fredag 10 augusti 2018

Oanmälda besök

Igår spenderade jag som vanligt kvällen med att pyssla i trädgården när det hördes ett glatt "Hallå!" bakom väggen av störpurpurbönor.
En tjej undrade om hon fick komma in och titta lite. Hon kom i sällskap av sin kille som hade ett ärende till verkstan, så jag sa att hon fick se sig runt. Hon klev raskt in på gräsrundeln, stod kvar och tog in rummet med en ödmjuk attityd att inte snoka, samtidigt som samtalet tog fart och jag fortsatte spruta mina tomater med bikarbonat mot mjöldaggen som börjat sprida sig som en löpeld bland plantorna. Jag fick en känsla av att hon kände lite som jag gjorde första gången jag hängde över ett staket och plötsligt blev inbjuden in i en privat djungel av träd, plantor, växthus. En känsla av att nåt mycket privat som nån inordnat efter sitt hjärta med mycket svett, kärlek och omsorg. Nåns vardagsrum som man bara inte klampar runt i.
Vi var direkt på samma våglängd, så jag gjorde ett undantag och avbröt sprutandet för att visa henne runt lite grand. Hon verkade uppskatta detta och jag hoppas hon kände sig inspirerad till att utveckla sitt odlande.

Tyvärr är inte alla besök lika trevliga. Många tar för givet att man kan komma och gå som man vill och jag får en hel del oväntade och ovälkomna besök från folk som bara dyker upp i de mest konstiga situationer.

Några exempel.

Härom kvällen vid åttatiden var jag mitt i vattningen. Den har tagit två till tre timmar varje kväll hela sommaren och har tärt på krafterna. Jag brukar i bästa fall vara klar efter nio och sen stupa i säng nån gång innan midnatt. Det finns ju annat som också ska hinnas med på kvällarna. 
Jag står med ryggen mot vägen och dricker ur vattenflaskan, pionröd i ansiktet med svetten rinnandes i floder längs kinder och näsa, lite väl lättklädd och skitig. När jag vänder mig om är en man alldeles bakom mig, tio meter in i trädgården. Obehagligt på många sätt. Han hade besökt en granne och undrade om han fick titta på trädgården. Nej, det fick han inte. Skulle han ensam snoka runt i trädgården, för att komma med en rad frågor så jag ändå fick avbryta det jag höll på med eller förväntade han sig en snabbtitt för att se om trädgården gav ett trevligt intryck, ett rent snokande alltså eller att jag skulle avsätta min dyrbara kvällstid för att följa med och förklara. Jag kände mig både generad över att knappt se genom de igenimmade glasögonen och klädseln, dessutom hade jag verkligen inte tänkt förlänga trädgårdsarbetet och streta runt med slangen i mörkret. Så, nej, han fick åka igen.

Ännu senare en kväll stod jag i godan ro under lyktorna i växthuset med soft musik på radion, vattnade och lät tankarna flyta iväg sådär som de kan göra ibland när man varvar ner och känner sig behagligt avslappnad. 
Jag studsar till av att det står en helt främmande karl i växthuset. Det visade sig vara en person som jag bara sett på håll, som betett sig konstigt, trängde en flicka som övningskörde av vägen mitt framför ögonen på mig vid ett tillfälle, en annan gång skräpade han ner hela byn med byggavfall som blåste runt. Ja, faktiskt är jag lite rädd för honom av andra anledningar också som jag inte kan gå in på. Nu pladdrade han på en halvtimme. Jag ville varken uppmuntra samtalet eller väcka aggressivitet. Vem vet vad som skulle kunna hända. Växthuset ligger i andra änden av tomten 50 meter från huset med ett buskage emellan. 

Vid ett annat tillfälle dyker en släkting upp som jag inte har kontakt med och inte hade sett på flera år. Hon har två utländska utbytesstudenter med sig. Säger "Jag vet att du inte gillar oanmälda besök men vi var ändå i närheten och nu vill vi titta i trädgården". " Det är inte lämpligt", säger jag. Varpå hon säger att hon kan visa trädgården själv och stövlar rakt in i grönsakslandet ivrigt viftande och gestikulerande samtidigt som hon på engelska berättar om dittan och dattan. Studenterna ser ut som frågetecken och jag är chockad. Känner mig överkörd och kränkt.

