget ihållande regn men kyligt. Fick sätta på värmen en del morgnar.
    Mycket fint har vi sett och trädgårdsidéer har jag fått...

    Kram Agneta

    SvaraRadera
  28. Jaa det är mysigt med att ha höns ;).....saknar tiden med dom ibland, men var sak har sin tid...
    Hoppas du har det bra nu när vi går mot sensommar....hoppas den blir bättre än den som varit...
    Kram bia

    SvaraRadera
  29. Vilka underbara hönshistorier du delar med dig av. Vi försökte ha två tuppar, men på försommaren fick vi nog då ungtuppen inte fick röra sig alls i närheten av hönorna utan blev bortjagad av den andre ständigt och jämt.

    Läseer ditt kålinlägg också, är det alltså så att man inte behöver skydda kålen varenda minut hela sommaren? Två omgångar alltså? Då låter det som att hoppet för kål i min köksträdgård blev lite större! :)

    SvaraRadera
  30. Men så mysigt det ser ut med dina lurviga höns. Om det är frid i hönsgården förstås, men med dina stora kunskaper om hönseriet så vet du hur fred ska mäklas - om så någon ska behöva sätta livet till. Sånt är livet, ibland.
    Allt gott!

    SvaraRadera
  31. Ja, herregud! Detta är mitt första år som hönsägare och jag vet inte vilka dramer som inte utspelat sig!??
    Just nu har vi en sur-höna som ruvat på 2?! ägg i snart 20 dagar och i går var de andra hönsen som tokiga.. skulle bara in i det lilla redet där hönan ligger. Vi byggde in vägg av hönsnät. Det forcerade de på ett par minuter. Så det slutade med att vi byggde ett inbrottssäkert galler efter att de låg 4 hönor i samma rede... Och nu har ytterligare en höna blivit sur och ligger platt och de andra slåss om hennes rede istället. Och den där stackars tuppen? Han gör allt för att visa damerna att de andra redena duger också ;) Utan framgång!

    Håll tummarna att vi får levande kycklingarna om ett par dagar :)

    //Veronica

    SvaraRadera
  32. Vilken trevlig berättelse om dina höns. Jag har haft höns och det är verkligen roligt att studera hur hönorna och tupparna beter sig mot och med varandra.
    Kram,
    Regina

    SvaraRadera
  33. Underbar beskrivning! Såg ett program - kan djur känna kärlek? Vi delar definitivt samma hormoner som triggar kärlek i vart fall. Blir sugen på att ha höns av läsningen här :)

    Ha det gott! Carina

    SvaraRadera
  34. Åh, dessa fina höns. Älskar dina små berättelser och foton. Kram Merja

    SvaraRadera
  35. Åh, dessa fina höns. Älskar dina små berättelser och foton. Kram Merja

    SvaraRadera
  36. Dina berättellser om hönsen är underbara. Vilka personligheter de är och vilket drömliv de lever även om tupparna inte riktigt kan hantera konkurrensen om damernas gunst ibland.
    Allt Gott! Anna-Karin

    SvaraRadera