En annan gång dyker en person som jag försökt nå per telefon upp och undrar vad jag hade på hjärtat. Efter att ärendet är avklarat lägger han märke till växthuset och vill titta närmare. Jag avsätter en timme och visar runt. På eftermiddagen återkommer personen igen. Denna gång med sambon och två timmar som var vikta till annat försvinner. Kändes väldigt märkligt.

För ett par veckor sen fick mannen en förfrågan av en ytlig bekants sambo att visa verkstan för henne och hennes semestergäst som hon trodde skulle tycka det var roligt att se svarvar och andra maskiner. Mannen som är snäll, ställde upp men var mycket tydlig med att det inte kunde bli nån trädgårdsvisning.
När jag kommer ut för att börja med kvällens beting sitter paret och fikar på eget medhavt i våra trädgårdsmöbler vid entrén. Mannen har tagit emot en erbjuden kopp kaffe som sällskap fast det inte var länge sen han fikade. Jag tackar nej, men sätter mig och är artig en stund. Vi hade båda kvällen fullplanerad och kände oss ganska stressade. Jag blir tillfrågad om att visa trädgården fast de redan fått ett nej, av mannen. Svaret bliv nej igen och därpå följde några ganska pinsamma ögonblick, men jag kände att jag måste vara tuff. Vi är ju faktiskt inget utflyktsmål för folk som inte vet vad de ska göra med sin tid.

De tio första gångerna folk spontant gjorde sig ärenden eller rent ut bad att få komma in i trädgården eller titta på växthuset kändes kul och lite smickrande men sen blir det inte roligt längre. Man tröttnar på att hela tiden bli störd och avbruten. Folk har till och med berättat att de traskat runt och varit i växthuset utan att vi varit hemma. Min trädgård är inte offentlig. Jag har inte ens en visningsträdgård som en del av er har.  Jag är först och främst odlare.

Att jag bloggar och visar bilder på instagram från odlingarna är en sak. Jag visar vad jag vill, när jag vill och utan några som helst krav. Det är INTE samma sak som att jag vill ha folk som kommer och går hur som helst. Min tid och mitt privatliv måste respekteras. Odlandet tar mycket tid hela sommaren.
Att oanmäld komma förbi och säga nåt i stil med "Jag har hört att du har en fin trädgård. Får jag komma in och titta" är som att stövla in hos vem som helst av er och säga "Jag har hört att det ser trevligt ut hos dig. Kan jag komma in i ditt hus och titta lite?". Vill du har främmande människor som plötsligt befinner sig i DINA rum, din privata sfär, upptar din tid utan förvarning?

Jag hoppas verkligen inte du är en av dem som beter dig sig så här. I så fall skäms på dig! Du bör tänka till och behandla andra som du själv vill bli behandlad.

Mina trädgårdsrum är högst privata. De är inte märkvärdiga, men de är personliga och en produkt av min själ. De är min rekreation och mitt arbete. Om jag arbetar med ett reportage och behöver fånga ljuset på en växt innan det försvunnit om nån minut, om jag bara rensar ogräs medan tankarna arbetar och idéer föds eller jag kanske bara vill vara ifred av andra orsaker, det kan man inte veta när man ser mig på håll. Ett som är säkert är att jag inte vill bli störd.

Att köra förbi lite sakta eller promenera och vinka är helt okej. Jag vinkar glatt tillbaka om jag ser. Vänner och bekanta som har ärende och har förvarnat är också välkomna. I övrigt gäller besök enligt överenskommelse med mig. Jag älskar att prata odling, men när jag är beredd, har avsatt tid och är inställd på besök. Jag bjuder gärna på fika också när det passar.

Tack och lov har jag haft en rad planerade, mycket trevliga och fina möten med härliga människor i trädgården också under sommaren. Vi har druckit myntate, ätit bär och kakor, pratat trädgård, odling, företagande, relationer och allt mellan himmel och jord. Det är så jag vill ha det! 





Allt gott


Besök gärna länksamlingen hos Trädgårdsfägring HÄR








29 kommentarer:

  1. Jeg forstår veldig godt at du ikke liker at folk bare tar seg inn i hagen din og ikke hører på deg når du ikke vil ha besøk. På meg høres det ut som noen er veldig frekke, og bare gjør som de vil. Folk må respektere at gagen også er et privat sted. Å få besøk i hagen skal være frivillig.

    Jeg håper at det blir bedre fremover!

    Ha det godt.

    SvaraRadera
  2. Hej Anette!
    Håller fullständigt med dig, din trädgård är privat, och det är du som bjuder in, om och när du vill ha besök. Otroligt fräckt att bara klampa in.
    Ha en trevlig helg /Marika

    SvaraRadera
  3. Det är nog inte ont menat av folk som kommer spontant, men respektlöst. Du kan ju inte veta om dom drar upp en planta fåor att ta med sig hem, eller trampar i rabatterna. Nej hoppas du slipper flera oväntade besök.

    SvaraRadera
  4. Förstår inte hur folk tänker ... totalt respektlöst att bara klampa på och mer eller mindre kräva att få se sig om.
    Vilken tur att vi varskodde om vårt besök ... ett besök som jag fortfarande bär i mitt minne!
    Ha det gott Anette!
    Kram

    SvaraRadera
  5. Hej Anette!

    Mycket bra att du tar upp detta något kontroversiella ämne, människor skulle aldrig klampa in i våra vardagsrum och kräva en visning men våra trädgårdar är precis lika privata som insidan av huset.

    Det som är synnerligen irriterande är att en del människor räknar med att vi blir smickrade över intresset, att dom ger oss något positivt och kan för sitt liv inte begripa att vi inte blir smickrade, detta gäller även journalister. De blir riktigt sura om de får ett artigt men bestämt nej.

    Jag minns ett samtal jag fick en gång, en trädgårdsförening ville komma på besök och jag svarade artigt att vi inte längre tar emot besök av grupper. Vänner och bekanta är självklart välkomna, vi har inte ett besöksförbud men några grupper tar vi inte längre emot. Hon gav sig inte, tjatade och försökte övertala mig. När hon insåg att mitt nej förblir ett nej så frågade hon helt fräckt; "Hur motiverar du detta"?

    Kram!

    SvaraRadera
  6. Jag gjorde bort mig pinsamt i våras, ska jag erkänna. Min stora hobby är naturfoto med bland annat rådjur som specialitet. På kvällarna är jag ofta ute och smyger i ett naturområde här i närheten, där tre villor ligger på rad mitt i härligheten. För ett par år sedan frågade jag ägaren till ett av husen om jag fick gå in på hans gräsmatta för att få en bra fotovinkel på något rådjur någon kväll. "Det går så bra, du får gärna gå in både hos oss och hos grannarna!" svarade han. "Vad bra!" tänkte jag, och några dagar senare fick jag fina bilder på ett par rådjur i slänten nära hans hus. En kväll i våras fick jag se ett av mina favoritrådjur nära staketet till ett av grannhusen. Jag klev försiktigt över staketet och gick några steg in i trädgården för att få en bra fotovinkel. Men snart kom ägaren ut: "Jag tycker inte om att du går in här på tomten!" sa han till mig. Han var inte arg, men bestämd. "Oj! Förlåt!" sa jag. Jag blev ganska ställd och talade om vad grannen hade sagt. Och en sak lärde jag mig: Ska man gå in på någon tomt, ska man inte lita för mycket på vad grannarna säger. Det är ägaren och ingen annan man ska prata med först!

    Olle

    SvaraRadera
  7. Självklart beter man sig inte så. Rolig läsning ändå eller kanske inte rolig men intressant. Kraaam Pia

    SvaraRadera
  8. Väl rutet och helt rätt! Vi är helt på samma våglängd... Kikar fortfarande en del på hus och inte ens i de sammanhangen stövlar jag in i trädgården utan att ha kollat med mäklaren om det är ok. Det är lika självklart att fråga dig om och när det passar. Det ger ju mig en bättre upplevelse om du är förberedd och har avsatt tid än om jag kommer vid helt fel tid. Men jag inser mer och mer att människor kan vara rätt obegripliga...

    Kram, Carina

    SvaraRadera
  9. Jag kommer på mig själv med att bli mer och mer förbannad vartefter jag läser ditt inlägg. Så fullständigt respektlöst av människor att bara dyka upp.
    Hoppas att du fortsättningsvis får vara i fred i din trädgård. Ha de gott!

    SvaraRadera
  10. Blev väldigt arg och upprörd när jag läste hur folk beter sej. Har en pytteliten trädgård i ett bostadsområdebostadsområde med staket så min hund inte kommer ut. En dag tittade jag ut och då stod en man och tittade på några blommor. Blev rädd och arg frågad vad han gjorde. Skulle bara titta på en blomma sen klättrade han över staketet och gick.

    SvaraRadera
  11. Men jösses hur är folk?? Och när försvann det där med sunt förnuft???+ Skulle aldrig komma på tanken att dyka upp i någons trädgård med kaffekorg och slå mig ner och fika. Då frågar man faktiskt om lov innan. Jag vet en gång när vi åkt långt med bilen och stannade till och köpte en pizza..... men var skulle vi sitta? Jag visste att min kusin var på semester vi drog iväg ett sms och frågade om det var okej att sitta i hennes trädgård och äta och självklart fick vi det, men hade hon inte svarat hade det blivit pizza i bilen.
    Du gör helt rätt i att säga nej, det är din tid och din trädgård du bestämmer ! =) Ha en fin lördag! Kram

    SvaraRadera
  12. Men usch så obehagligt. Jag förstår inte riktigt att folk har mage att bete sig på det sättet. Jag gissar att du precis som jag bor lite avsides. Jag tycker att det gör det hela ännu mer obehagligt. Jag blir rätt så mycket på min vakt om det dyker upp en främmande person som ser ut att närma sig tomten. Och då har jag ändå några granna. Fast de är så klart inte alltid hemma.

    Vänligen
    Linda

    SvaraRadera
  13. Undrar just om folk tänker på att du är ju faktiskt på ditt arbete?! Ungefär som de skulle stövla in på sina vänners arbetsplats och ta det för självklart att det är okej? Ännu värre när man inte ens är på plats...Bra att du är tydlig, synd att det ska behövas. Sen har du ju en fantastisk trädgård och man kan inte ens ana allt jobb som ligger bakom. Tänkte faktiskt på dig idag när jag brottades med alla brännässlor ibland björnbären, både ätbara och bra gödning, varför i himmelens namn måste de då vara så otrevliga?
    Ha det gott!!
    Kram kram

    SvaraRadera
  14. Hadde blitt både skremt og sint om noen plutselig sto i min hage - eller veksthus!! Jeg elsker å prate om planter og vise fram hagen, men da må man spørre først eller være invitert. Uff! Hverken frekke fremmedfolk eller geskjeftige slekninger er velkommen til min private rekreasjon eller egne paradis. Heldigvis er jeg ikke mye plaget av dette, for huset og hagen ligger innerst i en blindveg mot skogen. Hagen min er skikkelig "hemmelig" :)
    God helg!
    Klem

    SvaraRadera
  15. Oj, oj, oj, så många konstiga typer du haft på besök, måste kännas väldigt obehagligt och stressande. Man kan ju inte bara kliva på så där...i någons trädgård.
    Om jag någon gång kommer till skott och tänker göra det där besöket som du och jag pratat om, vilket jag verkligen hoppas, Så bestämmer vi en tid tillsammans du och jag.
    Kram!

    SvaraRadera
  16. jag gilla verkligen inte ovälkomna besök

    SvaraRadera
    Svar
    1. (i England måste man anmäla i förväg om man vill titta, de flesta vill bara ha grupper)

      Radera
  17. Oj vilka konstiga besökare som tar sig friheter du haft i sommar - så oförskämt att bara kliva in så där och dessutom ta sig in i ditt växthus när ni inte är hemma, låter ju inte riktigt klokt. Skulle bli vansinnig om någon tog sig in i mitt växthus när jag inte var hemma. Ens trädgård är ju precis som du skriver ens egen oas som man lagt ner sin själ i - vilka man bjuder in i trädgården är ju upp till en själv och man vill ju att det skall bli ett ömsesidigt möte med både kärlek och respekt för det man byggt upp. Hoppas du slipper objudna gäster i fortsättningen och får ha din vackra trädgård i fred !
    Ha det så gott !
    Kram/Isa

    SvaraRadera
  18. Väldigt många udda och konstiga besök och typer du har haft hos dig. Sara Bäckmo på Skillnadens har beskrivit liknande saker i stor skala. Bara för att trädgården finns att beskåda på nätet så betyder det ju inte att den är "öppen". Många har svårt att ta till sig det uppenbarligen. Har också haft några konstiga incidenter men inte alls så många som du beskriver.
    Hoppas du få ha din underbara oas i fred i fortsättningen och att du själv styr över vilka du vill ta emot i din privata sfär.
    kram Helene

    SvaraRadera
  19. Håller med dig Anette, trädgården är minst lika privat som vardagsrummet. Själv har jag under alla trädgårdsår bara haft ett par, tre besök liknande dina, som tur är.
    Ha det gott!
    Birgitta

    SvaraRadera
  20. Fint att du tar upp ämnet och flera av dina besökare känns rent ut sagt obehagliga. Jag har många som vill berömma min lilla trädgård över häcken och det är bara trevligt. Har tänkt att det är konstigt att ingen frågat om de får se den delen av trädgården som inte syns eftersom många är intresserade.

    SvaraRadera
  21. Men alltså vilka fräcka personer det finns! Alla borde väl fatta att man inte stövlar in
    så där oanmäld bara i ens trädgård. Förstår att du ogillar det!
    Jag har inte haft några sådana problem, men min trädgård är inte så stor,fin och synlig, dessutom bor vi i vägens ända så ingen passerar här!
    Ha de gott!

    SvaraRadera
  22. Man kan ju bara stilla undra hur folk tänker, eller inte tänker rättare sagt! Bara för att man finns på fb, instagram och/eller Facebook är inte trädgården som ett "glossy magasine" som man kan ta sig en titt i när andan faller på.
    /Eva Linnea

    SvaraRadera
    Svar
    1. …... och/eller har en blogg, är inte trädgården …..

      ska det vara.

      Radera
  23. Blir lite matt över att folk inte har vanlig hyfs att fråga om lov först (och acceptera det svar de får).
    Fick en del förfrågningar vid Tusen Trädgårdar om att få se trädgården i vårblomning. Jag framhöll att de är välkomna - efter överenskommelse. Dyker någon upp på det sätt som du har fått stå ut med ska jag vara lika hård.
    Bra rutet! Fråga först, besök sedan!
    Kram!
    Kristina

    SvaraRadera
  24. Roligt att läsa! Det var min dotter som var på besök. Hon uppskattade verkligen att hon fick titta runt. Jag är själv en hängiven odlare. Har en koloni i Helsingborg och odlar bla tomater. I år har det verkligen exploderat. Har precis kokat en tomatsås med chili, lök och vitlök i uteköket. Kommer gärna och besöker dig och ser din underbara trädgård nån gång!!

    SvaraRadera
  25. Men oj, finns det verkligen så fräcka människor!! Har aldrig hört nåt liknande! Ibland undrar man hur folk är funtade...
    Nej fy så trist med såna människor!

    Kram Gunilla

    SvaraRadera
  26. Nämen huu så märkligt och har folk ingen respekt alls för dig och din trädgård? Skrämmande! Att möta folk bakom varje snår är otäckt...kan du ha någon skylt tro? "Vänligen respektera att detta är VÅR trädgård, VÅR tid och VÅRT revir" tro??? Eller något sådant.
    Man lär aldrig sluta förvånas över folk kan jag säga, på gott och ont :)
    KRAM från Titti

    SvaraRadera
  27. Man upphör aldrig att förvånas över hur folk beter sig. Vi har problem att folk tror att man kan ta sig vidare från vår väg upp till vårt hus (mest hundägare). Nu sätter vi upp tydliga skyltar att så inte är fallet. Vi har pratat med grannarna att det inte är dem vi är sura på. Jag tycker som du att diskussionen är jobbig att ta och vill slippa den. Dessutom har vi tre egna hundar som går lösa på tomten. Såg på ett program om en som byggde ett udda hus i Jämtland. Han gjorde likadant till slut. En skylt där det stod att det var stängt vid vägen. Kan inte det vara en idé? Att på ett tydligt sätt upplysa att din trädgård är stängd och att man behöver göra en överenskommelse i förväg om man vill kliva in i den. Hoppas du kommer på en lösning som du kan vara nöjd med.

    SvaraRadera